”Dedollarisation” – en pågående process?

En ”game changer” som inte berodde på själva krigets utbrott utan de långtgående sanktionerna som lanserades gentemot Ryssland och som innebar bl.a. att man frös (konfiskerade) ryska statens dollarnominerade tillgångar.

Sett på ytan tycks kanske inte mycket ha skett under tiden sedan dess. Dollarn är fortsatt oerhört stark och tillsynes ohotad som reservvaluta. Lyfter man på den globala handelns ”motorhuv” tycker dock åtminstone jag mig kunna mig se allt fler tydliga tecken på ett möjligt framtida paradigmskifte. Är jag en smula paranoid? Kanske det. Låt mig dock förklara. 

För ett par veckor sedan nåddes vi av nyheten att uppåt 40 nya länder har uppvisat vilja att ansluta sig till BRICS som ju sedan tidigare är en allians som består av Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika. Som om inte det var nog förväntas gruppen redan från och med nästa år utökas med Saudiarabien, Iran, Etiopien, Egypten, Argentina och Förenade Arabemiraten. En signifikant förändring som jag ser det.

För det första innebär utvidgningen att gruppen lär omfatta samtliga världens största oljeproducenter utom USA, Kanada och Irak. Som om inte det var nog ingår ju även de två största importörerna av olja (Kina och Indien). Det gör att allt större del av världens oljehandel inte längre behöver ske med inblandningen av den amerikanska valutan. Att Ryssland inte kan sälja sina resurser i utbyte mot amerikanska dollar är ett välkänt faktum idag. Ryssland har helt enkelt inget annat val än att acceptera både kinesisk och indisk valuta vilket förstås spelar rakt i händerna på de båda asiatiska jättarna. Och kan Kina och Indien köpa i egna valutor så finns det ju inget hinder för Brasilien med flera att göra samma sak.  

Givet ovanstående kan man förstås ställa sig frågan om oljeprisets uppgång sedan i somras helt enkelt råkade sammanfalla med beskedet om BRICS framtida utökning. Så kan förstås mycket väl vara fallet men det finns fler tecken på att något annat kan gry under ytan. Oljeprisets uppgång ackompanjeras nämligen av rekordhög import av rysk olja från både Kina och Indien. Här finns det två uppenbara skäl som jag ser det.

För det första handlar det förstås om sedvanlig handelsstrategi. Efterfrågan på olja befinner sig alltjämt på rekordnivåer vilket innebär att all producerad olja behövs. Det gör att man inte har några problem som helst att sälja vidare den olja man själva inte använder eller lagrar till andra länder (däribland västerländska sådana). Det ovan nämnda är sannolikt en av orsakerna till att indisk ekonomi blomstrar just nu.

Det andra skälet till att framförallt Kina köper så mycket olja (och andra ryska råvaror) som det bara går just nu är troligtvis att man ser dessa som ett bättre kapitalallokeringsalternativ än amerikanska statspapper som man ju har i överflöd sedan tidigare. Detta kan mycket väl vara en förklaring till varför amerikanska 10-åringen fortsätter att stiga som den gör. Man kan förstås invända att uppgången beror på antingen den överraskande styrkan i USA:s ekonomi eller FED:s ”higher for longer”-policy, men det kan också bero på kraftigt minskad köpvilja från utlandet (Kina, Indien Saudiarabien m fl). Sett i backspegeln är det heller inte särskilt märkligt. I takt med att räntan fortsätter att stiga faller ju avkastningen på de amerikanska statspapperen. Som läget är nu tycks 2023 kunna bli tredje negativa året i följd, något som inte har inträffat tidigare.

Är man konspiratoriskt lagd misstänker man förstås att kinesisk oljehamstring och diversifiering från dollarn skulle kunna vara ett sätt att förbereda ett eventuellt angrepp på Taiwan. Det vore dock att ge sig långt ut på spekulationsskalan. Allting kan förstås hända men här och nu är det svårt att se någon uppenbar rationalitet i ett sådant agerande. Då ser åtminstone jag det som klart mer naturligt att man vill minska sin exponering mot reserver i dollar som ju inte bara tycks falla i värde utan även kan frysas/konfiskeras över en natt vilket det ryska exemplet har visat med all önskvärd tydlighet.

Ovanstående gäller förstås inte enbart Kina men i lika hög grad även de rika arabländerna som på senare tid har börjat spendera stort runt om i världen samtidigt som de inte har gjort någon hemlighet av att man inte längre ser USA som lika stor förbundsförvant som fallet var förr. Makthavarna där ser förstås vartåt vindarna blåser. Medan framförallt Europa och i viss mån även USA försöker göra sig av med sitt fossila beroende fortsätter de asiatiska jättarna törsta efter olja. En annan bakomliggande anledning till att man delvis vänt USA ryggen är det fredsavtal som slöts mellan Iran och Saudiarabien där ingen annan än just Kina agerade medlare. Hastigt och lustigt tappade det amerikanska säkerhetslöftet en del av sitt värde när ett viktigt hot försvann (i alla fall tillfälligt). Kina lyckades med något som få trodde var möjligt och lyckades till och med att locka de båda fienderna att ansluta till BRICS-alliansen.

Det har givetvis spekulerats länge att dollarn skulle tappa sin dominerande ställning precis som andra valutor gjort det genom tiderna. Ännu så länge har detta ej inträffat och det lär sannolikt dröja innan (om) så sker. Som läget är nu finns det ju inte någon självklar utmanare vilket naturligtvis bidrar till att det eventuella paradigmskiftet lär bli utdragen i tid. Som jag ser det tyder dock allt fler tecken i skyn på att processen pågår. Fortsättning lär följa.