Buden haglar

Att ett sådant skulle komma förr eller senare var tämligen givet då ägarna mer eller mindre har hängt upp ”Till salu” skylt utanför huvudkontoret. Att något var på gång visade även handeln i början på året. Medan Stockholmsbörsen backade 4–5% gick Kindred-aktien motströms och steg under nio (!) påföljande handelsdagar (8–18 januari). Magkänsla ni vet.

Det intressanta i sammanhanget är att det nu är tredje budet på tämligen kort tid som Newsletter har lyckats pricka. Kindred fick nämligen en spekulativ köprekommendation från oss i början på december då kursen stod i drygt 91 kr medan vi tidigare i höst gav motsvarande rekommendationer för både Permascand och Pagero. Givetvis var det en hel del tur inblandat gällande de två senast nämnda (bud på Kindred var däremot ingen högoddsare) men man brukar ju säga att bra lag (läs: team) alltid har mer tur än dåliga dito. Oavsett vilket visar det inträffade att Stockpicker Newsletter är så mycket mer än enbart transaktionerna i Referensportföljen.  

”Summa summarum ser vi ett attraktivt risk/reward-förhållande på dagens nivåer för den riskbenägna. Som grädde på moset finns dessutom chansen att det till slut dyker upp ett uppköpsbud” (Kindred, Newsletter 2086)

Men apropå uppköp. Jag nämnde ovan att Kindred var ett av de mer självklara uppköpsobjekten på Stockholmsbörsen men faktum är att det finns en rad andra som borde kunna gå samma öde till mötes. Låt mig ta de kanske allra mest självklara i kronologisk ordning:

Cloetta. Sin konjunkturstabila verksamhet till trots har konfektyrkoncernen ratats på börsen. Aktien noteras i närheten av femårslägsta kursnivåer vilket är ett tydligt misstroendevotum från marknadens håll. Till viss del självförvållat av ledningen som slog till med en gigantisk investering i ett läge när marknaden trodde att man äntligen var redo att skörda. Huvudägaren Malfors har haft för vana att köpa 1 miljon aktier efter så gott som varje rapport. Det blev dock inget köp efter Q3 men så äger man också drygt 31% av kapitalet i detta nu. Har man råd att ta in hela bolaget? Om inte så kan man ta någon riskkapitalist till hjälp.

Meko. Bilservicebolaget har setts som ett uppköpsobjekt ända sedan Axel Johnson sålde sin post till amerikanska LKQ. Trots att det snart gått ett decennium har det inte blivit någon affär utan amerikanerna har nöjt sig med att vara huvudägare (26,6%). Det faktum att de i normala fall helst äger 100% av bolagen de investerat i, gör att ett bud borde komma. Förr eller senare. Stark dollar och relativt låg aktiekurs gör förstås inte förutsättningarna sämre?

Millicom. Värdefällornas värdefälla. Sedan Kinnevik avböjde budet från Lilac (Liberty Latin America) och delade därefter ut sina aktier har kursen för Millicom kollapsat. Vem vet var det hela hade slutat om inte den franske miljardären Xavier Niel hade gjort entré i ägarboken. Sedan dess har kurstrenden vänts och faktum är att han redan hunnit avvisa ett uppköpsförsök samtidigt som man på tämligen kort tid köpt nära 30% av aktierna. Hans målmedvetna agerande gör att åtminstone jag får känslan av att han har en tydlig agenda för Millicom. Branscherfarenhet saknar han inte så jag skulle tro att han vet vad han gör. Köper han själv eller paketerar han om bolaget till någon annan? 

Scandi Standard. Här är det ungefär samma läge som i exemplet med Cloetta. Marknaden verkar ogilla bolaget och dess aktie. Med viss rätt får man väl lov att säga. De enda som tycks köpa kontinuerligt är portugisiska livsmedelsbolaget Grupo Lusiaves. Efter kontinuerliga köpräder är man idag näst största ägare efter Öresund och familjen Qviberg som tillsammans äger närmare 27% av kapitalet (Öresund 15,3%). Allting är till salu till rätt pris och jag skulle tro att Mats Qviberg & Co är beredda att sälja bara budet blir ”det rätta”.  

Sobi. Ett bud har redan lagts och blockerats av AstraZeneca. Sett med facit i hand var det rätt beslut av det svensk-brittiska bolaget att nobba propåerna. Idag är aktien värd mer än när Aurora Investment och Advent International Corporation bjöd 235 kr. Om det görs ett nytt försök inom kort är givetvis svårt att säga. Ledningen för SOBI gör allt för att värja sig (egna förvärv). Trots det tror jag att oddsen bör ses som relativt låga på att vi får se fler uppköpsförsök och att bolaget inom några år lämnar Stockholmsbörsen.

Tele2. Det här var kanske inte ett uppenbart uppköpsobjekt till för bara någon vecka sedan. Där och då öppnade dock Kinneviks styrelseordförande (via medier) för att man eventuellt kan tänka sig att sälja sina Tele2 aktier (19,8%). Om inte det är en invit till åtminstone en förutsättningslös diskussion kring ägarfrågan så vet jag inte vad som annars kan tänkas vara det. Antingen gäller det Kinneviks post (19,8%) eller ett eventuellt bud på hela bolaget. Efter att ha renodlats under senare år borde Tele2 framstå som ett intressant objekt för någon utländsk teleoperatör som gärna vill utvidga sin verksamhet till att även omfatta den stabila nordiska marknaden. Det inte är ofta som den här typen av möjligheter uppstår och nog finns det åtminstone en handfull aktörer som borde kunna vara intresserade.

Jag är naturligtvis medveten att sannolikheten för att samtliga ovan nämnda bolag köps upp i år är relativt liten. Säga vad man vill men uppköpsbud på stora bolag är faktiskt relativt ovanliga. Desto vanligare är de bland små och medelstora dito och det är väl primärt där som vi bör förvänta oss viss aktivitet. Med det sagt skulle jag inte alls bli förvånad om aktieägarna i åtminstone en eller kanske ett par av omnämnda bolag får ett bud att ta ställning till i år.