Game changer för dollarn?
Häromveckan nämnde jag inom ramen för den här spalten att sannolikheten väl får anses vara hög att det vi just nu upplever kommer fylla framtidens historieböcker i den mån sådana kommer att finnas tillgängliga i en digitaliserad värld.
Av flera skäl. Invasionen av Ukraina är förstås i sig en historisk händelse allt annat lika men så även den västerländska responsen i form av långtgående sanktioner mot Ryssland. Det som onekligen sticker ut och som jag tänkte ägna veckans krönika åt, är frysningen av den ryska centralbankens tillgångar.
En del bedömare har liknat ovanstående vid ”en ekonomisk atombomb”. Man skall kanske vara försiktig med den typen av jämförelser när kärnvapenhot åter har dammats av och används flitigt i krigsretoriken, men nog är beslutet anmärkningsvärt långtgående. Så pass att det mycket väl kan vara starten på ett paradigmskifte på de finansiella marknaderna där den amerikanska dollarn har åtnjutit reservvalutastatus i 50 års tid. En epok som kan vara på väg att nå vägs ände när det nu visar sig att valutareserver i dollar enbart är säkra så länge som man delar amerikanska värderingar. I annat fall får man söka sig annorstädes (läs mot andra tillgångar) samtidigt som valutareserven mer eller mindre konfiskeras.
Ovanstående kan givetvis viftas bort som en överdrift. Röster om att dollarn skulle förlora sitt privilegium av att vara en reservvaluta har höjts länge utan att den typen av hot har ens varit nära att materialiseras förr. Trots krig och övrigt elände världen över. Inte heller sanktioner på oliktänkare är ju egentligen något nytt.
Den här gången är det dock inte enbart en regim utan även dess centralbank som stängs ute från det globala handelssystemet. Möjligtvis för att statuera ett tydligt exempel. För hur illa än minskad rysk export av nödvändiga råvaror påverkar Europa, så är landet i sig en lilleputt i globala handelssammanhang. Det är däremot inte länder som Kina vars ledningar likt Putin har något annorlunda syn på den demokratiska processen och angränsande, mindre länders suveränitet. Utvecklingen i Hong Kong eller Taiwan kan ju tjänstgöra som tydliga exempel här.
Varför är det som hänt så intressant då? Jo, till saken hör att exempelvis just Kina har stor del av sin valutareserv i amerikanska dollar. Ödet som drabbade Ryssland lär sannolikt fungera som någon form av tankeställare. Det mest troliga är att man framgent väljer att diversifiera bort beroendet från den amerikanska valutan på samma sätt som Europa tänker minska sitt beroende av rysk energi. Det lär inte ske idag, imorgon eller i år ens men väl på lite sikt.
Hur exakt man från Kinas håll kommer gå till väga är sannolikt något som många funderar på i det här skedet. Så även kineserna själva. Men oddsen är låga för att amerikanska statspapper inte längre kommer toppa kinesiska inköpslistor. Det ställer förstås till det något för exempelvis FED när en vanligtvis stor köpare försvinner och kommer att behöva ersättas. Det gör även att efterfrågan på dollarn kan minska.
Det lär dock bli fler följder. Vill man inte hålla överdrivet höga dollarreserver finns det ingen direkt anledning att använda valutan för handel med exempelvis olja som ju dollarn sedan 70-talet alltid varit synonymt med. Att man kommer att köpa olja från Ryssland i annan valuta är tämligen givet eftersom ryssarna numera inte får handla med dollar. Röster har även höjts för att oljeproducenter i Mellanöstern överväger att acceptera yuan som betalningsmedel för sin olja. Hastigt och lustigt kan all oljehandel hos världens största importör ske utan dollarns inblandning. Även Indien som ju är en annan stor inköpare av olja uppges ha visat intresse för rysk olja (och även konstgödsel) och kan mycket väl tänka sig köpa utanför dollarsystemet.
Eftersom oljehandel står för en signifikant del av den globala handeln lär en förändring enligt ovan onekligen påverka valutabalansen. Idag står dollarn för ca 40% av den globala handeln med euron strax bakom (ca 35%)*. Problemet med den europeiska valutan är dock dess tämligen korta historik samt Unionens minst sagt skakiga historik där så gott som varje (frekvent återkommande) kris väcker spekulationer om valutans existensberättigande. Här kan det dock påpekas att även Europa hade sannolikt gynnats av att köpa in sin olja från exempelvis arabländer i euro som man kontrollerar via ECB (läs: har möjligheten att öka mängden av på samma sätt som FED gör med dollarn). En åtgärd som i sig hade gjort euron till de facto största valutan i den globala handeln.
Att Euron skulle ta över tronen och bli en framtida reservvaluta är dock föga troligt. Dels har Europa vidtagit exakt samma åtgärder mot Ryssland som USA, dels är man numera nära allierade med USA. Samma sak med det brittiska pundet som står för knappt 6% av den globala handeln. Det är dubbelt upp mot kinesiska valutans andel* (som dock lär växa). Jag har samtidigt svårt att tro att världen skulle vilja överge dollarn till förmån för en valuta som präglas av kapitalkontroller och konstlad prissättning vilket kännetecknar Kinas yuan. Kvar blir då sådant som guld eller kryptovalutor vars stora fördel utgörs av att de är landsoberoende. Guldet kan därtill lagras lokalt inom det egna landets gränser vilket av säkerhetspolitiska skäl kan vara att föredra såsom det ryska exemplet visar. Här har centralbankerna redan börjat öka sina inköp medan jag antar att volatiliteten och komplexiteten av kryptovalutor fortfarande avskräcker.
Ovanstående är huvudanledningar till varför ett eventuellt skifte från dollarn lär ta tid. Idag finns det helt enkelt inga uppenbara alternativ. Icke desto mindre kan bollen trots det ha satts i rullning.
*källa: Reuters
