Baksidan av säsongsmyntet
De senaste två veckorna tycks sentimentet på Stockholmsbörsen ha svängt något åt det negativa hållet.
Från att tidigare ha noterat nya årshögsta nästintill veckovis har det inte blivit någon ny topp sedan 19 april. Någon större dramatik har det förstås inte varit tal om men båda de senaste veckorna bjöd trots allt på nedgångar överstigande 1%. Så sent som igår (tisdag) såg den trista trenden ut att fortsätta även den här veckan då Stockholmsbörsen tappade 1,9%. Men under onsdagen vände marknaderna upp med kraft på nytt. Är turbulensen något som man borde oroa sig över?
Som vanligt när det gäller aktiemarknaden så finns det olika bud att ta hänsyn till. En delförklaring till svagheten kan säkert vara säsongsmönstret som numera tas upp i flertalet medier varje år när det vankas månadsskiftet april/maj. Så även i år. Eftersom jag redan har avhandlat ämnet vid minst ett par tillfällen skall jag inte gå in på det ännu en gång. Det räcker möjligtvis att nämna att säsongsmässiga aspekter kan ha bidragit till flödena till/från marknaden.
En annan aspekt som tycks kunna förklara den svagare tendensen är förstås rapportperioden. Här syftar jag inte på innehållet som i de allra flesta fall har varit inte bara godkänt utan ofta med beröm godkänt. Detta har trots det allt som oftast inte räckt till för att få till en positiv marknadsreaktion. Och när det väl skett så har kursen rekylerat tillbaka kort därefter. Det om något indikerar att det börjar bli dags för marknaden att stanna upp för att om inte annat, så åtminstone hämta andan.
De starka rapporterna har förstås även en positiv klang. Förvisso beror den goda lönsamheten på kostnadsreduktioner som givetvis inte blir bestående i sin helhet (affärsresor, säljaktiviteter m m kommer med största sannolikhet att öka framöver). En del av dem blir det dock och givet den starka konjunkturen som just nu råder i exempelvis USA och Asien finns det all anledning att se med tillförsikt på framtiden an. Även halvårsrapporterna när de publiceras med start i juli lär bli synnerligen starka. Och då menar jag generellt och inte i kontrast till fjolårets Q2 som ju var riktigt svagt.
Bortser man från den starka återhämtningen som just nu syns på flertalet håll finns det även andra faktorer som kan mana till visst lugn även i tider av lite skakigare marknadssentiment. Centralbankerna är förstås en sådan men även detta tema börjar bli minst lika uttjatat som säsongsmässiga beteenden. Icke desto mindre kvarstår det faktum att penningpolitiken förblir ackommoderande vilket gör att det inte lär erbjudas så värst många andra alternativ till just risktillgångar. Kontanter är möjligtvis kul någon månad eller två men avkastar ju inte särskilt mycket i längden.
Ytterligare en parameter som talar till fördel för börserna är återköp. I synnerhet i USA har många bolag aviserat sådana. Inte alla är förstås lika gigantiska som Apples eller Alphabets (90 respektive 50 miljarder dollar) men många bäckar små blir ju ändå en stor å sägs det. Lägger vi sedan till alla dem som länge stått utanför marknaden av värderingsskäl så lär det finnas gott om kapital som kan stötta marknaden om svackan skulle hålla i sig. För er som följer Fear & Greed index som vi försöker att publicera så ofta som möjligt inom ramen för Stockpicker Newsletter, har den inte noterats på extrema nivåer i år. Breda uppgångar till trots.
Att marknaden ändå känns överköpt är svårt att komma ifrån. Personligen skulle jag ändå ta eventuell turbulens med viss ro. Börsen har normalt sett alltid gått i vågor. Under inledningen på det här året har den mestadels dryftat uppåt. En rekyl givet dessa omständigheter bör därför inte ses som direkt onaturlig, tvärtom. Det kanske låter som något slags heresi i mångas (särskilt nytillkomna) öron men ett normalt börsår innehåller ofta en eller till och med ett par korrektioner på 5-10%. Och visst har sommarhalvåret historiskt sett visat sig vara klart sämre än vinterdito men vi skall inte glömma bort det faktum att antalet tillfällen då avkastningen blev positiv under denna period faktiskt är fler än tvärtom. I genomsnitt har index stigit med 1,2% under perioden. Oj, nu ser jag ut att åter ha trampat i säsongsfällan. Det var inte tanken att omvandla spalten till monotematisk.
Jag avslutar därför med att konstatera att trenden på börsen fortsätter att vara positiv utifrån min egensnickrade tekniska modell. Avståndet från trendföljande medelvärden (12- och 24-månaders) är förvisso stor som synes i månadsgrafen nedan men det innebär också att det finns gott om utrymme för en eventuell rekyl innan man skall ropa på vargen (eller björnen).
OMXSPI-index
