Budyra

Dels på finska Rovio och Uponor (ett indikativt bud), dels på svenska SignUp Software. Ett minst sagt anmärkningsvärt sammanträffande som antyder att perioden i anslutning till Påsk har varit en aktiv sådan för flertalet bolagsledningar. Kommer vi få fler bud innan sommarstiltjen anländer?

Nog finns det i alla fall förutsättningar för det. Förvisso är det nästan alltid så att man börjar spekulera i vilka bolag som står näst på tur kort efter att en affär just har föreslagits. I normala fall tenderar därför sektorbolag att spekuleras upp som en följd av jämförelsesiffror. Resonemanget är ofta att om bolaget X är värt så här mycket enligt budgivaren så borde bolaget Y med liknande verksamhet vara värt så här mycket. Aktierna spekuleras upp varvid affärsmöjligheten försvinner.

Med det sagt kan vi mycket väl få se fler bud bland exempelvis svenska mjukvarubolag eller gamingdito som ju har en svår period bakom sig. Jag har redan noterat att Handelsbanken har pekat ut MTG som ett troligt uppköpsmål där en värdering likt den i Rovio skulle motivera en kursdubbling. Om detta är realistiskt eller ej återstår förstås att se. MTG med sin stora kassa är förstås ett ganska naturligt målobjekt när det kommer till uppköpsspekulationer. Andra sådana som ofta förs fram är exempelvis Catema Media, Kambi, Meko Millicom, NWG eller diverse medtech- och forskningsbolag.

Man kan förstås ställa sig frågan varför buden kommer först nu och inte i höstas när värderingar var oerhört pressade. Det kan framstå som märkligt men har också sin naturliga förklaring. I ett läge då fritt fall råder som en konsekvens av stegrad osäkerhet är det i regel oerhört svårt att finna konsensus kring vad som är ett rimligt bud eller ej. Målbolagets ledningar betraktar ofta sin aktiekurs som omotiverat låg samtidigt som eventuella friare inte är redo att komma med sockrade erbjudanden när i stort sett ingen riktigt vet hur framtiden kan se ut. Att vänta tills läget stabiliseras är därför inte orimligt.

Givet ovanstående är jag benägen att hålla med om att vi fram till sommaren kan får se ytterligare en handfull affärer där börsbolag involveras. Den gemensamma nämnaren där tror jag kommer att vara två faktorer. Dels att det bolaget som väljer att köpa har starka finanser, dels att bolaget som köps upp har en längre tids svacka bakom sig.

Tittar man på den senare kategorin framstår exempelvis nischbanker, fastighetsbolag, e-handelsdito, gaming och igamingbolag, teleoperatörer samt diverse tillväxtbolag som branscher där affärerna framstår som fullt rationella. En annan sådan sektor är allehanda råvarubolag men kanske allra främst sådana som inte riktigt platsar i placerarkollektivets ESG-pärmar. Hit hör bolag inom främst olja och gas och på Stockholmsbörsen finns en rad sådana. Huruvida just dessa blir föremål för uppköp vet jag förstås inte men känslan är att det borde kunna ske en hel rad affärer i sektorn som kan spilla över även på dem.

Det finns faktiskt fler faktorer än ESG som gör att åtminstone jag tror på ökad M&A aktivitet inom just energisektorn. Tittar vi på de större oljebolagen är de oerhört kassastinna i dagsläget. Just ESG-aspekter gör dock att det inte alltid är lätt att försöka etablera produktion i geopolitiskt stabila jurisdiktioner. Det om inte annat har den svenska vindkraftsindustrin fått erfara på senare tid och för olja och gas är läget av förklarliga skäl ännu värre, i alla fall i Europa men även på en rad andra håll. Kvar blir då mindre stabila områden med underutvecklad infrastruktur där man ofta får börja från scratch.

För större bolag som exempelvis Chevron, Exxon, BP och liknande kan det i många fall vara betydligt enklare att lägga bud på befintlig produktionsverksamhet med underliggande reservbank. Detta i synnerhet då det finns en rad bolag som idag betalas till riktigt låga reservmultiplar. Som om inte det var skäl nog lär det nog i detta nu även utövas en del påtryckningar från politiskt håll på bolagsledningar att säkra tillgångar i västvänliga områden. Här skulle faktiskt en annalkande recession komma väl till pass (läs: kan hålla värderingarna nere)

Att efterfrågan på olja och gas skulle sjunka i närtid som en konsekvens av omställningen mot exempelvis eldrift är såsom vi hittills har sett mest en önskedröm. Bortser man från en kortvarig svacka i spåren av pandemin har efterfrågan oscillerat relativt stabilt kring ca 100 miljoner fat om dagen. Det är en nivå som spås fortsätta gälla de närmaste åren och givet att man på senare tid inte lyckats hitta tillräckligt med ny olja och gas (som en konsekvens av minskade investeringar) lär de globala reserverna sjunka. Huruvida det föreligger någon risk för Peak Oil tvistar de lärde om jämt och ständigt. Utan att ge mig in i den diskussionen torde man dock inte behöva vara en framstående matematiker för att räkna ut att om efterfrågan hålls konstant medan reserverna sjunker torde pristrenden uppvisa stigande tendens över tid. Och med det i åtanke är det nog helt rätt om bolagsledningar väljer att investera sina kassor i nya (billiga) reserver. Här kan därför en första storaffär när den väl sker, mycket väl leda till pärlband av mindre dito.