Börskraschen 1929

Wall Street-kraschen är benämningen på den börskrasch som startade med svarta torsdagen 24 oktober 1929 på Wall Street och som blev inledningen till depressionen i USA och Europa på 1930-talet.

Under 1920-talet industrialiserades USA som inget annat land tidigare hade gjort. Mellan åren 1922 och 1929 upplevde landet den kraftigaste och mest ihållande högkonjunkturen. Det var främst tre faktorer som låg bakom uppgången. 

1. Befolkningsökningen då miljoner Européer hade emigrerat till USA sedan sekelskiftet. Det fick den amerikanska ekonomin att blomstra

2. Bostadsbyggandet ökade kraftigt då människor strömmade in till storstäderna.

3. Bilen fick samtidigt sitt genomslag och hemmen mekaniserades. Folk skaffade kylskåp, dammsugare och andra hushållsmaskiner.

Samtidigt som USA:s ekonomi var stark gick Europa först in i ett tillstånd av inflation sedan i stagnation och ekonomisk kris. Amerikanska varor tog över världen och guld och pengar strömmade till USA. Det ledde i sin tur till ett stort överskott på likviditet och en boom på den amerikanska finansmarknaden. Börshaussen fick extra stimulans av att många köpte aktier med belåning. Det var möjligt att låna upp till 90 procent av värdet. 1927 kom tecken på att konjunkturuppgången höll på att mattas av. Efterfrågan på bilar och andra varaktiga konsumtionsvaror minskade.

Missa inte våra snabba aktieaffärer - Läs mera här

Den 3 september 1929 når aktiekurserna sin högsta punkt och efter det började marknaden bli instabil med både upp- och nedgångar, men trots detta fortsatte spekulationerna. Måndagen den 21 oktober var en mycket dålig dag. Den tredje största volymen genom tiderna, och tiotusentals människor i hela landet som följde marknaden gjord en irriterande upptäckt. Man kunde inte få någon snabb löpande information om vad som egentligen hände på börsen.

Många erfor nu för första gången att de kunde förlora alla pengar de hade och för all framtid utan att ens vet om det. Alltifrån börsöppningen den 21 oktober låg börstelegrafen efter och vid 12-tiden var den en timme efter. Inte förrän drygt 1,5 timme efter stängning var alla aktieaffärer registrerade. På tisdagen skedde sedan en tveksam återhämtning. Under onsdagen den 23 oktober gjordes det stora förluster på börsen. I inledningen var marknaden stabil men efter någon timme såldes stora poster aktier i bildelstillverkande företag och detta smittade av sig på börslistans övriga aktier. Vid börsens slut hade mäklarna börjat begära högre kontantmarginaler.

Den 24 oktober 1929 sprack börsbubblan. Dagen kallas den “svarta torsdagen”. Det uppstod säljpanik då börsen störtdök. En viss återhämtning skedde dock efter att lugnande uttalanden gjorts av centrala representanter för banker och börs, och paniken mattades av något. Lugnet var dock bara kortvarigt, på måndagen och tisdagen återkom torsdagens panik med katastrofalt kursfall till följd. Den “svarta tisdagen” var den mest förödande dagen i New York-börsens historia. Säljandet inleddes så fort marknaden öppnade och enorma aktieposter vräktes ut till bästa möjliga kurs. Denna dag innebar det definitiva sammanbrottet för investmentbolagen. Det förekom ofta att investmentbolagen köpte upp varandras emissioner av stamaktier och lade i sina portföljer vilket gjorde att hävstången ökade ytterligare.

Sveriges bästa track-record? - Följ affärerna här

De aktier som överhuvudtaget gick att sälja den svarta torsdagen rasade med minst 50 procent medan andra nästan blev värdelösa. Mäklarna var så stressade att de sålde flera kunders portföljer flera gånger om. När börsen stängde den “svarta tisdagen” fanns det lådor med säljorder som mäklarna inte hunnit med. Börsraset fortsatte och fram till den 15 november hade New York-börsen rasat 50 procent.

I januari, februari och mars 1930 undergick aktiemarknaden en rejäl återhämtning. Under april tappade återhämtningen farten och juni innebar en kraftig nedgång. Sedan föll kurserna med få undantag månad efter månad och år efter år till och med juni 1932. BNP i USA föll mellan 1929-1932 med 70 procent. New York-börsen rasade under samma tid med ofattbara 89 procent då Dow Jones index sjönk från 386 till 41. Marknaden återhämtade sig inte förrän långt efter andra världskrigets slut. Inte förrän 1953 befann sig aktierna åter på nivåerna från augusti 1929.

Kraschen mer eller mindre förintade hundratusentals amerikaners tillgångar. Företag och banker gick i konkurs, och många blev arbetslösa, och småsparare fick lämna sina hem och gårdar när de inte längre kunde betala de höga låneräntorna.