Börsfesten inne på småtimmarna?
Att 2021 har inletts på närmast bästa möjliga sätt är knappast en överdrift. Stockholmsbörsen hade i veckan stigit med drygt 5% samtidigt som OMXS30-index har nått upp till den psykologiskt viktiga 2000-nivån.
Optimismen var det med andra ord inget större fel på. Fram till idag (onsdagen) i alla fall.
Särskilt överraskande är marknadsstyrkan i sig inte. Januari är ju historiskt sett en börsmånad då stor del av årets inflöden äger rum. Det tenderar att elda på utvecklingen åtminstone under dess inledande halva. Men att styrkan är så pass ihållande som den har varit förvånar ändå en smula. Själv hade jag som bekant förväntat mig att börsen skulle få en stark inledning för att därefter sakta in lite i väntan på rapporterna. Utfallen av dessa skulle få avgöra huruvida det var dags att gå vidare uppåt eller ej.
Ovanstående visar med all önskvärd tydlighet hur svårt det är att prognostisera börsens kortsiktiga utveckling. Sentimentstyrda rörelser kan pågå betydligt längre än vad man själv antar är möjligt. Såväl upp som ned. Och att sentimentet just nu är väldigt starkt tror jag de flesta håller med om. På en del håll kan man tveklöst tala om överhettningstendenser. Senast i raden av tydliga exempel på det kan utvecklingen i finska Nokia och inte minst amerikanska Gamestop tjänstgöra som. Aktier som formligen exploderade i värde som en följd av massiva retailflöden i spåren av positiva omdömen på välbesökta amerikanska aktieforum.
För de av oss som hör till skaran av investerare som har sett den här typen av beteende förr, går det onekligen lika kalla kårar längs med ryggraden. Frågan man ställer sig när man ser den här typen av rörelser är inte längre om festligheterna har gått överstyr, utan snarare när det börjar bli dags att lämna den högljudda festen. Och medan de gamla och lärde tvistar om det som bäst fortsätter ungtupparna att handla upp visa aktier som om värderingarna inte spelade någon större roll. Skulle man för ordningens skull påpeka att multiplarna känns aningen tilltagna så får man snabbt höra att det finns någon konkurrent där de är ännu högre.
Deja vu. Relativvärderingar som man inte har sett användas i någon bredare uträckning på ca 20 år är numera tillbaka som vedertagna värderingsmått. Förra gången det begav sig gick det inget vidare. Det man kan hoppas på förstås är att ”this time is different”. Själv hör jag väl till det gamla gardet som menar att om något skall vara köpvärt eller investeringsbart måste värderingen bygga på företagets egna meriter och inte det faktum att det finns annat som är dyrare. Men det är jag, det.
Hur skeptisk man än må vara så medför samspelet mellan de numera uttjatade akronymerna FOMO och TINA att få (om ens någon) är villig att självmant lämna festen. Girigheten trumfar helt enkelt rädslan vilket i grund och botten inte är helt onaturligt. Den som minns haussen kring millennieskiftet kommer också ihåg hur fantastisk festen var. Innan IT-bubblan slutligen sprack fick man ju uppleva den kanske allra bästa (sjukaste?) börsen någonsin. Breda index som OMXSPI steg med nära 70% (!) från inledningen på oktober 1999 till inledningen på mars 2000. Sådant vill förstås ingen gärna missa.
Som ni säkert har noterat har även undertecknad uttryckt sig i tydligt positiva ordalag vad gäller marknadens åtminstone medellångsiktiga utsikter (3-6 månader). Min inställning har varit att börsen borde kunna fortsätta utvecklas väl åtminstone fram tills ekonomierna öppnas på nytt och tillväxten skjuter fart. Det är väl först där och då som centralbankerna möjligtvis tar undan ”punschbålen” och då kan det också vara bäst att lämna festligheterna. Jag noterar dock att det här synsättet börjar bli relativt utbrett numera och möjligtvis utgör det redan någon form av konsensus. Det i sig kan tyckas vara något oroväckande. Vi vet ju alla att när majoriteten förväntar sig att något inträffar så blir det inte alls på detta sätt.
Som tur är behöver man inte under de närmaste veckorna grubbla på börsens bubbelbeteende utan kan istället fokusera på bolagens prestationer när en ny rapportperiod nu har inletts. Så här långt får man väl ändå säga att rapporterna har varit riktigt bra. Nu är det förvisso enbart några enstaka som har presenterats men såväl dess innehåll som inte minst reaktionerna på dem, manar till optimism. Det lär nog elda på förväntningarna ytterligare.
