Drakens år
Det är onekligen lite otippat att börsåret 2023 kan läggas till handlingarna som ett riktigt bra sådant för de stora världsindexen.
Stockholmsbörsen steg med 15,5% vilket var nästintill dubbelt så bra som den genomsnittliga utvecklingen sedan millennieskiftet (+7,1%). Än bättre gick det för de amerikanska motsvarigheterna. S&P 500 ökade drygt 24% och för teknologitunga Nasdaq blev det mer än dubbelt så bra. Räntestegringen till trots!
Konsensusbilden idag är att centralbankerna har fått bukt med inflationen varvid räntetoppen sannolikt är nådd. En del bedömare tror att FED väljer att sänka räntan redan i mars samt att det kan bli mer av den varan under resterande delen av 2024. Det talas faktiskt om 5–6 troliga sänkningar. Skulle så verkligen bli fallet lär det sannolikt bero på att den amerikanska konjunkturen sviktar högst påtagligt. Normalt sett tenderar nämligen FED att dra sig från att agera så pass resolut under ett presidentår för att inte riskera att påverka utfallet.
Det råder inga tvivel kring att den amerikanska konjunkturen har slagit de flesta med häpnad. Inför 2023 var merparten av bedömarna inställda på annalkande recession. I takt som året gick övergick dock nämnda syn i förväntan på en mjuklandning och till slut ingen inbromsning alls. Det är också där vi står idag. Risken som jag ser det är att denna bedömning är precis lika fel som den var för ett år sedan. Om framtiden vet vi alla dock väldigt lite (om ens något). Det enda vi vet säkert är att långsiktiga konsensusbedömningar i regel tenderar att slå fel.
Tittar vi på årets allra första marknadsprognos indikerar den faktiskt att S&P 500 kan gå ett negativt börsår till mötes. Den normalt sett positiva sjudagarsperioden kring jul och nyår (aka Santa Claus Rally) bjöd nämligen på nedgång om 0,9%. Som ni säkert minns från mina tidigare spalter har den typen av utveckling ofta förutspått ett negativ börsår. De senaste åtta gångerna som S&P 500 genomled ett negativt börsår har det i hälften av fallen föregåtts av utebliven boost från Santa Claus Rallyt. Faktum är att de senaste sex gångerna som den nämnda sjudagarsperioden har bjudit på negativ utveckling så har det vid fyra tillfällen blivit ett dåligt börsår vilket gör att nedanstående mantra har blivit gångbar:
”If Santa Claus should fail to call, Bears may come to Broad and Wall”
Hur det blir i år vet förstås varken jag eller någon annan. Som vanligt finns det faktorer som gör att man kan se glaset som både halvfullt och halvtomt. Som läget ser ut just nu tycks 2024 kunna bjuda på ett konjunkturellt skifte. Medan USA:s starka ekonomi torde mattas av finns det en hel del som talar för att kinesisk dito tar fart efter att återöppningsåret bjöd på uppenbar besvikelse. 2024 är ju ”Drakens År” i Kina som förknippas med både styrka och tur. Även Europa, däribland Sverige, kan möjligtvis ha det värsta bakom sig även om man nog inte skall förvänta sig något markant lyft i år. I synnerhet Tyskland (som ju är en viktig handelspartner för många av europeiska ekonomier) möter tydliga utmaningar. Dels som en konsekvens av sin minst sagt märkliga energiomställning dels på grund av tydligt tappade marknadsandelar för landets så viktiga fordonsindustri (framför allt i Asien men faktiskt även i Europa).
Räntesänkningar som allt fler sätter sitt hopp till, riskerar som jag ser det att utebli. I alla fall i den utsträckning som många tycks ställa in sig på. Det positiva här är att jag misstänker att ju färre sänkningar det blir desto bättre för marknaden. Kraftiga räntesänkningar innebär i regel problem och för egen del hoppas jag att man aldrig upprepar sitt experiment med nollräntor utan möter eventuell ekonomisk avmattning med lägre räntor men allt jämt tydligt positiva sådana. Kapital måste helt enkelt ha sitt pris. I annat fall allokeras det till projekt som egentligen inte hade haft ett existensberättigande under normala omständigheter. Under det senaste året har otaliga sådana mött liemannen (konkurs) och flera krascher är sannolikt att vänta.
Det som talar emot breda räntesänkningar framöver är nog det som har fått räntorna att stiga: inflationen. Förvisso har den sjunkit kraftigt om man jämför med toppnivåerna, och lär också med stor sannolikhet fortsätta sjunka de närmaste månaderna men det skall nog mycket till för att vi skall återgå till nivåer understigande 2% som centralbankerna eftersträvar. Geopolitiska spänningar (som snarare tycks tillta i styrka än tvärtom) vid sidan om en tydlig deglobaliseringsanda (nearshoring) är två tunga faktorer som talar för högre inflationsnivå framgent än vad som har varit gällande pre covid. Förväntad bättre fart i den kinesiska ekonomin (som i detta nu exporterar deflation) utgör en annan bidragande sådan.
Är det något som jag tror att man med säkerhet kan säga om det nyss inledda börsåret så är det nog att det lär bli ett minst sagt intressant och säkerligen ett svängigt sådant. Bortsett allehanda mer eller mindre förväntade ekonomiska utfall finns ju även presidentval i både Ryssland och USA på årets agenda. Lägg därtill allt det oväntade som tenderar att inträffa och jag kan nästan utlova att det inte blir något tråkigt börsår.
