Energikris, börsvinter och skräckscenarion till trots. Börsen kan stå högre om ett halvår
Mörker kommer. Innan ni eventuellt kastar er över säljknappen så kan jag kanske förtydliga att det inte är börsutvecklingen som jag syftar på utan snarare vädret (årstiden).
Om börsens framtida utveckling vet jag ungefär lika lite som någon annan där ute. Att vi däremot har gått in i den kalla höst- och vinterperioden och att det egentligen enbart kan bli mörkare och kallare med tiden, är nästintill säkert. Nästintill lika säkert som döden och skatterna är.
Innan jag för säkert hundraelfte gången påpekar att aktier är en vintersport, har vi först hösten att avverka. Och den perioden är som klippt och skuren för att utmåla diverse skräckscenarion (Halloween passar verkligen utmärkt in i bilden). Att det historiskt har inträffat en och annan uppmärksammad börsbaisse just i oktober bidrar säkerligen till att bygga negativ aura kring nämnda period. Naturligt eller ej? Ingen aning men högst mänskligt. Det finns ju alltid saker att oroa sig för och kanske blir oron mer påtaglig när mörkare tidsperiod anländer.
Under de senaste veckorna har man kunnat läsa om allehanda möjliga hot. Från annalkande energikris till en påtaglig risk för stagflation eller till och med hyperinflation som Jack Dorsey (Twitters och finansbolaget Squares grundare och VD) varnade för i helgen. Känner ni vibbarna från domedagen? Lätt hänt.
Jag vill inte på något sätt förminska riskerna i ett läge då vi har haft en lång börsuppgång. En s.k. ”bull market” dör dock väldigt sällan av hög ålder. Normalt sett krävs det något annat för att punktera en börsbubbla (i slutet handlar det nästan alltid om en sådan). Allt som oftast har börsballongen faktiskt spräckts av centralbanker som har stramat åt för tidigt eller för kraftigt (alternativt låtit systemkritiska banker gå under som fallet var med Lehman Brothers). Här och nu är risken för detta inte särskilt påtaglig. Tvärtom tycker åtminstone jag att man tycks vänta alldeles för länge med att dra undan punschskålen från festen. Men nu är det som det är.
Skall börsen tappa kraft krävs det nog snarare att något omvälvande inträffar. Som jag tidigare nämnt framstår energikrisen som ett fullt legitimt hot som bör tas på allvar. Lösningar finns, i alla fall kortsiktiga över vintern, men det handlar om att både ge och ta. Europa skulle kunna få de mängder gas man behöver från Ryssland men måste då i sin tur godkänna gasledningen Nord Stream2 och indirekt göra sig beroende av Ryssland och Vladimir Putin. Detta vill man förstås inte och drar därför ut på tiden med beslutet. Det som återstår är att förlita sig på fransk kärnkraft som dock dels inte räcker åt alla, dels ännu inte är hållbarhetsklassad inom EU (striden kring det pågår).
Går den europeiska energikrisen att motverkas (om politisk vilja inom EU finns) så är läget desto svårare vad ”inflation” beträffar. Delar av den är säkert av övergående natur (transitory) men långt ifrån allt. Redan nu pågår exempelvis försöken att starta fabriker för halvledartillverkning för att slippa beroendet av Asien (både vad gäller rent geopolitiska aspekter men även transportmässiga sådana som ju har visat sig fallera när extra ordinära händelser såsom en pandemi inträffar). Så sent som förra veckan har exempelvis Pricer bestämt sig för att diversifiera sina tillverkningsenheter och dra igång viss tillverkning och montering i Tyskland. Ett annat svenskt företag, Note, firar redan nu framgångar av att det finns företag som väljer att producera närmare sina slutmarknader.
Ovan nämnda trend tror jag är här att stanna (och är nog enbart i sin linda). Det lär ofrånkomligen leda till högre kostnader (stora investeringar, dyrare arbetskraft m m ) och borde i sådana fall medföra någon form av bestående inflation på samma sätt som globaliseringen bidrog till att trycka ned den. Vad denna slutligen landar på när alla kortsiktiga utbudseffekter ebbat ut är svårt att sia om men nog borde den vara högre än tidigare. I synnerhet som även råvaru- och energipriser förväntas förbli förhöjda i spåren av hållbarhetsomställningen.
Inget ont som inte för något gott med sig. Större andel produktion i Europa borde kunna medföra till att trycka ned den förhållandevis höga arbetslösheten (jämfört med USA). Inget sker förstås över en natt men även uppbyggnaden av nya tillverkningsenheter kräver arbetskraft. Här kan ju Northvolt i Norrland tjänstgöra som ett exempel.
Med lägre arbetslöshet faller i alla fall en av stagflationens beståndsdelar bort. Och faktum är att även avtagande tillväxt är mindre sannolik. Både nästa år och även 2023 förväntas den vara högre än vad den var under tiden från finanskrisen till pandemins utbrott. Risken för stagflation á la 70-tal (om nu någon minns den, jag gör det dessvärre inte) känns således som klart överdriven för att inte säga tämligen osannolik. Det finns ingen anledning att ligga sömnlös över nämnda hot. I alla fall inte här och nu.
Med blott ett par dagar kvar av oktober börjar det sakta men säkert bli dags att blicka framåt mot det vinterhalvår som snart inleds. Att det åtminstone historiskt sett har varit börsens allra bästa period kan möjligtvis lysa upp nu rådande mörker. Garantier finns det som bekant aldrig och i synnerhet inte på börsen. Såsom omnämnt ovan är det inte mycket här i livet som är särskilt säkert. Med det sagt blir jag långt ifrån förvånad om Stockholmsbörsen står 5–10% högre om ett halvår.
