Nog för att aktier är en vintersport men givet hur nattsvart läget såg ut i slutet på oktober är det tveklöst rejält förvånande att vi i detta nu har fått se flertalet marknader nå nya All Time Highs. Tala om scenförändring!

Börsuppgången har varit så pass extrem att till och med den sedvanligt återkommande ”Midvinterrekylen” har uteblivit. Tvärtom tycks ju marknaden ha accelererat ytterligare under perioden 5–20 december vilket definitivt inte hör till vanligheterna. En relativt oväntad FED-pivot i samband med senaste räntemöte (samtliga i kommittén såg för första gången räntesänkningar framför sig under nästa år) har krattat manegen för det. Räntorna föll (10-åringen ligger idag under 4% efter att i slutet av oktober ha legat över 5%) och med dem riskpremierna. Plötsligt har allt räntekänsligt kommit in i värmen och till och med s.k. ”profitless tech” har fått en nytändning. ”Happy days are here again” såsom min trendmodell faktiskt ”förvarnade” om redan vid senaste månadsskiftet.

Ska man tro historiska mönster kan börsyran mycket väl fortsätta. Som ni säkert kommer ihåg lovade jag att återkomma till hur den sista fasen av en börsavslutning brukar se ut. Den naturliga utvecklingen från Thanksgivinghelgen/Black Friday har nämligen i regel bestått av tre faser. Två av dessa bör numera vara avklarade. Dels den normalt sett starka månadsskiftesuppgången från omkring 24/25 november till 5 december (+1,9% i år), dels den påföljande ”midvinterrekylen” som vanligen tar fart någon gång 5–8 december och pågår till omkring 20 december. I år uteblev den som redan omnämnt.

Kvarstår nu gör alltså den tredje och avslutande delen av trestegsrörelsen som i vanliga fall sträcker sig ända fram till trettonhelgen (6/1) och som också innefattar det som åtminstone i USA benämns som julrallyt (Santa Claus Rally). Det som ofta utmärker denna period är att bolag som har utvecklats synnerligen svagt i år (de största förlorarna) ”vaknar till liv”.

Intressant i sammanhanget är det faktum att det inte enkom är själva definitionen som skiljer sig åt mellan USA och Sverige. För om vi här hemma ser fram emot julrallyt som något trevligt och värdeskapande (läs: stigande kurser) tenderar amerikanska investerare använda det i prediktionssyften. Den klassiska definitionen av Santa Claus Rallyt såsom man ser på den bortom pölen omfattar nämligen en strikt period på sju handelsdagar. Varken fler eller färre. Mer exakt handlar det om börsårets fem avslutande samt det nya årets två inledande handelsdagar. I år sträcker sig nämnda period från 22/12 till och med 3/1.

Att dra långtgående slutsatser från en sjudagarsperiod kan te sig som något märkligt men faktum är att julrallyts vara eller icke vara har en tendens att vara en första indikation på hur det kommande årets börsutveckling blir. Kriterierna där är tämligen enkla och bygger på om den omnämnda sjudagarsperioden har bjudit på positiv utveckling eller ej. Går börsen upp under nämnda period är oddsen i favör för uppåtgående börs under det kommande året och vice versa. Ifjol steg S&P 500 med 0,8% vilket mycket riktigt föregick ett positivt 2023.

Tittar vi på de senaste 30 åren (S&P 500) har den absoluta majoriteten av dem (24) bjudit på om inte ett ”börsrally” så i varje fall en uppgång under nämnda sjudagarsperiod. Den genomsnittliga utvecklingen uppgår till ca +0,9% men då skall man veta att i mer än hälften av fallen har uppgången överstigit 1%. Allra bäst var utvecklingen vid årsskiftet 2008/2009 då index ökade med hela 7,4%. 2009 skulle sedan också visa sig bli vändningen efter ett oerhört svagt 2008 (finanskris).

Betydligt mindre frekvent förekommande och därmed direkt oroväckande är om nämnda sjudagarsperiod inte bjuder på uppgång. Det visar sig nämligen att en negativ utveckling vid fyra tillfällen (av sammantaget sex) har föregått ett negativt börsår. Det är också därför som man har myntat talesättet:

”If Santa Claus should fail to call, bears may come to broad and Wall”

Efter så pass många positiva börsveckor har rekylrisken förstås ökat påtagligt. Som framgår ovan är oddsen trots allt starkt tiltade för positiv börsavslutning. Att Dow Jones, Nasdaq 100 och även S&P 500 når nya årshögsta är positivt i sammanhanget. Nya kursrekord tenderar nämligen leda till nya sådana. Detsamma gäller även Stockholmsbörsen som normalt sett stiger under perioden från 20 december till 6:e januari.  Hur det blir just i år vet naturligtvis varken jag eller någon annan. Alla regler har som bekant sina undantag vilket inte minst utebliven ”Midvinterrekyl” visade med all önskvärd tydlighet.

Eftersom dagens krönika är årets allra sista vill jag förstås passa på att tillönska alla läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt Börsår 2024. Nästa ordinarie nummer av Stockpicker Newsletter blir det ofta högt emotsedda Vinnarnumret som publiceras i mitten av januari. Innan dess (nästa helg) kommer vi i vanlig ordning med ett kort summeringsnummer där vi tittar tillbaka på det gångna året. Väl mött då och passa på att njuta av helgerna med nära och kära.

Landet som nyligen har gått om sin större granne (sett till landets yta) vad befolkningsstorlek anbelangar sägs befinna sig i samma läge som Kina var för 20–30 år sedan. Huruvida så verkligen är fallet eller ej har jag svårt att uttala mig om. Jag har nämligen aldrig varit i Indien och inte heller i Kina på den tiden det begav sig. Jag får helt enkelt förlita mig här på de som är påtagligt mer beresta än vad jag själv är.

Hyllningar gällande den indiska ekonomin är inte nya. De har kommit och gått genom tiderna. Det är dock först nu som det verkligen kan ligga mer än ett uns av sanning i lovorden. Från kammaren här hemma kan jag exempelvis enkelt konstatera att den indiska börsen har gått betydligt bättre än kinesisk dito på senare tid. Medan inte minst utländska placerare ser ut att fly Kina i all hast verkar det motsatta gälla Indien. Sensex-index nådde nyligen All Time High och har faktiskt utklassat många av världens börser under de senaste 2–3 åren. Därmed tycks den indiska ekonomin (samt dess börs) ha lyckats betydligt bättre den här gången än vid tidigare tillfällen då FED har stramat åt och oljepriset stigit. Dessa båda har nämligen åtminstone historiskt varit en hämsko för den ekonomiska utvecklingen i landet.  

Börsens utveckling de senaste åren indikerar onekligen att man inte direkt är först på bollen med att rikta strålkastarljusen mot landet i placeringssammanhang. Många andra tycks uppenbarligen redan ha löst biljett till framtidens ekonomiska framgång och då inte minst indierna själva. För säga vad man vill när det gäller exempelvis bristfällig infrastruktur som många utländska företagare klagar på, är det inget fel på den indiska digitala dito. Tvärtom uppges den tack vare enorm teknologisk kompetens höra till världens bästa. Detta innefattar även ett växande utbud av diverse investeringsalternativ och hit hör förstås nätbaserad aktiehandel, ett fenomen som indisk medelklass tycks ha upptäckt på bred front.

Tittar man historiskt har goda tider för den indiska ekonomin i regel lett till stark utveckling för exempelvis guldpriset. Guld har nämligen sedan urminnes tider alltid setts som den viktigaste tillgången som använts av indier för att överföra rikedom från en generation till nästa. Och medan efterfrågan har varierat från ett år till ett annat uppskattas närmare 25% av global sådan gällande fysiskt guld härstamma från just Indien.

Ovanstående vid sidan om den starka ekonomiska utvecklingen för landet kan mycket väl ligga som förklaring till den oväntat starka prisutvecklingen för guld som i år har nått nya rekord på så gott som samtliga valutor (nyligen även i dollar). Att jag skriver ”oväntat” beror förstås på att guldet normalt inte glänst i tider med stigande räntemiljö eftersom ädelmetallen inte avkastar något. Här kan givetvis tillväxtmarknadernas starkare utveckling finnas som en bakomliggande förklaring. Och är så fallet torde utvecklingen mycket väl kunna fortsätta.

Tittar vi på Indien specifikt har man exempelvis allt sedan kriget i Ukraina inleddes, både köpt billig rysk olja och säkert många andra viktiga resurser. Dessutom har man säkert fungerat som någon form av transitland av dessa (mot ersättning) till länder som av sanktionsskäl ej längre kan handla med Ryssland. Som om inte ovanstående var bra nog har man även kunnat göra det utan inblandning av amerikanska dollar vilket givetvis förenklar en hel del. Sett ur detta perspektiv är Indien tveklöst en nettovinnare på kriget. De framsteg som gjorts under de senaste två åren hade troligtvis krävt många gånger längre tid om inte Ryssland hamnat i luven med Väst.  

Ekonomisk tillväxt för landet gör förstås att även dess konsumentmarknad växer. Eftersom indier sannolikt är precis som alla oss andra kommer även de att efterfråga allt det vi gör. Med 1,4 miljarder människor bådar det tveklöst gott för den globala ekonomin. Och säga vad man vill men vi vet alla vad Kinas väg till att bli den ekonomiska stormakt man är idag, har fått för effekter på världsekonomin.

Att hitta klockren exponering mot den växande indiska ekonomin är förstås inte det allra lättaste. I Sverige finns det väl ett enda bolag som har Indien som hemmamarknad och det handlar givetvis om Truecaller. Det är dock en starkt nischad aktör som i huvudsak livnär sig på den volatila annonsmarknaden. Baksidan med det har blivit tämligen uppenbar under det gångna året. Vill man ha exponering mot traditionella lokala bolag finns det naturligtvis en uppsjö fonder med Indien som inriktning. I de lägena får man förstås förlita sig på fondförvaltarnas kompetens och oavsett hur det ligger till med den, betala tämligen dyra avgifter för det. Bästa alternativet här torde vara breda ETF:er. De amerikanska är dock svåråtkomliga i Sverige som bekant.

Ett annat alternativ är förstås att investera i företag som går in på den indiska marknaden. Idag har nämligen de flesta företagsledningar insett potentialen i att investera i Indien eller i indiska företag. I synnerhet som landet har en ung och dynamisk arbetskraft som därtill (till skillnad från Kina för 20–30 år sedan) ofta är välutbildad och drivs av företagande. Föga förvånande har vi under 2023 vid flertal tillfällen kunnat läsa om svenska bolag som gjort insteg i landet. Senast i raden av bolag som jag själv har uppmärksammat med det var Bulten via ett joint venture och VBG via företagsförvärv.  

Ett mer udda sätt att exponera sig mot växande indisk medelklass är… guld. Jag gissar nämligen att det dröjer ett bra tag innan de historiska ränderna går ur indierna och de landar i förvisningen att aktier i växande företag kanske är bättre investeringsalternativ än diverse glimrande ägodelar eller tackor av gula stenar. Fram till dess kan guldet mycket väl korrelera med landets tillväxttakt.

Fram till jul bjuder Stockpicker på en daglig aktieanalys av ett svenskt börsbolag. Analysen har tidigare publicerats exklusivt till prenumeranter på aktietidningen Newsletter. Är du intresserad av att veta mer om Newsletter och få analyserna direkt när de publicerats kan du läsa mer här: https://www.stockpicker.se/produkter/stockpicker-newsletter.

Och nog är det ett träffsäkert påstående. Efter den urstarka börsutvecklingen i november känns plötsligt den svenska ekonomins misär mindre påtaglig. Från allt fler håll hör man att Sverige förvisso befinner sig i en teknisk recession men att denna inte blir lika djup som man hade kunnat befara. Även konsumenten kan andas ut inom kort. Riksbankens räntehöjningar har nu enligt gängse bedömningar nått sin slutliga topp och Thedéens nästa drag blir snarare att sänka den än tvärtom. 

Ovanstående scenario är definitivt fullt möjligt. Det vi skall komma ihåg är att om räntan sänks så beror det nog inte på att inflationen har kommit tillräckligt lågt (till de där beryktade 2%) utan snarare på grund av just svagheten i ekonomin. Tittar man historiskt har inflationen så gott som alltid visat sig vara svår att tämja efter att prisförändringstakten väl har överstigit 5%. Att inflationen är på väg ned här och nu råder sannolikt inga tvivel kring. Det gäller så gott som hela världen och så även Sverige förstås. Inte ens de plötsligt stigande elpriserna torde spela oss ett spratt här då nivåerna ifjol så här dags var ännu högre. Med det sagt ligger vi ändå en bit ifrån nivån som våra centralbankirer torde känna sig komfortabla med. Närmast målet är man i USA.

Eftersom människan är ett flockdjur, drabbas vi ofta av klassiska FOMO-känslor. När börsen har stigit 5–10% får vi ofta känslan att tåget lämnar stationen just i detta nu. Hoppar man inte på i all hast riskerar man att bli stående på perrongen. Just den typen av sentimentförändring syns faktiskt i börsgraferna nu. För nog är det en stark rörelse vi har bakom oss. Visste Du exempelvis att tyska DAX handlas på All Time High? Om inte, så vet Du det nu. Oviktigt är det definitivt inte. Tyskland är ju vid sidan om Norge Sveriges viktigaste handelspartner.

I helgens upplaga tog jag upp det faktum att min egensnickrade trendmodell har slagit om i och med att Stockholmsbörsen (OMXSPI-index) lyckades avsluta november precis över både 12- och 24 månaders glidande medelvärden. Marginalen var förvisso mycket knapp men sådant spelar ingen roll i dagens datadrivna värld. Över är över.

Vän av ordning ställer sig därför frågan om ovanstående innebär att det nu åter verkligen är dags att höja risknivån i aktieportföljen och börja köpa brett? Jag skulle bra gärna vilja ge ett tvärsäkert svar på denna fråga. Problemet är dock att det inte finns några 100-procentiga indikatorer där ute. Precis som alla regler har även de mest träffsäkra signalerna sina undantag. Därav som en disclaimer är på sin plats.

Låter vi bli diverse brasklappar och återgår till sakfrågan så är faktiskt svaret ännu mer komplicerat. Modellen som jag hänvisar till är av långsiktig karaktär (bygger på månadsdata). Det är förstås goda nyheter i sig men säger väldigt lite om den kortsiktiga utvecklingen. Att den slår om till positiv behöver med andra ord inte betyda att börsen kommer att stiga idag, imorgon eller ens om en, två veckor. Den kan rent av sjunka inledningsvis och då till och med tämligen rejält utan att signalen tappar sin signifikans. Det är först om börsåret (dvs sista handelsdagen i december) avslutas under de båda medelvärdena som jag hänvisade till, som signalen kan anses ha varit falsk (=överspelad).

Tittar vi på börsen här och nu skulle jag vilja påstå att en rekyl i det här skedet vore allt annat än onaturlig. Jag har tidigare nämnt att övergången mellan november och december historiskt sett har bjudit på en mycket stark månadsskifteseffekt. Årets upplaga gick definitivt inte på tvärs med sina säsongsmässiga jämlikar. Mellan 25 november och 5 december steg index med drygt 1,9% som mest. Det är inte alls tokigt. I synnerhet som ju november i övrigt har varit den bästa börsmånaden på 1,5 år (+8,9%).

Föga förvånande för någon läsare är det också säsongsmönstret som gör att jag ser en högst reell rekylrisk i det korta perspektivet. En vecka in i december har börsen vanligtvis drabbats av det som vi börsstatistiknördar benämner för ”Midvinterrekyl”. Medan andra ser stark inledning på december som en del i det omtalade tomtenisserallyt är vi andra mentalt förberedda på en annalkande svaghetsperiod. Att förutsäga på dagen när exakt nedgången inleds och avslutas går förstås inte. Typmönstret har dock varit en topp omkring 5–8 december och bottenkänning strax innan jul, 18–20 december.

Kanske får vi uppleva något liknande i år? Några garantier finns förstås inte. Det går heller inte att förutspå hur djup en eventuell midvinterrekyl blir. Det har funnits årgångar då en sådan blev enbart marginell, rent av i form av en konsoliderande rörelse under ett par veckor. Sedan har vi även haft rejäla ras där börsen på kort tid tappade 5–7%. Skulle en sådan rekyl bli aktuell är stalltipset att det handlar ett nytt köpläge lagom till jul. Det är nämligen just då som tomtenisserallyt officiellt brukar ta form. Mer om det när de det väl blir dags.