Bättre förekomma än förekommas. Risknivån ökar i Kina
Jag har tidigare vädrat åsikten att pandemin kan medföra ganska rejält förändrade produktionsmönster världen över om man ser det på lite längre sikt.
Den asiatiska (dit stora delar av produktionsapparaten är förlagd idag) benägenheten att snabbt införa lockdowns med alla vidhängande problem som dessa innebär, lär nog ha väckt tanken hos en och annan företagsledare om det inte vore bäst att diversifiera den geografiska lokaliseringen av produktionsanläggningar för att minska problematiken som ju onekligen uppkommer i spåren av den typen av händelser. Covid-19 är förvisso den första pandemin på länge av så pass stor omfattning men allehanda virusutbrott är trots allt relativt vanliga i Asien och specifikt Kina. Dessa har ägt rum förr och kommer med största sannolikhet att upprepas igen.
Om ovanstående sådde ett tankefrö så har de senaste utspelen från kinesiska ledare tveklöst lett till fler liknande funderingar. Bransch efter bransch ser ut att hamna i myndigheternas skottglugg och ingen vet riktigt var det hela kommer att sluta eller vad det egentliga syftet är. Först ut blev gaming- och utbildningsindustrin men därefter har flertalet övriga följt efter. Regimen har dessutom gått så pass långt att man börjat konfiskera en del av bolagens pengar även om tillvägagångssättet kallas för ”frivilliga donationer”. Alibaba var nyligen först ut med att donera en tredjedel av sin kassa.
Kina är givetvis en extremt stor marknad och därför också en oerhört viktig sådan för alla bolag med globala aspirationer. Frågan är dock om inte risknivån börjar bli lite väl hög och sakta men säkert påverka nattsömnen negativt. Ingen vill vakna upp och inse att spelplanen för den egna verksamheten har påverkats i så pass stor omfattning att förändringar måste göras mer eller mindre akut och då därtill i ett läge då det kanske rent av redan är för sent. Då är det nog bättre att själva förekomma snarare än förekommas och se till att anpassa verksamheten på ett sätt så att den kan fungera i andra delar av världen om något oförutsägbart idag skulle inträffa i Kina.
Det är möjligt att den typen av funderingar framstår som apokalyptiska i mångas ögon. Jag tror dock att man någonstans borde sätta ned foten vad beträffar hur de fria marknaderna skall fungera. Väljer tillräckligt många företag att dra öronen åt sig och börja aktivt skissa på att flytta delar av verksamheter till ”säkrare delar” av världen som därtill befinner sig närmare slutmarknaderna, kan det i själva verket visa sig bli ett starkt förhandlingsargument även i kinesiska ögon.
Partiledningen där är ju rimligtvis väl medvetna om hur många arbetsplatser som det skulle kunna handla om då man själva använder sig av den typen av påtryckningsverktyg. Osvuret är förstås alltid bäst men nog smyger det in sig en känsla av att exempelvis nedläggningsbeskedet avseende stora delar av NEVS verksamhet i Trollhättan inte är helt opåverkat av det faktum att svenska och kinesiska myndighetspersoner har hamnat i luven på varandra på senare tid. Det skulle kunna vara en fingervisning om vad som vänta skall (här syftar jag förstås på Volvo Cars och dess enorma betydelse för hela Göteborgsregionen) om Sverige fortsätter att skärpa sin kritiska ton.
På börsen har exponeringen mot den kinesiska ekonomin länge ansetts vara värt en premie som en följd av den starka tillväxttakten i ladet. Huruvida detta kommer att ändras eller ej baserat på senaste tidens utspel kan man förstås ha olika åsikter om. Värderingar på de kinesiska börserna har redan fått sig en törn, utländska bolag med stark Kina koppling har dock ännu så länge varit förhållandevis förskonade. Frågan är väl hur länge som marknaden väljer att blunda för de allt mer uppenbara auktoritära påtryckningar på näringslivet. Följer man diverse sociala medier såsom exempelvis Twitter har flertalet erkänt duktiga investerare redan dragit öronen sig som ett slags försiktighetsåtgärd. Rätt eller fel? Det får förstås framtiden utvisa. Höjda riskpremier för de allra mest exponerade bolagen vore dock långt ifrån onaturligt.
För bolagsledningar däremot är det tveklöst hög tid att ta djupare titt på sin nuvarande Kina-strategi för att avgöra om (och i sådana fall hur) den eventuellt behöver förändras. Att hoppas på det bästa är nog inte att rekommendera.
