Den globala vätgasmarknaden har upplevt en explosionsartad tillväxt de senaste åren, med betydande investeringar från både offentliga och privata aktörer. Enligt Hydrogen Council planeras investeringar på över 570 miljarder dollar i vätgasrelaterade projekt fram till 2030 och svenska företag kan få en nyckelroll.

Industriella tillämpningar i Sverige

Vätgas spelar en viktig roll i omställningen av tunga industrier som stål- och kemikalieproduktion. Svensk industri, med företag som SSAB, LKAB och Vattenfall i spetsen, utvecklar nya metoder tillsammans inom HYBRIT-projektet för att använda vätgas i stället för kol i stålproduktion, vilket drastiskt minskar koldioxidutsläppen. Det samma gäller för H2 Green Steel, som ska producera stål med en nästintill fossilfri process med hjälp av vätgas. Dessa initiativ är banbrytande exempel på hur vätgas kan transformera energikrävande industrier och samtidigt bevara deras konkurrenskraft.

Nyligen har även Vattenfall lämnat in en ansökan till Jokkmokks kommun för att undersöka möjligheterna för att etablera en vätgasfabrik i Porsi. Platsen är en av flera möjliga alternativ för produktion av fossilfri vätgas.

Samtidigt utvecklar Volvo Lastvagnar lastbilar med förbränningsmotorer som drivs med vätgas. Vägtester är planerade till 2026 och en kommersiell lansering till slutet av detta decennium.

Initiativen visar att svenska bolag är fast beslutna att leda den gröna omställningen genom att integrera vätgas i det svenska energisystemet och sina industrier.

Framgång demonstrerar behovet

Svenska Insplorion, som utvecklar avancerade vätgassensorer, har tagit stora steg mot kommersialisering och har förutsättningar att bli en viktig aktör inom flera segment på vätgasmarknaden. Bara ett drygt år efter att verksamheten fokuserades på vätgasdetektion har Insplorion vunnit fyra kommersiella avtal inom flera sektorer. Framgången demonstrerar behovet av Insplorions sensorteknik för att vätgasmarknaden ska kunna vara en del i den pågående energiomställningen, då sensorerna bidrar till ökad säkerhet och effektivitet.

Avtalen är gjorda med partners inom den marina sektorn, flygindustrin och kemisk produktion och omfattar utvecklingsarbete, tester och leverans av prototyper, vilket är ett viktigt steg mot fullskalig kommersialisering.

Insplorions framsteg är ett tydligt exempel på hur innovativ teknik kan bidra till den gröna omställningen och möta behovet av säkerhet och effektivitet inom vätgasindustrin. Deras högteknologiska sensorer, utvecklade med avancerad optisk Nano Plasmonic Sensing (NPS)-teknik, möjliggör snabb detektion av läckor och säker hantering inom vätgasindustrin, vilket kan göra Insplorion till en viktig aktör inom flera vätgasområden.

Exponering mot hela vätgasindustrin

Svenska bolag är på god väg att positionera sig i framkant inom vätgasteknologi och hållbar energi. Insplorion, vars aktie är listad på Nasdaq First North, ger exponering mot en mängd områden inom vätgas, då deras teknik kan appliceras i princip överallt där vätgas finns såsom vid produktion, lagring, transport och vid användning i slutapplikationer.

Insplorion är nu i en kommersialiseringsfas som bland annat innebär att ATEX-certifiera deras vätgassensor. Certifieringen baseras på ett EU-direktiv och innebär att produkten är lämplig för användning i en potentiellt explosiv miljö. Deras ATEX-certifierade vätgassensor för läckagedetektion planeras att lanseras under Q1 2025, vilket blir övergången från utvecklingsbolag till produktbolag. Inför lanseringen intensifieras arbetet med att välja distributörer och partners, vilket innebär en mycket spännande höst för Insplorion.

Det faktum att den forne presidenten undkom med blotta förskräckelsen stärker sannolikt hans möjlighet att gå segrande ur striden om presidentämbetet. ”What doesn´t kill you, makes you stronger” är ett klassiskt citat som troligtvis kommer oerhört väl till pass här. Skall Demokraterna lyckas vända på det här krävs det nog att Joe Biden drar sig ur. Frågan är dock om ens det räcker nu.  

Wake up call… En annan fråga är förstås om citatet ovan gäller inte enbart Donald Trump utan även marknaden. För nog var även den någon ynka centimeter från en potentiell katastrof. Här kan man verkligen tala om att en svart svan dök upp från ingenstans. Turligt nog försvann den lika snabbt som den kom. Med det sagt kan händelsen i småstaden Butler ändå ha blivit en påminnelse om riskerna efter långvarig uppgång. För hastigt och mindre lustigt noterade de amerikanska börserna en av sina sämre veckor på länge. I onsdags föll Nasdaq med 2,8% vilket var den största nedgången sedan december 2022.

Rapportbonanza… Med Stockholmsbörsen kring årshögsta skulle man spontant kunna tycka att förväntningar på rapporterande bolag var väldigt högt uppdrivna. Ser man dock till merparten av rapportreaktionerna tycks inte så vara fallet. Flertalet aktier har nämligen fått rejält positivt mottagande med rejäla uppställ som följd även efter rapporter som i undertecknads tycke inte såg så värst mycket ut för världen. I ett annat klimat hade mottagandet mycket väl ha varit påtagligt mycket sämre. Troligtvis har det positiva marknadssentimentet lett till positivt tolkningsföreträde.

Olika faser… Värt att påpeka i sammanhanget är det faktum att man kanske inte skall övertolka det positiva momentum som just nu råder. För det första är det inte ovanligt att när mottagandet blir positivt i rapportperiodens inledningsskede, stegras förväntningarna ytterligare vilket gör det allt svårare för bolag som presenterar sina rapporter längre fram att överträffa de höjda förväntningarna. För det andra vet vi att just juli tenderar att vara den avkastningsmässigt bästa månaden under Q3. Styrkan just nu är således inte helt förvånande för den som följer ”börskalendern”. Och nog gäller det njuta medan det går. Augusti och september dras som ni säkert vet med betydligt sämre facit. Återkommer till ämnet som vanligt kring kommande månadsskifte.

Bovar… Efter att ha ögnat genom stort antal rapporter får jag personligen en känsla att det främst är lönsamheten som i mångt och mycket överraskar positivt. Det ser med andra ord som om bolagen har varit särdeles lyckosamma med att inte bara kapa kostnader utan kanske framförallt justera sina priser. Det i sig kan vara anledningen till den omtalade ”higher for longer” trenden för inflationen. När kostnadstrycket nu faller på bred front (juni bjöd som bekant på deflationstendens i USA) blir utväxlingen på resultatraden betydande. Denna effekt kan mycket väl bestå då jag antar att få bolag kommer sänka sina priser i ett läge då räntorna börjar sänkas och köpkraften successivt stärks. Det som skulle kunna tänkas framtvinga den typen av åtgärder är om ekonomin gick in i någon form av global recession.   

Förvirring… Zoomar man ut råder just nu minst sagt märkliga tider. Geopolitiskt har nog osäkerheten inte varit högre på länge. Att guldet som jag omnämnde förra veckan, har nått ett nytt ATH är kanske inte direkt anmärkningsvärt i den typen av klimat. Samtidigt torde det även kunna antyda att ekonomin är på väg mot en recession vilket rimmar ganska illa med toppnivåer på de vanligtvis framåtblickande börserna. Dessutom är även ränteläget fortsatt högt med en 10-åring som förvisso har backat något men ligger alltjämt en bra bit över 4-procentsnivån. Knappast recessionsnivåer. Lägg därtill att småbolagens aktier (Russel 2000) har alldeles nyss haft sin bästa period i mannaminne (10% på kort tid) och man får verkligen en känsla av en bull market i full blom.  

Bakslag… Tyska Volkswagen vinstvarnade häromveckan. Det som fångade mitt intresse i anslutning till beskedet var att man planerar stänga en Audi-fabrik som en följd av lägre efterfrågan på elbilar i premiumsegmentet. Uppenbarligen börjar Europas största fordonskoncern känna av den kinesiska konkurrensen. Volkswagens samlade försäljning i Kina minskade med hela 20% under Q2 och frågan som jag har ställt tidigare i mina spalter är om inte den gigantiska (och hittills oerhört lukrativa) asiatiska marknaden är på väg att tas över av lokala (kinesiska, japanska och sydkoreanska) tillverkare.

Mörka moln… För att inte drabbas av samma sak på hemmaplan föreslås nu rejäla tullar på kinesiska elbilar (som i flera år har subventionerats av staten). Det ligger därmed i farans riktning att fordon blir föremål för ett handelskrig världen över. Givet hur stor vikt som fordonsindustrin spelar för den europeiska ekonomin är det onekligen olycksbådande utveckling som kan få relativt stora konsekvenser på vår kontinent. Fordonsindustrin uppskattades enligt ACEA sysselsätta omkring 14 miljoner människor i Europa så sent som 2021. Och då inkluderar siffran ovan enbart dem som arbetar inom tillverkning av fordon och komponenter, forskning och utveckling, försäljning och marknadsföring, samt eftermarknadstjänster. Tittar vi på alla människor som påverkas indirekt blir siffran cirka 3x större motsvarande drygt 5% av den totala befolkningen eller ett medelstort europeiskt land.

In i väggen…  En del biltillverkare drar nu tillbaka sina prognoser gällande elektrifiering av bilflottan. Därtill har även bolag som tillhandahåller laddinfrastruktur vittnat om utmanande tider. Samtidigt noterade Volvos vd Martin Lundstedt minskad orderingång på elektriska lastvagnar vilket han skyllde på tydliga brister i ekosystemet. Den så heta elektrifieringstrenden har onekligen stött på patrull. Det i sig har även fått priser på en del råvaror som är viktiga för nämnda omställning (koppar, zink, nickel, bly) att svalna högst påtagligt de senaste veckorna. Det senast nämnda kan förstås, utöver en inbromsad elektrifiering, även bero på svagare global konjunktur. Kina ser ju ut att fortsätta gå på sparlåga, detsamma kan man väl säga om Europa medan USA visar en del tecken på att börja bromsa in.

Siffrorna som redovisades för juni var en klart positiv överraskning. Därmed håller de i likhet med förra fredagens arbetsmarknadsrapport en möjlig kommande räntesänkning vid liv. Konsumentpriserna i USA sjönk nämligen med 0,1% i juni jämfört med månaden före vilket är den första nedgången (!) på månadsbasis sedan pandemin bröt ut. Att det (negativ utveckling) skulle ske förr eller senare var de flesta på det klara med men att så skulle bli fallet just i juni var det få som gissade (konsensusuppfattning byggde på 0,1% ökning). Sett i årstakt (jämfört med samma månad året innan) var inflationen 3,0% att jämföra med 3,3% i maj. Kärn-KPI, som exkluderar priser för livsmedel och energi steg med 0,1% i juni och 3,3% i årstakt (3,4% i maj)

Sista chansen?… Det överraskande låga inflationsutfallet i juni fick förstås räntorna att vända ned med besked. En del bedömare menar att FED kan sänka räntan redan i samband med sitt kommande möte i slutet av juli. Om så blir fallet eller ej låter jag vara osagt (inflationen ligger ju trots allt på 3% vilket är klart högre än målsättningen om 2%). Sedan tidigare är jag dock av åsikten att julimötet egentligen torde vara sista möjligheten för Jerome Powell och hans kollegor att sänka räntan utan att riskera beskyllas för att påverka den amerikanska presidentvalet. Mötet därefter äger nämligen rum i mitten av september (18/9) vilket är knappt två månader innan amerikanerna skall bege sig till valurnorna.

Stark tro… Det finns dock en rad aspekter som talar emot ovanstående resonemang. För det första är julimötet ett mindre sådant där man inte bjuder marknaden på nya prognoser. Sådana ges först i samband med septembermötet vilket i sig stärker möjligheten att man först i det läget kan tänkas vara redo för en eventuell räntejustering. Dessutom bör det påpekas att räntemarknaden ser nu mer än 80-procentig sannolikhet för sänkning i september. En så pass kraftig övertygelse (givet att läget inte ändras fram till mötet) har historiskt sett varit detsamma som att en sänkning kommer att levereras. Säga vad man vill om FED men överraska marknaden brukar de inte göra. 

Ny sänkning… Även den svenska inflationen kom in klart lägre än vad makroanalytikerna och Riksbanken hade förväntat sig. Förvisso bjöd inte utfallet här hemma på deflationistisk tendens men däremot en oförändrad nivå jämfört med maj och uppgång om 1,3% i årstakt (rensat för Riksbankens egen räntepåverkan). I maj var motsvarande siffra för KPIF-inflationen 2,3 procent. En rejäl nedgång allt annat lika med andra ord. KPIF-inflationen exklusive energi, KPIFXE, var 2,3% i juni, jämfört med 3,0% i maj. Utfallet ovan tillsammans med svagare arbetsmarknadsdata (höjd arbetslöshet) stärker sannolikheten för att Riksbanken sänker räntan på nytt i augusti.

Omallokering… Även den här veckan bjöds det på nya rekordnivåer på de amerikanska börserna. Paradoxalt nog har dock den positiva tendensen (sju påföljande uppgångsdagar) brutits efter publiceringen av de överraskande positiva inflationssiffrorna. Ökad sannolikhet för räntesänkning från FED fick marknaden att rotera från högt värderade techaktier till utbombade småbolag. Medan S&P 500 och Nasdaq backade steg Russel 2000 med hela 3,6%. En lika kraftig diskrepans under en enskild handelsdag har man inte sett sedan oktober 2008. 

I dyraste laget… Det är inte bara de amerikanska börserna som har nått nya rekord under den gångna veckan. Samma sak har även Warren Buffetts favoritindikator gjort. Men just i detta fall är det inte lika kul. Indikatorn är nämligen ett mått på hur dyr en aktiemarknad är i förhållande till landets ekonomi. Den tas fram genom att dividera det totala marknadsvärdet för alla börsnoterade aktier med landets bruttonationalprodukt (BNP). Ett högt värde på indikatorn tyder på att börsen är dyr varvid investeringar framstår som extra riskfyllda. I veckan nådde indikatorn 195% vilket är markant högre än både tidpunkten då börserna toppade under Dot.com bubblan och strax inför finanskrisen 2008. Det är även marginellt högre än vid postcovid-rallyt vid årsskiftet 2021/2022.

Deglobalisering… Efter många år av uttalad globaliseringsagenda sägs utvecklingen nu ha gått i stå. En del bedömare talar till och med öppet om att trenden har reverserats i takt med tilltagande protektionistiska tendenser. Men faktum är att världshandeln fortsätter att expandera. Det som har förändrats däremot är handelns sammansättning. På senare år har nämligen tillväxtländernas handel sinsemellan ökat vilket till mångt och mycket beror på att dessa länder numera handlar ”billiga” råvaror från Ryssland. Det faktum att de i detta nu kan göra det i egna valutor (istället för som tidigare i dollar) underlättar förstås och bidrar till tillväxtboomen där.

Diversifiering… En annan effekt av västvärldens svartlistning av Ryssland (samt frysningen och i vissa fall rent av konfiskeringen av landets tillgångar) är att viljan att placera i västerländska statspapper har minskat påtagligt. Istället väljer man nu i allt fler tillväxtländer att antingen investera på hemmaplan eller placera i alternativa tillgångar såsom råvaror. Till det senare nämnda kan man nog räkna in Kinas beslut att utöka den strategiska oljereserven som jag omnämnde förra veckan. Jag gissar att också lager av andra strategiska råvaror håller på att utökas av myndigheterna medan privatplacerarna i dessa länder väljer guld- eller kryptotillgångar.

Glimmar… Just guld tycks för övrigt ligga riktigt bra till hos allt fler vilket förklarar prisuppgången trots högt ränteläge. Som läget är nu drivs efterfrågan på ädelmetallen av växande medelklass i allt fler tillväxtländer och då i synnerhet Indien och Kina. Indiers förkärlek till guld har jag skrivit i mina tidigare krönikor tidigare. I kinesernas fall handlar det tilltagande intresset om motvilja att placera i kraschad fastighetssektor eller för den delen den svagt presterande börsen. Som om inte det var nog köper flertalet centralbanker guld samtidigt som Ryssland använder det som valutahedge då man ogärna vill bli sittande med allt för stor andel utländska valutor som man numera får in från råvaruhandeln.