Veckan i backspegeln… v27
08.07.2024

Veckan i backspegeln… v27

Första halvlek… S&P 500 steg 14,5% under årets inledande sex månader.

Att det handlar om en stark prestation kan det faktum att det är den 15:e bästa bedriften genom tiderna vittna om. Detta till trots är det faktiskt något sämre än vad samma index bjöd på under fjolåret (+15,9%). Den gången fortsatte index upp med ytterligare drygt 7% fram till årets slut. Hur det blir i år får framtiden utvisa.

Bredd… Den positiva utvecklingen till trots finns det även sådant som kan oroa (det gör det i och för sig alltid). En sådan faktor är att drygt 50% av årets positiva avkastning beror på utvecklingen för aktierna som går under benämning "Magnificent 7". Rensar man för dessa sju (Apple, Alphabet, Amazon, Microsoft, Meta, Nvidia och Tesla) har utvecklingen inte varit lika strålande. För även om S&P 500 handlas i nära anslutning till alla tiders rekordnotering (ATH), är det faktiskt knappt hälften av aktierna som ingår i detta index som handlas ovan sitt 100-dagars glidande medelvärde.

Famous last words?... Enligt FED-chefen Jerome Powell syns det nu allt fler tecken på att inflationen kan ha toppat. Det i sig gör att man från centralbankens håll kan skifta fokus mot läget på arbetsmarknaden som ju är FED:s andra viktiga mandat. Och just arbetsmarknaden hamnade i fokus under fredagen då nya siffror för juni presenterades. Antalet sysselsatta ökade förvisso med 206 000 personer vilket var en något kraftigare ökning än förväntade 191 000. Samtidigt reviderades (nedåt) de föregående månaders utfall med förhållandevis höga 111 000. Arbetslösheten ökade även till 4,1% (4,0% månaden innan) vilket är den högsta nivån sedan december 2021. Timlönen steg med 3,9% i årstakt (4,1% i maj). Summa summarum tolkar i alla fall jag det som en rapport åt det lite mjukare hållet som torde kunna hålla räntesänkningsdrömmen vid liv.

Inflationshot… En aspekt som kan störa amerikanska inflationsförväntningar är i vanlig ordning råvaruprisutvecklingen och då i synnerhet gällande olja. Efter att ha handlats klart under 80 usd en tid har priset nu vänt upp och det med besked. Sedan lågpunkten 4 juni har priset ökat med drygt 14% och handlas numera på samma nivåer som i slutet på april. Det i sig är kanske inte så iögonfallande men jämför vi dagens nivå med fjolårets vid samma tidpunkt är nuvarande nivå ca 13% högre och därmed inflationshöjande (årstakt) allt annat lika.

Oroväckande… En bakomliggande anledning till prisuppgången på olja är sannolikt det faktum att den kinesiska ledningen skall ha uppmanat sina statliga oljebolag att fylla på landets strategiska oljereserver för att öka försörjningssäkerheten. Uppmaningen har enligt nyhetsbyrån Reuters gått ut till oljebolagen CNPC, Sinopec, Cnooc, Sinochem och Zhenhua Oil. Påfyllningen ät tänkt att pågå från och med nu och ända fram till och med mars nästa år. Om den genomförs i den omfattning som kinesiska myndigheter önskar lär det innebära ökning med 60 miljoner fat. Det vore förvisso en av de största påfyllningarna av strategiska reserver i Kina på senare år men samtidigt inte större än fem dagars normala oljeimport. Icke desto mindre spär naturligtvis beslutet på den redan höga geopolitiska oron.

Droppen… Få har sannolikt missat det faktum att den sittande presidenten Joe Biden inte gjort särskilt bra ifrån sig i den TV-sända debatten häromveckan. Och hade han och hans stab hoppats på att vinden snabbt skulle blåsa över så har den snarare tilltagit i styrka. Idag ifrågasätts hans lämplighet öppet och frågan är om han inte tvingas kasta in handduken av hälsoskäl till slut lagom till partikongressen i augusti där demokraterna formellt väljer sin kandidat. Som läget är nu får man en känsla att hans (och därmed även partiets) chanser till valseger minskar dag för dag. Det stora frågetecknet är förstås om det finns någon som skulle vilja ta sig an uppdraget så här i sista stund. Den av mig nämnda kandidaten, Anthony Blinken (utrikesminister idag), tycks inte förekomma i förhandsspekulationerna. Istället talar man om relativt impopulära Kamala Harris (vice president idag) och mindre kända Gavin Newsom (guvernör i Kalifornien).

En klassiker… Och på tal om just stundande presidentval. Ni minns kanske att jag tidigare i år nämnde att en sektor som man gör bäst att undvika ju närmare valet vi kommer är läkemedelsdito. Detta då de höga amerikanska priserna på just medicin så gott som alltid tenderar att bli slagträ i valdebatterna. Det första bolaget att ”känna på” det klassiska kampanjtricket blev den danska jätten Novo Nordisk. Efter debattdebaclet har Joe Bidens läger gått över till en offensiv där höga priser på Ozempic och WeGowy blev ett enkelt mål. More to come?

Trendbrott? … Den svaga svenska ekonomin har lett till skyhöga antal konkurser i år. Men som på många andra håll syns även här bättringstendenser. Företagskonkurserna var nämligen 4% färre i juni om man jämför utvecklingen med samma månad året innan. Det är första gången på nästan två år som en nedgång i årstakt noteras. Skälet till de höga talen har ofta visat sig vara skatteanståndsärenden som härstammar från pandemitiden. En annan bakomliggande faktor är det högre ränteläget som dels medför att skulderna blir svårare att hantera (dyrare), dels innebär att kapitalet inte längre är lika tillgängligt. Tråkigt för dem som drabbas förstås men i grund och botten ändå ett sundhetstecken. Det är nämligen inte dagens ränteläge som framstår som unikt. Det exceptionella var den utdragna tiden med nollränta.

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Veckan i backspegeln … v26
01.07.2024

Veckan i backspegeln … v26

Tropisk hetta… Det blev ingen ”kollapsvärme” (som svensk media numera kallar sommartemperaturer upp mot 30 grader) på Stockholmsbörsen i juni.

Om något ligger uttrycket ”kollaps” närmare till hands eftersom månaden blev årets svagaste (en hundradelsprocentenhet sämre än i januari) i och med nedgång om 1,6%. Därmed visade sig varningen utifrån historiska mönster inför juni ha varit befogad. Den gångna månadens börsutveckling blev till och med svagare än genomsnittliga -0,9% de senaste 30 åren (data från 1996).

Trippel… Slutet på juni är alltid lite extra intressant då det även markerar kvartals- och inte minst halvårsskifte.  Tittar vi på de senaste tre månaderna blev uppgången 1,2% för OMXSPI-index vilket är ungefär i linje med det historiska genomsnittet sett till data för de cirka 30 senaste åren (+1,0%). Det var samtidigt tredje kvartalet i följd med positiv avkastning. Ser vi sedan till det första halvåret blev utfallet (+8,0%) betydligt bättre än det historiska snittet om 4,5%. Starkt bidragande här var förstår årets inledande kvartal.

Trend… Nedgången i juni till trots finns det så här långt ingen anledning att ifrågasätta den pågående upptrenden. I alla fall inte om man ser utifrån min egensnickrade tekniska analysmodell som jag har för (o)vana att uppdatera i samband med månadsskiften. Som framgår nedan avslutade OMXSPI-index månaden en bra bit ovan så väl 12- som 24 månaders glidande medelvärden som båda har ett positivt förhållande till varandra (det snabbare ligger överst).

Psykologi… Innan/om vi eventuellt får se nedslag så pass djupt som ned mot grafens blåa linje (12-månaders glidande medelvärde) kan det vara värt att damma av de psykologiska nivåerna som jag omnämnde i mina tidigare spalter. 1000-nivån är förstås självskriven här av förståeliga skäl. Den här gången sammanfaller det även med den jämna 10-procentsnivån (ca 993) från årsskiftet sett (903). Tittar vi nu med facit i hand nådde OMXSPI upp till 1007 som högst för att därefter vända ned. Sådant gör förstås att jag får vatten på min kvarn att börsen verkligen reagerar var femte procentenhet från årsskiftet sett. Av den anledningen kan 5-procentsnivån (948) vara extra intressant att bevaka på nedsidan. En nedgång dit ned ”för att hämta ny kraft” och göra ett nytt försök mot 1000-nivån vore i min värld allt annat än märkvärdigt. Om scenariot sedan spelar ut vet förstås varken jag eller någon annan.

OMXSPI manad kronika

Q3… Givet trendgrafens utseende där avvikelsen från medelvärdena är påtaglig finns det tveklöst risk för en nära förestående rekyl. Vill det sig illa kan vi alltså få en ordentlig korrektion (10% från toppnivån sett) utan att en sådan skulle rasera den tekniskt positiva trendbilden. Även säsongsmässigt finns det skäl för viss oro. Historiskt sett tenderar nämligen Q3 att vara årets svagaste kvartal då det är det enda med negativt avkastningsfacit sedan 1996 (-0,5%). I fjol sjönk exempelvis OMXSPI med 6,2% i Q2 och året innan dess blev tappet 3,8%. Samtidigt inflikar vän av ordning att utfallen var positiva under åren 2016–2021.

Juli… Svagt Q3 i all ära men faktum är att dess facit beror till mångt och mycket på svaghet som normalt sett infinner sig först under dess senare del (augusti och september). I juli har Stockholmsbörsen i regel bjudit på uppgångar även om OMXSPI ifjol tappade 0,4%. Tittar vi på samma datasamling som jag refererat till ovan framstår juli med sin genomsnittliga avkastning om +1,8% som årets fjärde bästa börsmånad.

USA… Kastar vi sedan ett öga bortom Atlanten noterar vi att även där har juli varit en bra börsmånad. För S&P 500 och Dow Jones har den precis som i fallet med Stockholmsbörsen visat sig vara den fjärde bästa på ett år med en genomsnittlig uppgång 1,1% respektive 1,3%. För teknologitunga Nasdaq är facit däremot klart sämre då juli med sina genomsnittliga +0,6% placerar sig först på nionde plats av samtliga 12. Det man möjligtvis kan trösta sig med är att utvecklingen i regel har varit starkare (+1,0%) om man tittar på enbart de åren då presidentvalet äger rum (omvänt för S&P 500 och Dow Jones där facit var något sämre med 1,0% respektive 0,9%).

Duvor… En sektor som ofta stuckit ut i positiv bemärkelse under juli (och då främst i Sverige där den har en relativt stor tyngd i index) är bank & finans. Om så blir fallet även i år får väl framtiden utvisa. Mottagandet av halvårsrapporterna blir antagligen det centrala här. Något som skulle kunna tala emot tydlig sektorstyrka just i år är möjligtvis det besked som Riksbanken gav efter veckans möte. Räntan förblev förvisso som väntat oförändrad men bedömningen den här gången blev att den under resterande delen av året kunde sänkas med 2 till 3 gånger. Tidigare pratade man som bekant om två möjliga sänkningar vilket innebär att beskedet var åt det mjukare hållet den här gången. Det intressanta här är förstås det faktum att det återstår fyra räntemöten i år. Skulle bedömningen om tre räntesänkningar visa sig stämma får den första nästan komma i augusti.

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Annons
Veckan i backspegeln… v25
24.06.2024

Veckan i backspegeln… v25

Midsommar… Det blev en kort börsvecka så att alla som ville kunde i lugn och ro ta några varv runt midsommarstången.

Det tråkiga med Midsommar är förstås att den markerar vändningen mot mörkare tider. Å andra sidan tycks ju aktier vara en vintersport så för oss börsintresserade är det inte nödvändigtvis dåliga nyheter. Och även på kort sikt kan börsen framstå som intressant. Det är inte för inte som man brukar säga: ”köp till sillen, sälj till kräftorna”.

Rekordkavalkad… Under den gångna veckan har S&P 500 återigen nått upp till en ny rekordnivå. I och med det har nämnda index nu noterat ATH vid fler än 30 tillfällen bara i år och då har ännu inte ens halva året passerat. Som om inte det var bra nog handlas index numera 25% högre än när FED inledde sin räntehöjningscykel som ju kulminerade i juli förra året. Högre ränta behöver med andra ord inte vara synonymt med börsfall.  

Årslängsta svit… Det är inte bara S&P 500 som firar framgångar. Även Nasdaq pinnar på uppåt mot nya rekord. Sviten som avslutades i veckan (sju påföljande uppgångsdagar) var faktiskt den längsta i år och bidrog till att index så här långt i år har stigit med drygt 18%. Det är i vanlig ordning starkare utveckling än för både S&P 500 (+14,5%) och Dow Jones (+4%) samt för den delen även svenska OMXSGI-index (+11,0%)

Cashar hem… Vän av ordning inflikar förstås att den främsta anledningen till börsframgångar i USA är Nvidias kursutveckling. Och visst, det ligger en hel del i detta påstående. Under den gångna veckan har bolaget blivit det börsmässigt största efter att ha passerat såväl Apple som Microsoft i bolagsvärde. Aktien är också upp +175% vilket givetvis sätter även indexmässiga avtryck. Värt att notera är dock att medan aktiekursen hissas uppåt ser nu insiders ut att börja smyga ut delar av sina innehav. Under 2024 har ledande befattningshavare sålt aktier till ett värde av drygt 700 Musd eller 7,5 miljarder kronor varav en stor del av transaktionerna har ägt rum efter presentationen av den senaste delårsrapporten. I veckan har bl.a. bolagets VD Jen Hsun Huang sålt aktier till ett värde av 31 Musd (ca 325 Mkr). Inget jättebelopp sett till hans totala innehav och bolagets värde men likväl en (ny) försäljning.

Stannar kvar… Karnov som driver en informationsplattform inom revision och juridik blev en av veckans förlorare. Anledningen var att det bud som tidigare har drivit upp aktiekursen har dragits tillbaka. Intresset bland ägarna var inte tillräckligt stort och de enda som accepterade det sägs ha varit det ansiktslösa kapitalet (fonder a k a ”other peoples money”). Huruvida det är ett friskhetstecken eller snarare hybrisdito får vi helt enkelt leva och se. Aktien stannar nämligen kvar på Stockholmsbörsen.

Nya bud… En aktie som däremot kan lämna börsen är Resurs Bank. CVC har tillsammans med Waldakt lagt ett bud till ett värde av 4,7 miljarder kronor. Budnivån motsvarar förvisso en premie om 38% men motsvarar samtidigt en nivå som nischbankens aktie handlades till så sent som för ett halvår sedan. Resurs styrelse rekommenderar trots det aktieägarna att acceptera budet. Här bör man dock påpeka att familjen Bengtsson som ju står bakom en av budgivarna (Waldakt) äger nära 30% av aktierna sedan tidigare. De om någon bör med andra ord känna till bolaget väl och ser säkerligen vidare uppsida i aktien. Samtidigt har de troligtvis tröttnat på börsmarknadens njugga inställning till bolaget. Sedan börsnoteringen för åtta år sedan har kursen sjunkit närmare 70% och någon värdemässig renässans ser inte ut att vara i sikte.

Trist trend… I anslutning till ovan nämnda bud har styrelsen för Resurs Bank bjudit på en resultatuppdatering. Det intressanta här var den höga nivån på kreditförlusterna. Under både april och maj uppgick dessa nämligen till drygt 130 Mkr efter att i Q1 ha summerats till närmare 460 Mkr. Drygt 700 Mkr med andra ord och då har vi inte nått halvvägs in i 2024. Ser man till de närmast obefintliga kreditförlusterna hos storbankerna blir det tydligt att just nischbankerna sitter på en hel del ”svaga kort” (läs: Svarte Petter). I tider då även storbankerna värderas förhållandevis lågt blir det sannolikt svårt att locka köpare till mer riskfyllda alternativ. Sett ur den aspekten framstår budet definitivt som logiskt. Den här typen av verksamhet mår nog bättre utanför börsens kvartalskapitalism. 

The bottom is nådd? … Konjunkturinstitutet (KI) gör bedömningen att den svenska lågkonjunkturen bottnar i år. KI väntar sig att BNP ökar med 1,0% i år för att därefter öka med 2,2% under 2025. Samtidigt tror man att Riksbanken fortsätter att sänka räntan till 3,0% i slutet av detta år och vidare ned till 2,25% i maj 2025. Om jag inte ser något uppenbart skäl att gå i polemik kring det förstnämnda är jag desto mer tveksam rörande det senare (räntesänkningar). Sedan är det klart, skulle inflationen sjunka en bra bit under 2% vilket KI uppenbarligen räknar med, är det omnämnda scenariot inte alls omöjligt. I synnerhet som man även spår att arbetslösheten fortsätter att stiga och når en topp på 8,5% procent i år (för att nästa år sjunka till 8,2%).

Treårsbästa… Och på tal om svensk konjunkturbotten. Enligt senaste siffror från Svensk Handel ökade den inhemska e-handeln med 29% i årstakt. Utfallet är det starkaste för en enskild månad sedan mars 2021. En bakomliggande faktor uppges vara den rekordhöga skatteåterbäringen i spåren av det kraftigt stegrade ränteläget. Den starka majsiffran innebär att e-handeln så här långt i år (fem månader) har ökat med 11% jämfört med motsvarande tidpunkt ifjol.

Temperaturmätare… I torsdags var det så dags för årets första ”riktiga” börsintroduktion. Nordrest i all ära men det bolaget noterades i periferin (First North) medan bioteknikbolaget Cinclus Pharma har gjort entré i finrummet (Mid Cap lista). De som tecknade i hopp om en snabb vinst blev dock besvikna. Aktien öppnade ca 5% under IPO-kursen och fortsatte sedan kana utför. Ett tydligt tecken på att riskviljan inte alls är lika hög som den var 2021 när den senaste IPO-vågen kulminerade. Värt att notera är att Cinclus börsvärde idag är ungefär hälften av Implanticas som noterades under hösten 2020 och som faktiskt har fallit rejält sedan dess (efter initial kursdubbling). Att jag nämner just den aktie beror på att båda bolagen riktar sig mot samma åkomma (sura uppstötningar).  

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Veckan i backspegeln… v24
17.06.2024

Veckan i backspegeln… v24

Svarta svanar… Det blev inga dramatiska rörelser i spåren av utfallet i EU-valet (initialt i alla fall) men väl en rad tämligen dramatiska besked. Frankrikes president Macron har exempelvis utlyst nyval i landet som en följd av valutfallet där Le Pens högernationalistiska parti blev en stor vinnare.

En del spekulerar om att samma sak skulle kunna bli aktuellt även i Tyskland där motsvarande grupperingar firade stora framgångar. Det är onekligen viktiga nyheter då de båda länderna (Frankrike och Tyskland) utgör EU-samarbetets absoluta kärna. En maktförskjutning där skulle potentiellt påverka hela Europa. I ett läge då en sådan inte heller kan uteslutas vare sig i UK eller USA blir det geopolitiska läget synnerligen svårberäkneligt.

Great minds think alike… Och på tal om det amerikanska valet. Jag noterade att Sven Hagströmer i ett framträdande hos Dagens Industri framförde åsikten att Antony Blinken (USA:s utrikesminister idag) vore ett utmärkt val som vice president åt Joe Biden. Exakt samma syn som undertecknad själv har och för min del skulle jag till och med kunna sträcka mig så långt som att påstå att han vore en alldeles utmärkt presidentkandidat när nu Bidens hälsa uppenbarligen börjar svikta vilket framträdanden från Normadiefiranden samt en intervju med Times visade med all tydlighet. Det är förstås långt ifrån säkert att Blinken skulle kunna besegra Donald Trump men nog borde demokraternas möjlighet öka om han stod längst fram på barrikaden? Huruvida Blinken är omtyckt på hemmaplan har jag svårt att uttala mig om. Utomlands är hans anseende definitivt högt.

Peak Oil… Det finns säkert en och annan som minns prognoserna om att oljan som har möjliggjort världens industrialisering, riskerade att ta slut (eller i varje fall börja sina) inom ett par decennier. Ännu så länge tycks det dock inte ha inträffat och faktum är att de som borde ha bäst koll, såsom exempelvis internationella energimyndigheten IEA, nu börjar svänga i frågan. I en rapport publicerad i veckan spådde man istället ett kraftigt överskott (och därmed sannolikt rejäla prisfall, egen anmärkning) redan 2030. En bromsad efterfrågeökning i spåren av högre nyttjande av elfordon samt högre effektivitet och mindre nyttjande av olja för kraftgenerering anses vara huvudanledningarna bakom prognoserna. Rätt eller fel? 2030 vet vi. Att sia (i synnerhet om framtiden) är som vi alla vet inte det lättaste. Jag noterar dock att oljeländerna själva sakta men säkert börjar rikta fokus mot andra intäktskällor.

Sticky… Lägre oljepris liknas ibland vid en global skattesänkning och därigenom en tydlig stimulansåtgärd. Detsamma kan dock inte säga om hög ränta som tvärtom pressar konsumenternas köpkraft. I USA där merparten av ekonomin vilar på konsumtion blir det förstås extra viktigt och där ligger räntan idag på 5,25–5,50% sedan juli föregående år. Som det ser ut nu lär det dessutom dröja innan den kommer att kunna sänkas. Inflationen tycks nämligen ha bitit sig fast på en nivå som är klart högre än önskvärt. Förvisso var konsumentpriserna i USA oförändrade i maj jämfört med april men i årstakt var ökningen 3,3% jämfört med målsättningen om 2%. Kärn-KPI (exklusive livsmedel och energi) steg 0,2% i maj vilket innebär 3,4% ökning i årstakt. I april var inflationstakten 3,4% för KPI och 3,6% för kärn-KPI.

Higher for longer… Mycket riktigt blev det inte heller någon ränteändring när FED gav sitt räntebesked i veckan. Inget annat var dock här att vänta utan de flesta letade efter signaler om räntan eventuellt skulle sänkas i slutet på juli eller möjligtvis september. Några tydliga sådana signaler presenterades inte och allt mer tyder nu på att de som väntar på den första sänkningen får ha tålamod till efter presidentvalet. Julisänkning känns definitivt inte aktuell och septemberdito skulle nog hamna för nära valet för att FED skall vara tillfreds. Skall en septemberhöjning bli aktuell måste det till exceptionellt svaga makroekonomiska data där i synnerhet kraftigt försämrad arbetsmarknad skulle kunna ses som eventuell trigger. Här kan det vara värt att påpeka att en viktig revidering äger rum i augusti. Som jag nämnt tidigare har det på senare tid framkommit en del uppgifter om att det senaste årets NFP-data kan ha varit överskattad.

Big business… Veckans stora nyhet på hemmaplan var onekligen Axfoods beslut att köpa Bergendals resterande aktier i CityGross där man sedan tidigare är minoritetsägare. Helt oväntad är affären inte givet ägarbanden men icke desto mindre är det sannolikt ett tungt besked för både ICA och kanske framförallt Coop som ju är Axfoods huvudkonkurrenter (vid sidan om den tyska uppstickaren Lidl). Frågan är dock vad konkurrensmyndigheten tycker i frågan. Med viss erfarenhet från bl.a. hur det gått i telekombranschen är känslan att det sista ordet här definitivt inte är sagt ännu. Det bör dock påpekas att Citygross marknadsandel inte är vad den en gång har varit. I dagsläget uppskattas den till ca 3%. Precis som på börsen där storbolagen enbart blir större tycks samma mönster gälla i dagligvaruhandeln där stordriftsfördelar är A och O. Detta är mest troligt också logiken bakom sammanslagningen.

20240602 faktraruta

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Veckan i backspegeln… v23
10.06.2024

Veckan i backspegeln… v23

Högre inflationstolerans? … Medan vi här hemma firade Sveriges Nationaldag var det ”business as usual” på andra håll i världen.

De flesta blickar riktades mot ECB som sänkte räntan med 0,25%, en åtgärd som låg i linje med förväntningarna. Det kanske allra mest intressanta beskedet var dock det faktum att man trots sänkningen höjde inflationsprognosen för nästa år (2,2%). Det om inte annat skulle kunna tolkas som en första signal på att centralbankerna sakta men säkert börjar svänga i sin nitiska syn på vikten av att inflationen måste nå ned till 2-procentsnivån.

Full fart mot börsen… I Sverige var veckans stora händelse sannolikt Carnegies besked om att man växer via ännu ett förvärv. En klassisk tillvägagångsstrategi för riskkapitalägda bolag (Carnegie har Altor som största ägare). Efter förvärvet av Penser Bank slukar man nu det anrika fondbolaget Didner & Gerge som köps loss från grundarna. Med investerarplattformen Montrose i startgroparna börjar man sakta men säkert omvandla Carnegie till ett ”power house” för det svenska kapitalet. Och ett sådant hör ju onekligen hemma på börsen. IPO under 2025?

Bättre sent än aldrig… Nordiska investeringsbanken som uppges ha investerat närmare 80 miljarder kronor i Sverige, har efter ett möte i Tallinn mellan de nordiska ländernas försvarsministrar, bytt åsikt gällande investeringar i försvarssektorn. 2,5 år efter invasionen av Ukraina uppges man nu vara redo att revidera sin hållbarhetspolicy. Helt omvända har man ännu inte blivit utan tanken är att fortsatt förbjuda utrustning som inte har någon civil tillämpning (som vapen och ammunition). Antagligen krävs det en fullskalig invasion av ytterligare något land i vårt närområde för att även sådant ska anses vara möjligt att investera i.

Deja vu… Geopolitisk oro i all ära men spådomar om oljepriser kring 150–200 usd tycks (ännu en gång) ha kommit på skam. I veckan sjönk oljepriset ned under 80 usd vilket är den lägsta nivån sedan februari i år. Nedgången till trots ligger priset fortfarande högre än vad den gjorde under motsvarande tidpunkt förra året. Den gången bottnade prisnivån ur kring 71–72 usd under maj/juni för att därefter vända upp och nå 95 usd som mest under tidig höst (mitten på september). Får vi se en repris av rörelsen i år?

Konjunkturoro… När oljepriset sjunker är det ofta konjunkturen som spökar. Den slutsatsen kunde man förstås dra även nu inte minst som även kopparpriset har vänt ned (från rekordhöjder förvisso). Som om inte ovanstående var tydligt nog började även den amerikanska långräntan röra sig nedåt. 10-åringen har på kort tid sjunkit från drygt 4,60% till knappt 4,30% vilket spädde på oron för konjunkturen (i synnerhet den amerikanska). Men när arbetsmarknadsstatistiken för maj publicerades i fredags avstannade dock de nedåtgående rörelserna.

NFP… Antalet sysselsatta ökade nämligen med 272 000 personer vilket var klart fler än vad marknaden hade räknat med (185 000). Föregående två månaders statistik justerades dock en aning nedåt (15 000) Timlönen ökade med 4,1% i årstakt vilket även det var högre än väntat (läs: dålig nyhet). Arbetslösheten steg däremot till 4,0% i maj (3,9% i april). Summerar man intrycken är det inte mycket som tyder på behovet av en snar räntesänkning från FED. Därmed börjar nog räntesänkarfönstret sakta men säkert stängas för en tid framåt (presidentval).

Revansch… Och på tal om konjunktur. Ni minns kanske att jag i mina tidigare krönikor nämnde att det åtminstone fanns goda (eller i varje fall förbättrade) förutsättningar för svenskt vidkommande. Sakta men säkert börjar vi också få allt fler handfasta bevis på att så verkligen är fallet. Nyligen skrevs BNP-siffran upp vilket ju delvis kan vara en anledning till senaste tidens kronförstärkning som i sig stärker min tes att det är snarare tillväxten än räntan som styr vår valutas utveckling i detta skede. Att vi för första gången på länge tycks ha fått en hyfsat oberoende Riksbank (vilket ju var tanken som dock inte fungerade under Yngwes (för) långa era) går förstås inte valutamarknaden obemärkt förbi.

Äntligen… Ovanstående i all ära men det kanske allra tydligaste tecknet på att vi verkligen har med en starkare lokal konjunktur att göra är det faktum att småbolagsindexet (OMXSSCGI) har börjat outperforma den breda börsen (OMXSPI). Medan den senast nämnda har ökat med 3,2% respektive 7,3% under senaste en (1) respektive tre (3) månader är motsvarande siffror för det ovan omnämnda småbolagsindexet 11,4% respektive 17,7%. Även sett från årsskiftet börjar småbolagen nu gå om. Det är ingen hemlighet att börsen är bland de allra bästa ledande indikatorerna där ute.

Årets rubrik… Att uppfinningsrikedomen inom finansvärlden är enorm vet vi alla sedan tidigare. Därför är det kanske inte direkt förvånande att man gång efter annan tvingas höja på ögonbrynen. Ett sådant tillfälle ägde rum i veckan när AegirBio ”tillkännagav strategiskt namnbyte till MagnOral”.  Nog för att jag förstår att man gärna vill gå ifrån sitt gamla (och lite skamfilade) bolagsnamn men att se namnbytet som den delen i strategin man vill upplysa marknaden om var ändå lite nytt. Personligen har jag haft som regel att vara oerhört skeptisk till bolag som lättvindigt ersätter sina bolagsnamn och därigenom skrotar sina varumärken.

Valyra… 2024 har med sina 70 förväntade val världen över kallats för ett supervalår. I veckan har bl.a. Mexiko fått en ny president (första kvinnliga sådan) samtidigt som även Indiens Mondi har lyckats säkra sin tredje mandatperiod (första gången sådant händer i landet) även om hans parti har tappat sin tidigare majoritet. Båda beskeden har fått de lokala börserna att tappa kraftigt (i Indiens fall från ett purfärskt ATH som nåddes dagen innan resultaten blev sammanställda). I helgen är det så slutligen dags även för EU:s 27 medlemsländer att gå till parlamentsval. Sverige inkluderat. Kommer resultaten där leda till lika kraftiga reaktioner på de europeiska börserna? Imorgon (måndag) vet vi.

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Money never sleeps…
03.06.2024

Money never sleeps…

Ännu en börsmånad har passerat och för tredje gången i år blev det en tydligt positiv sådan.

Därmed gick utvecklingen, precis som i april, på tvärs mot genomsnittet för månadens historiska jämlikar som ju antydde att vi kunde förvänta oss en svag börsmånad. Ser man till de senaste 29 åren (start 1996) har maj bjudit på nedgång om i genomsnitt 0,3%. Med det sagt har ändå majoriteten av utfallen (16) visat sig ha varit positiva. Värt att omnämna kan vara det faktum att årets uppgång om 3,4% placerar den nu gångna månaden som det tredje bästa majutfallet på den här sidan om millennieskiftet.

Eftersom trenden redan tidigare var att betrakta som uppåtgående har läget inte förändrats efter ännu en månad med börsuppgång. Tvärtom fortsätter det mesta peka på att man som aktieplacerare skall övervikta aktier. Tittar vi till den bifogade grafen ser vi tydligt att index handlas klart ovan både 12- och 24-månaders glidande medelvärden som därtill har ett tydligt positivt förhållande till varandra (det snabbare ligger överst). Så länge som så är fallet är upptrenden intakt och som läget är nu finns det gott om utrymme för eventuella rekyler utan att de skall behöva ses som direkt hotfulla. Tvärtom kan nog eventuella nedgångar om 5–10% i första hand betraktas som köplägen inför hösten och vintern.

OMXSPI manad konika

Tittar man på den historiska statistiken för juni kan man konstatera att den i regel har handlat om första halvårets sämsta börsmånad. Detta då den genomsnittliga utvecklingen antyder en nedgång om nära 0,9%. Men precis som i maj har antalet positiva månader varit fler än negativa dito, och anledningen till att statistiken ser ut som den gör är det faktum att 2008 och 2022 bjöd på rejäla kursfall om 14,2% respektive 11,8%. Hade vi exkluderat dessa två årgångar från statistiken hade facit faktiskt blivit marginellt positivt. Man skulle därmed kanske kunna kalla det för ”justerad kalenderutveckling”.

20240602 faktraruta

Stockholmsbörsen i all ära men det mesta styrs väl ändå från USA inflikar säkert vän av ordning. Självklart är så fallet till stor del men jag tror att den svenska statistiken avspeglar det i viss mån ändå. Blickar man på siffrorna (data överstigande 50 år) konstaterar jag att juni har bjudit på markant olika utveckling för de olika amerikanska börserna. För teknologitunga Nasdaq har det varit en historiskt sett positiv börsmånad (+0,8% i genomsnitt) där just valåret sticker ut i extra positiv bemärkelse (+1,9%). Rent historiskt har juni under valåren visat sig vara fjärde bästa börsmånaden på året (jämfört med nionde bästa totalt sett).

Positiv utveckling under just presidentcykelns sista år är faktiskt något som är den gemensamma nämnaren för samtliga index. Även S&P 500 uppvisar nämligen en genomsnittlig uppgång om 1,3% under dessa år medan facit för Dow Jones är +0,9%. Det är klart bättre utveckling än det historiska junisnittet som för de båda indexen motsvarar dels 0,0% (S&P 500) dels -0,2% (Dow Jones). Här kan man även flika in att det i regel är perioden mellan optionslösen och halvårsskiftet som utvecklingen tenderar att ha varit allra svagast.

Nu när vi har rett ut vad som kan förväntas från börsen under den kommande månaden är det sannolikt på sin plats att även berätta lite mer om sommaren med Stockpicker Newsletter. Som samtliga trogna läsare känner till anammar vi tesen ”Money never sleeps”. Till skillnad mot många andra gör vi därför inte något uppehåll under sommaren.

För att även vi som skapar tidningen skall få möjlighet att avnjuta sommaren drar vi ned på tempot något. Tidigare när veckoutgivningen bestod av två olika nummer valde vi att under sommarmånaderna utkomma vid ett enda tillfälle, på söndagarna. Så blir det även i år. Det som blir skillnaden är att lunchanalyserna som normalt sett utkommer kl. 12.30 varje börsdag gör ett uppehåll från och med nu och fram till 12 augusti. Den andra förändringen rör krönikan som undertecknad står för. Istället för en sedvanlig och klassisk sådan gör inslaget ”Veckan i backspegeln” återkomst under sommaren (9/6 till 11/8).

Sammantaget blir sommarnumren något mindre omfattande jämfört med idag (färre analyser då lunchanalyserna utgår) men i gengäld utkommer tidningen varje vecka där det mesta i övrigt kommer vara sig likt. Utgivningen blir i själva verket en karbonkopia av hur det sett ut under tidigare år. Nu återstår det bara att hoppas att både börs- och vädergudarna är med oss också.

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Happy days are here again…
27.05.2024

Happy days are here again…

Det går inte säga annat än att det just nu går riktigt bra för världens börser och då inte minst vår egen.

Efter en kortvarig svacka i anslutning till det senaste kvartalsskiftet då OMXSPI-index backade under fyra veckor i följd, har börsen återtagit den tidigare så positiva trenden. Den gångna veckan var nämligen den femte i följd som Stockholmsbörsen stiger. Bjuder även nästkommande vecka på uppgångar lyckas OMXSPI tangera bedriften från februari/mars då det blev sex påföljande börsveckor med stigande indexvärden. Det vore tämligen unikt då den typen av långa sviter är relativt sällsynta.   

Ni som följer mina spalter har säkert märkt att jag har viss fäbless att gå emot rådande konsensus. Sådant sker i regel på gott och ont då rådande trender i regel kan pågå betydligt längre än vad man normalt sett kan tänka sig dem göra. Därför är det i regel oerhört få förunnat att pricka vare sig toppar eller bottnar. Har du försökt och misslyckats är du långt ifrån unik. Tro mig.

Förra veckan antydde jag att luften började bli tämligen tunn på nuvarande börshöjder och att det därmed inte vore onaturligt om någon form av nedkylning blev aktuell inom kort. Så här långt har man väl knappast kunnat tala om att en sådan har inträffat även om vi kanske inte står så värst mycket högre än senast. Men det är just små men stadiga uppgångar som i regel visar trendstyrkan. Kraftiga och plötsliga rörelser åt endera håll är i regel inte särskilt varaktiga.

Nog finns det också skäl till den just nu ihållande optimismen. Riksbanken sänkte räntan nyligen för första gången på drygt åtta år och gav därtill antydningar om att fler sänkningar kan bli aktuella lägre fram i år. Det gjuter förstås mod i den hårt skuldsatta svenska befolkningen som nu kan blicka fram emot om inte kraftiga lättnader så i varje fall inte någon försämring av köpkraften.

Ovanstående borde förstås leda till en starkare konjunktur och små tecken på detta har vi börjat se under de senaste månaderna. Fler lär säkert komma när även ECB sänker räntan (juni?) samtidigt som både vår och andra europeiska regeringar vågar stimulera. Lägg därtill att vi har gått med i Nato och behöver rusta upp såväl försvaret som infrastrukturen på flertalet håll i landet, och den spirande optimismen kring svensk ekonomi (samt börs) är lättare att förstå.

Med allt det sagt växer förstås inte alla träd till himmeln och de som eventuellt gör det behöver tid. Marknaden har en benägenhet att dels gå händelserna i förväg, dels överdriva (överskatta?) alla typer av trender. Det har vi sett många gånger förr. Här och nu extrapolerar man de goda nyheterna och eftersom det finns gott om sådana börjar konsensussynen bygga på att det bara är att ”tanka aktier och ligga long”.

På medellång sikt (6–12 månader) är det fullt möjligt att de optimistiska marknadsbedömarna får rätt. De rapporterade vinsterna har överträffat marknadens förväntningar där inte minst den kanske viktigaste rapporten av dem alla, Nvidias, slog dem med råge. I just detta fall kan man inte beskylla marknaden för att ha lagt ribban lågt direkt. Tvärtom, det var skyhöga förväntningar som bolaget, ännu en gång, slog. Det är inte utan att man som utomstående bedömare blir imponerad.

Om Nvidias nuvarande prestationer sedan kan rättfärdiga dagens kurs är förstås en helt annan femma. Att värderingen är skyhög är naturligtvis svårt att komma ifrån. Men så länge som prestationerna ser ut som de just nu gör, lär inte många ligga sömnlösa över det. Som så många gånger förr extrapolerar man den nuvarande tillväxten och lönsamheten långt in i absurdum. En strategi som kommer att fungera tills… den inte gör det längre. För förr eller senare dyker det givetvis upp både konkurrenter och kanske rent av nya teknologier eller annat som ritar om kartan. Var så säkra.

Här och nu gjuter den starka rapporten olja på börsvågorna. Samtidigt noterar jag även att det inte enbart är börsindexen som stiger. Det gör även flertalet råvaror. Tidigare kunde man fascineras av kraftiga uppgångar för exempelvis kakaopriset. Uppgången där har nu avtagit och istället är det andra råvaror som rusar (som apelsin). Och även om den viktigaste av dem alla, oljan, håller sig ”i skinnet” finns det flertalet andra viktiga råvaror som uppvisar kraftigt stigande tendens. Industrimetaller som aluminium, bly, koppar, zink men även ädelmetaller som silver och guld har ökat rejält i pris i år.

Ovanstående kan förstås tyda på förväntningar om stegrad global konjunktur vilket i sig torde vara positivt men kan samtidigt leda till en ny inflationsimpuls längre fram. För faktum är att när väl inflationen väl har fått fäste så har den åtminstone historiskt haft en tendens att återkomma i flertalet påföljande vågor. Huruvida så blir fallet även den här gången vet förstås varken jag eller någon annan men prisutvecklingen på sina håll antyder att förväntningar på större räntesänkningar mycket väl kan vara väl höga även nu när de justerats ned. Skulle inflationen återkomma blir det förstås svårt för exempelvis FED att motivera sänkningar i år eller för den delen nästa år. Detsamma skulle kunna bli fallet om den globala konjunkturen stärktes så pass påtagligt som råvarupriserna just nu antyder.

Missförstå mig gärna rätt, jag vill inte förmå någon att överge börsen. Långt ifrån! Så länge som trenden är uppåtriktad (och det är den nu vilket vi troligtvis får bekräftat nästa vecka när en ny avstämning av min tekniska trendmodell blir aktuell i samband med ett nytt månadsskifte) talar det mesta för att man ska ligga överviktad i aktier. Det jag vill få fram är nog snarare att det kanske inte här och nu som bästa köpläget uppenbarar sig. Även starka börsår tenderar nämligen att ha minst en och ibland fler rekyler på omkring 5–7% insprängda i den annars stigande trendkurvan. Jag misstänker att 2024 inte blir annorlunda i det avseendet.

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Het börs i behov av nedkylning?
20.05.2024

Het börs i behov av nedkylning?

Den gångna veckan utmålades av många som något ut av en ”ödesvecka” för börsmarknaden.

Anledningen var förstås att vi under onsdagen väntade in den amerikanska inflationsstatistiken som kunde avgöra kommande räntesänkningars vara eller icke vara. Men som så många gånger förr blev siffrorna lite av en antiklimax som inte på något sätt gjorde någon direkt klokare.

Inflationen i april steg nämligen med 0,3% jämfört med månaden innan vilket var precis den takt som de allra flesta marknadsbedömare hade förväntat sig. I årstakt steg KPI med 3,4% vilket är en något lägre takt än i mars då samma mått landade på 3,5%. Kärninflationen, siffran som korrigerar för prisförändringar för energi och livsmedel, uppmättes samtidigt till 3,6%. Även det var faktiskt relativt väntat och på den positiva sidan kan nämnas att det var det lägsta utfallet på närmare tre år (i mars var siffran 3,8%).

Att inflationen sjunker är förstås glädjande för de allra flesta. Men nivåerna ovan är knappast något som får FED att sänka räntan i samband med kommande möte i juni. Huruvida de sedan vågar sänka i slutet av juli återstår förstås att se. Jag skulle tro (för vad det nu är värt) att så inte blir fallet då det förefaller relativt osannolikt att inflationsnivån fram till dess skulle sjunka så pass mycket som sannolikt krävs för att lätta på penningpolitiken (under 3%?).

Det bör dock samtidigt påpekas att vi fram till dess får inflationsrapporter avseende maj och juni samt givetvis även jobbstatistik för båda dessa månader. Är det någon av datapunkterna som skulle föranleda en sänkning så är det nog jobbsiffran skulle jag tro. I synnerhet om arbetslösheten skulle börja ta fart upp och över 4%.

Ännu är vi dock inte där och som jag tidigare nämnt inom ramen för de här spalterna misstänker jag att räntesänkningsfönstret för FED stänger i samband med julimötet. Väl därefter kommer det sannolikt krävas något riktigt stort i statistikväg (eller annat som föranleder behovet av plötsliga lättnader) för att FED skall våga riskera sitt oberoende. Är det något som centralbanken sannolikt inte vill beskyllas för så är det att gynna någon av presidentkandidaterna inför höstens val.

Tittar man på marknadens förväntningar idag tycks det förvisso ligga en septembersänkning i korten men det återstår förstås att se hur realistisk en sådan visar sig bli. Vi skall inte glömma bort att inför det här året trodde marknaden på sex sänkningar och som läget ser ut idag kan det möjligtvis bli en eller på sin höjd två.

Tittar vi till börserna kan man därtill ställa sig frågan huruvida en sänkning verkligen är motiverad? Det är fullt möjligt att börserna har gått starkt på förväntningar om kommande lättnader men med samtliga tre index på nya All Time High, och med pånyttfödd ”meme-stock mania” (syftar på nya groteska kursrallyn för GameStop och AMC) får åtminstone undertecknad en känsla av att det snarare är någon form av avkylning som skulle behövas än tvärtom.   

Kursrekord leder till nya kursrekord sägs och sett mot bakgrund av det finns det just nu inte så värst mycket att oroa sig för. Tittar vi till Stockholmsbörsen är börsyran inte lika påtaglig och bred som den är på andra håll i världen. OMXS30 som består av Sveriges största bolag har förvisso handlats på nya rekordnivåer i några månaders tid men tittar vi till bredare OMXSPI så återstår det en hel del till forna kursrekord. Anledningen till att så är fallet kan möjligtvis bero på att detta index inte inkluderar utdelningar. Justerar man för dessa hade index sannolikt passerat tidigare kursrekord från 4:e januari 2022 (1051). Avståendet dit är nämligen 5–6% i och med att den psykologiska 1000-nivån testades under den nu gånga veckan.

OMXSPI kronika

Just 1000-nivån är intressant i sig. Dessutom sammanfaller den med 10-procentsnivån från årsskiftet sett. Normalt sett bildar den typen av nivåer psykologiska hinder för marknaden. Om så sedan blir fallet vet förstås varken jag eller någon annan. Trenden är tveklöst uppåtriktad och så länge som så är fallet finns det väl ingen anledning att spekulera i en förestående topp. Tvärtom, eftersom luften på sina håll börjar kännas lite tunn kan en rekyl visa sig vara en välbehövlig kraftsamling inför nya uppgångar längre fram. Jag antar nämligen att även OMXSPI torde söka upp nya ATH-nivåer innan den här uppgångsfasen har nått kulmen. Det om något borde båda gott för svenska småbolag vars svaghet delvis är förklaringen till varför detta index inte har utvecklats lika starkt som storbolagsdito såsom OMXS30 gjort.

Utöver psykologiska faktorer ovan finns det även andra aspekter som stärker ett eventuellt rekylscenario i närtid. Dels handlar det givetvis som säsongsskäl (”sell in may” ni vet). Dels har vi även den mer ”tekniska” aspekten. Tittar man på grafen ovan syns det en tydlig divergens mellan kursutvecklingen och de matematiska indikatorerna (i detta fall MACD). Sådant kan förstås pågå ett bra tag men jag noterar att nuvarande topp är den andra som tycks vara svagare än föregångaren har varit. Det kan antyda att ”distribution av aktier” pågår om man nu skall använda tekniska analytikers språkbruk. En slags toppbildning eller just antydan till en rekylrörelse som eventuellt blir större än ett par dagar eller någon vecka. Innan du säljer allt kom dock även ihåg Peter Lynch bevingade citat:

”Far more money has been lost by investors trying to time corrections than in all corrections combined”

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Erik Thedéen visar vägen
13.05.2024

Erik Thedéen visar vägen

Så kom den då till slut. Räntesänkningen. En märkeshändelse i flera avseenden.

För det första eftersom det handlar om den första räntesänkningen på drygt åtta år. Senast som Riksbanken sänkte var i februari 2016. Det är ett bra tag sedan och jag antar att de flesta av oss inte ens minns vad vi gjorde då. För det andra är det första gången på väldigt länge som Riksbanken alltså föregår såväl ECB som FED. Jag antar att något liknande aldrig hade hänt om Stefan Ingves satt vid rodret på Brunkebergstorg.

Nu är det förstås så att både ECB och FED kommer att sänka sina räntor också. ECB gör det av allt att döma i juni medan det är desto mer oklart när i tiden FED väljer att agera. Den amerikanska centralbanken har ju som bekant det amerikanska presidentvalet att ta hänsyn till. Man kommer av den anledningen göra allt för att inte kunna beskyllas ha påverkat utfallet i än den ena eller den andra riktningen. Med det som utgångspunkt borde fönstret för en eventuell sänkning stängas i juli som allra senast (givet att inget exceptionellt inträffar därefter förstås).

Sett till de inflationsrapporter som har inkommit hittills i år finns det så här långt inte mycket att hänga upp en räntesänkning på. Tvärtom. Inflationen ligger förvisso lägre än tidigare men befinner sig i detta nu faktiskt närmare 4 % än 2%. Med det som utgångspunkt vore det minst sagt märkligt om FED kom in med en sänkning utan att riskera att underminera sitt förtroende. Brasklappen här är att nästa rapport publiceras redan på onsdag (15/5).

Det som ändå gör att en räntesänkning får anses ligga i korten är Jerome Powells tydliga omsvängning i samband med hans senaste presskonferens i anslutning till räntebeskedet. Som jag tolkar det vände han tydligt på klacken och framhävde även arbetsmarknadens vikt för kommande räntebeslut.  Det är förvisso inget nytt i sak (detta ingår ju sedan tidigare i FED:s mandat vid sidan om prisstabilitet), men det sättet som centralbankschefen kommunicerade det på den här gången sände en tydlig signal till marknaden om att en svagare arbetsmarknad likväl kan vara ett skäl till en kommande räntelättnad.

Det är troligtvis just det ovan nämnda som var orsaken till marknadens kraftigt positiva reaktion efter förra fredagens arbetsmarknadsstatistik. Utfallet där visade sig vara klart sämre än analytikernas förväntningar även om man förstås inte skall dra alltför långt gångna slutsatser från en enda rapport. Arbetslösheten om 3,9% är ju trots allt fortsatt mycket låg och så länge som den ej tar sig upp över 4% finns det nog inte mycket som kräver någon form av åtgärd. Förr i tiden ansågs nivåer om 3,5–4% utgöra nivåer då full sysselsättning rådde. Nu har förstås den amerikanska marknaden förändrats på senare år som en konsekvens av relativt stark immigration men jag gissar att skillnaden i synsättet inte är allt för påtaglig.

Värt att uppmärksamma gällande Powells omsvängning är faktiskt tidpunkten då denna sker. Mer eller mindre samtidigt publicerade analysfirman Rosenberg Research nyheten att de starka amerikanska siffrorna som har publicerats under de senaste månaderna kan vara felaktigt framtagna och därmed i behov av nedrevideringar, tämligen substantiella sådana till och med. Enligt firmans grundare David Rosenberg kan jobbsiffrorna ha varit överdrivna i vad han påstår vara ”historisk omfattning”. Huruvida hans slutsatser är korrekta eller inte kan betraktas som ännu en i raden av ”konspirationsteorier” när något avviker kraftigt från förväntningarna (arbetsmarknaden har varit osedvanligt stark givet statistik som har publicerats) har jag förstås svårt att ge ett tydligt svar på. Kanske ligger sanningen som vanligt någonstans mitt emellan?

Går vi tillbaka till Sverige är förstås räntesänkningen redan nu välkommen. Någon ny räntebana har Riksbanken förvisso inte presenterat (och historiskt sett har dessa inte varit särskilt tillförlitliga heller) men i direktionens pressmeddelande fanns besked om att räntan kan komma att sänkas vid ytterligare två tillfällen under det andra halvåret. Det senast nämnda innebär sannolikt att en ny sänkning skulle kunna bli aktuell tidigast i augusti. Om så sedan blir fallet lär sannolikt bero på den inkommande statistiken samt möjligtvis även kronans kursutveckling framgent.

Att kronan åter har försvagats har sannolikt inte undgått någon. Effekten av Riksbankens tidigare valutaintervention (som inte var det enligt dem själva) är numera helt reverserad. I vanlig ordning försvagades kronan även när räntebeskedet i veckan gavs men frågan är om inte just den rörelsen snarare var ”mekanisk” än fundamentalt underbyggd. Själv är jag som bekant av åsikten (utan att för den delen vara tvärsäker på att jag har rätt) att kronan i första hand lider av svag svensk tillväxt snarare än relativa räntenivåer gentemot andra valutor. I Q1 var Sveriges tillväxt svagare än genomsnittet i Europa och givetvis även USA. Att valutan försvagas i det läget är kanske inte helt förvånande. Sett mot bakgrund av det kan man förstås ifrågasätta Riksbankens försök att påverka valutakursen genom diverse omplaceringar i valutareserven utan att tillväxtfrämjande åtgärder vidtagits samtidigt. Inte minst som själva tanken med en valutareserv borde vara att ha en reserv bestående av andra valutor än den inhemska.

Skall kronan stärkas varaktigt tror åtminstone undertecknad att den svenska ekonomin måste börja växa. En räntesänkning är förstås till viss hjälp i synnerhet i ett läge då vissa gröna skott har börjat synas i övrigt. Vi har exempelvis fått in stigande inköpschefsindex i industrin två månader på raken. Med det sagt kan vi nog alla vara överens om att 0,25% inte direkt gör en avgörande skillnad för någon därute. Minst lika viktigt vore därför om även regeringen presenterade en starkt tillväxtfrämjande budget. En chans för det hade man nyligen men tyvärr har man inte valt att ta den. Istället blev det nya utredningar som brukligt är i svensk politik. Hoppet står nu till att man vågar slå till i höst. Bättre sent än aldrig som bekant.

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Sell in may and go away? Maybe NOT this year!
06.05.2024

Sell in may and go away? Maybe NOT this year!

Sommaren är här. Eller ja, nästan om man med det åsyftar vädret. Fram till den här veckan har det ju varit osedvanligt kallt för perioden får man väl lov att säga.

Detta är en låst artikel. Prenumerera på nyhetsbrevet för att fortsätta läsa.
Om ni inte ännu är prenumerant Stockpicker Newsletter Sveriges ledande oberoende aktieanalysbrev med fantastiskt track-record. Beställ
Stockpicker Newsletter
Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Artikeln har publicerats i
Stockpicker Newsletter

Sveriges ledande oberoende aktieanalysbrev med fantastiskt track-record. Beställ

Mina Bevakningar


Skapa konto gratis och lås upp våra Online FREE artiklar

Annons
Annons
Till början