Har småbolagen nått botten?
Trots att flera av Riksbankens ledamöter vid flertal tillfällen har påpekat att styrräntan sannolikt kommer att höjas i november, valde direktionen att låta den ligga kvar på 4% när de väl sammanträdde förra veckan.
Brasklappen man passade på att kasta in var att den mycket väl kan behöva höjas i februari. Sannolikheten för det bedömdes enligt Erik Thedéen vara ungefär 50/50.
Skall man som lekman våga sig på en gissning så är den (sannolikheten) troligtvis i favör för att det inte heller i februari blir någon ny höjning. Men det kan förstås inte Riksbankschefen av förklarliga skäl säga rakt ut. Dels eftersom han naturligtvis inte kan vara säker på det (omvärldsfaktorer kan ju förändras), dels eftersom det skulle kunna frambringa oönskade reaktioner. Inflationen om än tydligt fallande är ju fortsatt hög och målsättningen är att den nedåtgående trenden ej skall avstanna.
Med ovan sagt är det oerhört positivt att Riksbanken för första gången på oerhört länge väljer att ta hänsyn till ekonomins nuvarande tillstånd utöver historiska siffror som ju all form av statistik avspeglar. Den typen av agerande lär sannolikt stärka centralbankens förtroende såväl på hemmaplan som utomlands. Det senare nämnda skulle kunna leda till kronförstärkning, en tendens som vi faktiskt har sett under den senaste veckan.
Just kronans svaghet ansågs för övrigt av många vara det främsta skälet till att Riksbanken borde höja räntan. Givet detta resonemang torde en utebliven höjning nyligen medföra ytterligare kronförsvagning. Så blev dock inte fallet mer än initialt. Tittar vi på kronkursen idag ligger den faktiskt högre än innan beskedet gavs. Det om något är en tydlig indikation på att det inte längre är ränteskillnaden som påverkar kronan utan utsikterna för den svenska ekonomin. En ny höjning hade naturligtvis inte kastat Sverige in i en djup kris men skulle definitivt inte ha förbättrat förutsättningar givet hur räntekänslig vår inhemska ekonomi är.
Exakt vilken effekt som den uteblivna höjningen får på den svenska ekonomin återstår förstås att se. Utan tvekan var det i alla fall välkomna besked för de svenska detaljhandlarna. Utebliven höjning kan kanske boosta konsumenternas förtroende under de för handeln så viktiga veckorna inför jul. Tittar man på Black Week allena tycks försäljningen ha varit i linje med fjolårets dito vilket utan tvekan får ses som ett styrketecken. Enligt SEB:s betalkortsdata verkar detaljhandeln (exklusive livsmedel) ha minskat med ca 2% jämfört med samma vecka ifjol. Onlinehandelns andel ökade dock i linje med ifjol.
Självklart skall siffror likt ovan tas med en viss nypa salt. Det är nog snarare regel än undantag att många köp under Black Week - i synnerhet online - görs på kredit som innebär att man väljer att få varan först och betala senare mot faktura. Detta dels som en försiktighetsåtgärd, dels för att underlätta eventuell retur om produkten inte skulle motsvara förväntningarna. Men att siffrorna matchar fjolårets är ändå ett styrketecken som jag ser det.
Hur vi än ser på läget är det svårt att undgå det faktum att den svenska ekonomin befinner sig i en tydlig svacka. Märkligt vore annat givet att den disponibla inkomsten beräknas ha minskat med ungefär 3%. Lägg därtill effekten av högre räntor och det skall naturligtvis mycket till för att vi skall klara av att upprätthålla konsumtionen på tidigare nivåer. Sedan återstår det förstås att se hur djup den ekonomiska nedgången blir. Så här långt tycks den inte alltför allvarlig och definitivt inte i den uträckning som marknaden tycks ha tecknat in. Med det sagt var Q3 ändå andra kvartalet i följd som svenskt BNP minskade jämfört med kvartalet innan. Det innebär att Sverige befinner sig i recession.
Eftersom aktiemarknaden är ett framåtblickande väsen har den förstås inte missat den svenska ekonomins utsatthet. Tittar vi på småbolagsindex OMXSSCGI som avspeglar den svenska konjunkturen bättre än vad OMXS30 eller OMXSPI gör, har den i slutet på oktober nått sin lägsta nivå sedan hösten 2020. Detta efter att ha fallit från januari 2022 då toppen träffades. Längden på nedgången fram till oktober var såldes nära 22 månader vilket faller ganska väl inom ramen för större utdragna korrektioner som sägs pågå mellan 18 till 24 månader.
Tittar vi sedan på nedgångens magnitud motsvarar den ca 35% från topp till botten. Covid-19 kraschen som de flesta minns bäst innebar exempelvis en nedgång om 38% för småbolagsindex. Att jag benämner den i kraschtermer beror på den korta tid som nedgången pågick (4–5 veckor). Ställer vi sedan nedgången i relation till hela uppgången från lågpunkten i mars 2020 till toppen i januari 2022 ser vi att 50% av den uppgången har korrigerats. Även den passar ganska väl in på komplexa korrektioner som i regel sträcker sig från 38–62%. Det har givetvis funnits både större sådana och mindre sådana men de s.k. fibbonacci talen (38, 50-, 62) har faktiskt stämt förvånansvärt ofta.
Om botten träffades för en månad sedan är förstås lite väl tidigt att uttala sig om. Omöjligt är det däremot inte och som jag nämnt vid ett par tillfällen är det i regel vägen ur recession som är den allra mest värdeskapande i aktiesammanhang. Även här lär aktiemarknaden ligga en bra bit före verkligheten. Kortsiktigt ser läget något ansträngt ut. Småbolagsindexet har stigit med drygt 13% under en månads tid och befinner sig i samma läge där det bottnade förra hösten. Här vore det med andra ord naturligt med någon form av andhämtningspaus. Någonstans i maggropstrakten får man ändå känslan av att det värsta för småbolagens vidkommande kan vara över. Men osvuret är förstås alltid bäst.
