Dyrköpta läxor

En som möjligtvis kan ha missat det eller helt enkelt låtit bli att följa den ”diplomatiska regeln” var Saudi National Banks ordförande, Ammar Al Khudairy som på mediernas fråga om den saudiska banken skulle ställa upp med kapitaltillskott för Credit Suisse svarade: ”Absolut inte”.

Vad han i just det ögonblicket säkert inte visste var att hans korthuggna replik kommer att gå till finanshistorien. Det blev nämligen startskottet för ett drev som bara några dagar senare ledde till att UBS tog över den schweiziska banken för ett pris som understeg marknadspriset med råge. Det är inte ofta som man ser uppköp med negativ premie och om sådana försök göras gäller det i regel i rena skräpbolag.

Om just Credit Suisse, vars ordförande för övrigt lägligt nog heter Lehmann i efternamn, var ett sådant eller inte finns det delade åsikter om. Det är ingen hemlighet att banken har varit inblandad i en rad härvor genom åren vilket har gjort att man sedan många år tillbaka har dragits med dåligt rykte. Det är således inte någon tillfällighet att just Credit Suisse blev den bank som råkade i trubbel när bankfrossan började sprida sig i USA. Mer otippat var kanske att det var en av huvudägarna som tippade det över kanten med sitt uttalande. Men märkligt nog är det precis vad som tycks ha hänt.

Credit Suisse är en bank som har tampats med problem åtskilliga gånger men likt katten som uppges ha nio liv, har man gång efter annan lyckats reda ut alla härvor. Kanske hade man lyckats även denna gång om inte nämnda intervju hade ägt rum? Det får vi aldrig veta. I dagens tidevarv där internet och sociala medier sprider nyheter (sanna som osanna) med blixtens hastighet kan konsekvenserna bli ödesdigra.

För säga vad man vill men bland dagens scoopjagande medier var det naturligtvis få som ville lyssna till ordförandens nedtonade uttalanden om att frågan kring eventuella kapitaltillskott i grund och botten var rent hypotetisk. Credit Suisse hade nämligen aldrig frågat om det och utifrån det den saudiske affärsmannen trodde sig veta förelåg det heller inte något sådant behov. Banken var välkapitaliserad trots att dess aktie hade haft en tuff period under 2022 och även 2023. Den braskande och minst sagt clickvänliga rubriken i medierna blev dock att huvudägaren inte ville rädda banken. Drevet drogs igång och sedan gick det fort utför. Redan några timmar efter intervjun var aktien ned 30%.

Det blev med andra ord en dyr nota för en stunds uppriktighet. Den saudiska banken förlorade uppskattningsvis 1,2 miljarder dollar medan ägarna av vissa särskilda obligationer förlorade allt. Det finns säkert en och annan som inflikar att det inte drabbar någon fattig men det är förstås inte så mycket till hjälp att de som råkar ut för förluster inte står och faller med dem. Tvärtom. Det är nog tur i oturen att så verkligen är fallet (alla förluster har dock sannolikt inte kommit upp till ytan ännu). Det vore betydligt värre om motsatsen gällde.

12 miljarder kronor som ju saudiernas förlust motsvarar är för övrigt enbart dryga hälften av vad svenska pensionsförvaltaren Alecta uppges ha förlorat på den amerikanska bankkollapsen där man hade lyckats med bedriften att pricka tre stycken nischbanker som skulle visa sig bli de allra första att få problem. Det om något visar magnituden i Alectas klavertramp. Självfallet finns det fler förlorare och sannolikt är det just dessa som marknaden fokuserar på att hitta nu. Det kan ta tid. Den finansiella marknaden är nämligen så pass sammanflätad idag att det ofta är svårt att förutspå var problemen kan dyka upp härnäst. Att man inte har exponering mot en av de krisande bankerna är ingen garanti för att man går oskadd därifrån då man i själva verket kan ha exponering i andra eller tredje led.

Just ovanstående osäkerhet kan tyckas vara skäl nog för FED att låta bli att höja räntan ikväll (marknaden estimerar 25-punkters höjning). Inflationen i all ära men just nu tycks den faktiskt vara på väg ned (sju påföljande månader med sjunkande headline siffra). För det andra så är det just höjningarnas magnitud på kort tid (4 x 0,75 bland annat) som ledde till att Silicon Valley Bank (och eventuellt flera) fick problem. Självfallet kan man som utomstående hävda att ledningen i SVB hade tagit enorma risker som helt enkelt slog bakut. Så var det förstås. Inte tu tal om det.

Med det sagt var det få som för ett år sedan kunde föreställa sig hur brant räntestegringen skulle vara när FED för exakt ett år sedan höjde räntan för första gången med 0,25%. I det läget var inflationen faktiskt betydligt högre än vad den är idag (8,5% i årstakt). Faktum är att när den (inflationen) låg på dagens nivå (6%) var räntan 0-0.25% och betraktades av FED som temporär. Mot bakgrund av denna prognos (att inflationen sjunker tillbaka varvid räntan förblir låg under överskådlig tid) framstår inte SVBs strategi som direkt märklig så vitt jag har förstått upplägget.  

Frågan nu är förstås om det som händer är förstadiet till ett nytt ”Lehman-moment”? I ärlighetens namn tror jag inte det men trots det går en ny finanskris inte att utesluta. Utvecklingen är oerhört dynamisk och sakernas tillstånd förändras snabbt, ibland till följd av enskilda spontana och ogenomtänkta uttalanden såsom fallet var med Credit Suisse. Bankverksamhet är en förtroendebransch och när tillräckligt många tappar det blir systemet bräckligt. Att det just nu dessutom finns starka krafter som gärna skulle vilja se det västerländska finanssystemet fallera råder det heller inga tvivel kring. Vi kan därför utgå ifrån att det pågår ständiga påverkansaktioner och ryktesspridning i bakgrunden.  

Läget är tveklöst allvarligt och vaksamhet på sin plats. Men oddsen för att världen inte går under den här gången heller, bör ändå vara i favör.