Happy days are here again?
De som väntar på något gott väntar aldrig för länge. En klassisk men ack så sann klyscha.
Efter nära ett år med massvis av motgångar har de senaste veckorna äntligen bjudit på en tydligt uppåtgående börstendens. För faktum är att Stockholmsbörsen har inte mindre än fem positiva börsveckor i följd bakom sig. Tittar man på det något smalare OMXS30-index som består av de allra största bolagen är den positiva sviten ytterligare två veckor längre än så. Börsentusiast som man är vill man nästan likt Gert Fylking utbrista: Äntligen!
Sedan Stockholmsbörsen bottnade 13 oktober (OMXSPI noterades då vid 682 som lägst i år) har index stigit med ca 20% som mest när det 14 november noterades vid 820. En kraftig rörelse allt annat lika. De flesta känner säkert till att uppgångar som överstiger 20% generellt brukar beskrivas som ”bull market” medan motsvarande storlek på nedgångar utmynnar i att ”bear market” råder. Har den negativa trenden vänt?
Omöjligt är det definitivt inte. Läser man olika medier tycks de allra flesta anse att de senaste veckornas börsuppgång är ett klassiskt ”bear market rally” dvs en kraftig upprekyl i en stadig nedtrend. Just denna gängse negativa syn talar möjligtvis för att vi verkligen kan ha med en begynnande uppgång att göra. Är det något vi vet gällande konsensus så är det att den i regel har fel. När alla tittar åt ett och samma håll så har man väldigt lätt att missa vad som egentligen sker.
Inget är dock naturligtvis svart eller vitt och hur det verkligen ligger till får vi inte reda på förrän i efterhand. Fram till dess kan vi egentligen enbart spekulera. Jag vet att det är oerhört trist konstaterande, man skulle ju onekligen vilja ha raka besked avseende vad som gäller framgent. Men så enkelt är det faktiskt inte då ingen av oss har facit. Varken FED, makroekonomiska bedömare där ute eller för den delen jag själv.
Det som stärker konsensusbilden av ett bear market rally är flertalet strikt tekniska faktorer. En sådan är det faktum att börsuppgången har varat mer eller mindre exakt 30 kalenderdagar från bottennivån till toppdito. En och annan uppmärksam läsare av mina spalter kommer säkert ihåg att jag nämnt att det är oerhört vanligt förekommande att den typen av rörelser följs av någon form av motreaktion. Lägg därtill det faktum att OMXSPI har slagit emot sitt 200-dagars glidande medelvärde underifrån och någon form av åtminstone rekyl känns än mer sannolik. Det är oerhört sällan som index/aktier lyckas forcera den typen av ”psykologiska hinder” vid ett första försök. I synnerhet då nämnda medelvärde dessutom har en fallande lutning.
En annan faktor som stödjer ett närliggande rekylscenario är det faktum att det åter är optionslösen på de amerikanska börserna i veckan. Majoriteten av börsveckorna då detta skett i år har haft nedåtgående tendens. Om så skulle bli fallet ännu en gång vore det knappast en skräll. Tvärtom nästan en önskvärd nedkylning efter senaste tidens ”börsrally” inte minst som det möjligtvis kunde lägga grund för en ny stark månadsskiftesrörelse. Historiskt sett har månadsskiftet november/december med start omkring 25/11 +/- någon dag, haft förmåga att bjuda på bra börs. Ibland så pass bra att många i det läget börjar prata om det klassiska ”tomterallyt”.
Helt oavsett om vi får se någon form av tillbakagång i närtid är det därför långt ifrån detsamma som att det måste handla om återupptagen nedtrend. Sentimentet har onekligen stärkts på senare tid och den domedagsstämning som gällde för ett antal veckor sedan är inte längre lika påtaglig. USA:s och Kinas presidenter träffades häromdagen och skakade till och med hand samtidigt som det milda vädret gör att energikrisen i Europa hittills har uteblivit. Lägg därtill att inflationen ser ut att vara på väg ned tillsammans med amerikanska långräntor och dollarn och det är inte svårt att förstå marknadens ökade optimism. Förvisso är det alltjämt lite väl tidigt att ropa faran över men det faktum att vi befinner oss i en vanligtvis stark börsperiod gör förstås inte läget så mycket sämre.
