As january goes, so goes the year?
Tiden går verkligen otroligt fort. Det känns som om börsåret precis har inletts och i helgen stängde vi redan dess första månad.
Och vilken månad sedan. Ingen kan nog klaga på underhållningsvärdet. Januari bjöd helt enkelt på allt från omvända vinstvarningar till galna kursrusningar och regelrätta ras. Händelserikt värre med andra ord och när krutröken väl hade lagt sig hade de flesta börser noterat uppgångar. För Stockholmsbörsen blev det +2,5% vilket är mer än dubbelt så bra som genomsnittutvecklingen för månaden sedan 1996. Det bådar väl gott eller?
Har man varit med ett tag så har man säkert hört mantrat att såsom januari utvecklas så brukar också börsåret bli. Det är långt ifrån enbart en skröna. Tittar vi på de senaste 26 årens utveckling vilket är den period som undertecknad har fört statistik, så har Stockholmsbörsen stigit vid 19 av dessa under januari. Lika många till antalet är även positiva börsår sedan dess.
Nu är det dock förstås inte riktigt så enkelt såsom det ser ut ovan. Alla regler har ju sina undantag och så även denna. Vid fyra tillfällen som börsåret har inletts med en positiv börsmånad har helåret trots det blivit negativt. Senast som så blev fallet var faktiskt under 2018. Då slutade januari på +1,7% men när året var till ända hade Stockholmsbörsen ändå backat med 7,7%. Att undantagen ändå är just undantag syns tydligt av att man får blicka bort mot 2007 för att hitta nästa liknande förekomst. De övriga åren där samma sak inträffade var 2000 och 2001.
Sett mot bakgrund av ovanstående och beaktat även det faktum att årets allra första säsongsmässiga indikator (Santa Claus rally i USA) pekade i samma riktning, gör att oddsen väl får anses vara i favör för att börsåret 2021 kan bli ett bra sådant. Garantier finns det förstås aldrig och hör man till skaran av vidskepliga personer kan det faktum att året slutar med en ”1:a” oroa en del. Detta då både 2001 och 2011 faktiskt visade sig bli nedgångsår. Och för att ytterligare spä på mystiken så kan jag nämna att i båda dessa tillfällen sjönk index med knappt 17% (-16,9% respektive -16,7%). Hua!
Hur börsen utvecklas på så pass lång sikt som ett år är oerhört svårt att sia om. Det vi däremot kan konstatera med relativt stor säkerhet är att läget här och nu är utomordentligt gott. Trenden är tveklöst uppåtgående och det faktum att Stockholmsbörsen så sent som idag har noterat ny rekordnivå stärker förstås denna vy. Nya toppar är väldigt sällan en säljsignal och inte blir förutsättningarna sämre av det faktum att februari generellt sett är en stark börsmånad.
Tittar vi tillbaka på utvecklingen sedan 1996 är februari den tredje bästa månaden historiskt sett med en genomsnittlig avkastning om hela +2,4%. Enbart april (+2,5%) och november (+3,1%) uppvisar högre snitt. Givetvis finns det även i detta fall mönsteravvikare och fjolårets februari hör faktiskt till sådana (-7%). Då liksom nu stod börsen i zenit i inledningen på månaden. Jag noterar dessutom att båda de ovan omnämnda 1:åren (såväl 2001 som 2011) finns bland årgångar som innehåller negativ februari (2001 sjönk börsen mer än 10%).
Skulle det visa sig att februari blir en svag börsmånad även i år kan man förstås börja ”ana ugglor i mossen”. Som syns i den idag bifogade grafen (månadsupplösning) finns det dock rejält med utrymme innan min egensnickrade tekniska modell sänder ut en varning. Avvikelsen från de båda inritade medelvärdena (12- respektive 24-månaders) är så pass stor att någon form av ”större” rekyl alternativt längre sidledes konsolidering” (för att invänta dem) ej skall ses som osannolik. Tvärtom.
Nog för att värderingar överlag är höga idag (om inte annat så syns det i form av njugga reaktioner på generellt ganska starka rapporter) samt att det på en del håll finns tydliga bubbeltendenser. Det är dock sällsynt att sådant i sig får marknaden att vackla. Det allra vanligaste skälet historiskt har varit centralbankernas åtstramningsiver. Idag framstår nämnda hot som tämligen avlägset. I Europa har ECB till och med börjat skicka signaler om att fler räntesänkningar inte skall ses som osannolika. Det brukar innebära att sådana mycket väl kan komma att presenteras inom kort. I USA väljer FED fortfarande att inte ens tänka på att tänka på räntejusteringar. Skall någon form av större marknadskorrektion inträffa så lär det i sådana bero på någon extern faktor. Så länge inget sådant äger rum kan nog marknaden puttra på uppåt.
