I bästa Ingves anda

När veckans viktigaste marknadsbesked levererades i onsdags blev det inte alls vad åtminstone undertecknad, men även en rad andra bedömare, hade förväntat sig. Istället för en 25-räntepunkters sänkning drämde FED som bekant till med det dubbla. Därmed känns det för egen del lite som om Jerome Powell har gått i Stefan Ingves spår. Valde att överraska.

Jag har egentligen inte några synpunkter på huruvida beslutet var korrekt eller inte då jag utgår ifrån att man i kommittén agerar utifrån vad som anses vara bäst för den amerikanska ekonomin. Förvisso togs det inte enhälligt men majoriteten av ledamöterna stod bakom det och samtliga räknar även med att räntan kommer att sänkas mer under återstoden av detta år (två möten kvar). Att jag ändå blev överraskad beror snarare på hur man valt att kommunicera och även agera tidigare.

Det är förvisso inte första gången man sänker med 50 räntepunkter (paradoxalt nog gjorde man det exempelvis 2008 på exakt samma dag, den 18 september) men det hör ändå till ovanligheterna. Värt att omnämna är exempelvis att när räntan höjdes i ett läge då inflationen var 9% och inte längre bedömdes vara av övergående karaktär (”transitory” som det så vackert hette då), blev höjningen 25 punkter inledningsvis (mars 2022). Nu när inflationen ligger på dryga 3% och arbetslösheten en procentenhet högre väljer man alltså att inleda sänkningscykeln med 50 punkter.

Det är alltså inte beslutet utan snarare kommunikationen inför det som jag ställer mig frågande till. Det skiljer sig från hur man tidigare har agerat. Min känsla är därför att man bytte fot (från 25 till 50) relativt sent vilket möjligtvis också är anledningen till att marknadens förväntningar på 50-punkters höjning började stegras på allvar först några dagar innan FED:s besked blev publikt. Kanske handlade det om ofrivilliga läckor, kanske planterade sådana. Oavsett är det olyckligt givet hur viktigt förtroendet är i de här sammanhangen.

Att man valde gå fram via en dubbelsänkning tolkas av vissa bedömare som att man erkänner att man borde ha sänkt redan i samband med föregående möte i juli. Nu gjorde man inte det då och blev därför tvungna att ta höjd för det nu vilket om tolkningen stämmer väl får ses som rimligt. Det faktum att Jerome Powell tydligt nämnde att man inte skall se storleken på sänkningen som någon vägledning för kommande sådana stärker sannolikt denna tes. Om inget oförutsett inträffar utgår jag därför ifrån (för vad nu mina prognoser är värda) att man framgent sänker med 25-räntepunkter vardera på de två återstående mötena.

Det som skulle kunna rubba ovanstående är om arbetsmarknaden fortsätter försvagas. Att det är den och inte inflationen som numera är FED:s främsta fokus blev relativt tydligt om man lyssnade på centralbankschefens presskonferens efter räntebeskedet. Om inte annat så blev i alla fall min känsla att det som fällde avgörandet för storleken på räntesänkningen blev dels det svaga utfallet i juli, dels ytterligare revidering av nämnda siffra i augusti.

Som jag nämnt i min föregående krönika är ett sysselsättningsutfall understigande 100 000 personer definitivt oroväckande och då är det nog rätt att förekomma snarare än förekommas. Skulle även augustisiffran (142 000) revideras till ett femsiffrigt nummer är det långt ifrån omöjligt att det blir ytterligare 50 punkter redan i samband med novembermötet trots att det äger rum mer eller mindre i anslutning till presidentvalet (som i det läget kanske inte är avgjort). Innan dess får FED tillgång till ytterligare två stycken arbetsmarknadsrapporter (och en inflationsdito).

Nog om själva räntebeslutet. Den stora frågan är förstås inte hur stor sänkningen blev utan vad den eventuellt kan innebära för aktiemarknaden? Och här är svaret ganska tydligt. Det kan gå upp eller ned. Ja du läste rätt. För att åskådliggöra det har jag valt att låna in en graf som publicerades av Goldman Sachs Investeringsteam (de skarpaste hjärnorna där ute som man brukar säga).

Ur den framgår ganska tydligt att det som blir avgörande för hur marknaden utvecklas framgent är huruvida FED lyckas med mjuklandning av ekonomin eller ej. Undviker USA att hamna i recession har börsen god möjlighet att stå ca 15% högre om 10–12 månader. Blir det recession däremot torde det kunna bli en riktig utförslöpa under det närmaste året (-20%). Tidpunkten då vi vet vartåt det lutar inträffar ungefär ett par månader efter första räntesänkningen har ägt rum. Med andra ord borde marknaden välja väg kort efter att det amerikanska valet har ägt rum. Tålamod!