Aktieskolan, del 4 (2)

4.5 Räntebärande placeringar

Den andra huvudgruppen av sparformer är räntebärande placeringar. Exempel på räntebärande värdepapper är statsobligationer och statsskuldsväxlar.

4.5.1 Obligationer

Obligationer är exempel på vanligt förekommande räntebärande värdepapper. De ges till exempel ut av staten (i form av statsobligationer), kommuner, bostadslåneinstitut, banker eller andra företag och har en löptid på över ett år (oftast två till tio år).

Med löptid avses obligationens giltighetstid. Köparen av en obligation lånar helt enkelt ut pengar till den som givit ut obligationen, den så kallade emittenten. För detta erhåller innehavaren av obligationen en ränta och vid löptidens slut kan obligationen lösas in mot en i förväg fastställd summa pengar, det så kallade nominella beloppet.

4.5.2 Statsskuldsväxlar

Statsskuldväxlar är kortfristiga räntebärande värdepapper med en löptid kortare än ett år som ges ut av staten. Sådana värdepapper förekommer med löptider på 30, 60, 90, 180 eller 360 dagar men endast i mycket höga valörer, som regel 1, 5, 10, 50 respektive 100 miljoner kronor. Därför är det ovanligt att privatpersoner placerar pengar direkt i statsskuldväxlar. Olika institutioner, till exempel fonder med ränteplaceringar, placerar dock mycket stora belopp i statsskuldväxlar.

Pengar investerade i obligationer och statsskuldväxlar ger alltså en viss ränta ungefär på samma sätt som pengar på banken. Dock är den ränta som dessa räntebärande värdepapper ger historiskt avsevärt bättre än bankräntan.

TIPS! Ett sätt att placera i räntebärande värdepapper utan att själv sköta placeringarna är att placera i räntefonder.

4.5.3 Räntan

Statsskuldväxlar emitteras till ett belopp som understiger det nominella värdet. På så sätt innebär de en viss ränta för innehavaren. För obligationer är räntan som regel fast under hela obligationens löptid, till skillnad från rörlig ränta.

Utbetalningen av räntan kan ske på två olika sätt:

1. En eller två gånger per år betalas en så kallad kupong ut. Det är en räntebetalning till ägaren av obligationen. En sådan ränta kallas kupongränta och obligationen kallas då kupongobligation.

2. Räntan betalas ut i sin helhet när obligationen nått sin slutdag. Sådana obligationer kallas nollkupongare.

TIPS! Det faktum att räntan på nollkupongare i sin helhet betalas ut när obligationen nått sin slutdag, innebär en skattemässig fördel jämfört med en vanlig obligation. Detta eftersom skatten därigenom skjuts på framtiden. Räntan på en nollkupongare utgörs av skillnaden mellan det pris som emittenten säljer den för och det pris som emittenten betalar ut när den löses in på slutdagen. En nollkupongsköpare som på förhand bestämmer sig för att behålla sin obligation ända till slutdagen (även kallat lösendagen) vet därmed redan från början vad räntan på obligationen blir.

Notera att det även finns ett tredje sätt för utbetalning av ränta på obligationer, nämligen det som gäller för premieobligationer. Dessa skiljer sig från andra obligationer genom att avkastningen lottas ut i stället för att fast ränta betalas ut per obligation. Avkastningen på en enskild premieobligation är således beroende av hur det går i den vinstutlottning som görs. Endast vid köp av stora mängder premieobligationer erhålls en viss garanterad avkastning. Premieobligationer har dock också ett garanterat lösenbelopp och går att köpa och sälja på marknaden.

4.5.4 Handel på andrahandsmarknad

Precis som för aktier så finns det en andrahandsmarknad för handel med obligationer och statsskuldväxlar. På denna går det att köpa och sälja obligationer som givits ut av olika emittenter liksom statsskulväxlar. I olikhet med när obligationer köps i samband med att emittenten ger ut dem får köp av obligationer på denna marknad vissa konsekvenser. Detsamma gäller vid försäljning på andrahandsmarknaden gentemot inlösen vid löptidens slut. Under tiden som löptiden förflyter kan nämligen det allmänna ränteläget ha förändrats, bland annat som en följd av till exempel förändrad konjunktur och inflation. Det gör att den som exempelvis köper en nollkupongare på andrahandsmarknaden kan få antingen en högre eller lägre ränta på denna än den som köper samma obligation i samband med att den ges ut. Allt beror i slutändan på vad nollkupongaren kostar på andrahandsmarknaden och hur lång löptid som återstår.

4.5.5 Priserna på andrahandsmarknaden och marknadsräntorna

Priset på kupongobligationer varierar på andrahandsmarknaden, precis som priset på nollkupongare. Detsamma gäller för statsskuldväxlar. Över huvud taget innebär fallande marknadsräntor att marknadspriset på obligationer och statsskuldväxlar stiger och om marknadsräntorna stiger faller marknadspriserna på obligationer och statsskuldväxlar. När ekonomijournalister talar om att marknadsräntorna fallit så menar de egentligen att kurserna på statsobligationer och statsskuldväxlar stigit. Motsatsen, att marknadsräntorna fallit, innebär att kurserna ökat. Fonder som aktivt köper och säljer obligationer och statsskuldväxlar köper dessa värdepapper när de bedömer att marknadsräntorna kommer att falla. När de tror att marknadsräntorna kommer att stiga så säljer de i stället av en del av sina innehav.

Korta räntan är räntan på räntebärande värdepapper med kortare löptid än ett år. Vanligen menas räntan på tremånaders statsskuldväxlar. Räntan på räntebärande värdepapper med längre löptid än ett år kallas långa räntan och här åsyftas vanligtvis räntan på statsobligationer med fem års löptid.