Deja vu…
För två veckor sedan nämnde jag att min känsla då var att marknaden hade sprungit lite väl fort när den steg brant i några veckors tid och därför kunde behöva någon form av andhämtningspaus inför den förväntat starka avslutningen på detta börsår.
Ser man nu med facit i hand var jag förvisso lite tidigt ute men kanske ändå inte helt fel på det. Den här veckans inledning har varit minst sagt baisseartad. Under tisdagen var Stockholmsbörsen ned mer än 2%, en rörelse som tveklöst inte hör till vanligheterna.
Är magnituden på nedgång sådan att man borde bli orolig? Både ”ja och nej”. Skarpa nedgångar är förvisso alltid extra oroväckande men brukar å andra sidan vara temporära till sin natur när de inträffar mot den underliggande trendens riktning. Det är i regel betydligt värre när marknaden faller så gott som dagligen med 0,5% under lång tid än om det sjunker kraftigt under någon enstaka dag i ett läge då sentimentet har varit positivt. Och att trenden har varit uppåtriktad är svårt att argumentera emot. Dels har de flesta index noterat nya rekord nyligen, dels har OMXSPI nyligen avslutat årets längsta uppgångssvit för i år (12 påföljande dagar med uppgångar). Att detta sker kort efter oktobers nio uppgångsdagar i följd talat sitt tydliga språk.
Att marknaden faller tillbaka är således inte det som oroar. Sådant sker i regel med jämna mellanrum. Det som däremot åter gör läget osäkert är först och främst två faktorer, båda av återkommande karaktär och båda gällande Europa. Det jag syftar på är förstås covid-19 samt energikrisen.
Att smittspridningen av coronaviruset skulle öka under hösten var tämligen givet. Att det åter skulle trigga nedstängningar på flertalet håll desto mindre väntat men nu är vi faktiskt där. Hur många länder som väljer att ta till detta alternativ är i dagsläget svårt att sia kring men risken är förstås högst påtaglig att det blir fler än enbart Österrike. Det var nog få som trodde på det för någon månad sedan givet det stora antalet genomförda vaccinationer och kostnader som de olika samhällen fått bära för dem.
Att jag nämnde att ovanstående främst gäller Europa beror på det faktum att man från amerikanskt håll har gått ut med beskedet att USA inte kommer att genomföra nya nedstängningar av samhället för att bekämpa covid-19, utan väljer att nyttja andra alternativ. Ett intressant besked som ju mellan raderna kan tolkas som att man den här gången tänker anamma ”den svenska strategin” snarare än en ”kinesisk” dito. Den kanske inte var så värst fel när man nu kan se tillbaka på de snart två åren med pandemin världen över? Helt oavsett kan det vara skäl nog för förvaltarna där ute att även fortsättningsvis övervikta amerikanska placeringar före europeiska (inte undra på att dollarn stärks).
Det andra som gör det europeiska läget bräckligt är förstås den under ytan ”bubblande” energikrisen. Då det nu mer eller mindre är klart att NordStream2 inte kommer att nyttjas under den här vintern ställs hoppet till att årets vinter blir både blåsig och framför allt mild. I annat fall kan stora delar av vår kontinent drabbas av rejäla problem. Att hopp inte är någon vidare bra strategi vet vi alla men nu står vi alltså där ändå. Läget blir ju heller inte mer hoppfullt när man hör att ryska trupper står i tusental på gränsen till Ukraina samtidigt som den vitryske diktatorn hotar Europa med ny migrationskris. Som lök på laxen kan ju nämnas att nuvarande gasledningar till Europa går just genom Ukraina och Belarus.
Hur det hela spelar ut återstår givetvis att se. Någon direkt anledning till panik föreligger inte men man bör ha klart för sig att marknaderna skulle kunna hicka till rejält om det nu mot förmodan skulle gå illa i något avseende. Energikrisen är nog den som man får bevaka lite extra noga. Covid-19 har marknaden nog vant sig vid mer och därmed kan hantera bättre (inte minst som nedstängningar i regel har gått hand i hand med stimulanser). Den tredje vågen gjorde som bekant knappt något avtryck.
Strikt säsongsmässigt betraktat tenderar perioden mellan 5-20 december (+/2 dagar) vara jobbig för aktiemarknaden (åsyftar här den traditionella ”midvinterrekylen”). Det positiva i sammanhanget är dock att månadsskiftet innan dess (perioden 25/11-5/12) historiskt sett har hört till årets allra bästa. I Sverige är den dessutom uppbackad av PPM-flöden. Som vanligt kan man med andra ord se glaset som antingen halvtomt eller halvfullt beroende på i vilken sinnesstämning man befinner sig för stunden.
