I naturens famn

Först publicerad i Stockpicker Newsletter 1977 (7 september 2022)

Händelserna under den gångna veckan stärker mig i nämnda uppfattning.

Sent under fredagen blev det klart att det ryska underhållstoppet i gasleveranser inte var temporärt utan ett beständigt sådant. Som läget ser ut nu har gasleveranserna till Europa via Nord Stream 1 upphört för gott. Därmed har skräckscenariot som många befarat blivit verklighet. Lite självförvållat dessutom då man från Tysklands håll så sent som för någon vecka sedan nämnt att man ligger någon månad före plan vad gäller lageruppbyggnad av gasreserv för vintern. Kontraproduktivt är bara förnamnet. När väl nyheten nådde Kreml tog det inte lång tid förrän kranen stängdes av för gott.

Jag slutar aldrig att förvånas över de europeiska politikernas tafatthet eller kanske populism då jag antar att uttalanden av det här slaget som ovan nämnt sker i syfte att visa medborgarna hur väl man sköter sitt uppdrag. Liknande har vi ju hört även gällande vapenleveranser där man berättat vitt och brett vad man bistått Ukraina med i kampen mot Ryssland. Tidigare krävdes det en avancerad form av spioneri för att komma åt liknande uppgifter. Idag räcker det för Putins och hans lakejer att i stort sett slå upp en valfri europeisk nyhetstidning. Suck. 

Nåja, energikrisen är här och nu gäller det för samtliga europeiska länder att solidariskt kraftsamla för att klara alla de utmaningar som följer den under hösten och vintern. Det skadar kanske inte heller att hålla tummarna för att vädret blir humant. Det sista Europa behöver här och nu är nämligen en riktig vargavinter.   

Det finns dock inget ont som inte för åtminstone något gott med sig. De kraftigt stigande energipriserna gör att energitillförseln har hamnat högst upp på den europeiska agendan. Vi kan därför räkna med att man kommer att vidta åtgärder för att försöka lösa upp knutarna. Det är i riktiga krislägen som uppfinningsrikedomen är som störst. Och säga vad man vill men de ryska leveranserna kan ju knappast minska ytterligare. Nog för att läget är besvärligt men man brukar säga att det som inte dödar en, gör en starkare. Det mest sannolika borde därmed vara att om Europa överlever den här krisen (läs: håller ihop) så blir vi också starkare på sikt.  

Lätt blir det dock inte vilket redan syns i prissättningen av exempelvis euron som idag är svagare än på drygt 20 års tid. Det är inte många globala kapitalallokerare som söker sig till Europa numera. Tvärtom, standardrådet är väl att undvika just Europa för att istället söka exponering mot Asien (Kina stimulerar sin ekonomi sedan en tid och Indien utvecklas väl) som ju numera har tillgång till billig energi (från bl.a. Ryssland) och likaså Amerika (såväl nord som syd).

Energikrisens främsta utmaning (utöver att se till att det finns tillräckligt med värme och elektricitet) blir att mildra dess påverkan på den skenande inflationen. I annat fall finns det ju risk att ECB tvingas till väldigt kraftiga åtstramningar som i sin tur förvärrar den europeiska konsumentens tillstånd och fördjupar den ekonomiska nedgången ytterligare. Redan nu spekuleras det om 75-räntepunkters höjning av räntan i veckan men så ligger ju ECB ändå en bra bit efter exempelvis USA. Ju högre ränta desto större blir också påfrestningar på framför allt de sydeuropeiska ekonomierna, som i sin tur kan leda till nya europeiska slitningar i likhet med vad som var fallet för drygt 10-år sedan.

Går vi mot en Eurokris 2.0? Om inte annat så är det nog vad Rysslands president sannolikt allra helst skulle vilja se. Destabilisering av Europa är sannolikt enda sättet att lyckas åstadkomma vad han vill i Ukraina och i förlängningen kanske även på andra håll (Georgien, Baltikum, Moldavien osv). Detta då kriget så här långt inte alls tycks ha utvecklats såsom man hade väntat sig. Europeiska politiker och centralbankirer lär sannolikt göra vad som finns i deras makt för att parera utmaningen. Allt annat vore ju tjänstefel då det skulle innebära att alla uppoffringar gjorda hittills har varit förgäves.

Att det inte blir lätt visar den vanligtvis framåtblickande marknaden. Trots ett osedvanligt uselt år har Stockholmsbörsen åter fallit mot nivåer nära årslägsta noteringar. Helt oväntat är det förstås inte då hösten generellt inte är särdeles kul tid på börsen. Skall man se något positivt så är det väl det faktum att oron ofta tenderar kulminera under september/oktober. Så kan mycket väl bli fallet även i år. I alla fall om det visar sig att vi i år får tur med vädret. Träffsäkra meteorologiska långtidsprognoser kan därför bli hårdvaluta i år.