Därom tvista de lärde

Men så var det kanske också på tiden att vi fick någon form av andhämtningspaus efter inte mindre än hela åtta (!) nedgångsveckor i följd där aprils två inledande därtill bjöd på extrem volatilitet.

Är det värsta nu bakom oss? Jag önskar faktiskt att jag visste det men i grund och botten ”allt jag vet är att jag inget vet” för att citera Socrates berömda uttalande. Det jag tröstar mig med att ingen annan lär nog göra det heller. Inte ens Donald Trump och hans närmaste arbetare i administrationen som får väl hållas ansvariga för att ha skapat detta globala kaos.

Att man börjat ompröva besluten kring vissa tullar efter att näringslivstoppar hört av sig, tyder dessvärre på att det inte fanns någon tydlig ”Master Plan”. Tullutspelen ser snarare ut att vara en improvisation i spåren av en generell övertygelse om att övriga världen har utnyttjat USA trots att det i själva verket är landet själva som har varit bärande i utformningen av tidigare gällande handelsregler. Det faktum att arkitekten bakom tullstrategin kallas för ”dummare än en säck tegelstenar” av Elon Musk säger nog en del.  

Efter att man pausat de nationella tullarna (de som överstigit 10%) börjar administrationen nu tala om införsel av även sektorspecifika sådana. Om dessa skall läggas ovanpå de nationella är det ingen som vet just nu. Inte heller vem som skall övervaka alla dessa tullsatser vilket sannolikt inte är gjort i en handvändning det heller. Det positiva i det här skedet är att man den här gången tänker genomföra någon form av snabbutredning för att överblicka konsekvenserna. Så dags kan man tycka.  

Personligen tror jag faktiskt inte att tullarna som sådana är det mest skadliga i det här skedet. Det som är problemet för företagen och i förlängningen även världsekonomin är ovissheten vilka villkor kommer att gälla samt huruvida de är slutgiltiga eller ej. Som läget har varit hittills har tullar aviserats på tämligen oklara villkor för att därefter pausas när de börjat gälla eller strax innan. I ett sådant klimat är det väldigt få bolagsledare som vågar ta långsiktiga beslut gällande investeringar vilket förstås leder till att aktiviteten bromsar in. Nordeas vd Frank Vang Jensen sammanfattade det ganska bra i veckans rapport:

"Under rådande omständigheter har många av våra kunder valt att hålla fast vid sin ekonomiska flexibilitet, vilket innebär att hushållen sparar och företagen stärker sina balansräkningar - och därmed senarelägger stora ekonomiska beslut."

Sett ur den aspekten är 90-dagars respit gällande tullar kanske inte så positivt som börsen har tolkat det. I klarspråk innebär det att ”vänteläget” fortsätter tills man förhandlat fram nya handelsvillkor med USA. Om man sedan hinner göra liknande på tre månader (i ett läge där USA skall förhandla med många motparter samtidigt) är därtill högst ovisst. Handelsavtal har historiskt sett ofta krävt flera års förhandlingar.

Huruvida man lyckas komma överens eller ej återstår förstås ännu att se. Det vi kan vara säkra på är att sista ordet gällande tullar definitivt inte är sagt och med det som utgångspunkt blir förstås allehanda prognosgivning oerhört svår. Risken är därför påfallande hög att den rapportperiod som nu inleds blir betydligt mindre intressant än vad den annars hade varit. Q1-siffror i all ära men i dagsläget känns dessa verkligen som ”gårdagens nyheter”.

Det de flesta fokuserar på just nu är vad som komma skall och på den fronten misstänker jag att det blir oerhört få bolagsledare som vågar säga något konkret när visibiliteten närmast är helt obefintlig. Det gäller i synnerhet bolag med verksamhet på den amerikanska marknaden (men givetvis även i Kina). Sett ur det perspektivet vore det sannolikt betydligt mer önskvärt med tydliga regler om vad som kommer att gälla framgent.

Som nämnt ovan misstänker jag att många hade föredragit en tullsats på 10 eller rent av 20% från och med nu framför ovisshet om vad som kommer att gälla och hur länge. Med tullar överstigande 100% som fallet är just nu mellan USA och Kina har handeln länderna emellan mer eller mindre upphört. Hur länge det dröjer innan den kommer åter kommer igång är omöjligt att förutspå. Relationerna just nu känns bottenfrusna. Här kan man verkligen tala om Kalla Kriget 2.0

Ju längre tullspektaklet pågår desto större lär avtrycket på den underliggande ekonomin bli. Det spekuleras redan idag att USA är på väg mot en recession och spontant kan man ju tycka att det verkligen vore ett under och ett tydligt styrketecken om landet lyckades undkomma en. Frågan är väl snarare hur lång en eventuell sådan blir och därom tvista också de lärde som bäst just nu.

Glad Påsk!