Det var inte så här 2022 skulle vara…
Det råder delade meningar om vem som först myntade talesättet att det är svårt att göra förutsägelser, i synnerhet de som berör framtiden. Men nog är det sant.
För även om många av oss säkert var redo för att någon typ av konflikt i Ukraina skulle kunna tänkas blossa upp, så tycks det som försiggår där idag följa det allra värsta scenariot som de flesta definitivt inte trodde kunde vara möjligt. Regelrätta bombningar av civila.
En annan överraskning (den här gången i positiv bemärkelse) är omvärldens (exkl. Kina) oerhört kraftfulla respons som faktiskt saknar motstycke. Är det något som president Putin har lyckats med så är det att ena Europa och stora delar av världen emot sig och upphöja sin motparts (Ukrainas president) status från en oerfaren och ifrågasatt ledare till en legend. Oklart om detta var ”den ryska härskarens” tanke.
Jag är tämligen övertygad att det vi nu bevittnar kommer att fylla historieböckerna i den mån sådana lär finnas om ett antal decennier från nu. För helt oavsett hur det här kriget kommer att utvecklas så lär en del saker inte gå att vrida tillbaka. Det kommer finnas ett ”före” och ett ”efter”. Det ukrainska folket har tydligt tagit ställning om vilken värld de vill tillhöra medan man från Rysslands håll (kanske snarare Putins) har bekräftat att man är fast i värderingar som gällde för ungefär hundra år sedan. Är man därtill från regimens håll beredda att föra ett blodigt krig mot ”sina egna” så kan vi förstås bara tänka oss hur man skulle handskas med dem som man betraktar som sina fiender.
Så länge den ”lille tsaren” sitter kvar i Kreml lär Ryssland troligtvis betraktas som paria från västerländskt håll. Risken är påfallande hög att land efter land och bolag efter bolag, sakta men säkert väljer att inleda avveckling av sitt engagemang i Ryssland. Det kommer förstås vara kännbart för den ryska ekonomin och dess folk och förhoppningen är att de senare tillsammans med de s.k. oligarkerna väljer att ändra landets kurs och avsätter Putin. Det är nämligen bara de som kan göra det. Ingen annan.
Om så sedan blir fallet eller ej kan vi enbart spekulera kring bäst vi vill. Till viss del kan det vara avhängigt till hur Kina ställer sig i den numera världsomspännande konflikten. Och därom tvistar de lärde nu. Å ena sidan är man beroende av väst i betydligt större uträckning än av Ryssland, å andra sidan har man säkert även läget i Taiwan att beakta. Dessutom delar man Putins syn på USA som huvudfiende. Men nog om geopolitik.
Tittar vi på krigets eventuella implikationer på ekonomin lär de med stor sannolikhet vara betydande. Inte bara för Ryssland men även för Europa. Detta inte minst då konflikten blossar upp vid en synnerligen illa vald tidpunkt. Direkt efter två tunga år av pandemi och dess effekter. Istället för ett ”kosläpp” riskerar Europa nu ett stagnationsscenario med vissa inslag av finanskris.
Sanktioner som har ålagts Ryssland och dess banksystem lär medföra att en rad ryska företag får problem att fullfölja sina åtaganden. Den ”bank run” som just nu äger rum i Ryssland kan därtill leda till flera ryska bankers kollaps. Ingen av dem är att betrakta som direkt systemkritisk likt Lehman var 2008 men effekterna är trots det ovissa. I värsta fall kan det ju handla om ”default” av ett helt land (eller två om man inkluderar även Ukraina). Någon eller några västerländska motparter sitter ju där med ”svarte Petter”. Ovissheten om vem/vilka kan mycket väl skapa osäkerhet i finanssektorn. Vad det kan leda till vet vi alla som var med under 2008–2009.
Utöver ovanstående påverkar förstås det pågående kriget även tillgången till viktiga råvaror. Att Ryssland står för stor del av det europeiska behovet av energi (både gas och olja) är vida känt. Försörjningens framtid är nu minst sagt oviss och det kanske mest naturliga vore att helt klippa banden med Ryssland. Detta är förstås enklare sagt än gjort (i synnerhet för oss i Sverige) då det finns en rad europeiska länder som idag är helt beroende av rysk gas. Oansvarigt förstås med facit i hand men det hjälper ju inte att klaga på det i detta nu. Det gäller att hitta vägen ut för att kunna fortsätta stå enade i försvar av våra demokratiska värderingar.
Bortser vi från energi står inte minst Ukraina (samt i viss del även Ryssland) dessutom för en hyfsat stor del av jordbruksråvaror vars produktion nu i stort sett har upphört. Det gör att européerna kan förvänta sig både färre leveranser och därtill även högre priser på såväl mat som energi. Förvisso ingår inte dessa poster i centralbankernas inflationsberäkningar men vare sig man vill eller ej så påverkar dessa poster våra plånböcker högst väsentligt. Ju mer som går åt till mat och energi (både i form av uppvärmning och drivmedel) desto mindre lär det finnas för övrig konsumtion. Efterfrågan lär minska (och med den också den ekonomiska tillväxten) samtidigt som kraven på högre löner ökar. I ett läge med humanitär kris och redan hög arbetslöshet post covid, kan detta leda till ett synnerligen obehagligt ekonomiskt tillstånd som på finanspråk kallas för stagflation. En mardröm för centralbankerna vars främsta vapen (styrräntan) blir kontraproduktivt i ett sådant skede.
Nu är vi förstås inte där än och mycket kan ändras med tanke på den minst sagt dynamiska händelseutvecklingen. Men det som står klart här och nu är att istället för att pusta ut och inleda återhämtning, kastas nu världen och i synnerhet Europa rakt in i en ny kris. Det var definitivt inte så 2022 skulle bli.
