Historien om Prosolvia
Prosolvia var ett IT-företag, grundat 1988 i Göteborg av de två Chalmers-studenterna Dan Lejerskär och Morgan Herou. Företaget ägnade sig främst åt interaktiv visuell datorsimulering. Efter att Prosolvia i början av 1998 anklagats för att ha blåst upp sin vinst, ledde detta till slut till konkurs och till ett av Sveriges största brottmål
Många minns säkert också uppgången i Prosolvia och dess fall. Nio månader efter introduktionen på O-listan hade Prosolvias börsvärde trefaldigats till osannolika 4 miljarder kronor. Företaget var en börsraket i den hetaste av branscher. På ett år hade det vuxit från 200 till 500 anställda. Genom att förhandsfakturera kunderna hade Prosolvia lyckats uppfylla sina prognoser om kraftig tillväxt. Men när det uppdagades så gick det snabbt utför.
En konsultrörelse lade grunden när Dan Lejerskär och Morgan Herou startade verksamheten 1988. Den snabba tillväxten startade först dock 1994 när utvecklingen av egna produkter kom i gång. Då bildades dotterbolaget Clarus som sålde egna programvaror för så kallat interaktiv visuell simulering. Tillväxten blev 325 procent det året och grunden var lagd för den snabba expansionen. Prosolvia arbetade i en mycket snabbt växande del av datormarknaden som kallas interaktiv datorsimulering. Företaget utvecklade programvara för exempelvis simulering av kirurgiska ingrepp, simulering av fabriksproduktion, stadsbyggnation och bilkörning.
När Prosolvia börsnoterades sålde grundarna Dan Lejerskär och Morgan Herou tillsammans med medarbetaren Stefan Hallin aktier för 190 miljoner kronor. Institutioner som Carnegie, statliga Industrifonden, Stockholms Fondbörs och Handelsbanken investerade pengar i bolaget. Verksamheten byggde på snabb expansion och exportförsäljning av egenutvecklad programvara.
Rapporten för det första halvåret 1997 visade på en mycket stark utveckling för Prosolvia. Vinsten tiofaldigades och försäljningen mer än fördubblades. På fyra dagar steg kursen från 153 kronor till 220, en uppgång på 44 procent. Bolagets börsvärde översteg då 2,5 miljarder kronor och aktien handlades till p/e 64. Ledningen hade en prognos på 50 procents tillväxt per år de närmaste tre åren. Samtidigt trodde de på bättre rörelsemarginaler. Halvårsrapporten visade en ökning av rörelsemarginalen från 13,1 procent helåret 1996 till 17 procent.
Framgångssagan Prosolvia fortsatte då bolaget släppte sitt bokslut för 1997. Prosolvia gjorde en vinst före skatt 1997 på 83,2 miljoner kronor, en ökning med 160 procent. Bolaget sålde för 435 miljoner kronor under 1997. Marknaden gladdes och värderade upp Prosolvia ytterligare 6 procent. Men senare dök det upp oklarheter kring Prosolvias bokslut efter en granskning av Dagens Industri. Genom justeringar i bokslutet hade Prosolvias ledning lyckats blåsa upp ett resultat på 5 miljoner till en vinst på 83 miljoner kronor. Företagets likviditet försämrades i det sista kvartalet 1997. Kassan minskade med 91 miljoner kronor. Något som bokslutskommunikén bara tog upp i allmänna ordalag. Sista kvartalet innebar ett negativt kassaflöde på 133 miljoner kronor. Orsaken till blodflödet var att Prosolvia fått allt svårare att få betalt av sina kunder, som dessutom till övervägande delen var bolag som Prosolvia självt var delägare i.
Enligt Dagens Industris beräkningar hade liggtiden för kundfordringarna ökat från i genomsnitt 55 dagar till i genomsnitt 170 dagar under 1997. Luftfakturorna skulle också förklara det faktum att den genomsnittliga kredittiden för Prosolvias kundfordringar ökat väsentligt det senaste året. IVS beskrevs i kommunikén som ett intressebolag i vilket "Prosolvia hade en långsiktig ägarandel om 49,5 procent". Vad Prosolvia mörkade var att man ägde 50,5 procent i IVS. IVS bildades i maj 1997. Trots att Prosolvia kontrollerade IVS hade bolaget inte konsoliderats i Prosolvias räkenskaper. Hade så skett hade två tredjedelar av vinsten utraderats. I stället för uppgivna 83,2 miljoner kronor efter finansnetto skulle vinsten ha uppgått till cirka 36 miljoner kronor. Men i själva verket var Prosolvias vinst ännu lägre, upptäckte den som läste bokslutet mer noga. I resultatet ingick en reavinst på 7 miljoner kronor samt bidrag, kommissioner och försäkringsersättningar på 16,8 miljoner kronor och valutadifferenser på 7,2 miljoner kronor; totalt 31 miljoner kronor. Därmed föll Prosolvias vinst ihop till cirka 5 miljoner kronor.
Fredagen den 4 april 1998 tillhörde Prosolvia förlorarna efter en artikel i Dagens Industri. Aktien rasade 58 kronor, motsvarande 17 procent till 290 kronor. Någon vecka senare så gjorde Prosolvias ledning ett försök för att återupprätta förtroendet för IT-bolaget. Samtidigt som presskonferensen inleddes börsstoppades aktien.
Börsens stora uppropssal var välfylld av främst analytiker efter den senaste tidens negativa publicitet i medierna. Informationen från Prosolvia tillförde emellertid inte mycket nytt. Dag Lejerskär och ekonomichef Magnus Svernlöv upprepade kända ståndpunkter om varför intressebolaget IVS inte konsoliderats i bokslutet, trots att Prosolvia vid årsskiftet ägde 50,5 procent. Presskonferensen väckte egentligen fler frågor än vad den besvarade.
Det första kvartalet 1998 gick Prosolvia med förlust. Det uppgav VD Dan Lejerskär på bolagsstämman i Göteborg. Dessutom kom beskedet att kvartalsrapporten flyttas fram två veckor och att Stockholmsbörsen placerar Prosolvia-aktien på observationslistan. Aktien kollapsade och föll 23 procent till 168 kronor.
Enligt VD Dan Lejerskärs berodde förlusten på flera saker. Ett stort antal affärer hade inte kunnat avslutas förrän under andra kvartalet. Samtidigt hade kostnader tagits under första kvartalet. Företagets marginaler kom också att försämras. Rörelsemarginalen under året sjönk till 10-15 procent. Året innan låg marginalen på 17,6 procent. När sedan rapporten släpptes föll aktien ännu mer, med 29 procent till 132 kronor.
Eftersom ingen bank ställde upp måste huvudägarna Dan Lejerskär och Morgan Herou ge ett lån på 25 miljoner kronor. Prosolvias likviditet var pressad. Pengarna skulle bara räcka till löner i ett par månader till. Den senaste tiden hade order skjutits på framtiden grund av "kunders upplevda oro kring bolaget". Till skillnad från tidigare lämnades inte någon prognos för 1998, varken vad gällde omsättningsökning eller marginal.
Sent på en fredag efter börsens stängning kom Prosolvias rapport för det andra kvartalet. Det var inget annat än en dyster läsning. Rapporten visade på 90 miljoner kronor i förlust för andra kvartalet. Till det kom förlustreserveringar för andra kvartalet på ytterligare 65 miljoner kronor. Kursen rasade 19 procent till 71 kronor när handeln drogs igång på måndagen. En förklaring till katastrofsiffrorna var enligt ledningen att bolagets skamfilade rykte hade dragit ned mjukvaruförsäljningen under andra kvartalet.
I ett pressmeddelande den 10 juli 1998 från Prosolvias nytillträdda ledning stod att Industrifonden går in som delägare. Industrifonden tog över kontrollen av Prosolvia i en uppgörelse som påminner om hur Nordbanken tog över Erik Pensers tillgångar i början av 1990-talet. Den statliga fonden köpte större delen av huvudägarna Dan Lejerskärs och Morgan Herous aktier för bara 20 öre styck. Det innebar att staten betalar 920 000 kronor för de 4,6 miljoner aktier som för knappt ett år sedan var värda 1,7 miljarder kronor. När Industrifonden tog över Prosolvia trodde man att det skulle räcka med ytterligare 50 miljoner kronor för att rädda verksamheten.
Prosolvias styrelse ville rädda bolaget med hjälp av en nyemission på omkring 250 miljoner kronor. Samtidigt inledde styrelsen en granskning av vad som låg bakom bolagets storförluster. För årets första nio månader försämrades resultatet med drygt 400 miljoner kronor, jämfört med samma period 1997. Prosolvias väntade nyemission riskerade att döda aktiemarknadens intresse för aktien, ansåg flera analytiker. Efter nyemissionen mer än tiodubblas antalet aktier till 154 miljoner. Emissionskursen sattes till 2 kronor per aktie. Sedan meddelades dock att nyemissionen sköts upp för att förhandlingarna om försäljning av ett delägt bolag drog ut på tiden. Det innebar att Prosolvia åter hamnat i akut likviditetskris.
I december 1998 så var sagan om Prosolvia slut. Flera hundra anställda förlorade sina jobb och 8 000 aktieägare förlorade sina pengar. De desperata försöken att lösa den akuta likviditetskrisen slutade med konkurs. Så sent som i slutet av april spådde bolagets dåvarande VD, Dag Lejeskär, att intäkterna skulle öka med 60-80 procent. Han lämnade sedan bolaget och flyttade till Kalifornien med en förmögenhet som har uppskattats till över 100 miljoner kronor. Konkursbolagets grundare misstänktes för brott och riskerade långa fängelsestraff. Konkursförvaltaren Peter Björnram fattade beslut om en utredning angående skadeståndsanspråk mot styrelsen, ledningen och revisorn. Misstankarna gällde bokföringsbrott och svindleri. Dan Lejerskärs och Morgan Herous brott skulle enligt konkursförvaltaren bestå i att de medvetet konstruerat intäkter och falska fakturor för att bolaget skulle visa bättre vinst. Bolaget behövde en hög börskurs för att kunna dra in kapital från marknaden. Dessutom gjorde ägarna en förmögenhet på den snabbt stigande börskursen.
I efterhand har man konstaterat att Prosolvias omsättning 1997 hade blåsts upp med 35 procent till 434 miljoner. Den rätta siffran var enligt åtalet 277 miljoner. Effekten på resultatet var ännu dramatisk. Vinsten som angavs till 80 miljoner var i själva verket en brakförlust på 62 miljoner. Samtliga fem åtalade friades senare när domen meddelades i Prosolvia-rättegången. Rättegången beräknas ha kostat 100 miljoner kronor.