”All bets are off”!?
Börssentimentet har förbättrats något under maj och Stockholmsbörsen lyckades med bedriften att stiga under tre påföljande veckor.
Enbart det faktum att det var första gången i år som detta inträffade visar med all önskvärd tydlighet hur tufft börsåret har varit så här långt. Och fortsätter att vara. För trots den fina sviten som jag nämnde ovan sjönk OMXSPI-index ändå med 1,5% i maj. Därmed har också samtliga månader utom mars uppvisat negativ avkastning.
Den stora frågan som vi alla ställer oss idag är förstås huruvida det allra värsta nu är taget eller om mer elände väntar? Jag önskar att jag hade haft ett tvärsäkert svar men så är det inte. Nog finns det nämligen faktorer som stöder båda scenarierna. Men ska jag vara helt ärlig, så är åtminstone min högst subjektiva syn att vågskålen tippar något åt det senare hållet. Magkänslan säger att den absoluta börsbotten inte är nådd ännu.
Eftersom den här krönikan är den sista på ett tag (från och med nästa vecka går vi traditionellt in i sommarutgivningsperiod där vi istället för ett regelrätt sommaruppehåll väljer att dra in onsdagsupplagorna vilket får till följd att Newsletter publiceras enkom på söndagarna fram till början på augusti), väljer jag att avsluta vårsäsongen med att ta en närmare titt på min enkla egenutvecklade trendmodell som de flesta av er känner till vid det här laget. Att jag gör det beror helt sonika på det faktum att den nu har slagit om.
Som ni kanske minns bjöd modellen i samband med föregående månadsskifte på något otydligt budskap. Stockholmsbörsen hade då avslutat april exakt i höjd med var 24-månaders glidande medelvärde befann sig. Där och då gick det helt enkelt inte att avgöra om modellen signalerade för bekräftelse av nedtrend eller ej. Det kan man däremot göra nu eftersom månadsstängningen i maj hamnade en bit under medelvärdet. Inte heller den här gången var avståndet särdeles stor dock tack vare en kraftig återhämtning från lågpunkten som noterades 9 maj.
Som ni säkert minns består min enkla modell av tre komponenter. Dessa är de enskilda månadernas stängningsvärden (i detta fall värdet från tisdagen 31/5) samt 12- och 24-månaders glidande medelvärden (röd respektive blå linje i grafen). Så länge stängningskursen under månadens sista handelsdag överstiger de båda medelvärdena är trenden att betrakta som uppåtriktad och därmed är också övervikt i aktier att föredra. Detta i synnerhet om det snabbare medelvärdet (12-månaders) befinner sig över dess långsammare motsvarighet (24-månaders).
Bryter index ned under 12-månaders glidande medelvärde (vilket för övrigt inträffade i februari efter att ha stannat marginellt över i januari) varnar modellen för ett eventuellt förestående trendomslag. I det läget bör man definitivt göra sig av med eventuell belåning om man nu har för vana att använda sig av en sådan. Det är dock lite väl tidigt att minska aktieexponeringen generellt. Den längre trenden i det läget är fortsatt att betrakta som positiv.
Trendvändningssignalen faller på plats först när/om index avslutar en enskild månad under sitt 24-månaders glidande medelvärde. Det är alltså vad som har inträffat i maj och gör att man nu bör vidta ytterligare försiktighetsåtgärder (läs: se till att ha torrt krut att eventuellt kunna använda sig av längre fram). Nästa bekräftelse på ihållande nedtrend får vi när 12-månaders glidande medelvärde korsar 24-månaders ovanifrån. Där är vi inte ännu.
Måste börsen fortsätta ned eftersom modellen har slagit om? Självklart inte. Precis som alla regler har sina undantag är historien fylld av falska signaler. Naturligtvis vore det så mycket enklare om allt vore antingen svart eller vitt men så enkelt är det inte. Det är också av den anledningen som åtminstone jag själv är av åsikten att man så gott som alltid (om än i varierande uträckning) bör vara investerad på aktiemarknaden. Jag är med andra ord förespråkare av ”time in the market”-strategin snarare än ”timing the market”-dito.
Att träffa de exakta vändpunkterna är som bekant väldigt få förunnat. Det vet vi alla som har sysslat med börsen en längre tid. Det man dock gärna vill slippa är att vara ”all in” i långvariga och djupa nedgångsfaser á la 2000-2003 eller 2007-2009 eftersom man i det läget inte kan utnyttja de lägen som då uppstår. Just det senast nämnda är också anledningen till att jag har tagit fram den tekniska trendmodell som jag då och då hänvisar till.
