Har techbubblan brustit?

Och nog har också börsen, fram till slutet på förra veckan i alla fall, fortsatt uppåt. Men säg den lycka som varar. Precis som allt det roliga tar slut förr eller senare upphörde även börshaussen över en (tors)dag. Genast har frågan väckts:

Har ”techbubblan” brustit?

Svaret på den här typen av klassiska miljondollarsfrågor är förstås att ingen vet, förrän i efterhand. Att rekyler kommer och går med jämna mellanrum vet vi alla. Att dessa kan bli både kraftfulla och snabba har vi också lärt oss, om inte förr så under våren. Sett ur detta perspektiv är det förstås inte direkt anmärkningsvärt att en del aktier kan backa med 10-15% när de tämligen rekylfritt stigit i kurs med allt från 50-100% (eller mer!) inom loppet av ett halvår.

En del av dem såsom Apple och Tesla exploderade uppåt på tillsynes bisarra grunder såsom aktiesplit som ju normalt sett ej bör påverka bolagens värden och om så bör denna påverkan vara marginell (efterfrågestyrd) och inte av den dignitet som nu blev fallet. Värt att påpeka är att exempelvis Tesla vars kurs sjönk 20% under tisdagen fortfarande står ca 20% högre än när splitbeskedet gavs för ca en månad sedan.

I just de två ovan nämnda fallen kan man onekligen prata om prisbubbla. För givetvis kan företagen anses vara fantastiska men det finns inget som tyder på att den senaste månaden har gett upphov till den typen av omvärdering. Det förefaller helt enkelt orealistiskt i synnerhet som inte mycket nytt har framkommit som i sig skulle innebära en i grunden helt förändrad syn på bolagen i fråga. Därav också att liknelsen med excesser som pågick 1999 är på sin plats.

Med det sagt måste jag ändå medge att det finns en del oroväckande tendenser i dagsläget. Tittar vi på historiska bubblor har dessa vanligtvis slutat med stora företagskollapser. I en rad fall har dessa dessutom hängt ihop med rena bedrägerier eller utstuderade spekulationsvågor. Kring millennieskiftet handlade det om exempelvis Enron och WorldCom, företagshaverier som fick hela marknaden i gungning. Inte ens dagens jättar som Amazon och Apple var långt ifrån att svepas med i kollapsvågen. Finanskrisen fick sedan som bekant Lehman Brothers som sitt stora omslagsnamn men också då var det många andra bolag som var riktigt illa ute. Och det är just detta som antyder att vi kan ha nått slutfasen av börshaussen. Alldeles nyss havererade ju ett av Tysklands allra största bolag, Wirecard och i helgen kunde man läsa att det var japanska Softbanks geniers optionsstrategi som var den främsta drivkraften bakom sommarens kursrallyn i en rad techjättars aktier.  

Med ovan nämnt behöver vi inte ha någon generell aktiebubbla på marknaden. Bredden i den senaste uppgången har varit begränsad till just techbolagen. Dow Jones respektive S&P 500 har fram till dags dato stigit högst marginellt sedan årsskiftet (Dow Jones har faktiskt sjunkit). Stockholmsbörsen har ökat med knappt 5%. Det är ingenting jämfört med Nasdaq som hade stigit med nära 35% när index stod i zenit förra veckan. Att den kraftiga uppgången har berott på FAANG-bolagen och Tesla är därmed omtvistat. I övrigt har haussen faktiskt varit relativt måttlig om det ens har funnits någon (bortser man från ”The Big Five” har det genomsnittliga bolaget i S&P 500 tappat i kurs i år).

Det är just ovanstående som gör att många bedömare tror (hoppas?) på någon form av återkomst för de s.k. värdebolagen. Och nog ligger det en hel del i detta resonemang vilket även vi har gett uttryck för i våra texter. Vi har faktiskt även ompositionerat Referensportföljen mot just värdeaktier och adderat aktier i bl.a. Bulten, Loomis och Telia under sensommaren. Detta eftersom de ekonomiska grundförutsättningarna förblir desamma som tidigare. Vi har ingen inflation i systemet (såsom begreppet definieras idag) trots oerhört mycket kapital i omlopp, räntor förväntas förbli låga under överskådlig tid och de ekonomiska hjulen sakta men säkert börjar snurra igen (även om det sker långsammare än många hade hoppats). Lägg därtill att det mesta indikerar att de allra flesta utdelande bolag kan återuppta dividender nästa år (och kanske rent av kompensera för uteblivna sådana i år) finns det goda skäl som talar för att en eventuell sektorrotation är inget annat än en sund företeelse.

Problemet är förstås att det inte finns mycket som är rationellt när datorhandel styr händelseförloppet. Skulle teknologiaktier fortsätta falla på bred front lär de med stor sannolikhet dra med sig övriga marknaden. Om inte annat så kortsiktigt. Coronafrossan var ju bästa tänkbara exempel på det. Bolag som i slutändan visade sig tjäna på eländet föll initialt på samma sätt som alla övriga gjorde. När aktier säljs på bred front och rädslan tar girighetens plats gäller någon form av omvänd FOMO. Man säljer helt enkelt först och frågar senare. Inte särskilt rationellt förstås men det är så det har fungerat sedan tidernas begynnelse. Att september/oktober (vid sidan om mars) därtill är historiska ”kraschperioder” påverkar säkert en och annan. I år har vi dock redan haft en krasch. Det borde nog kunna räcka kan åtminstone jag tycka.