Bert Karlsson

Innan vintern 1967 flyttade Hemköp till en bättre affärslokal med ett bra läge intill Systembolaget. Senare fick Bert en förfrågan om han var intresserad av en större butik i en ny fastighet som byggdes vid Hötorget i Skara. Bert tackade ja och fick då också en större lägenhet i samma fastighet. Samtidigt som man flyttade till de nya lokalerna såg Bert till att man fick med sig Hovlings Charkuteributik på Skolgatan för att Hemköp skulle bli en riktigt bra fullsortimentsbutik. Starten av den nya butiken började fantasiskt och man ökade omsättningen hela tiden. Senare började det gå sämre då flera problem dök upp. Bert Karlsson skriver i boken ”Mitt liv som Bert” att det nog berodde mycket på att han var ung och hungrig. Han var vid den tiden Sveriges yngsta livsmedelshandlare.

Bert hade också tagit över ytterligare en butik av sin morbror och den låg i Lidköping. Direkt efter  övertagandet bytte Bert lokal till en källare under Gotthard Nilssons skrotupplag. Det blev genast en fejd med statsarkitekt Patrick Darling, som ville bestämma allt i staden. Till slut så fick affären sitt tillstånd men inte någon med chark. Sedan kom det stora missen. Det var när man blev erbjuden en ny lokal inne i centrum med chark. Det var helt fel ekonomiskt skriver Bert i sin bok. Dels konkurrerade man med sig själv, dels fanns inte det kapital som behövdes. Lokalen var för liten och dessutom var det dyrt att driva två butiker.

Bert hade ingen checkkredit utan levde på de pengarna som kom in i verksamheten. På grund av detta fick man ganska snabbt likviditetsproblem. Detta ledde i sin tur till problem med tillförsel av varor från grossisten, som mer eller mindre tvingade Bert att sälja verksamheten. Då kom ”Kött-Ahl” från Göteborg som var känd för att spruta vatten i julskinkorna. Bert fick 150 000 kronor för själva överlåtandet och sedan skulle han ta över butikerna och varulagret. Men vid investeringen underkändes mycket av varorna, så det blev brist i bolaget som försattes i konkurs. Detta var 1969.

Med de 150 000 kronorna satsade Bert Karlsson på nya saker. Det hade blivit populärt med diskotek och Bert hade varit uppe i Stockholm och kollat hur dessa drevs. Ute på landet fanns inga sådana och Bert hade så smått börjat att köra diskotek på Kinakrogen i Skara redan då han hade livsmedelsbutikerna. När Hemköp i Lidköping lades ned 1969 fick Bert ta över hyreskontraktet på källarlokalen. Den låg inne i ett industriområde där man inte störde någon. Så den lokalen var perfekt för ett diskotek. Givetvis fick han problem med myndigheterna. Statsarkitekt Patrick Darling gjorde allt för att stoppa diskotekplanerna. Han såg till att Bert inte fick något tillstånd för att bygga toaletter och sedan sa Hälsovårdsnämnden nej eftersom det inte fanns några toaletter i lokalen. Men Bert Karlsson kom på en smart lösning på problemet.

Det verkade nu hopplöst att finna en lösning för att få tillståndet. Men det gäller att vara innovativ och inte ge sig. Bert lyckades genom att hyra ut lokalerna till en idrottsförening som hade några bingoaftnar där. Eftersom han då fick tillstånd för folk att samlas där, så ansåg Bert att han automatiskt hade fått ett slags godkännande för allmänna sammankomster i lokalen och så fick det blir en ”privat klubb”. Han skriver i boken ”Mitt liv som Bert” att för att ligga steget före myndigheterna, så att de inte skulle komma åt diskoteket, så bytte man namn hela tiden. Bakom motståndet låg bland annat Folkets Park som tyckte att de tog deras publik.

Via diskoteket kom Bert i kontakt med många band och artister. Dessa bokade han in till diskoteket. Hep Stars var bland de första som uppträdde. På diskoteket kunde man ta in cirka 500 personer som betalde en tia i inträde. Det var inte alltid som det gav vinst. Utan resten fick de ta in på försäljning av öl, som man sålde utan tillstånd. Totalt sett så gick det bra ekonomiskt för verksamheten.

Diskoteket hade öppet mycket längre än alla andra ställen i stan, så när de andra stängde så kom folket till diskoteket. Stället var ju en ”privat klubb” och berördes inte av myndig heternas beslut om stängningstider. En annan fördel var att Lidköpings polismästare kom från samma samhälle som Bert var uppväxt i. Hade polismästaren velat så hade han kunnat stoppa satsningen. Men det var enligt Bert polismästaren som tipsade om möjligheten att köra verksamheten som en privat klubb, för då skulle polisen inte kunna göra någonting. 

Efter flera år fick man faktiskt tillståndet och då körde de också på dagar som ingen tidigare hade kört, exempelvis skärtorsdagen, långfredagen och andra religiösa dagar. Det var öppet fem kvällar i veckan. En dag bingo, nästa dansband och sedan disco. Bert Karlsson drev diskoteket i Lidköping i tolv år tills han öppnade ett riktigt ställe i Skara. Sedan sålde Bert diskoteket i Lidköping efter en tragisk händelse. Rockgruppen Boppers skulle uppträda och det var väldigt mycket folk som trängdes i kön utanför. En ung kvinna försökta krypa framåt i kön mellan benen på folk, men några snubblade på henne och hon klämdes, kräktes och kvävdes till döds innan någon fattade att något allvarligt hade inträffat.

I början av 1970-talat drog Bert igång en stor spelhall i Grebbestad. Man hade en stor mängd spelautomater. Men det fanns plats över i den stora lokalen och då kom en kvinna från Mariestad och undrade om hon fick hyra plats till sina bingoautomater. Bert sa att det fick hon om kvinnan betalade i förskott, för han trodde inte på hennes ide. Han hade aldrig hört talas om bingoautomater. Men dessa bingoautomater fungerade jättebra och bidrog dessutom till mer folk i lokalerna än tidigare. Bert tog reda på var man kunde köpa dessa bingoautomater. Sedan tog Bert alla pengarna han tjänat på spelhallen i Grebbestad och köpte så många han kunde och körde dessa till Skara. Han kastade ut alla kläder ur sin frus klädbutik och gjorde om den till en bingohall. Sedan etablerades bingoverksamhet i Lidköping, Falköping och Kristinehamn.

Bert skriver i sin bok att bingo var en fantastisk period men kort. Allt var över på två år. Anledningen var att det kom en ny lag som begränsade ekonomin väldigt mycket. Då gjorde Bert en deal med idrottsföreningarna. De fick ta över bingohallarna mot att de anställda honom som konsult. Han fick då 10 000 kronor i månaden för de olika föreningarna tillsammans. Bingoverksamheten genererade 30 miljoner i vinst omräknat i dagens pennigvärde 

Vi skulle kunna fortsätta att berätta om Bert Karlssons alla affärer men då skulle denna serie aldrig ta slut. Han har varit inblandad i skivbolag, flyktingförläggningar, Skara Sommarland, Fame Factory, Fame World mm.

Källa: Bert Karlsson,”Mitt liv som Bert”, Heja Sverige AB, 2008