Den gemensamma nämnaren

Dels eftersom premien (22%) framstod som ovanligt låg. Dels eftersom bolaget så gott som alltid omgärdats av uppköpsrykten och trots det inte visat sig vara ett särskilt hett objekt (i alla fall av kursutvecklingen att döma).

Just det senare nämnda är förstås en anledning att ifrågasätta kritiken gällande låg premie. Affären skall ha börjat diskuteras för flera månader sedan när kursen stod omkring 140 kr. Värdestegringen sedan dess (givet budnivå om 235 kr) är således betydande. Själva upplägget är dessutom av sådan karaktär att det nästintill öppnar upp för en budstrid och därmed också högre premie. Jag blir därför inte alls förvånad om det dyker upp fler bud något som marknaden i övrigt tycks räkna med också (aktien handlas ovan 235 kr)

Men som jag redan nämnt i helgens tidning krävs det nog operationella synergier för att kunna räkna hem högre budnivåer. Det gör att jag ser läkemedelsbolag som mest troliga budgivare där Astra Zeneca vore en naturlig sådan om det inte vore för att man just nu har fullt upp med integration av amerikanska Alexion (som likt Sobi fokuserar på behandling av sällsynta sjukdomar och som faktiskt har köpt svenska Wilson Therapeutics för några år sedan), samt därtill står inför omfattande ledningsförändringar där både VD för styrelseordförande kommer att bytas ut inom kort (ny finanschef har redan aviserats).

Astra Zeneca skulle sannolikt vara ett optimalt val ur svensk synvinkel. Förvisso är bolaget idag mer brittiskt än svenskt men de svenska rötterna finns trots allt fortfarande kvar och ett köp av Sobi skulle kunna tänkas stärka de svenska banden. För är det något som har kritiserats (utöver prislappen som man ju så gott som alltid har synpunkter på oavsett dess nivå) så är det just det faktum att Investor är villiga att sälja ut svenska kronjuveler till utländska intressen (i just detta fall amerikanska sådana).

Och visst, jag kan själv till viss del hålla med om att det är lite udda att det är just Investor som står som säljare. Är det några som genom tiderna har uppfattats som långsiktigheten personifierad så är det just familjen Wallenberg. Men allting har förstås ett pris och historiskt har faktiskt familjen fått bra betalt för sina ”ägodelar”. Så även denna gång? För det går onekligen inte komma ifrån att Sobi aldrig lyckades bli marknadens gunstling.

Tittar man på aktiekursen låg den i somras (dvs innan buddiskussionen drogs ingång) på nivåer som inte bara motsvarar nivån som var aktuell sent under coronakraschen utan även toppnivåerna från 2015. Det säger en hel del och bör faktiskt tas med i beaktning när man kritiserar budnivån. 235 kronor är trots allt en nivå som motsvarar vad aktien har betalats till som högst om man bortser från en mycket kort period (augusti till oktober) 2018 då den sköt upp mot 300 kr som högst (för att därefter aldrig vara i närheten av nämnda nivå). Det om det.

Som vanligt när ett bud presenteras börjar man i finansvärlden spekulera om vilket bolag som står näst på tur. Sådant är förstås ofrånkomligt även om det givetvis är oerhört långsökt att ett bud skulle trigga något annat. Den typen av processer lever (förhoppningsvis) sina egna liv. Med det sagt är förutsättningarna just nu oerhört goda för allehanda M&A. Dels ser marknaden överlag positivt på tillväxtinitiativ såsom förvärv, dels har de allra flesta bolagen gott om pengar till offensiva satsningar efter en längre tid av god konjunktur. Förvisso har denna brutits tämligen abrupt av covidkrisen men redan nu kan nog de allra flesta bolagen konstatera att konsekvenserna inte alls blev så allvarliga som många hade befarat under mars/april ifjol.

De penningpolitiska stimulanserna i spåren av pandemiutbrottet bör därtill gynna offensiva satsningar. Är det någon gång som förvärv verkligen är enkla att räkna hem så är det i ett läge när kapitalkostnaden som dessa inbegriper är låg. Inte undra på att senaste tidens stora börsfenomen är s.k. serieförvärvare eller compounders som de som vackert kallas på finansspråk.

Den gemensamma nämnaren för de bud som hittills har presenterats är att det har handlat om bolag som inte riktigt lyckats få marknadens acceptans. Såväl Magnolia Bostad som Kungsleden som ju köptes ut tidigare i år har alltid dragits med viss rabatt mot sina sektorkollegor. Inte heller Veoneer och SOBI har direkt glatt sina aktieägare fram till buden presenterades. I dessa fall tycks nästan uppköpspropåerna ha kommit som en befrielse för många (i synnerhet i fallet Veoneer).

Att buden lämnas på s.k. eftersläntrare skulle kunna vara en indikation på att det fortfarande räknas när det gäller större affärer. Huruvida detta sedan visar sig vara en trend (fler bud på misstrodda bolag) eller om det handlar om tillfälligheter, återstår att se. Skulle det förstnämnda visa sig gälla kan aktier som Bonava, Catena Media, Cloetta, Hoist, Loomis, Millicom, Nelly Group, Saab eller Scandi Standard framstå som möjliga uppköpsmål för antingen finansiella aktörer såsom diverse hedgefonder och PE-bolag eller regelrätta konkurrenter. Det finns förstås fler men jag gjorde det ganska enkelt för mig och valde ut de bolag som hör till Stockpickers favoriter.