Happy days are here again…

Efter en kortvarig svacka i anslutning till det senaste kvartalsskiftet då OMXSPI-index backade under fyra veckor i följd, har börsen återtagit den tidigare så positiva trenden. Den gångna veckan var nämligen den femte i följd som Stockholmsbörsen stiger. Bjuder även nästkommande vecka på uppgångar lyckas OMXSPI tangera bedriften från februari/mars då det blev sex påföljande börsveckor med stigande indexvärden. Det vore tämligen unikt då den typen av långa sviter är relativt sällsynta.   

Ni som följer mina spalter har säkert märkt att jag har viss fäbless att gå emot rådande konsensus. Sådant sker i regel på gott och ont då rådande trender i regel kan pågå betydligt längre än vad man normalt sett kan tänka sig dem göra. Därför är det i regel oerhört få förunnat att pricka vare sig toppar eller bottnar. Har du försökt och misslyckats är du långt ifrån unik. Tro mig.

Förra veckan antydde jag att luften började bli tämligen tunn på nuvarande börshöjder och att det därmed inte vore onaturligt om någon form av nedkylning blev aktuell inom kort. Så här långt har man väl knappast kunnat tala om att en sådan har inträffat även om vi kanske inte står så värst mycket högre än senast. Men det är just små men stadiga uppgångar som i regel visar trendstyrkan. Kraftiga och plötsliga rörelser åt endera håll är i regel inte särskilt varaktiga.

Nog finns det också skäl till den just nu ihållande optimismen. Riksbanken sänkte räntan nyligen för första gången på drygt åtta år och gav därtill antydningar om att fler sänkningar kan bli aktuella lägre fram i år. Det gjuter förstås mod i den hårt skuldsatta svenska befolkningen som nu kan blicka fram emot om inte kraftiga lättnader så i varje fall inte någon försämring av köpkraften.

Ovanstående borde förstås leda till en starkare konjunktur och små tecken på detta har vi börjat se under de senaste månaderna. Fler lär säkert komma när även ECB sänker räntan (juni?) samtidigt som både vår och andra europeiska regeringar vågar stimulera. Lägg därtill att vi har gått med i Nato och behöver rusta upp såväl försvaret som infrastrukturen på flertalet håll i landet, och den spirande optimismen kring svensk ekonomi (samt börs) är lättare att förstå.

Med allt det sagt växer förstås inte alla träd till himmeln och de som eventuellt gör det behöver tid. Marknaden har en benägenhet att dels gå händelserna i förväg, dels överdriva (överskatta?) alla typer av trender. Det har vi sett många gånger förr. Här och nu extrapolerar man de goda nyheterna och eftersom det finns gott om sådana börjar konsensussynen bygga på att det bara är att ”tanka aktier och ligga long”.

På medellång sikt (6–12 månader) är det fullt möjligt att de optimistiska marknadsbedömarna får rätt. De rapporterade vinsterna har överträffat marknadens förväntningar där inte minst den kanske viktigaste rapporten av dem alla, Nvidias, slog dem med råge. I just detta fall kan man inte beskylla marknaden för att ha lagt ribban lågt direkt. Tvärtom, det var skyhöga förväntningar som bolaget, ännu en gång, slog. Det är inte utan att man som utomstående bedömare blir imponerad.

Om Nvidias nuvarande prestationer sedan kan rättfärdiga dagens kurs är förstås en helt annan femma. Att värderingen är skyhög är naturligtvis svårt att komma ifrån. Men så länge som prestationerna ser ut som de just nu gör, lär inte många ligga sömnlösa över det. Som så många gånger förr extrapolerar man den nuvarande tillväxten och lönsamheten långt in i absurdum. En strategi som kommer att fungera tills… den inte gör det längre. För förr eller senare dyker det givetvis upp både konkurrenter och kanske rent av nya teknologier eller annat som ritar om kartan. Var så säkra.

Här och nu gjuter den starka rapporten olja på börsvågorna. Samtidigt noterar jag även att det inte enbart är börsindexen som stiger. Det gör även flertalet råvaror. Tidigare kunde man fascineras av kraftiga uppgångar för exempelvis kakaopriset. Uppgången där har nu avtagit och istället är det andra råvaror som rusar (som apelsin). Och även om den viktigaste av dem alla, oljan, håller sig ”i skinnet” finns det flertalet andra viktiga råvaror som uppvisar kraftigt stigande tendens. Industrimetaller som aluminium, bly, koppar, zink men även ädelmetaller som silver och guld har ökat rejält i pris i år.

Ovanstående kan förstås tyda på förväntningar om stegrad global konjunktur vilket i sig torde vara positivt men kan samtidigt leda till en ny inflationsimpuls längre fram. För faktum är att när väl inflationen väl har fått fäste så har den åtminstone historiskt haft en tendens att återkomma i flertalet påföljande vågor. Huruvida så blir fallet även den här gången vet förstås varken jag eller någon annan men prisutvecklingen på sina håll antyder att förväntningar på större räntesänkningar mycket väl kan vara väl höga även nu när de justerats ned. Skulle inflationen återkomma blir det förstås svårt för exempelvis FED att motivera sänkningar i år eller för den delen nästa år. Detsamma skulle kunna bli fallet om den globala konjunkturen stärktes så pass påtagligt som råvarupriserna just nu antyder.

Missförstå mig gärna rätt, jag vill inte förmå någon att överge börsen. Långt ifrån! Så länge som trenden är uppåtriktad (och det är den nu vilket vi troligtvis får bekräftat nästa vecka när en ny avstämning av min tekniska trendmodell blir aktuell i samband med ett nytt månadsskifte) talar det mesta för att man ska ligga överviktad i aktier. Det jag vill få fram är nog snarare att det kanske inte här och nu som bästa köpläget uppenbarar sig. Även starka börsår tenderar nämligen att ha minst en och ibland fler rekyler på omkring 5–7% insprängda i den annars stigande trendkurvan. Jag misstänker att 2024 inte blir annorlunda i det avseendet.