I blickfånget - Centralbanksvecka

Först publicerad i Stockpicker Newsletter 2013 (1 februari 2023)

Imorgon är det som bekant dags för ECB att göra det samma och som om inte dessa två storheter vore nog så står även Bank Of England på agendan att delge marknaden sitt beslut. Det kan man verkligen kalla för frosseri i centralbanksbesked.

Ingen kan förstås ha undgått det faktum att centralbankerna har spelat en central roll för världens marknader under de senaste åren. På så sätt rimmar namnet verkligen väl med den roll som de har tagit på sig. Sedan kan man förstås diskutera huruvida detta har varit bra för utvecklingen eller inte. För egen del är jag kanske inte helt övertygad om bankirernas förträfflighet. En skepsis som jag har vädrat i mina spalter åtskilliga gånger.

Att kritisera är förstås enkelt. När detta görs av en börsskribent såsom undertecknad kan det möjligen uppfattas som någon form av storhetsvansinne. Vem är egentligen jag att kritisera personer som bl.a. har fått ta emot Nobelpriset (såsom ex FED-chefen Ben Bernanke gjort exempelvis) för sina bedrifter? Nog inser jag problematiken och har därför full förståelse om min kritik tas med viss nypa salt.

Med ovan sagt har jag dock, likt alla andra, förmånen att kunna granska besluten i efterhand. Och faktum är att väl att med facit i hand stärks jag i uppfattningen att centralbankirerna långt ifrån är allsmäktiga vad framtidssynen beträffar. Tvärtom verkar de tillhöra oss vanliga dödliga trots all den statistik de har tillgång till. Tittar man på de ränteprognoser som har presenterats under de senaste åren slåss i alla fall jag av hur felaktiga de har varit. Ta bara den svenska räntebanan som ett exempel. Jag tror inte den har stämt någon gång under de senaste 10 åren. Som vän av ordning kan man nästan ställa sig frågan varför den presenterar ens? För exakt ett år sedan var prognosen som bekant att räntan skulle ligga still till 2024. När vi nu gått in i 2023 har den i USA höjts till 5% och hos oss till 3%.

När vi nu står inför multipla centralbanksbesked kan det vara på sin plats att ta långsiktig guidning med en ordentlig nypa salt. Om framtiden vet vi alla uppenbarligen lika lite och är det något som är säkert så är det väl snarast att det lär ske både ett och annat som förändrar synen framåt.

Tittar man på FED tyder det mesta på att man i stort sett bör vara klara med sina räntehöjningar. Kvällens höjning spås av de flesta bli 0,25% och kan faktiskt vara den allra sista (!) eller i varje fall näst sista i ordningen. Därefter är det högst troligt att man pausar åtstramningen för att se vilken effekt som alla höjningar får på ekonomin. Det är ju ingen hemlighet att räntehöjningars effekt infinner sig med viss eftersläpning. Hur lång period som det kan handla om varierar från land till land. Här är nog Sverige i täten givet hur stor del av befolkningen som har rörliga bolån för så är faktiskt inte alls fallet i exempelvis USA eller för den delen i flertalet europeiska länder såsom bl.a. Tyskland.  

Att just Sverige är bland de allra mest räntekänsliga länderna syntes i veckans BNP-siffra som överraskade tydligt på nedsidan under Q4. BNP sjönk med 0,6% jämfört med kvartalet innan. Därmed kan Sverige mycket väl ha hamnat i recessionsträsket. För inte blir det så värst mycket roligare av att Riksbanken ser ut att höja räntan med ytterligare 0,5% nästa vecka. Därmed ser den något svårbegripliga penningpolitiken ut att fortsätta (minusräntor i högkonjunktur och höjda räntor in i lågkonjunktur).

Att penningpolitiken är ett exempel på den upp och nedvända världen beror förstås på den sjukt svaga kronan samt höga inflationen. Och ECB naturligtvis, som ju i grund och botten avgör hur Riksbanken agerar. Därifrån förväntas en räntehöjning på just 50 räntepunkter imorgon behäftad med fortsatt hökaktiga uttalanden. Detta i synnerhet som den europeiska ekonomin håller uppe betydligt bättre än förväntat. Europeiskt BNP steg faktiskt med 0,1% i Q4 vilket ju var ett avsevärt mycket bättre utfall än vad de allra flesta förutspådde så sent som i höstas.

Hur börserna tar emot alla besked (på fredag kommer ju även arbetsmarknadsstatistiken från USA) återstår givetvis att se. Det är långt ifrån omöjligt att det kan bli tal om någon form av rekyl givet hur oväntat stark inledningen på börsåret har varit. Stockholmsbörsen steg exempelvis med 7,9% i januari och detta är den bästa inledningen sedan åtminstone 1996. Det säger sig självt att börsen inte kommer att hålla detta höga tempo i längden. Helt omotiverad är uppgången ändå inte om man ser det i ljuset av återöppnad kinesisk ekonomi samt betydligt bättre utveckling än förväntat i Europa (exklusive Sverige). Buy the dip?