Happy days are here again…
18.03.2024

Happy days are here again…

Det går inte att säga annat än att det just nu åter råder börsyra på flertalet av marknader världen över.

Världens bredaste index, S&P 500 har passerat 5 000-nivån, Nasdaq Composite har tagit sig förbi 16 000 och det är väl egentligen enbart 40 000 på Dow Jones som saknas för att ännu en psykologisk trippel skall kunna bockas av. I Japan har börsen nått nya högsta efter flera decenniers väntan och även i Stockholm har OMXS30, förvisso det smalaste indexet men å andra sidan bestående av de allra största bolagen, nått till ett nytt psykologiskt alla tiders rekord (2 500). Nu väntar vi väl på att även det breda OMXSPI åter tar sig upp och förbi 1 000-nivån där det ju noterades för drygt två år sedan (1 051 som högst).

Det är heller inte bara aktiemarknaderna som ser ut att må bra. Bitcoin har nu passerat 70 000 dollar och till och med den ädlaste av alla stenar, guldet, betalas till rekordhöga nivåer. Nu även i dollartermer (i flertalet andra valutor nådde guldpriset nya rekord redan ifjol). Hade man inte läst tidningar och följt medierapporteringen, hade man kunnat tro att hela världen blomstrar. Men så är det inte riktigt. I alla fall inte på våra egna breddgrader.

Att skriva om kriget är inte särskilt optimistiskt men jag noterar att det är den industrin som skördar största framgångar just nu. När den polske presidenten var på besök i Vita Huset i veckan lanserade han idén att varje Nato-land skulle avsätta 3% av BNP på försvarsutgifter. Det är en tydlig eskalering av den överenskomna målsättningen om 2% som flertalet länder fortfarande inte uppfyller. Inte undra på det, krigsrisken och medvetenheten om behovet av försvar är förstås avsevärt högre i länder som Finland eller Polen som mer eller mindre gränsar med Ryssland än i Frankrike, Portugal eller Spanien som ligger långt bort.

Men upprustning pågår och kort efter det polska utspelet meddelade exempelvis Danmark att man kommer att öka försvarsutgifterna med ytterligare 40 miljarder kronor utöver de 155 miljarderna som man redan öronmärkt för försvarsutgifter för de närmaste tio åren. Givet att Danmark inte hör till de allra största länderna i Europa visar det med all önskvärd tydlighet vilka hiskeliga belopp som är på väg in i försvarsbranschen. Det är förstås positiva nyheter ur säkerhetsaspekten (och möjligtvis även tillväxtdito för de närmaste åren) men kanske inte riktigt lika goda om vi betraktar läget ur strikt penningpolitiskt perspektiv. Krig är nämligen, eller i varje fall har varit historiskt sett, kraftigt inflationsdrivande.

Ett långvarigt krig som omfattar en eller flera stora råvaruproducenter rimmar ganska illa med en återgång till om inte direkt låg inflation så i alla fall en som ligger nära gränsnivån om 2% som centralbankerna eftersträvar. I synnerhet inte när allt fler länder i väst verkar vilja vända även Kina ryggen som ett svar på den politik som landets makthavare för. Globaliseringsanda ersätts nu på löpande band av en protektionistisk ”near shoring” agenda i allt fler länder. Parollen ”Exit China” har satt press på de kinesiska börserna som har rört sig motsatt riktning med till övriga världens dito.

Som om inte inhemska problem i Kina (som utöver det ovan nämna omfattar även en fastighetskris) var illa nog har spänningarna i regionen och då främst kring syd- och östkinesiska haven ökat påtagligt. Förr var det huvudsakligen ” the Rocket Man” som den (återkommande?) amerikanska presidenten Donald Trump kallade Nordkoreas ledare Kim Jong Un för, som var det stående orosmolnet. Det är han än idag men nu tillkommer även kinesiska problem i Hong Kong, runt Taiwan och på sistone också med Filipinerna. Dessutom har det åter börjat gnistra på gränsen mellan Indien och Kina som i årtionden har beskrivits som en av världens farligaste platser.

Är det något i de olika tillgångarnas utveckling som går att förklara är det sannolikt stigande guldpris. Geopolitiska spänningar går ofta hand i hand med det och det gör även förväntningar om att räntehöjningscykeln har nått vägs ände. Just vad det senast nämnda beträffar finns det dock delade meningar kring. Inflationsnivån minskar men kanske inte i den omfattning som många hade önskat sig. Tar man hänsyn till det jag nämnt ovan kan det mycket väl visa sig bli ett bestående fenomen även lägre. ”Higher for longer” fast inte riktigt i den betydelsen som vi har blivit vana vid under det senaste året.

Det intressanta med guldpriset är att dess prisuppgång har följts av utflöden ur guldrelaterade ETF:er. Därmed har uppgången inte drivits av västerländska flöden utan troligtvis främst asiatiska sådana. När 2–3 miljarder människor visar intresse för ett särskilt tillgångsslag händer det ofta intressanta saker (se bara globala spekulationstillgångar som Bitcoin)

I Kina har man troligtvis börjat snegla på just guld som värdebevarande tillgång i tider då räntan i landet är låg, börserna faller och fastighetsmarknaden har kraschat. I Indien däremot har förkärleken för guld alltid varit stor. Nu när medelklassen i landet växer i takt med landets ekonomiska boom (tack vare bland andra billiga råvaror från Ryssland och företagens flytt från Kina) får det återverkningar i högre efterfrågan på guld. Det senast nämnda var för övrigt ett ämne som jag tillägnade en hel krönika så sent som i höstas där jag bland annat skrev följande:

” Ett mer udda sätt att exponera sig mot växande indisk medelklass är… guld. Jag gissar nämligen att det dröjer ett bra tag innan de historiska ränderna går ur indierna och de landar i förvisningen att aktier i växande företag kanske är bättre investeringsalternativ än diverse glimrande ägodelar eller tackor av gula stenar. Fram till dess kan guldet mycket väl korrelera med landets tillväxttakt” (Newsletter 2089, ”Indiens glimrande framtid”)

Visste du att?

Det tog exakt sju veckor för iShares Bitcoin ETF att passera 10 miljarder dollar i tillgångar. Det är den snabbaste ökningen någonsin för en ETF. Det förra rekordet var 17 år gammalt och hölls av ”det gamla guldet”. Gold ETF som var den först lanserade ETF:en med ädelmetallen som underliggande tillgång (2004), behövde drygt två år (27 månader för att vara exakt) för att uppnå samma sak.

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Elektrifiering - en produkt av nollräntan?
11.03.2024

Elektrifiering - en produkt av nollräntan?

Filmklassikern ”Den gröna milen” med bl.a. Tom Hanks i en av huvudrollerna är sedan lång tid en av mina personliga favoriter.

Att jag nämner den idag beror inte på att jag vill pusha för filmen som sådan utan snarare att nuläget får mig att tänka på dess titel. Den gröna omställningen är nämligen något som har genomsyrat våra samhällen sedan ett antal år tillbaka och tack vare det tagit sig en bra bit mot målet att bli kvitt oljeberoendet. Med det sagt genomgår den just i detta nu sin kanske allra tuffaste period någonsin.

Så gott som dagligen ifrågasätts ”gröna” affärsmodeller samtidigt som antalet konkurser ökar. Det senaste och det kanske allra mest uppmärksammade exemplet på hemmaplan är förstås svenska Re:Newcell som har radat upp motgångar sedan ifjol. Först drabbades man av en brand, sedan av kunder som inte fullföljde sina åtaganden och slutligen även konkurs. Det är inte utan att tankarna svävar bort mot ett liknande öde som Cassandra Oil (utvinning av olja från gamla däck) råkade ut för. Nåja det om det.  

Den av trenderna som jag idag tänkte fokusera på är senaste årens elektrifieringsvåg och då i synnerhet inom fordonsbranschen. För bara ett decennium sedan var det få som talade om elbilar. Fram tills för ett antal år sedan då Elon Musks Tesla slog genom stort och visade att man minsann kunde massproducera elbilar, en minst sagt revolutionerande milstolpe i en tid när klimatfrågor och miljömedvetenhet hade nått en kritisk punkt. Plötsligt skulle alla, från teknikjättar till etablerade biltillverkare, ge sig in i kampen om att erbjuda hållbara och elektriska alternativ.

Efter att kapplöpningen har pågått under några år står det numera klart att den på samma sätt som inom andra gröna teknologier (sol- och vind, batteriframställning etc.) tycks ha vunnits av kineserna där det idag finns ett hundratal olika tillverkare (varje region har nästintill sin egen) som samtliga erbjuder fullgoda men betydligt billigare alternativ än den etablerade (västerländska) fordonsbranschen gör. Detta som en konsekvens av att kinesiska myndigheter har uppmanat sina inhemska banker att låna ut så mycket som möjligt till allt som har med den gröna omställningen att göra (tidigare hade man en liknande strategi för bostads- och infrastruktur).

Efter att ha övertagit så gott som hela den kinesiska marknaden har de kinesiska fordonstillverkarna börjat kasta lystna blickar på den lukrativa europeiska marknaden som i decennier har dominerats av tyska, franska, japanska och till viss del även amerikanska märken. Konkurrensfördelen blev som så många gånger förr när det gäller kinesiska exportvaror: priset. Eftersom den europeiska fordonsindustrin är en stor och viktig arbetsgivare i Europa blev utvecklingen hastigt och mindre lustigt en het potatis för västerländska politiker. Och som så många gånger förr tycks även svaret här ut att bli det klassiska: tullar. Där står vi nu.

Annons

Eftersom de västerländska alternativen är alldeles för dyra för konsumenterna (i synnerhet i ett läge då räntan vid bilköp har dubblats) börjar försäljningen av dem dala. Som om inte det var illa nog visar det sig även att andrahandsvärdet på dem minskar snabbt när batterigarantier börjar närma sig slutskedet. Att byta ett batteri på en äldre bil är ofta lika kostsamt som en ny fossildriven sådan.   Batteriteknologins framsteg har varit så pass kraftfull att de som finns idag erbjuder både avsevärt högre räckvidd och förbättrad laddningseffektiviteten. Många antar att morgondagens batterier blir ännu bättre och intar därför en ”vänta och se” hållning.

Allt ovan är förstås inte något nytt för någon. Det nya är att vi här och nu ser de stora jättarna backa från sina tidigare utfästelser. Mercedes och Audi (VW) har redan nämnt att de bromsar sina ambitioner vad gäller fullständig elektrifiering av modellflottorna. Apple har skrotat planer på en egen elbil, Volvo Cars har beslutat sig att inte längre stödja systerföretaget Polestar med kapital som de tror sig själva komma att behöva och Fisker varnade nyligen för att man kunde tvingas in i rekonstruktion.

Parallellt med allt ovan har Teslas framgångar avtagit påtagligt (Tesla är det enda bolaget som försöker priskriga med kinesiska märken både i Europa och även på deras inhemska marknad). Medan övriga börsmarknaden når nya ATH har Elon Musks skapelse fallit i mer än två års tid (toppen nåddes i november 2021) där den enbart i år är ned 25% (!). Det är allt annat än magnifik utveckling för ett bolag som ju ingår i gruppen som går under namnet ”Magnificent 7”.

Den stora frågan som allt fler ställer sig är vart elektrifieringen är på väg? Investeringar i omställningen har varit enorma då sinnebilden har varit att den inte bara en symbol för teknologiska framsteg och hållbarhet utan en nödvändig förändring för den globala fortlevnaden. Att backa bandet nu är troligtvis inte ett alternativ som någon överväger. Men nog ligger det ändå i farans riktning att den kraftiga elektrifieringsvågen till stor del kan visa sig ha varit en produkt av nollräntan.

Skulle nämnda trend bromsa in på allvar blir det tveklöst kännbart för oerhört många företag och därmed högst sannolikt även för oss börsintresserade. Tittar vi exempelvis på elbilarna uppges de ha dubbelt så många halvledare som traditionella dito. Skulle efterfrågan vika där kan nämnda industri mycket väl stå inför problem. Idag är halvledarna något som går åt som smör då många sannolikt förköper sig för att inte drabbas av samma problem som blev aktuella i samband med pandemin. Halvledarbolagen bygger i sin tur ut sin kapacitet i en sällan skådad tack. Skulle efterfrågan börja vika (och historiskt sett har halvledarindustrin varit en cyklisk bransch) blir det en giftig cocktail allt annat lika.

Hoppet enligt många står till AI men personligen är jag rädd att utvecklingen här kommer följa historiska mönster som följt på förväntade paradigmskiften. Framkomsten av riktiga AI-bolag och verkliga applikationer dröjer ett antal år. Och innan så sker lär industrin drabbas av en djup kris. Men kanske är det annorlunda just den här gången?

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Annons
Mars - en ombytlig börsmånad
04.03.2024

Mars - en ombytlig börsmånad

I föregående veckans krönika nämnde jag att man nog kunde skymta ljuset i tunneln för den svenska ekonomin om man blickade fram några år.

Förvisso är det mycket som kan hända som vi idag inte har en aning om, men bortsett från det ser det onekligen ut som om de närmaste fem åren borde kunna bli bättre för svenskt vidkommande än de gångna fem varit. Får jag rätt i nämnda profetia (långt ifrån säkert förstås) borde det borga för klart bättre utveckling för små och medelstora bolag som ju inte har varit i ropet de senaste åren.

Idag, för omväxlingens skull, väljer jag att zooma in något och titta på nuläget. Till min hjälp tar jag de klassiska verktygen som många av er säkert känner igen vid det här laget. Tittar vi på sentimentet finns det definitivt inte mycket att anmärka på. Amerikanska Fear & Greed index som vi återger i så gott som varje Newsletter, befinner sig åter på nivåer som antyder ”girighet”. Även Bitcoin som åtminstone tidigare var ett bra mått på riskvillighet söker sig nu mot nivåer där kryptovalutan toppade sist. Inte utan att jag är lite nöjd med att ha pekat ut 30 000-ninån som ett viktigt omslagsområde som vid händelse av etablering ovan kunde bana väg för nya ATH. Mindre nöjd är jag förstås med att jag inte lyckats profitera på det men så har ju kryptovalutor aldrig intresserat mig särskilt mycket.

Även i Sverige har trenden varit stark. Likt i USA är det främst storbolagen som har dragit nytta av den. Medan OMXS30 efter två års väntan slutligen har nått upp till ett nytt All Time High, befinner sig OMXSPI alltjämt ca 13% ifrån sin forna rekordnotering. Det är en tämligen rejäl avvikelse allt annat lika. Även för OMXSPI är dock trenden tydligt stigande vilket syns i den idag bifogade grafen.

Omxspi mothly kronika

Grafens utseende återkommer jag ofta till då jag använder den som en temperaturmätare för hur den underliggande trenden ser ut. Och precis som jag noterade ovan är den allt annat än svag just nu. Index avslutade som synes februari kring årshögsta och befinner sig i detta nu på betryggande avstånd från såväl 12-månaders glidande medelvärde (blå linje) liksom 24-månaders dito (röd linje). Att det förstnämnda befinner sig ovan sin långsammare motsvarighet stärker ytterligare synen på att upptrend råder. Som läget ser ut nu finns det också gott om rekylutrymme kvar innan nämnda tes får revideras.

Det skall förstås påpekas att februari i regel har varit en stark börsmånad. Tittar man historiskt (och här använder jag data från 1995 och framåt) är den med sitt genomsnitt på 2,1% den tredje bästa månaden på ett börsår marginellt slagen av april (2,2%) där november (3,4%) är den i särklass starkaste månaden. Att vi har haft bra börs låg således i förväntansbilden. I år blev utvecklingen till och med starkare (+3,8%) än månades historiska snitt. Men ovanstående är numera historia.

Framför oss har vi nu mars som från tid till annan har visat sig vara en riktig vändningsmånad. Ni minns kanske (eller i alla fall bör ha hört talas om) mars 2000 då ”IT-bubblan” sprack vilket i och för sig är en sanning med viss modifikation. Förvisso backade index det året med ca 4% i mars men det var egentligen först några månader senare som det började vika av på riktigt. Icke desto mindre nådde Stockholmsbörsenbörsen och teknologitunga Nasdaq en topp just i inledningen på mars. För S&P 500 inföll toppen 24/3 men faktum är att index handlades i nära anslutning till toppnivån under såväl april, juli som till och med inledningen på september samma år.

Inledningen på mars visade sig också vara signifikant under finanskrisen. Det var nämligen där och då (6/3) som amerikanska S&P 500 bottnade på klassiska 666 för att därifrån vända upp och aldrig återse nämnda nivå något mer. Idag noteras det som bekant över 5 000-nivån. Och så sent som under 2020 bjöd ju mars på en signifikant lågpunkt i samband med covidutbrottet (24/3). Den gången tappade Stockholmsbörsen 13,3% vilket också är den största procentuella nedgången i mars under de senaste snart 30 åren (näst största nedgången blev det 2001 då OMXSPI backade 12,9%).

De kraftiga nedgångarna till trots har mars i genomsnitt visat sig vara en någorlunda hygglig månad ändå. 17 av de senaste 28 åren har bjudit på uppgång medan börsen backade vid 11 tillfällen. Den genomsnittliga utvecklingen är marginellt positiv och uppgår till 0,3%. Det är inget att hoppa jämfota över men ändå ett litet steg i rätt riktning. Oddsen ser således ut som att den positiva trenden har goda möjligheter att bestå. Som läget ser ut just nu borde åtminstone förutsättningar för test av 5-procentsnivån (945–950 på OMXSPI) som jag omnämnde inom ramen för den här spalten för exakt en månad sedan, vara hyfsat goda. Det är nämligen den nivån (+/-0,5%) som index ofta tar sikte på när den väl etablerat sig över årsskiftesnivån (902) under Q1.

Som redan framgått av texten ovan har det varit bäst att ha varit extra uppmärksam på rörelser kring 6–10 och 21–25 vad just mars beträffar. Av någon anledning har börsen nämligen haft en tendens att vilja byta riktning vid dessa tillfällen. Om så blir fallet även i år vet förstås varken jag eller någon annan. Men det skadar inte att ha det i åtanke.

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Mot ljusare tider
26.02.2024

Mot ljusare tider

För en dryg vecka sedan gav EU-kommissionen en hård dom för den svenska ekonomin.

Enligt ekonomerna där lär Sverige uppvisa sämst tillväxttakt bland samtliga europeiska länder i år. Det är andra gången i rad som man menar att Sverige får jumboplatsen gällande tillväxt. Också förra året spåddes Sverige hamna längst ned men den gången slog profetian fel. Förvisso minskade vårt BNP men tappet uppges ha varit större hos grannländerna Finland och Tyskland.

Hög inflation och högt ränteläge tillsammans med vår förkärlek för rörliga bolån gör förstås att Sverige hamnar i skottgluggen. Det är förstås varken direkt orimligt eller för den delen oväntat. Det man inte ska glömma bort är att det trots allt handlar om prognoser och vem om inte vi börsintresserade vet mest hur fel sådana kan slå.

Någon makroekonom är jag inte och kommer därför inte att gå i polemik med EU-kommissionen kring huruvida årets tillväxttakt i Sverige blir 0,2%, högre eller lägre. Det jag istället konstaterar är två saker. För det första tror man att tillväxten i år, om än anemisk, blir högre än ifjol. För det andra räknar man med att nästa års dito blir avsevärt mycket bättre. 2025 spås Sverige nämligen växa snabbare än länder som exempelvis Tyskland, Frankrike och Italien. Skulle prognosen slå in är det tveklöst goda nyheter för oss aktieintresserade.

Konjunkturen här hemma må vara svag men beräknas åtminstone vara på bättringsvägen. Aktiemarknaden tenderar att nysta upp sådant i förväg och sett mot bakgrund av det är kanske inte börsuppgången från sen oktober så förvånande egentligen. Kanske var det börsbotten vi såg där och då? Tja, den som ändå det visste.

Som alltid finns det skäl att se glaset som antingen halvfullt eller halvtomt. I synnerhet i dessa högst osäkra tider med ett krig på nära håll i Europa samt överlag tilltagande geopolitiska spänningar. Lägg därtill tidigare omnämnda inflation och ett högt ränteläge och det är lätt att misströsta. Men som så många gånger annars finns det inget ont som inte för något gott med sig. Efter mörker tenderar det att bli ljusare tider. Och jag tycker mig skymta ljuset på horisonten.

Att inflationen har stegrats är det inte mycket man kan göra åt i detta skede. I grund och botten vore det väl närmast oväntat om inte extrema stimulanser i spåren av en lika extrem bekämpning av pandemin inte gav någon inflatorisk impuls. I synnerhet som de följdes av ett krigsutbrott som ju i regel är inflationsdrivande och den här gången medförde både omfattande sanktioner på en global råvaruproducent och ytterligare störningar i globala leveranskedjor.

Annons

En del av dessa effekter har man nu lyckats övervinna, andra kommer vi få leva kvar med under överskådlig tid. Att räntan har stigit är sannolikt enbart av godo. Pengar skall kosta i annat fall allokeras de fel. För var och en av oss med bolån är det förstås jobbigt när räntekostnaden dubblas eller tredubblas men vi skall komma ihåg att det inte är dagens räntenivåer som är konstiga utan de som gällde under perioden 2008–2022. Ett experiment som betydligt kunnigare personer än undertecknad har ifrågasatt. Den långa tid som nollräntetiden fick finnas kvar är sannolikt också det allra värsta som har hänt i ekonomin. Det fick nämligen många att tro på ”det nya normala” och agera därefter.

Som tur är, är denna tid numera historia. Givetvis kunde övergången ha varit skonsammare. Att räntan höjs med 4–5 procent på 1,5 års tid är förstås inte önskvärt men kanske är det ändå bäst att riva av plåstret snabbt snarare än att dra ut på det? Sett med facit i hand skulle man förstås ha börjat höja i ett tidigare skede än vad som blev fallet istället för att gömma sig bakom retoriken att inflationen var ”transitory”.  

Att titta tillbaka med facit i hand gör det förstås alltid mycket enklare. Nu är vi dock där vi är och får göra det bästa av situationen. De allra flesta har nu börjat anpassa sig till den nya räntenivån och väljer att agera därefter. Det är rationellt och sunt och jag tror att ju längre som vi får leva med nuvarande ränteläge desto färre blir avarterna i ekonomin som har fått frodas under nollränteekonomin. Det mår vi alla bra av i längden även om det förstås kan vara smärtsamt i takt med att övergången pågår.

En annan sak som manar till optimism är det faktum att Sverige nu slutligen ser ut att få gå med i NATO efter många ”och” och ”men”. Jag vill gärna betona att det faktum att jag benämner inträdet som positivt inte har med själva sakfrågan att göra. Den diskussionen lämnar jag över till andra. Men för ekonomins del innebär det behov av upprustning av framför allt infrastruktur och då i synnerhet i de norra delarna av landet där även navet för hela ”den gröna industrin” spås bli beläget. Idag när både Finland och Norge ingår i Nato, kommer det krävas enorma satsningar på upprustning av transitvägar mellan dessa båda länder vilket kommer att gynna Sverige. Vill det sig väl kan Sverige dessutom slippa att stå för hela notan.

Redan nu sägs det att regeringen förbereder ansökan om medel från både EU och NATO för ändamålet. Det vore förstås klart positivt då rätt planerat (vågar man hoppas på det?) torde utbyggnaden kunna slåss ihop med förberedelserna för både planerad kärnkraftsuppbyggnad samt tidigare nämnda satsningar i förberedelser för grön- och upprustning av samhällelig basindustri i norra Sverige.

Att den typen av industrialiseringsvåg som Sverige står inför skulle gå ekonomin obemärkt förbi ter sig osannolikt och därför finns det skäl att se med tillförsikt på framtiden an. Självklart kan det längs vägen dyka upp problem som kan komma påverka utvecklingen i mindre gynnsam riktning. Ny våg av inflation vore exempelvis en sådan. Men stalltipset här och nu är trots allt att de fem kommande årens ekonomiska utveckling blir bättre än de fem gångna ditons var. Det i sig borde på sikt avspeglas i både högre tillväxtsiffror, högre kronkurs och förhoppningsvis även högre börskurser för mindre och medelstora bolag. Framgent borde Sverige kunna hålla sig på behörigt avstånd från tillväxtmässig jumboplats.

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Hot stuff
19.02.2024

Hot stuff

I veckan var det återigen dags för en så kallad ”ödesdiger statistiksiffra” som ofta i synnerhet finansiella medier ofta utmålar än det ena än det andra som.

Så gott som alltid är vikten av en sådan händelse rejält överdriven kan jag själv tycka. Det är nämligen sällan som en enda makroekonomisk siffra påverkar händelseutvecklingen mer än någon eller några enstaka dagar. Det händer förstås men det är inte särdeles ofta.

Den här gången handlade uppståndelsen om den månatligen återkommande inflationssiffran från USA. Att så stort fokus riktas mot just den beror naturligtvis på det enkla faktum att de flesta har ställt in sig på att centralbankerna (och i synnerhet FED) ska inleda en räntesänkningscykel efter att ha hissat räntenivåerna med 4–5 procentenheter på rekordsnabb tid. Innan tisdagens siffra räknade marknaden med att FED skulle sänka sex gånger (eller färre om man vid något tillfälle valde en större sänkning än 25 räntepunkter).

Undertecknad har redan tidigare inom ramen för krönikespalterna nämnt att sex sänkningar redan i år kändes minst sagt aggressivt. Och då inte enbart utifrån retoriken ”higher for longer” utan snarare ett par andra faktorer. Huvudanledningen bakom min tes har länge varit misstanken att det i närtid inte är aktuellt med återgång till samma låga inflationsnivåer som pre covid. För det första har den geopolitiska oron ökat och vi vet ju alla att det inte finns något som är lika inflationsdrivande såsom just krig. För det andra tycks globaliseringsrörelsen ha mer eller mindre tvärbromsat och detta var den ju en av de drivande faktorerna bakom minskad inflation. Ässet i rockärmen är förstås AI. Bred användning skulle kunna tänkas leda till ökad produktivitet, svalare arbetsmarknad och följaktligen även lägre inflation. Men det är nog lite väl tidigt att skissa på den typen av trender redan nu.

Att inflationen som sådan är på väg ned är däremot de flesta (även jag) sannolikt rörande överens om. Kruxet är förstås att bedöma hur pass långt ned och därom tvistar också de allra mest lärda makroekonomerna i världen. Själv tillhör jag förstås inte nämnda skara och därför låter jag också bli att gissa exakta nivåer. Det jag däremot kan konstatera är att den samlade expertisen i det korta perspektivet hade fel. Eller ser ut att ha haft det borde jag kanske skriva, eftersom vi sannolikt får reda på det verkliga inflationsutfallet för januari först om ett par månader då veckans publicerade siffra har genomgått erforderliga revideringar. I det läget har de flesta av oss redan glömt utfallet som kablades ut i tisdags. Här och nu var förstås avvikelsen från allehanda excelmodeller ”hot stuff”. Visst kan den tyckas ha varit marginell men i ett läge där allt fokus hamnar på en enstaka siffra blir förstås även en avvikelse om 0,1–0,2% skäl nog för brasklappande rubriker.

Som de flesta troligtvis vet i det här skedet steg de amerikanska konsumentpriserna (CPI) i USA med 0,3% i januari, jämfört med månaden före. Det är en ganska naturlig takt då ökningar motsvarande 0,2–0,3% hör till vanligheterna. Kruxet var att jämfört med motsvarande föregående år steg CPI med 3,1%. Det var förvisso en minskad takt i jämförelse med mätningen i december (3,4%) men ändå högre än förväntade 2,9 eller 3,0% (beroende på vem som var tillfrågad). Core CPI (det som på svenska heter kärn-KPI och är ett inflationsmått som exkluderar prisförändringar inom livsmedel och energi) ökade med 3,9% i årstakt och det är sannolikt just här som vi hittar orsaken för den stora besvikelsen eftersom det var exakt samma inflationstakt som månaden innan. Ingen nedgång här med andra ord. Aj.  

Fanns det någon som hoppades på att FED sänker räntan redan i mars så får denne tänka om. Statistikutfallet ovan tillsammans med den för två veckor sedan redovisade oväntat starka arbetsmarknadsdito säkerställer nog att det inte blir någon räntesänkning förrän tidigast i maj (eller kanske i juni). Vad exakt som beslutas där och då är dock stört omöjligt att uttala sig om idag och således knappast något som man behöver spekulera kring här och nu. Detta eftersom FED fram till dess får ta del av inte mindre än tre olika men lika ”ödesdigra” förstås, inflationsrapporter (för månaderna februari-april) och lika många arbetsmarknadsdito. Räkna därför med att bilden klarnar betydligt till dess.

När dammet efter veckans statistik tycks ha lagt sig lutar konsensus nu åt att det snarare blir fyra sänkningar än sex i år. Huruvida den prognosen visar sig bli bättre än föregångaren återstår förstås att se. Själv skulle jag nog inte räkna med fler än två eller möjligtvis tre (mer osäkert). Anledningen till det är den fortsatt starka utvecklingen för den underliggande ekonomin samt årets presidentval. Ju närmare valet desto mindre torde viljan att påverka det vara hos en oberoende centralbank. Förvisso tyder det mesta på att Jerome Powell ej kommer få fortsatt förtroende som FED-chef om exempelvis Donald Trump återtar presidentämbetet (och i och med det skulle han möjligtvis vilja påverka i motsatt riktning) men den typen av konspirationsteorier framstår ändå som långskott.

Som jag ser det, vad det nu är värt, är den enda möjligheten för flertalet räntesänkningar i år en rejält försvagad ekonomi (aka recession). En sådan väntades av många bedömare redan ifjol men har så här långt inte materialiserats. Skall man vara helt ärlig så är det inte särskilt mycket som tyder på att den är på ingång heller. Konsensus är numera inställd på en s.k. mjuklandning där en del till och med talar om ingen landning alls. I ett sådant ekonomiskt klimat är det onekligen svårt att förvänta sig breda räntesänkningar, i synnerhet i ett läge då inflationsnivån förblir förhöjd av skäl jag nämnt tidigare. Nog för att räntan kan sänkas något om inflationen söker sig ned mot 2,5% men skall FED sänka vid fyra tillfällen krävs det nog att inflationen når centralbankirernas lite artificiella mål om 2%. I annat fall lär ju förtroendet för inflationsmålet som sådant rubbas.

Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Let this trend be your friend
14.02.2024

Let this trend be your friend

I aktiesammanhang talar man ofta om trender och just en ny sådan tänkte jag kunde bli föremål för dagens krönika.

Läs artikeln gratis genom att logga in eller skapa konto
Stockpicker Online FREE Stockpicker Online FREE är ett gratis abonnemang du behöver för att läsa denna artikel. Skapa konto
Stockpicker Online FREE
Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Artikeln har publicerats i
Stockpicker Online FREE

Stockpicker Online FREE är ett gratis abonnemang du behöver för att läsa denna artikel. Skapa konto
As january goes, so goes the year?
05.02.2024

As january goes, so goes the year?

Det är svårt att undgå känslan att tiden går obarmhärtigt fort.

Läs artikeln gratis genom att logga in eller skapa konto
Stockpicker Online FREE Stockpicker Online FREE är ett gratis abonnemang du behöver för att läsa denna artikel. Skapa konto
Stockpicker Online FREE
Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Artikeln har publicerats i
Stockpicker Online FREE

Stockpicker Online FREE är ett gratis abonnemang du behöver för att läsa denna artikel. Skapa konto
Buden haglar
29.01.2024

Buden haglar

Så kom det då till slut. Budet på iGaming operatören Kindred (mer känt under sitt förra namn Unibet).

Läs artikeln gratis genom att logga in eller skapa konto
Stockpicker Online FREE Stockpicker Online FREE är ett gratis abonnemang du behöver för att läsa denna artikel. Skapa konto
Stockpicker Online FREE
Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Artikeln har publicerats i
Stockpicker Online FREE

Stockpicker Online FREE är ett gratis abonnemang du behöver för att läsa denna artikel. Skapa konto
Election Year
22.01.2024

Election Year

Efter haussebetonad avslutning på fjolåret där de olika indexen steg brant under slutkvartalet (Stockholmsbörsen gick upp med 13,6% vilket för övrigt var den bästa årsavslutningen sedan den beryktade IT-dominerade rusningen 1999), har inledningen på 2024 gått i moll.

Läs artikeln gratis genom att logga in eller skapa konto
Stockpicker Online FREE Stockpicker Online FREE är ett gratis abonnemang du behöver för att läsa denna artikel. Skapa konto
Stockpicker Online FREE
Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Artikeln har publicerats i
Stockpicker Online FREE

Stockpicker Online FREE är ett gratis abonnemang du behöver för att läsa denna artikel. Skapa konto
Drakens år
15.01.2024

Drakens år

Det är onekligen lite otippat att börsåret 2023 kan läggas till handlingarna som ett riktigt bra sådant för de stora världsindexen.

Läs artikeln gratis genom att logga in eller skapa konto
Stockpicker Online FREE Stockpicker Online FREE är ett gratis abonnemang du behöver för att läsa denna artikel. Skapa konto
Stockpicker Online FREE
Stäng×
Av
Jacek Bielecki Analytiker
Artikeln har publicerats i
Stockpicker Online FREE

Stockpicker Online FREE är ett gratis abonnemang du behöver för att läsa denna artikel. Skapa konto

Mina Bevakningar


Skapa konto gratis och lås upp våra Online FREE artiklar

Annons
Annons
Till början