Veckan i backspegeln… v24
17.06.2024

Veckan i backspegeln… v24

Svarta svanar… Det blev inga dramatiska rörelser i spåren av utfallet i EU-valet (initialt i alla fall) men väl en rad tämligen dramatiska besked. Frankrikes president Macron har exempelvis utlyst nyval i landet som en följd av valutfallet där Le Pens högernationalistiska parti blev en stor vinnare.

En del spekulerar om att samma sak skulle kunna bli aktuellt även i Tyskland där motsvarande grupperingar firade stora framgångar. Det är onekligen viktiga nyheter då de båda länderna (Frankrike och Tyskland) utgör EU-samarbetets absoluta kärna. En maktförskjutning där skulle potentiellt påverka hela Europa. I ett läge då en sådan inte heller kan uteslutas vare sig i UK eller USA blir det geopolitiska läget synnerligen svårberäkneligt.

Great minds think alike… Och på tal om det amerikanska valet. Jag noterade att Sven Hagströmer i ett framträdande hos Dagens Industri framförde åsikten att Antony Blinken (USA:s utrikesminister idag) vore ett utmärkt val som vice president åt Joe Biden. Exakt samma syn som undertecknad själv har och för min del skulle jag till och med kunna sträcka mig så långt som att påstå att han vore en alldeles utmärkt presidentkandidat när nu Bidens hälsa uppenbarligen börjar svikta vilket framträdanden från Normadiefiranden samt en intervju med Times visade med all tydlighet. Det är förstås långt ifrån säkert att Blinken skulle kunna besegra Donald Trump men nog borde demokraternas möjlighet öka om han stod längst fram på barrikaden? Huruvida Blinken är omtyckt på hemmaplan har jag svårt att uttala mig om. Utomlands är hans anseende definitivt högt.

Peak Oil… Det finns säkert en och annan som minns prognoserna om att oljan som har möjliggjort världens industrialisering, riskerade att ta slut (eller i varje fall börja sina) inom ett par decennier. Ännu så länge tycks det dock inte ha inträffat och faktum är att de som borde ha bäst koll, såsom exempelvis internationella energimyndigheten IEA, nu börjar svänga i frågan. I en rapport publicerad i veckan spådde man istället ett kraftigt överskott (och därmed sannolikt rejäla prisfall, egen anmärkning) redan 2030. En bromsad efterfrågeökning i spåren av högre nyttjande av elfordon samt högre effektivitet och mindre nyttjande av olja för kraftgenerering anses vara huvudanledningarna bakom prognoserna. Rätt eller fel? 2030 vet vi. Att sia (i synnerhet om framtiden) är som vi alla vet inte det lättaste. Jag noterar dock att oljeländerna själva sakta men säkert börjar rikta fokus mot andra intäktskällor.

Sticky… Lägre oljepris liknas ibland vid en global skattesänkning och därigenom en tydlig stimulansåtgärd. Detsamma kan dock inte säga om hög ränta som tvärtom pressar konsumenternas köpkraft. I USA där merparten av ekonomin vilar på konsumtion blir det förstås extra viktigt och där ligger räntan idag på 5,25–5,50% sedan juli föregående år. Som det ser ut nu lär det dessutom dröja innan den kommer att kunna sänkas. Inflationen tycks nämligen ha bitit sig fast på en nivå som är klart högre än önskvärt. Förvisso var konsumentpriserna i USA oförändrade i maj jämfört med april men i årstakt var ökningen 3,3% jämfört med målsättningen om 2%. Kärn-KPI (exklusive livsmedel och energi) steg 0,2% i maj vilket innebär 3,4% ökning i årstakt. I april var inflationstakten 3,4% för KPI och 3,6% för kärn-KPI.

Higher for longer… Mycket riktigt blev det inte heller någon ränteändring när FED gav sitt räntebesked i veckan. Inget annat var dock här att vänta utan de flesta letade efter signaler om räntan eventuellt skulle sänkas i slutet på juli eller möjligtvis september. Några tydliga sådana signaler presenterades inte och allt mer tyder nu på att de som väntar på den första sänkningen får ha tålamod till efter presidentvalet. Julisänkning känns definitivt inte aktuell och septemberdito skulle nog hamna för nära valet för att FED skall vara tillfreds. Skall en septemberhöjning bli aktuell måste det till exceptionellt svaga makroekonomiska data där i synnerhet kraftigt försämrad arbetsmarknad skulle kunna ses som eventuell trigger. Här kan det vara värt att påpeka att en viktig revidering äger rum i augusti. Som jag nämnt tidigare har det på senare tid framkommit en del uppgifter om att det senaste årets NFP-data kan ha varit överskattad.

Big business… Veckans stora nyhet på hemmaplan var onekligen Axfoods beslut att köpa Bergendals resterande aktier i CityGross där man sedan tidigare är minoritetsägare. Helt oväntad är affären inte givet ägarbanden men icke desto mindre är det sannolikt ett tungt besked för både ICA och kanske framförallt Coop som ju är Axfoods huvudkonkurrenter (vid sidan om den tyska uppstickaren Lidl). Frågan är dock vad konkurrensmyndigheten tycker i frågan. Med viss erfarenhet från bl.a. hur det gått i telekombranschen är känslan att det sista ordet här definitivt inte är sagt ännu. Det bör dock påpekas att Citygross marknadsandel inte är vad den en gång har varit. I dagsläget uppskattas den till ca 3%. Precis som på börsen där storbolagen enbart blir större tycks samma mönster gälla i dagligvaruhandeln där stordriftsfördelar är A och O. Detta är mest troligt också logiken bakom sammanslagningen.

20240602 faktraruta

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Veckan i backspegeln… v23
10.06.2024

Veckan i backspegeln… v23

Högre inflationstolerans? … Medan vi här hemma firade Sveriges Nationaldag var det ”business as usual” på andra håll i världen.

De flesta blickar riktades mot ECB som sänkte räntan med 0,25%, en åtgärd som låg i linje med förväntningarna. Det kanske allra mest intressanta beskedet var dock det faktum att man trots sänkningen höjde inflationsprognosen för nästa år (2,2%). Det om inte annat skulle kunna tolkas som en första signal på att centralbankerna sakta men säkert börjar svänga i sin nitiska syn på vikten av att inflationen måste nå ned till 2-procentsnivån.

Full fart mot börsen… I Sverige var veckans stora händelse sannolikt Carnegies besked om att man växer via ännu ett förvärv. En klassisk tillvägagångsstrategi för riskkapitalägda bolag (Carnegie har Altor som största ägare). Efter förvärvet av Penser Bank slukar man nu det anrika fondbolaget Didner & Gerge som köps loss från grundarna. Med investerarplattformen Montrose i startgroparna börjar man sakta men säkert omvandla Carnegie till ett ”power house” för det svenska kapitalet. Och ett sådant hör ju onekligen hemma på börsen. IPO under 2025?

Bättre sent än aldrig… Nordiska investeringsbanken som uppges ha investerat närmare 80 miljarder kronor i Sverige, har efter ett möte i Tallinn mellan de nordiska ländernas försvarsministrar, bytt åsikt gällande investeringar i försvarssektorn. 2,5 år efter invasionen av Ukraina uppges man nu vara redo att revidera sin hållbarhetspolicy. Helt omvända har man ännu inte blivit utan tanken är att fortsatt förbjuda utrustning som inte har någon civil tillämpning (som vapen och ammunition). Antagligen krävs det en fullskalig invasion av ytterligare något land i vårt närområde för att även sådant ska anses vara möjligt att investera i.

Deja vu… Geopolitisk oro i all ära men spådomar om oljepriser kring 150–200 usd tycks (ännu en gång) ha kommit på skam. I veckan sjönk oljepriset ned under 80 usd vilket är den lägsta nivån sedan februari i år. Nedgången till trots ligger priset fortfarande högre än vad den gjorde under motsvarande tidpunkt förra året. Den gången bottnade prisnivån ur kring 71–72 usd under maj/juni för att därefter vända upp och nå 95 usd som mest under tidig höst (mitten på september). Får vi se en repris av rörelsen i år?

Konjunkturoro… När oljepriset sjunker är det ofta konjunkturen som spökar. Den slutsatsen kunde man förstås dra även nu inte minst som även kopparpriset har vänt ned (från rekordhöjder förvisso). Som om inte ovanstående var tydligt nog började även den amerikanska långräntan röra sig nedåt. 10-åringen har på kort tid sjunkit från drygt 4,60% till knappt 4,30% vilket spädde på oron för konjunkturen (i synnerhet den amerikanska). Men när arbetsmarknadsstatistiken för maj publicerades i fredags avstannade dock de nedåtgående rörelserna.

NFP… Antalet sysselsatta ökade nämligen med 272 000 personer vilket var klart fler än vad marknaden hade räknat med (185 000). Föregående två månaders statistik justerades dock en aning nedåt (15 000) Timlönen ökade med 4,1% i årstakt vilket även det var högre än väntat (läs: dålig nyhet). Arbetslösheten steg däremot till 4,0% i maj (3,9% i april). Summerar man intrycken är det inte mycket som tyder på behovet av en snar räntesänkning från FED. Därmed börjar nog räntesänkarfönstret sakta men säkert stängas för en tid framåt (presidentval).

Revansch… Och på tal om konjunktur. Ni minns kanske att jag i mina tidigare krönikor nämnde att det åtminstone fanns goda (eller i varje fall förbättrade) förutsättningar för svenskt vidkommande. Sakta men säkert börjar vi också få allt fler handfasta bevis på att så verkligen är fallet. Nyligen skrevs BNP-siffran upp vilket ju delvis kan vara en anledning till senaste tidens kronförstärkning som i sig stärker min tes att det är snarare tillväxten än räntan som styr vår valutas utveckling i detta skede. Att vi för första gången på länge tycks ha fått en hyfsat oberoende Riksbank (vilket ju var tanken som dock inte fungerade under Yngwes (för) långa era) går förstås inte valutamarknaden obemärkt förbi.

Äntligen… Ovanstående i all ära men det kanske allra tydligaste tecknet på att vi verkligen har med en starkare lokal konjunktur att göra är det faktum att småbolagsindexet (OMXSSCGI) har börjat outperforma den breda börsen (OMXSPI). Medan den senast nämnda har ökat med 3,2% respektive 7,3% under senaste en (1) respektive tre (3) månader är motsvarande siffror för det ovan omnämnda småbolagsindexet 11,4% respektive 17,7%. Även sett från årsskiftet börjar småbolagen nu gå om. Det är ingen hemlighet att börsen är bland de allra bästa ledande indikatorerna där ute.

Årets rubrik… Att uppfinningsrikedomen inom finansvärlden är enorm vet vi alla sedan tidigare. Därför är det kanske inte direkt förvånande att man gång efter annan tvingas höja på ögonbrynen. Ett sådant tillfälle ägde rum i veckan när AegirBio ”tillkännagav strategiskt namnbyte till MagnOral”.  Nog för att jag förstår att man gärna vill gå ifrån sitt gamla (och lite skamfilade) bolagsnamn men att se namnbytet som den delen i strategin man vill upplysa marknaden om var ändå lite nytt. Personligen har jag haft som regel att vara oerhört skeptisk till bolag som lättvindigt ersätter sina bolagsnamn och därigenom skrotar sina varumärken.

Valyra… 2024 har med sina 70 förväntade val världen över kallats för ett supervalår. I veckan har bl.a. Mexiko fått en ny president (första kvinnliga sådan) samtidigt som även Indiens Mondi har lyckats säkra sin tredje mandatperiod (första gången sådant händer i landet) även om hans parti har tappat sin tidigare majoritet. Båda beskeden har fått de lokala börserna att tappa kraftigt (i Indiens fall från ett purfärskt ATH som nåddes dagen innan resultaten blev sammanställda). I helgen är det så slutligen dags även för EU:s 27 medlemsländer att gå till parlamentsval. Sverige inkluderat. Kommer resultaten där leda till lika kraftiga reaktioner på de europeiska börserna? Imorgon (måndag) vet vi.

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Annons
Money never sleeps…
03.06.2024

Money never sleeps…

Ännu en börsmånad har passerat och för tredje gången i år blev det en tydligt positiv sådan.

Därmed gick utvecklingen, precis som i april, på tvärs mot genomsnittet för månadens historiska jämlikar som ju antydde att vi kunde förvänta oss en svag börsmånad. Ser man till de senaste 29 åren (start 1996) har maj bjudit på nedgång om i genomsnitt 0,3%. Med det sagt har ändå majoriteten av utfallen (16) visat sig ha varit positiva. Värt att omnämna kan vara det faktum att årets uppgång om 3,4% placerar den nu gångna månaden som det tredje bästa majutfallet på den här sidan om millennieskiftet.

Eftersom trenden redan tidigare var att betrakta som uppåtgående har läget inte förändrats efter ännu en månad med börsuppgång. Tvärtom fortsätter det mesta peka på att man som aktieplacerare skall övervikta aktier. Tittar vi till den bifogade grafen ser vi tydligt att index handlas klart ovan både 12- och 24-månaders glidande medelvärden som därtill har ett tydligt positivt förhållande till varandra (det snabbare ligger överst). Så länge som så är fallet är upptrenden intakt och som läget är nu finns det gott om utrymme för eventuella rekyler utan att de skall behöva ses som direkt hotfulla. Tvärtom kan nog eventuella nedgångar om 5–10% i första hand betraktas som köplägen inför hösten och vintern.

OMXSPI manad konika

Tittar man på den historiska statistiken för juni kan man konstatera att den i regel har handlat om första halvårets sämsta börsmånad. Detta då den genomsnittliga utvecklingen antyder en nedgång om nära 0,9%. Men precis som i maj har antalet positiva månader varit fler än negativa dito, och anledningen till att statistiken ser ut som den gör är det faktum att 2008 och 2022 bjöd på rejäla kursfall om 14,2% respektive 11,8%. Hade vi exkluderat dessa två årgångar från statistiken hade facit faktiskt blivit marginellt positivt. Man skulle därmed kanske kunna kalla det för ”justerad kalenderutveckling”.

20240602 faktraruta

Stockholmsbörsen i all ära men det mesta styrs väl ändå från USA inflikar säkert vän av ordning. Självklart är så fallet till stor del men jag tror att den svenska statistiken avspeglar det i viss mån ändå. Blickar man på siffrorna (data överstigande 50 år) konstaterar jag att juni har bjudit på markant olika utveckling för de olika amerikanska börserna. För teknologitunga Nasdaq har det varit en historiskt sett positiv börsmånad (+0,8% i genomsnitt) där just valåret sticker ut i extra positiv bemärkelse (+1,9%). Rent historiskt har juni under valåren visat sig vara fjärde bästa börsmånaden på året (jämfört med nionde bästa totalt sett).

Positiv utveckling under just presidentcykelns sista år är faktiskt något som är den gemensamma nämnaren för samtliga index. Även S&P 500 uppvisar nämligen en genomsnittlig uppgång om 1,3% under dessa år medan facit för Dow Jones är +0,9%. Det är klart bättre utveckling än det historiska junisnittet som för de båda indexen motsvarar dels 0,0% (S&P 500) dels -0,2% (Dow Jones). Här kan man även flika in att det i regel är perioden mellan optionslösen och halvårsskiftet som utvecklingen tenderar att ha varit allra svagast.

Nu när vi har rett ut vad som kan förväntas från börsen under den kommande månaden är det sannolikt på sin plats att även berätta lite mer om sommaren med Stockpicker Newsletter. Som samtliga trogna läsare känner till anammar vi tesen ”Money never sleeps”. Till skillnad mot många andra gör vi därför inte något uppehåll under sommaren.

För att även vi som skapar tidningen skall få möjlighet att avnjuta sommaren drar vi ned på tempot något. Tidigare när veckoutgivningen bestod av två olika nummer valde vi att under sommarmånaderna utkomma vid ett enda tillfälle, på söndagarna. Så blir det även i år. Det som blir skillnaden är att lunchanalyserna som normalt sett utkommer kl. 12.30 varje börsdag gör ett uppehåll från och med nu och fram till 12 augusti. Den andra förändringen rör krönikan som undertecknad står för. Istället för en sedvanlig och klassisk sådan gör inslaget ”Veckan i backspegeln” återkomst under sommaren (9/6 till 11/8).

Sammantaget blir sommarnumren något mindre omfattande jämfört med idag (färre analyser då lunchanalyserna utgår) men i gengäld utkommer tidningen varje vecka där det mesta i övrigt kommer vara sig likt. Utgivningen blir i själva verket en karbonkopia av hur det sett ut under tidigare år. Nu återstår det bara att hoppas att både börs- och vädergudarna är med oss också.

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Happy days are here again…
27.05.2024

Happy days are here again…

Det går inte säga annat än att det just nu går riktigt bra för världens börser och då inte minst vår egen.

Efter en kortvarig svacka i anslutning till det senaste kvartalsskiftet då OMXSPI-index backade under fyra veckor i följd, har börsen återtagit den tidigare så positiva trenden. Den gångna veckan var nämligen den femte i följd som Stockholmsbörsen stiger. Bjuder även nästkommande vecka på uppgångar lyckas OMXSPI tangera bedriften från februari/mars då det blev sex påföljande börsveckor med stigande indexvärden. Det vore tämligen unikt då den typen av långa sviter är relativt sällsynta.   

Ni som följer mina spalter har säkert märkt att jag har viss fäbless att gå emot rådande konsensus. Sådant sker i regel på gott och ont då rådande trender i regel kan pågå betydligt längre än vad man normalt sett kan tänka sig dem göra. Därför är det i regel oerhört få förunnat att pricka vare sig toppar eller bottnar. Har du försökt och misslyckats är du långt ifrån unik. Tro mig.

Förra veckan antydde jag att luften började bli tämligen tunn på nuvarande börshöjder och att det därmed inte vore onaturligt om någon form av nedkylning blev aktuell inom kort. Så här långt har man väl knappast kunnat tala om att en sådan har inträffat även om vi kanske inte står så värst mycket högre än senast. Men det är just små men stadiga uppgångar som i regel visar trendstyrkan. Kraftiga och plötsliga rörelser åt endera håll är i regel inte särskilt varaktiga.

Nog finns det också skäl till den just nu ihållande optimismen. Riksbanken sänkte räntan nyligen för första gången på drygt åtta år och gav därtill antydningar om att fler sänkningar kan bli aktuella lägre fram i år. Det gjuter förstås mod i den hårt skuldsatta svenska befolkningen som nu kan blicka fram emot om inte kraftiga lättnader så i varje fall inte någon försämring av köpkraften.

Ovanstående borde förstås leda till en starkare konjunktur och små tecken på detta har vi börjat se under de senaste månaderna. Fler lär säkert komma när även ECB sänker räntan (juni?) samtidigt som både vår och andra europeiska regeringar vågar stimulera. Lägg därtill att vi har gått med i Nato och behöver rusta upp såväl försvaret som infrastrukturen på flertalet håll i landet, och den spirande optimismen kring svensk ekonomi (samt börs) är lättare att förstå.

Med allt det sagt växer förstås inte alla träd till himmeln och de som eventuellt gör det behöver tid. Marknaden har en benägenhet att dels gå händelserna i förväg, dels överdriva (överskatta?) alla typer av trender. Det har vi sett många gånger förr. Här och nu extrapolerar man de goda nyheterna och eftersom det finns gott om sådana börjar konsensussynen bygga på att det bara är att ”tanka aktier och ligga long”.

På medellång sikt (6–12 månader) är det fullt möjligt att de optimistiska marknadsbedömarna får rätt. De rapporterade vinsterna har överträffat marknadens förväntningar där inte minst den kanske viktigaste rapporten av dem alla, Nvidias, slog dem med råge. I just detta fall kan man inte beskylla marknaden för att ha lagt ribban lågt direkt. Tvärtom, det var skyhöga förväntningar som bolaget, ännu en gång, slog. Det är inte utan att man som utomstående bedömare blir imponerad.

Om Nvidias nuvarande prestationer sedan kan rättfärdiga dagens kurs är förstås en helt annan femma. Att värderingen är skyhög är naturligtvis svårt att komma ifrån. Men så länge som prestationerna ser ut som de just nu gör, lär inte många ligga sömnlösa över det. Som så många gånger förr extrapolerar man den nuvarande tillväxten och lönsamheten långt in i absurdum. En strategi som kommer att fungera tills… den inte gör det längre. För förr eller senare dyker det givetvis upp både konkurrenter och kanske rent av nya teknologier eller annat som ritar om kartan. Var så säkra.

Här och nu gjuter den starka rapporten olja på börsvågorna. Samtidigt noterar jag även att det inte enbart är börsindexen som stiger. Det gör även flertalet råvaror. Tidigare kunde man fascineras av kraftiga uppgångar för exempelvis kakaopriset. Uppgången där har nu avtagit och istället är det andra råvaror som rusar (som apelsin). Och även om den viktigaste av dem alla, oljan, håller sig ”i skinnet” finns det flertalet andra viktiga råvaror som uppvisar kraftigt stigande tendens. Industrimetaller som aluminium, bly, koppar, zink men även ädelmetaller som silver och guld har ökat rejält i pris i år.

Ovanstående kan förstås tyda på förväntningar om stegrad global konjunktur vilket i sig torde vara positivt men kan samtidigt leda till en ny inflationsimpuls längre fram. För faktum är att när väl inflationen väl har fått fäste så har den åtminstone historiskt haft en tendens att återkomma i flertalet påföljande vågor. Huruvida så blir fallet även den här gången vet förstås varken jag eller någon annan men prisutvecklingen på sina håll antyder att förväntningar på större räntesänkningar mycket väl kan vara väl höga även nu när de justerats ned. Skulle inflationen återkomma blir det förstås svårt för exempelvis FED att motivera sänkningar i år eller för den delen nästa år. Detsamma skulle kunna bli fallet om den globala konjunkturen stärktes så pass påtagligt som råvarupriserna just nu antyder.

Missförstå mig gärna rätt, jag vill inte förmå någon att överge börsen. Långt ifrån! Så länge som trenden är uppåtriktad (och det är den nu vilket vi troligtvis får bekräftat nästa vecka när en ny avstämning av min tekniska trendmodell blir aktuell i samband med ett nytt månadsskifte) talar det mesta för att man ska ligga överviktad i aktier. Det jag vill få fram är nog snarare att det kanske inte här och nu som bästa köpläget uppenbarar sig. Även starka börsår tenderar nämligen att ha minst en och ibland fler rekyler på omkring 5–7% insprängda i den annars stigande trendkurvan. Jag misstänker att 2024 inte blir annorlunda i det avseendet.

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Het börs i behov av nedkylning?
20.05.2024

Het börs i behov av nedkylning?

Den gångna veckan utmålades av många som något ut av en ”ödesvecka” för börsmarknaden.

Anledningen var förstås att vi under onsdagen väntade in den amerikanska inflationsstatistiken som kunde avgöra kommande räntesänkningars vara eller icke vara. Men som så många gånger förr blev siffrorna lite av en antiklimax som inte på något sätt gjorde någon direkt klokare.

Inflationen i april steg nämligen med 0,3% jämfört med månaden innan vilket var precis den takt som de allra flesta marknadsbedömare hade förväntat sig. I årstakt steg KPI med 3,4% vilket är en något lägre takt än i mars då samma mått landade på 3,5%. Kärninflationen, siffran som korrigerar för prisförändringar för energi och livsmedel, uppmättes samtidigt till 3,6%. Även det var faktiskt relativt väntat och på den positiva sidan kan nämnas att det var det lägsta utfallet på närmare tre år (i mars var siffran 3,8%).

Att inflationen sjunker är förstås glädjande för de allra flesta. Men nivåerna ovan är knappast något som får FED att sänka räntan i samband med kommande möte i juni. Huruvida de sedan vågar sänka i slutet av juli återstår förstås att se. Jag skulle tro (för vad det nu är värt) att så inte blir fallet då det förefaller relativt osannolikt att inflationsnivån fram till dess skulle sjunka så pass mycket som sannolikt krävs för att lätta på penningpolitiken (under 3%?).

Det bör dock samtidigt påpekas att vi fram till dess får inflationsrapporter avseende maj och juni samt givetvis även jobbstatistik för båda dessa månader. Är det någon av datapunkterna som skulle föranleda en sänkning så är det nog jobbsiffran skulle jag tro. I synnerhet om arbetslösheten skulle börja ta fart upp och över 4%.

Ännu är vi dock inte där och som jag tidigare nämnt inom ramen för de här spalterna misstänker jag att räntesänkningsfönstret för FED stänger i samband med julimötet. Väl därefter kommer det sannolikt krävas något riktigt stort i statistikväg (eller annat som föranleder behovet av plötsliga lättnader) för att FED skall våga riskera sitt oberoende. Är det något som centralbanken sannolikt inte vill beskyllas för så är det att gynna någon av presidentkandidaterna inför höstens val.

Tittar man på marknadens förväntningar idag tycks det förvisso ligga en septembersänkning i korten men det återstår förstås att se hur realistisk en sådan visar sig bli. Vi skall inte glömma bort att inför det här året trodde marknaden på sex sänkningar och som läget ser ut idag kan det möjligtvis bli en eller på sin höjd två.

Tittar vi till börserna kan man därtill ställa sig frågan huruvida en sänkning verkligen är motiverad? Det är fullt möjligt att börserna har gått starkt på förväntningar om kommande lättnader men med samtliga tre index på nya All Time High, och med pånyttfödd ”meme-stock mania” (syftar på nya groteska kursrallyn för GameStop och AMC) får åtminstone undertecknad en känsla av att det snarare är någon form av avkylning som skulle behövas än tvärtom.   

Kursrekord leder till nya kursrekord sägs och sett mot bakgrund av det finns det just nu inte så värst mycket att oroa sig för. Tittar vi till Stockholmsbörsen är börsyran inte lika påtaglig och bred som den är på andra håll i världen. OMXS30 som består av Sveriges största bolag har förvisso handlats på nya rekordnivåer i några månaders tid men tittar vi till bredare OMXSPI så återstår det en hel del till forna kursrekord. Anledningen till att så är fallet kan möjligtvis bero på att detta index inte inkluderar utdelningar. Justerar man för dessa hade index sannolikt passerat tidigare kursrekord från 4:e januari 2022 (1051). Avståendet dit är nämligen 5–6% i och med att den psykologiska 1000-nivån testades under den nu gånga veckan.

OMXSPI kronika

Just 1000-nivån är intressant i sig. Dessutom sammanfaller den med 10-procentsnivån från årsskiftet sett. Normalt sett bildar den typen av nivåer psykologiska hinder för marknaden. Om så sedan blir fallet vet förstås varken jag eller någon annan. Trenden är tveklöst uppåtriktad och så länge som så är fallet finns det väl ingen anledning att spekulera i en förestående topp. Tvärtom, eftersom luften på sina håll börjar kännas lite tunn kan en rekyl visa sig vara en välbehövlig kraftsamling inför nya uppgångar längre fram. Jag antar nämligen att även OMXSPI torde söka upp nya ATH-nivåer innan den här uppgångsfasen har nått kulmen. Det om något borde båda gott för svenska småbolag vars svaghet delvis är förklaringen till varför detta index inte har utvecklats lika starkt som storbolagsdito såsom OMXS30 gjort.

Utöver psykologiska faktorer ovan finns det även andra aspekter som stärker ett eventuellt rekylscenario i närtid. Dels handlar det givetvis som säsongsskäl (”sell in may” ni vet). Dels har vi även den mer ”tekniska” aspekten. Tittar man på grafen ovan syns det en tydlig divergens mellan kursutvecklingen och de matematiska indikatorerna (i detta fall MACD). Sådant kan förstås pågå ett bra tag men jag noterar att nuvarande topp är den andra som tycks vara svagare än föregångaren har varit. Det kan antyda att ”distribution av aktier” pågår om man nu skall använda tekniska analytikers språkbruk. En slags toppbildning eller just antydan till en rekylrörelse som eventuellt blir större än ett par dagar eller någon vecka. Innan du säljer allt kom dock även ihåg Peter Lynch bevingade citat:

”Far more money has been lost by investors trying to time corrections than in all corrections combined”

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Erik Thedéen visar vägen
13.05.2024

Erik Thedéen visar vägen

Så kom den då till slut. Räntesänkningen. En märkeshändelse i flera avseenden.

För det första eftersom det handlar om den första räntesänkningen på drygt åtta år. Senast som Riksbanken sänkte var i februari 2016. Det är ett bra tag sedan och jag antar att de flesta av oss inte ens minns vad vi gjorde då. För det andra är det första gången på väldigt länge som Riksbanken alltså föregår såväl ECB som FED. Jag antar att något liknande aldrig hade hänt om Stefan Ingves satt vid rodret på Brunkebergstorg.

Nu är det förstås så att både ECB och FED kommer att sänka sina räntor också. ECB gör det av allt att döma i juni medan det är desto mer oklart när i tiden FED väljer att agera. Den amerikanska centralbanken har ju som bekant det amerikanska presidentvalet att ta hänsyn till. Man kommer av den anledningen göra allt för att inte kunna beskyllas ha påverkat utfallet i än den ena eller den andra riktningen. Med det som utgångspunkt borde fönstret för en eventuell sänkning stängas i juli som allra senast (givet att inget exceptionellt inträffar därefter förstås).

Sett till de inflationsrapporter som har inkommit hittills i år finns det så här långt inte mycket att hänga upp en räntesänkning på. Tvärtom. Inflationen ligger förvisso lägre än tidigare men befinner sig i detta nu faktiskt närmare 4 % än 2%. Med det som utgångspunkt vore det minst sagt märkligt om FED kom in med en sänkning utan att riskera att underminera sitt förtroende. Brasklappen här är att nästa rapport publiceras redan på onsdag (15/5).

Det som ändå gör att en räntesänkning får anses ligga i korten är Jerome Powells tydliga omsvängning i samband med hans senaste presskonferens i anslutning till räntebeskedet. Som jag tolkar det vände han tydligt på klacken och framhävde även arbetsmarknadens vikt för kommande räntebeslut.  Det är förvisso inget nytt i sak (detta ingår ju sedan tidigare i FED:s mandat vid sidan om prisstabilitet), men det sättet som centralbankschefen kommunicerade det på den här gången sände en tydlig signal till marknaden om att en svagare arbetsmarknad likväl kan vara ett skäl till en kommande räntelättnad.

Det är troligtvis just det ovan nämnda som var orsaken till marknadens kraftigt positiva reaktion efter förra fredagens arbetsmarknadsstatistik. Utfallet där visade sig vara klart sämre än analytikernas förväntningar även om man förstås inte skall dra alltför långt gångna slutsatser från en enda rapport. Arbetslösheten om 3,9% är ju trots allt fortsatt mycket låg och så länge som den ej tar sig upp över 4% finns det nog inte mycket som kräver någon form av åtgärd. Förr i tiden ansågs nivåer om 3,5–4% utgöra nivåer då full sysselsättning rådde. Nu har förstås den amerikanska marknaden förändrats på senare år som en konsekvens av relativt stark immigration men jag gissar att skillnaden i synsättet inte är allt för påtaglig.

Värt att uppmärksamma gällande Powells omsvängning är faktiskt tidpunkten då denna sker. Mer eller mindre samtidigt publicerade analysfirman Rosenberg Research nyheten att de starka amerikanska siffrorna som har publicerats under de senaste månaderna kan vara felaktigt framtagna och därmed i behov av nedrevideringar, tämligen substantiella sådana till och med. Enligt firmans grundare David Rosenberg kan jobbsiffrorna ha varit överdrivna i vad han påstår vara ”historisk omfattning”. Huruvida hans slutsatser är korrekta eller inte kan betraktas som ännu en i raden av ”konspirationsteorier” när något avviker kraftigt från förväntningarna (arbetsmarknaden har varit osedvanligt stark givet statistik som har publicerats) har jag förstås svårt att ge ett tydligt svar på. Kanske ligger sanningen som vanligt någonstans mitt emellan?

Går vi tillbaka till Sverige är förstås räntesänkningen redan nu välkommen. Någon ny räntebana har Riksbanken förvisso inte presenterat (och historiskt sett har dessa inte varit särskilt tillförlitliga heller) men i direktionens pressmeddelande fanns besked om att räntan kan komma att sänkas vid ytterligare två tillfällen under det andra halvåret. Det senast nämnda innebär sannolikt att en ny sänkning skulle kunna bli aktuell tidigast i augusti. Om så sedan blir fallet lär sannolikt bero på den inkommande statistiken samt möjligtvis även kronans kursutveckling framgent.

Att kronan åter har försvagats har sannolikt inte undgått någon. Effekten av Riksbankens tidigare valutaintervention (som inte var det enligt dem själva) är numera helt reverserad. I vanlig ordning försvagades kronan även när räntebeskedet i veckan gavs men frågan är om inte just den rörelsen snarare var ”mekanisk” än fundamentalt underbyggd. Själv är jag som bekant av åsikten (utan att för den delen vara tvärsäker på att jag har rätt) att kronan i första hand lider av svag svensk tillväxt snarare än relativa räntenivåer gentemot andra valutor. I Q1 var Sveriges tillväxt svagare än genomsnittet i Europa och givetvis även USA. Att valutan försvagas i det läget är kanske inte helt förvånande. Sett mot bakgrund av det kan man förstås ifrågasätta Riksbankens försök att påverka valutakursen genom diverse omplaceringar i valutareserven utan att tillväxtfrämjande åtgärder vidtagits samtidigt. Inte minst som själva tanken med en valutareserv borde vara att ha en reserv bestående av andra valutor än den inhemska.

Skall kronan stärkas varaktigt tror åtminstone undertecknad att den svenska ekonomin måste börja växa. En räntesänkning är förstås till viss hjälp i synnerhet i ett läge då vissa gröna skott har börjat synas i övrigt. Vi har exempelvis fått in stigande inköpschefsindex i industrin två månader på raken. Med det sagt kan vi nog alla vara överens om att 0,25% inte direkt gör en avgörande skillnad för någon därute. Minst lika viktigt vore därför om även regeringen presenterade en starkt tillväxtfrämjande budget. En chans för det hade man nyligen men tyvärr har man inte valt att ta den. Istället blev det nya utredningar som brukligt är i svensk politik. Hoppet står nu till att man vågar slå till i höst. Bättre sent än aldrig som bekant.

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Sell in may and go away? Maybe NOT this year!
06.05.2024

Sell in may and go away? Maybe NOT this year!

Sommaren är här. Eller ja, nästan om man med det åsyftar vädret. Fram till den här veckan har det ju varit osedvanligt kallt för perioden får man väl lov att säga.

Detta är en låst artikel. Prenumerera på nyhetsbrevet för att fortsätta läsa.
Om ni inte ännu är prenumerant Stockpicker Newsletter Sveriges ledande oberoende aktieanalysbrev med fantastiskt track-record. Beställ
Stockpicker Newsletter
Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Artikeln har publicerats i
Stockpicker Newsletter

Sveriges ledande oberoende aktieanalysbrev med fantastiskt track-record. Beställ
Kalla Kriget 2.0
29.04.2024

Kalla Kriget 2.0

Förra helgen godkände den amerikanska kongressen slutligen det länge omdiskuterade militära stödpaketet till Ukraina.

Ett stöd som är nödvändigt för att landet skall kunna fortsätta stå emot den ryska aggressorn. Förhoppningsvis kommer hjälpen i tid och inte för sent. Enligt en del rapporter har Ryssland förberett för en offensiv i sommar och även om man ska ta nyhetsåtergivningen från frontlinjerna med en hel del salt (båda sidorna förstorar egna framgångar), så har ukrainare på senare tid tvingats ge tillbaka en del av återerövrad mark. Och värre kan det bli.

Det är dock inte stödet som sådant som jag tänkte uppehålla mig vid i dagens spalt. Tillsammans med stödet till Ukraina, Israel och Taiwan har kongressen även antagit resolutionen om möjligheten att konfiskera ryska medel som istället skall kunna ges till Ukraina för att stödja försvarskampen och eventuell återuppbyggnad av landet när/om konflikten når en lösning. En oroväckande utveckling som det talas väldigt lite om kan jag personligen tycka. Trots att det, åtminstone i mina ögon, framstår som tydlig eskalering av konfliktytan mellan Ryssland och Väst (i det fallet USA). Ekonomiskt och militärt stöd är förstås en sak, konfiskering av andra länders tillgångar något helt annat. Gränsdragningen mellan det och en regelrätt krigsförklaring blir väl hårfin?

Jag har förstås full förståelse för att man ur strikt moralisk synvinkel kan tycka att konfiskering av ryska medel är någon form av fortsättning på sanktionsarbetet men det skapar samtidigt ett minst sagt oönskat prejudikat som kan få betydligt mer långtgående konsekvenser än vad någon föreställer sig idag. Redan frysningen av ryska medel sände som bekant svallvågor över diverse tillgångsmarknader men konfiskering är ett steg längre på en minst sagt farlig väg.

Vi ska inte glömma bort att även om Ryssland med dess diktatorliknande styre ej passar in i västerländska demokratiska ideal så har flertalet andra länder liknande statsskick. I deras ögon (och även många andras) är beslutet således djupt problematiskt. Idag handlar det nämligen om Ryssland men nästa gång kan det handla om någon annan som inte riktigt följer samma tankebanor som västerländska politiker gör. Det gör att den här typen av åtgärder för länder som Ryssland, Kina, Iran med flera allt närmare varandra och i och med det riskerar man uppkomsten av en minst sagt farlig koalition. Vi skall inte glömma bort att Nordamerika och EU står för knappt en av sammantaget åtta miljarder människor.

Att konfiskera ryska tillgångar skickar en signal om att investeringar i Väst (Nordamerika och eventuellt även Europa om EU följer det amerikanska direktivet) är att förknippa med enorm risktagning. Det vore allt annat än positivt och skulle sannolikt leda till både svagare arbetsmarknad och minskad konkurrenskraft hos västerländska bolag. Är ovanstående inte illa nog så skall vi heller inte glömma bort att både Ryssland och Kina står för stor del av råvarutillgången globalt (uppskattningsvis 70–75%). Dessutom kontrollerar de båda länderna även en hel del tillgångar i afrikanska länder. Tillgångar som man enligt uppgifter lagrar i sällan skådad omfattning.

I veckan lanserade den danske analytikern Andreas Steno Larsen (han som fick lämna Nordea efter att ha skrivit en analys vars slutsatser kring covid inte följde bankens riktlinjer) en teori om att Kinas lagerhållning av strategiska råvaror kan vara ett tecken på att landet förbereder en större devalvering. Så kan givetvis vara fallet men hamstringen av allt från koppar, olja, järnmalm till ädelmetaller som guld kan också vara ett sätt att diversifiera sig från västerländska tillgångar. Att äga amerikanska eller för den delen europeiska statspapper blir ju inte särskilt lockande om dessa kan frysas eller rent av konfiskeras över en natt. 

Att Kina och USA (och till viss del även Europa) har varit på kollissionskurs länge är ju knappast något som gått någon obemärkt förbi. Relationerna länderna emellan försvagades rejält under Donald Trumps tid i Vita Huset och inte blev de så värst mycket bättre när Joe Biden tog över presidentämbetet. Snarare tvärtom faktiskt. Alla minns vi Nancy Pelosis uppmärksammade besök på Taiwan och de påföljande utspelen om att USA till skillnad från Kina betraktar Taiwan som ett suveränt land och kommer därför bistå med militär hjälp i händelse av kinesisk invasion (som betraktar ö-riket som tillhörande Kina). Utspel som förstås agerar rött skynke på makthavarna i Kina. Lägg därtill till tidigare bannlysning av Huawei som anklagas för spionage å makthavarnas räkning (och nu nyligen även TikTok av strikt taget samma skäl) samt även sanktioner avseende användning av diverse viktig teknologi som halvledare och frågan man ställer sig är vad som egentligen krävs mer för att anse att de båda stormakterna befinner sig i en öppen konflikt. ”Kalla Kriget 2.0”.  

Den amerikanska kongressens beslut kan säkert i motsats till min liknelse ovan (läs: krigsförklaring) ses som en tydlig signal om att man inte längre betraktar Ryssland som en fullvärdig motståndare. Ryssland spelar onekligen inte i samma liga vare sig ekonomiskt eller militärt som USA gör idag. Redan den kontroversiella frysningen av ryska tillgångar var en indikation på det. Beslutet om eventuell konfiskering kan däremot ses som ett slags tydlig varning riktad mot Kina (den största ägaren av amerikanska statspapper).

I föregående veckas krönika nämnde jag att den geopolitiska utvecklingen mycket väl kunde bli sommarens viktiga fokusområde eftersom spänningarna fortsätter att öka. Kongressens konfiskationsdekret förra helgen var troligtvis ännu ett steg i fel (icke önskvärd) riktning. Att bränna broar är väldigt sällan rätt.   

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Geopolitiken ett bekymmer
22.04.2024

Geopolitiken ett bekymmer

Det tog inte lång tid förrän marknadens funderingar har gått från ”hur många räntesänkningar” som FED kommer bjuda på i år (gällde så sent som kring årsskiftet) till huruvida det blir någon räntesänkning över huvud taget under detta år.

Som läget ser ut nu tycks det tidigare så populära uttrycket ”higher for longer” framstå som fullt adekvat påstående. Och vem vet kanske nästa åtgärd (när den väl blir aktuell) i själva verket blir en höjning? Ja du läste rätt.

Ovanstående skall, åtminstone tills vidare, inte tolkas bokstavligt och är inte heller något som utgör ett huvudspår i dagsläget. Med det sagt skall man förstås inte utesluta en sådan möjlighet. Förblir den amerikanska ekonomin så pass stark som den är nu (BNP tillväxt och arbetslöshet understigande 4%) samtidigt som inflationen håller sig på behörigt avstånd från 2-procentsnivån, finns det ingen anledning för FED för att stimulera ekonomin ytterligare via räntesänkningar.

Centralbankens mandat är som bekant att återföra inflationsnivån till det uttalade målet om 2% som man anser definierar ”prisstabilitet”. Hittills har inflationen mätt i årstakt varit som lägst 3,0% i juni 2023. Sedan dess har den gått i sidled mellan 3,0–3,7%. Det är väl tveksamt om man kan betrakta det som att ”utvecklingen går åt rätt håll” vilket är det krav som Jerome Powell har framfört för att FED skall kunna sänka räntan.

Skall inflationsnivån ned i USA måste ekonomin kylas av. Den saken är säker. Den stora frågan är förstås hur pass viktiga räntesänkningarna är för marknadens del? Att räntan är en viktig parameter är ju ett oomtvistat faktum i värderingssammanhang. Samtidigt är bolagen ofta betydligt mer förtjänta av stark underliggande efterfråga än lägre kapitalkostnader. Räntesänkningar sker i regel av en anledning som inte är särskilt angenäm för företagen.

Att den amerikanska ekonomin fortsätter att tuffa på medgav även ABB:s avgående VD i samband med att bolaget presenterade sin Q1-rapport som visade sig vara klart bättre än analytikernas estimat. Han påpekade samtidigt att det just var den starka nordamerikanska marknaden som låg bakom den goda utvecklingen. Sämre har det däremot gått i exempelvis Europa och Asien och då i synnerhet Kina. Det positiva där var dock det faktum att tongångarna nu börjar bli klart mer positiva än vad fallet var tidigare. Med lite tur kan en något försvagad konjunktur i USA vägas upp framgent av en betydligt starkare dito i dels Asien dels även Europa.

Tittar vi på andra rapporter som ju sakta men säkert börjar komma in, har de så här långt (vid tidpunkten då det här skrivs) motsvarat förväntningarna hyfsat väl. Det får väl anses vara ett gott tecken givet att förväntningarna (i synnerhet inofficiella sådana) bör ha stegrats i takt med börsuppgången. De starka utfallen från bolag som Volvo, ABB, Nordea och även till viss del Ericsson lär dock medföra att ju längre in på rapportperioden vi kommer desto svårare blir det att överträffa förväntningarna och få belöning för sin starka prestation. Det är nämligen ingen hemlighet att aptiten växer i takt med måltiden varvid överraskningseffekten blir allt svårare att åstadkomma när vi kommit in i maj.

Kommer mantrat ”sell in may and go away” fungera även i år? Den som ändå det visste. Eftersom detta år är ett valår i USA tenderar dynamiken vara något annorlunda (mer om det vid ett annat tillfälle). Säga vad man vill men så här långt har dock det klassiska säsongsmönstret som förkunnar att aktier är en vintersport stämt tämligen väl. Bortser man från den svagt negativa inledningen på året (OMXSPI-index backade 1,6% i januari) har övriga börsmånader från november och framåt uppvisat tydligt positiv avkastning. Det vore därför inte särskilt märkligt om det mönstret bröts om inte annat så tillfälligt.

Om det sedan blir rapporterna eller annat som får sentimentet att svänga och om så över huvud taget sker vet förstås varken jag eller någon annan. Ur strikt ekonomisk synvinkel tycks förutsättningar för marknaden se bra ut. Gryning i både europeisk och asiatisk konjunktur (främst kinesisk) torde nämligen båda gott för efterfrågan. Det som däremot spökar är de geopolitiska spänningarna som inte vill ge med sig.

Oron i Mellanöstern ökar för varje vecka och det skulle inte förvåna om det i bakgrunden orkestreras av krafter med nära anslutning till Vladimir Putin. Medan Ryssland officiellt utrycker sin bestörtning över den eskalerade konflikten är den tveklöst bästa möjliga sätt att avleda USA från kriget i Ukraina där någon form av offensiv ser ut att planeras till sommaren. Ur ryskt perspektiv börjar det rent av se ut som ett drömläge. Västländernas hjälp ser ut att dröja medan amerikansk dito har fastnat i kongressen. Utan vapen och ammunition klarar inte de försvagade ukrainska trupperna att hålla frontlinjen och till skillnad från Ryssland har man inte möjlighet att fylla på med färska rekryter heller.

Inflationen i all ära men sommarens främsta huvudbry för marknaderna kan mycket väl just geopolitik bli. Detta är nämligen ett område där inget har blivit bättre, snarare tvärtom. Risken är nog hyfsat stor att det inte enbart är ett olyckligt sammanträffande att så har blivit fallet.

Visste Du att

Tisdagens nedgång om 1,5% innebar att OMXSPI-index sjönk för sjätte gången i år med mer än 1%. Det var samtidigt den svagaste handelsdagen sedan 3:e januari då Stockholmsbörsen föll 1,8% vilket så här långt utgör årets svagaste börsdag. För jämförelse kan nämnas att fjolåret hade 27 börsdagar med nedgångar överstigande 1% där den allra svagaste medförde nedställ på hela 3,8%. Fem börsdagar avslutades med nedgångar överstigande 2%, en utveckling som vi så här långt inte har sett i år.

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Fred i sikte?
15.04.2024

Fred i sikte?

Försvarsaktierna som ju har varit de senaste månadernas stora börsvinnare, föll brant i inledningen på den gångna veckan.

Den plötsliga och koordinerade nedgången öppnade givetvis för frågeställningar om vad som egentligen låg bakom den kraftiga rörelsen som fick bl.a. SAAB att tappa 10% under tisdagen.

Den förklaringen som de flesta nyhetsmedier förde fram i dagsljuset var en sektoranalys från amerikanska Goldman Sachs som ifrågasatte potentialen bland europeiska försvarsbolag. Andemeningen i analysen var att förhållandet mellan risk/potential hade blivit ogynnsam efter ett osedvanligt kursrally i sektorn som ju eskalerade under Q1.

Att kurserna har gått kraftigt uppåt är förstås sant. Se bara på SAAB som även efter veckans nedgång är upp närmare 50% bara i år. Viss korrigering behövs sannolikt då inga träd växer till himmeln. Inte ens Nvidia gör det. Någon kursbubbla inom försvarssektorn är det dock generellt inte tal om. Enligt samma analys värderas de europeiska försvarsbolagen i snitt till ett P/e-tal om 20 baserat på framåtblickande vinstprognoser. Antar man att samtliga europeiska NATO-länder steppar upp för att möta kraven som undertecknats (investeringar motsvarande 2% av BNP) är det sannolikt inte en utmanande hög multipel.

Personligen har jag svårt att se att den typen av sektoranalys skall leda till den typen av följder. Den lär säkert ha bidragit inte minst givet den kraftigt utbyggda algohandeln men att det ensamt skulle stå som förklaring känns ändå märkligt. Därför fortsatte jag gräva efter ytterligare förklaringar och fann exempelvis att man från Kinas håll förespråkar förhandlingar mellan Ryssland och Ukraina. Det var Kinas utrikesminister Wang Yi som föreslog att man kunde anordna ett möte där ett eventuellt fredsförslag kunde diskuteras på lika villkor. Det är inte första gången som den typen av uttalanden sker men kanske ligger det något mer konkret bakom orden den här gången.

Är man optimistiskt lagd kan man förstås hoppas på att börsen i vanlig ordning har nystat upp att en lösning på Ukrainakriget finns inom räckhåll. Det vore verkligen på tiden även om väldigt lite talar för det just nu. I kulisserna har det ryktats länge om att en uppgörelse skulle kunna nås om Ukraina överlämnade de territorier som Ryssland har lagt beslag på sedan 2014. En uppgörelse som förstås passar de allra flesta som numera är krigströtta utom då ukrainare själva. Särskilt konstigt är det naturligtvis inte. Föreställ er själva om ett krig som Sverige var inblandat i uppgavs kunna ta slut om vi bara ”gav bort” Öland och Gotland eller annan del av Sverige som angriparen lyckades ta kontroll över. Spontant ingen deal man ser fram emot.

Å andra sidan bör man naturligtvis inte glömma bort att försvaret av Ukraina sker till stor del tack vare hjälp från i första hand USA men även en rad europeiska länder. Hjälp som förstås inte är helt gratis men ändå en uppoffring som inte alla i berörda länder (som ej har relation till Ryssland) riktigt förstår vitsen med. Det är sannolikt inte särskilt lätt för någon i Texas eller för den delen kanske i Spanien att förstå varför man skall hjälpa Ukraina. Sådant är betydligt enklare i baltiska länder, Polen eller för den delen Sverige och Finland. Vi vet att om Ukraina faller så lär de imperialistiska intressena inte avstanna där. Aptiten hos krigsherrar tycks nämligen växa i takt med måltiden, i synnerhet när den följs av framgång.

En sak som det inte talas ofta nog om är det faktum att större militära konflikter är inflationsdrivande. Att å ena sidan föra ett krig och å andra sidan försöka få bukt med hög inflation blir således problematiskt. Idag är det nämligen inte enbart i Ukraina som det pågår ett krig. Samma sak sker ju i Mellanöstern och från och till gnistrar det även på en del andra håll i världen. Detta har fått allt fler länder att satsa på militär upprustning som förvisso skapar tillväxt bland dem som tillverkar vapen (däribland Sverige) men i övrigt sysselsätter kapital som man annars hade kunnat använda i betydligt mer produktiva investeringar än just krigsmateriel. Det förutsätter dock att fred råder vilket dessvärre inte riktigt är fallet (än)nu.   

Mycket riktigt tycks heller inte inflationen riktigt vilja ge med sig. Konsumentpriserna i USA steg 0,4% i mars, jämfört med februari. Uppräknat i årstakt steg KPI med 3,5%. I februari var inflationstakten 3,2% varvid trenden onekligen pekar åt fel håll. Förväntningarna låg förvisso på ökning men marknaden räknade med att KPI skulle ha stigit med 0,3% jämfört med månaden före och 3,4% jämfört med samma månad i fjol. Även kärn-KPI, måttet som exkluderar prisförändringar för livsmedel och energi, steg 0,4% från februari och 3,8% jämfört med samma månad föregående år. Det senare var dock samma nivå som uppmättes månaden innan.

Bakom stegrad inflationstakt låg energipriserna som ökade 1,1% i mars jämfört med i februari. Detta är förstås en konsekvens av stigande oljepris som i viss mån (bortsett från säsongsmässiga faktorer) beror på de geopolitiska spänningarna i Mellanöstern men även på ukrainska attacker på ryska raffinaderier. Enbart den ”militära effekten” här var således tillräcklig för att knuffa inflationen uppåt.

Hur cyniskt det än må låta finns det väldigt många skäl just nu att försöka mäkla fred mellan stridande parter. Om sedan viljan finns eller ej återstår att se. En vapenvila eller ett fredsavtal vore förstås oerhört eftertraktat från den rent humanitära aspekten men skulle knappast stoppa den upprusningsvåg som har påbörjats och som kommer att kräva att enbart NATO-länder (32 av världens ca 200) ökar investeringarna med närmare 800 miljarder kronor (!) per år. Försvarsindustrin lär därför med stor sannolikhet, tyvärr, tillhöra de bättre sektorerna även framöver.

Visste Du att?

Av 32 länder som ingår i NATO-alliansen är det enbart 11 som uppfyller kravet om investeringar motsvarande 2% av landets BNP. Det enda landet som ifjol avsatte mer än USA (3,5%) var Polen (3,9%). Grekland är alliansens tredje land som lagt ned mer än 3% av sitt BNP på försvar. Andra länder som uppfyllde villkoren var Estland (2,7%), Litauen (2,5%), Finland (2,4%), Rumänien (2,4%), Ungern (2,4%), Lettland (2,3%), UK (2,1%) och Slovakien (2,0%). Den gemensamma nämnaren tycks vara att ju närmare Ryssland man ligger desto större tycks incitamentet att satsa på försvar vara. 

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker

Mina Bevakningar


Skapa konto gratis och lås upp våra Online FREE artiklar

Annons
Annons
Till början