Likt en bumerang
Hastigt och något mindre lustigt, är räntespöket tillbaka.
I slutet av förra veckan presenterade Trump administrationen sitt budgetförslag som var betydligt mer expansivt än vad marknaden hade föreställt sig. Kort därefter (efter pressläggning av vårt senaste nummer) kom kreditinstitutet Moodys med en betygssänkning som i början på veckan följdes av ett svalt intresse för USA:s auktion av 20-åriga obligationer. Det senare blev uppenbarligen droppen som fick bägaren att rinna över varvid långräntorna som redan såg ut att åter pinna på uppåt, sköt i höjden.
Hur orolig skall man som placerare egentligen vara i det här läget? Att USA dras med skuldproblematik är ju inte på något sätt nytt. Så här har det sett ut länge och då i synnerhet efter de massiva stimulanspaketen som sjösattes under finanskrisen 2008 och inte minst Covid-19-pandemin som ackompanjerades av stora skattesänkningar i par med utökade sociala program som Medicare och Social Security samt inte minst stora säkerhetsåtaganden runt om i världen.
Frågan är inte om skuldproblemet måste adresseras, utan hur? Att skära ner på utgifterna är politiskt smärtsamt då varje budgetpost har en stark lobbygrupp bakom sig. Inför presidentvalet senast har man trots det utlovat rejäla tag med Elon Musk som den drivande kraften bakom effektiviseringen av statsapparaten (DOGE). Och nog såg det inledningsvis ut som om han tog han fram ”motorsågen” men så här långt tycks besparingarna ha varit tämligen små samtidigt som priset för hans personliga engagemang har varit högt.
En av de allra tyngsta utgiftsposterna idag (nära 15%) är faktiskt räntebetalningar på den ständigt växande skulden. Det är också i ljuset av detta som man får se Donald Trumps ständiga utspel om att FED borde sänka räntan. Att sänka räntan är nämligen den nuvarande administrationens främsta mål vilket finansministern Scott Bessent har påpekat vid flertal tillfällen. Så här långt har det inte gått vidare bra men det bör samtidigt påpekas att 10-åringen idag handlas ungefär där den var när i januari då Donald Trump installerades som president.
Läget som vi befinner oss idag är förstås allvarligt men räntenivån i sig behöver kanske inte överdramatiseras. 10-årsräntan har faktiskt varit högre vid ett par tillfällen de senaste åren samtidigt som även skuldtaket gång efter annan har nåtts och fått höjas vid åtskilliga tillfällen. Det som är nytt i det här skedet är Donald Trumps retorik och det faktum att han tycks ha hamnat på kollissionskurs med de allra flesta inklusive länder som tidigare ansågs vara USA:s allierade. Att det sker i ett läge då man står inför stora obligationsförfall som måste rullas vidare är förstås olyckligt och det är i det ljuset som veckans tämligen misslyckade auktion skall ses. Har de tidigare vännerna börjat rösta med fötterna?
Det är nog delvis sant och rimligtvis är det också därför som Donald Trump befinner sig på en resa i den rikare delen av Mellanöstern. Att han var tvungen att göra något var givet. Efter de utspel som gjordes tidigare i år är det inte särskilt märkligt att vare sig européer eller för den delen kineser lockas av att finansiera den amerikanska skulden. Förtroendet för USA är definitivt skadat och ränteuppgången de senaste månaderna kan till viss del ses som det politiska priset som USA får betala för administrationens vägval.
Tullar som ju ofta beskrivs som ett sätt att öka statens intäkter (i syfte att bekosta bl.a. skattesänkningar) spås därtill höja inflationen vilket i sig kan medföra att FED tvingas behålla sin ”higher for loger” policy tvärtemot Donald Trumps önskemål. Som om inte det är skäl nog för att räntan skall förbli hög har vi även budgetförslaget som presenterades förra veckan och som innehöll en hel del offensiva satsningar däribland ofinansierade skattesänkningar. Tanken ser ut att vara att dessa åtgärder kommer att stimulera ekonomisk tillväxt och därmed betala sig genom högre skatteintäkter den vägen. Det är faktiskt inte alls olikt ”Tusseconimics” som Storbritanniens kortvariga premiärminister lanserade hösten 2022 vilket skapade turbulens på finansmarknaderna (obligationsräntorna sköt i höjden och skapade bl.a. en kris för många brittiska pensionsfonder). Hon avgick.
USA är förstås inte UK och jag tror inte att konsekvenserna blir lika ödesdigra för Donald Trump och hans administration. Men skall USA bibehålla sin position som en ekonomisk supermakt och dollarn förbli världens reservvaluta, måste det finansiella skuldberget tas på allvar innan det reser sig så högt att det skymmer alla framtida vyer. Med ”10-åringen” på 4,60% börjar onekligen goda råd vara dyra och nog brainstormas det nu en hel del i det ”Ovala rummet”.
Detta material har sammanställts av Stockpicker i informationssyfte och ska inte ses som rådgivning. Innehållet har grundats på information från allmänt tillgängliga källor vilka bedömts som tillförlitliga. Sakinnehållets riktighet och fullständighet liksom lämnade prognoser och rekommendationen kan således inte garanteras. Stockpicker lämnar inte i förväg ut slutsatser och eller omdömen i materialet. Åsikter som lämnats i materialet är analytikerns åsikter vid tillfället för upprättandet av materialet och dessa kan ändras. Det lämnas ingen försäkran om att framtida händelser kommer vara i enlighet med åsikter framförda i materialet. Stockpicker frånsäger sig allt ansvar för direkt eller indirekt skada som kan grunda sig på detta material. Placeringar i finansiella instrument är förenade med ekonomisk risk. Att en placering historiskt haft en god värdeutveckling är ingen garanti för framtiden. Stockpicker frånsäger sig därmed allt ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av materialet.
