Är börshösten redan här?
Sommarutgivningen av Newsletter är nu officiellt till ända. Frågan är om även sommaren är det?
Inledningen på den här veckan gör att man hastigt och något mindre lustigt börjar få tydliga höstvibbar. Vill det sig riktigt illa kan dessutom Hans mycket väl vara en försmak av vad som komma skall även på börsen.
Augustibörsen har så här långt inte varit särskilt munter. Men så har vi också rent säsongsmässigt gått in i en period som vanligtvis inte hör till årets bästa. Tvärtom. Faktum är att Q3 är det enda av kvartalen som har uppvisat en genomsnittligt negativ avkastningsstatistik de senaste nära 30 åren (från 1995 och framåt). Och detta faktiskt trots att dess inledande månad, juli, generellt sett har varit stark. Styrkan i juli har dock historiskt sett inte lyckats väga upp för svagheten i både augusti och september. Det är egentligen först i början eller i mitten på oktober som det normalt sett börjar ljusna på nytt. Fjolåret var ju ett klassiskt exempel på hur det ofta kan se ut.
Nu är det förstås aldrig riktigt så enkelt som att historiska mönster upprepas gång efter annan. Det finns med andra ord ingen direkt anledning att följa dem blint. Det skadar däremot inte att ha dem med i bakhuvudet. I synnerhet som det finns ett antal tänkbara anledningar till varför börsen kan bli något sämre framgent.
Den kanske främsta faktorn är just psykologin. Många aktörer vet att börshöstar ofta är stökiga. I ett läge då i synnerhet amerikanska börser har presterar synnerligen väl hittills i år finns det nog en och annan som gärna kan tänka sig ta det säkra före det osäkra och låsa in en hyfsade vinster om man nu sitter på sådana.
En annan faktor som kan röra till det är inflationen. Efter att ha peakat på 9,1% i juni 2022 (USA) har den nu fallit ned mot 3%, 12 månader senare. En bakomliggande effekt har förstås varit renodlade baseffekter. Som jag nämnt (för?) många gånger tidigare mäter inflationen prisförändringen över tid vilket innebär att man jämför utfallet med föregående månad eller motsvarande månad året innan. Och eftersom utfallet i juni jämfördes med den absoluta toppnivån finns det också risk att junis utfall i år också kan ha varit det lägsta för ett tag framåt. Även om detta torde vara känt kan en eventuellt högre inflationssiffra för exempelvis juli tolkas negativt.
FED:s (i mina ögon ganska onödiga) höjning i juli gör att de flesta kalkylerar med att centralbanken låter bli att höja räntan när de samlas nästa gång i september. En del resonerar till och med om att höjningscykeln nu är klar. Så kan mycket väl vara fallet men skulle inflationstakten nu stiga något under juli och därefter även i augusti lär osäkerheten sannolikt öka. Tittar man exempelvis på energipriser (främst olja) har de rört sig tydligt uppåt. Sedan bottnarna i juni har priset på brent crude ökat med nära 20%. En rejäl rörelse allt annat lika.
En tredje faktor hör ihop med det jag nämnde allra först. Börsernas positiva utveckling har medfört att optimismen och därmed även förväntningarna har stegrats. Inget ändrar nämligen sentimentet på det sätt som priset gör. Efter att ha förberett sig på en kraftig recession tidigare har allt fler börjar vända på klacken. Idag pratar de flesta om att FED kommer att lyckas med sin ”mjuklandning” eller att det rent av inte blir någon landning alls utan ekonomin fortsätter att tuffa på i sakta mak.
Jag vill inte på något sätt grusa den typen av förhoppningar. Jag kan dock inte låta bli att tycka att det vore anmärkningsvärt om centralbankerna lyckades med något de i stort sett aldrig tidigare lyckats med och då dessutom i tider av skenande inflation som ju är något få centralbankirer i västvärlden ens minns och ännu färre kan hantera. Värt att påminna är exempelvis att man för ett drygt år sedan inte höjde räntan i förvissningen om att inflationen (som i det läget var högre än i dagsläget) var övergående.
Jag kan förstås ha fel men min känsla är att verkligheten kommer att hinna ifatt oss. Förr eller senare. Att ekonomin inte skulle påverkas av en ränteförändring på drygt 5% på så kort tid som 12–18 månader känns helt enkelt föga realistiskt men så är jag inte heller någon makroekonom. I Sverige, där räntan faktiskt är klart lägre idag, ser vi redan i detta nu signaler på en tydlig ekonomisk avmattning. Förvisso är det inte direkt förvånande givet hur räntekänsliga svenska hushåll är men jag antar att vi inte heller här ännu har sett den fullskaliga negativa effekten på ekonomin. Den kan komma först efter att de flesta kommit hem från semestern som jag tror har varit en period då vi ändå unnar oss både ett och annat trots att priserna har ökat. Hösten blir nog en utmanande period och frågan är väl om börsdito redan har inletts? Det sägs ju att aktiemarknaden alltid ligger före.
