Eftertankens kranka blekhet
I förra veckans krönika nämnde undertecknad att den allra närmaste börsutvecklingen (3-6 månader) kan vara avhängig av först och främst två faktorer, geopolitik och energitillgång under höst och vintern. Som läget är nu är det onekligen låga odds på att det senast nämnda lär bli huvudämnet under de kommande månaderna.
Först publicerad i Stockpicker Newsletter 1972 (17 augusti 2022)
Få kan väl ha missat att vi till följd av Ukrainakriget har med en riktig energikris att göra. Det är dock inte kriget i sig som har orsakat själva problemet. För faktum är att energitillgången har varit relativt tight redan innan Rysslands invasion av Ukraina blev ett faktum i februari. I Kina hade man exempelvis redan en tid innan dess ökat användningen av kol för att klara av energibehovet. Kriget som sådant har snarare underlättat för landet än tvärtom.
Eftersom västerländska ekonomier har valt att minska sina inköp av ryska fossilbränslen har man den marknaden ”för sig själv”. Ryssland har de facto blivit något utav en hovleverantör av råvaror för asiatiska ekonomier. Enligt en del bedömare paketeras en del av dessa om för att säljas vidare till just Europa med god förtjänst eftersom de säljs till marknadspriser medan de köps in från Ryssland till rabatterade sådana. Ett tydligt exempel på när sanktionerna inte riktigt tycks fungera som de var tänkta.
Ovanstående gör att länderna i Asien inte befinner sig i samma utsatta läge som exempelvis Europa gör. Även i Nordamerika är det förhållandevis stabilt. USA och Kanada är i stort sett självförsörjande på energi. Skulle behovet för mer el uppstå har de möjlighet att likt Kina återgå till att elda med kol eftersom de har gott om råvara och många välfungerande kolgruvor i Nordamerika.
På vår kontinent är läget helt annat. I Europa är vi nämligen helt beroende av importerad energi som dessutom prissätts i dollar (en av anledningarna till att valutan har uppvisat sådan styrka mot exempelvis euron). EU:s klimatagenda tillsammans med en del svårförklarliga beslut (såsom stängning av tysk kärnkraft efter Fukushimaolyckan) har medfört att man har fasat ut en del planerbar energi till fördel för mindre tillförlitliga lokala energikällor. Missförstå mig rätt här, jag har inget emot att så sker men det rimliga vore att fasa ut sådant som ej längre är önskvärt först efter att man säkerställt tillgången av annat. Så blev inte fallet utan istället valde Europa att förlita sig på ryskt energiflöde i de fall som den lokala energiproduktionen inte räckte till. Resten är som man säger: historia.
Det är förstås alltid enklast att vara efterklok. Läget är dock nu som det är och energikrisen håller greppet om Europa. De senaste veckorna har förvisso oljepriset sjunkit vilket torde vara välkomna nyheter. Huvudanledningen är dock inte bättre tillgång utan svaga konjunkturdata från såväl Kina som Europa samt givetvis även recessionshotet från USA. Den stora frågan är dock hur långvarig priseffekten blir. Eftersom priset på naturgas har blivit skyhögt till följd av strypta leveranser från Ryssland har flertalet tyska industriföretag ställt om till att användning av raffinerade oljeprodukter (ett sätt att spara gasen för den viktiga vintersäsongen).
Säg dock den olycka som kommer ensam. Värmeböljan som sveper över Europa har fått floderna att torka vilket medfört transportsvårigheter för både kol och diesel som en följd av låga vattennivåer. Det varma vädret har samtidigt medfört att också länder som Norge som just nu (tillsammans med bl.a. Sverige) hör till de främsta el-exportörerna har gett besked att de kan tvingas strypa exporten som en nödvändig åtgärd för att värna om inhemska behov.
Det är svårt att inte tycka annat än att Europa har dragit det allra kortaste strået vad energitillgången beträffar. Och eftersom merparten av ekonomisk aktivitet härrörs från just tillgången till (helst billig) energi blir utgångsläget oerhört bekymmersamt inför höst och vinter (men även på längre sikt). Tyvärr gäller detta numera även Sverige som under lång tid har haft mycket konkurrenskraftiga elpriser som dock numera är ett minne blott som en följd av att också våra politiker har beslutat om att genomföra en omställning utan att säkra produktions- och överföringskapacitet först. Räkna därför med att läsa i Q3-rapporterna om rejält ökade energikostnader som man inte fullt ut kan kompensera sig för. För elintensiva bolag kan det rent av bli tal om behovet av vinstvarningar.
Så sent som i veckan gav exempelvis Rottneros besked att man stänger av en sina produktionsanledningar till följd av att man i rådande läge saknar förutsättningar för långsiktigt hållbar lönsamhet. Risken är stor att fler liknande dystra besked kommer att levereras från fler såväl svenska som europeiska bolag. På längre sikt finns det hög risk att vi går miste om en hel del investeringar som våra ekonomier så väl behöver. Även här fördel USA/Asien.
I det korta perspektivet avgörs nog energifrågan av vädret. Detta är inget vi kan påverka utan här och nu kan vi egentligen enbart hoppas på att vi till våren kan säga att ”vi hade åtminstone tur med vädret”. Mild men däremot lagom blåsig höst/vinter är önskescenariot för Europa. På längre sikt måste det till någon lösning på energilagringsfrågan så att den el som produceras från förnybara källor kan lagras i större skala. Det är säkert inte gjort i en handvändning men som vi alla vet är nöden uppfinningarnas moder.
