Dags för björnen att gå i ide?
Slutet på september och inledningen på oktober har historiskt sett varit en orolig period.
Från tid till annan har den dock också bjudit på tämligen signifikanta lågpunkter och i många fall till och med långsiktiga bottnar. Det är ju inte helt utan anledning som det finns talesätt såsom välkända:
”Sell in may and go away, don´t come back until St Ledgers Day”
Den stora frågan som jag antar att många ställer sig nu är om historien kan komma att upprepas i år? Ni minns säkert att jag inom ramen för den här spalten tidigare har nämnt att åtminstone min känsla var att det kunde bli värre innan det blev bättre. Med nya årslägsta på Stockholmsbörsen så sent som den här veckan har jag tyvärr blivit sannspådd. Börjar det då äntligen kännas som ett läge då pessimismen når sin peak?
I början på maj skrev jag en krönika (Newsletter 1952) där jag återgav den i mina ögon mycket intressanta synen som den oberoende analysfirman GaveKal Research framförde på temat vilka kriterier som borde uppfyllas för att vända en längre tids bear market när den väl har fått fäste. Vid det aktuella tillfället kunde jag konstatera att inte ett enda av dem var uppfyllt. Hur ser läget ut idag?
Låt oss då först damma av kriterierna:
1) Centralbanker, i synnerhet FED, översvämmar systemet med pengar
2) Oljepriserna kollapsar
3) Långa amerikanska statsräntor kollapsar
4) Värderingar blir uppenbart attraktiva
Alternativen 1 och 3 kan ju i det närmaste avskrivas direkt. Centralbankerna höjer räntorna och i USA går man till och med ut och aktivt krymper sin balansräkning (QT). Man gör med andra ord det direkt motsatta än vad som eventuellt hade krävts. Idag finns det heller inte särskilt mycket som tyder på att man skulle vara villiga att vända på klacken. I synnerhet inte i USA. I Europa (där inflationen är av annan sort än i USA) kan så möjligtvis bli fallet men även här lär det nog dröja innan nya penningpolitiska lättnader kan komma på tal. I Kina börjar man däremot stimulera så sakteliga. Tittar vi på den långa amerikanska räntan (10-åringen) kan vi konstatera att det inte föreligger någon kollaps i den. I veckan nådde den 4% som högst vilket kan jämföras med ca 3% i maj.
Återstår gör alternativ 2 och 4 och här ser det faktiskt klart bättre ut. Någon direkt kollaps i oljepriset kan vi kanske inte tala om då priset i år har stigit med närmare 10%. Jämför vi nuläget med topparna i mars respektive juni är dock nedgången i storleksordningen 25–30%. Det är en högst signifikant förändring i rätt riktning förstås. Detta inte minst som stigande energipriser (vid sidan om utbudsproblematik) är det främsta problemet i exempelvis Europa.
Om oljeprisnedgångens prisfall skulle (med lite god vilja i alla fall) kunna anses uppfylla kriteriet så är det svårare vad värderingarna beträffar. Tittar vi på Stockholmsbörsen befinner sig OMXSPI-index på nivåer som gällde strax innan pandemin (januari 2020). Värderingen kan med andra ord framstå som attraktiv om vi jämför med toppnivån vid årsskiftet men är samtidigt knappast att betrakta som någon fyndnivå givet utmaningarna som vi står inför.
P/E talet för årets uppskattade vinster (här förlitar jag mig på statistik gällande bolag som ingår i OMXS30 då det inte finns en lika tillförlitlig sådan för samtliga Stockholmsbörsens dito) är knappt 16 och dryga 12 om vi blickar mot nästa år (2023). Det är kanske framför allt den senare nämnda multipeln som framstår som attraktiv men här finns det nog en del frågeställningar kring ”E:et”. Som läget är idag tror analytikerkåren att vinsterna stiger aggregerat med 8–10% nästa år och det har åtminstone jag svårt att skriva under på annat än i enstaka fall. Risken är därför påfallande stor att dessa prognoser kommer att sjunka successivt de kommande månaderna. Skulle så inte bli fallet, ja då framstår den framåtblickande värderingen onekligen som attraktiv. Inte tu tal om det.
Summerar jag läget utifrån de ovan nämnda kriterierna stärks jag i uppfattningen att vi kanske inte nått nivån då björnen kan anses vara redo att gå i ide. Med det sagt skall man inte underskatta det faktum att det rent tidsmässigt börjar närma sig ett läge då börsen tenderar att bottna. Om inte annat så i varje fall temporärt. De flesta bedömare är idag negativa, Fear & Greed index noteras på rejält negativa nivåer och köp av skydd i form av säljoptioner har exploderat. Rädslan är med andra ord påtaglig och även om inga klockrena vändningssignaler syns till ännu så kan det trots allt vara upplagt för bättre börs inom kort.