Donald eller Joe? Covid-19…
Det blev inte som de allra flesta hade förväntat sig. Förvisso återstår det alltjämt att se vem som egentligen vann presidentvalet i USA men i skrivande stund tyder det mesta på att det inte alls var lika givet som opinionsmätningarna gav sken av.
Vid lunchtid var det fortfarande så pass jämnt att det var omöjligt att kora valets slutliga vinnare.
Osäkerhet är förstås marknadens främsta fiende och väntan på ett resultat bör självklart inte gynna börsutvecklingen, den starka inledningen på veckan till trots. Att börsen studsade upp så pass kraftfullt som den gjorde (Stockholmsbörsen steg med 3% under måndag-tisdag) förvånar därför en smula. Har man helt sonika kommit fram till att vem som än vinner, så blir det bra för börsen? Utfallet, där vi inte får veta vem segraren blev på valnatten, var trots allt inte på något sätt oväntat. Tvärtom var det ju många som nämnde att just poströsterna och då i synnerhet i Pennsylvania, kunde bli avgörande den här gången. Och nu kan vi mycket väl hamna i det läget (ikväll borde vi nog få veta).
Att vi får vänta och se är något man förstås kan ha full förståelse för. I synnerhet vad USA beträffar där demokratireglerna är något udda (det är inte majoritetsutslaget hos de röstberättigade som avgör). Från börsmarknadens håll vill man nog i alla fall se ett tydligt utfall så fort som möjligt. Det faktum att marknaden har varit förhållandevis lugn (för att inte säga närmast lyrisk) tyder på att man trots allt tror på en snar lösning i valfrågan. Och givet att man får rätt så har i alla fall en osäkerhetsfråga tagits bort från agendan. Detta borde förstås vara positivt allt annat lika (inte minst då det möjligtvis kan komma att påskynda det stora stimulanspaketet som marknaden väntar på) men risken är faktiskt hög att glädjen blir kortvarig.
Varför? När presidentvalet anses vara utagerat flyttas fokus återigen till annat som exempelvis den smittspridningsvåg som åter tycks svepa världen över. Vad värre är så har vi hastigt och mindre lustigt hamnat i samma läge som vi var i våras. Allt fler länder stänger ned sina ekonomier. Att smittan skulle dyka upp under hösten/vintern var definitivt ingen högoddsare. Tvärtom, var det väl relativt väntat med tanke på att det är just under denna period som influensarelaterade virus tycks må som allra bäst. Ändå ser det alltså ut som om omfattningen av ”pandemins andra våg” överraskade de allra flesta. I synnerhet europeiska makthavare. Och eftersom nya, bättre strategier än lockdowns inte har utarbetats under de förhållandevis lugna sommarmånaderna, så svarar man med samma tveksamma metod som har misslyckats en gång tidigare redan (läs: ej lyckats utplåna viruset).
Jag sticker inte under stol med att jag är förvånad. Jag har själv inom ramen för bl.a. den här spalten byggt mitt optimismfyllda börscase på att vi skulle slippa se nya storskaliga nedstängningar och därför räknat med fortsatt ekonomisk återhämtning. Något naivt antog jag att man skulle se till att förbereda både vården och samhällen på ett bättre sätt för att möta nya smittvågor. Om inte annat så eftersom ”vinterperioden” är oomtvistat väldigt lång. Det dröjer uppåt ett halvår innan det blir tillräckligt varmt dels för att viruset inte skall trivas längre, dels innan människor åter tillbringar mer tid utomhus vilket har visat sig begränsa smittspridningen högst avsevärt. Men där hade jag uppenbarligen fel.
Nu är det förstås vare sig första (eller för den delen sista) gången som jag misstar mig. Nog blir man ändå lite besviken på sig själv när man missbedömer läget. Till mitt försvar kan jag väl säga att det är oerhört svårt att förutspå makroekonomiska skeenden. I regel gör man det bäst i efterhand. Ändå gör många, mig själv inkluderat, ständiga försök.
Det vi kan konstatera här och nu är att fler än en handfull länder i Europa redan har infört nya lockdowns och även om de inte är lika strikta som förr så kan man ju inte låta bli att undra om det kanske är för att de skall vara ända fram till april nästa år? Skulle så bli fallet lär det bli en synnerligen dyster period även på börsen. Att marknaden ogillar osäkerhet är förstås en sliten klyscha men osäkerheten om hur länge nedstängningar kommer att gälla den här gången samt hur många gånger de kommer att införas framgent, ter sig just nu betydande. Det i sig tyglar min tidigare börsoptimism en smula.
