Blir Sverige den relativa vinnaren?

Först publicerad i Stockpicker Newsletter 1784 (13 maj 2020)

Den region som sticker ut i sammanhanget är Asien som ju tycks ha perioden av nedstängningar bakom sig. Detta har förvisso lett till en tydlig återhämtning av den ekonomiska aktiviteten men inte heller där är man ännu på pre-corona nivåer. En anledning är förstås att rörligheten fortsatt är begränsad då gränserna hålls stängda på många håll och i de fall de inte är det så kräver man karantän för inresande. Det försvårar givetvis för mycket av näringslivsaktiviteter för bolag som inte har lokal närvaro.

Med Asien i ögonvrån försöker man nu i både Europa och USA att sakta men säkert att initiera återstart av samhällen. I första hand en försiktig sådan men förhoppningen är förstås att inom kort återgå till ett läge som skulle kunna liknas vid den strategi som svenska myndigheter har valt. En strategi som för övrigt vållat stor debatt runt om i världen där den ibland till och med har kallats för ”lek med döden”.

Den här spalten är kanske inte ett forum för att propagera för vare sig det ena eller det andra. Jag har full förståelse för att det kan finnas olika syn på sättet som Sverige har valt att möta coronaviruset. Det faktum att övriga länder nu försöker att öppna sina ekonomier tyder dock ändå på att allt fler börjar anse att det kanske inte var helt fel väg att gå. Något vaccin finns ju ännu inte och inte heller något effektivt läkemedel mot covid-19. Att öppna samhällen i detta skede innebär med andra ord att befolkningen kommer att utsättas för smittan (det vore ju naivt att tro att viruset försvunnit).

Att den svenska strategin har varit en ”het potatis” är nog otvetydigt. Nyligen kunde man bl.a. i ansedda Financial Times läsa att Sveriges ekonomi inte har dragit nytta av det svenska sättet att möta pandemin. Men frågan är om så verkligen är fallet? Förvisso är Sverige en liten exportbaserad ekonomi och påverkas naturligtvis i den mån av de åtgärder som övriga länder har infört. Här håller jag definitivt med om att man inte har så mycket att vinna på att hålla samhällslivet igång. Med stängda gränser på andra håll uteblir förstås rörligheten nästintill helt varvid leveranskedjor bryts/stängs. Detta är exempelvis anledningen till att stora bolag som Volvo/Scania har stoppat all sin verksamhet.

Men stort exportberoende till trots bör Sveriges inhemska ekonomi ändå ha gynnats. Besöksnäringen har förstås påverkats kraftigt och även i andra fall har de vidtagna restriktionerna påverkat försäljningen för oerhört många företag. Icke desto mindre är ett eventuellt tapp på 50-75% inte det samma som 95-100% som ju fallet har varit för motsvarande näringsidkare utomlands. Ibland kan det faktiskt handla om skillnaden mellan ”liv och död” för det enskilda företaget. Detta inte minst som återöppnade samhällen inte lär medföra att försäljningen återgår till det normala i de länder som häver en del restriktioner, utan mer troligt närmar sig de ”svenska” nivåerna.

En indikation på att det finns fler som inte riktigt håller med om slutsatserna i FT är utvecklingen på valutamarknaden. Den svenska kronan som länge har varit ett sorgebarn har de senaste veckorna börjat återhämta sig. Självklart är en av anledningarna till att så har varit fallet Riksbankens besked om att man inte gärna vill återgå till minusräntor. Men det är sannolikt inte hela förklaringen. Jag tror helt enkelt att omvärldens bedömare drar samma slutsats som jag själv gör. Att länder där exempelvis bilförsäljningen sjunker med 40% trots allt bör ha bättre framtidsförutsättningar än sådana där tappet motsvarar 95%.

Nu är ovanstående förstås enbart ett litet exempel men vi skall inte glömma bort att ett lands ekonomi är tämligen komplex materia där eventuella effekter sprids likt ringar på vattnet. Därtill är det även psykologiskt viktigt att samhällets olika funktioner upprätthålls i så stor uträckning det är möjligt samtidigt som sjukvården faktiskt klarar av epidemin (säga vad man vill men det har den svenska vården lyckats med trots att smittspridningen i Sverige av förklarliga skäl gått betydligt längre än i många andra länder). Det senast nämnda har ju varit den främsta anledningen till att många andra länder valt ”lockdown” alternativet.

Jag är givetvis medveten om att det är oerhört svårt att sia om framtiden. Om det som komma skall vet vi alla nämligen ungefär lika mycket, dvs inget alls. Men med det sagt tror jag ändå att Sveriges ekonomi som helhet bör vara en relativ vinnare (eller snarare den som förlorar minst) i jämförelse med andra jämförbara länder. Kanske är det enbart en from förhoppning eller ett sätt att gripa efter halmstrån mitt i en av de värsta kriserna i modern tid. Det är ju trots allt enbart en teori i dagsläget. Så länge pandemin fortskrider (vilket den ju allt jämt gör) är juryn givetvis fortfarande ute och överlägger precis som fallet är gällande de olika strategierna. Det är egentligen först om ett år som vi kan börja dra mer eller mindre träffsäkra slutsatser.