I väntan på vägledning
Knappt hade valborgsbrasorna slocknat, en händelse som per definition signalerar att vinterperioden är till ända, innan placerarna tycks ha kastat sig över säljknappen.
Huruvida detta var en följd av att allt för många valde att anamma ”sell in may” strategin samtidigt eller om nedgången (Stockholmsbörsen backade 1,7%) handlade om reaktion på att ytterligare en amerikansk bank har dukat under, låter jag vara osagt. Viss påverkan på sentimentet kan säkert även FED-mötet ikväll ha haft. Mer om just det lite senare.
Efter att närmast i det oändliga ha tjatat om att vinterhalvåret rent historiskt har tenderat att vara betydligt bättre än det sommardito som nu har tagit vid, kan det vara läge att fräscha upp minnet kring hur utsikterna för trendriktningen ser ut. Också i detta fall får det bli med hjälp av en möjligtvis uttjatad modell som de flesta av er säkert känner till vid det här laget. En modell som kombinerar värden kring månadsskiften i förhållande till långa glidande medelvärden (12- och 24 månaders).
Precis som vid samtliga månadsskiften sedan januari i år hamnade även april månads stängningskurs över det snabbare av de båda medelvärden (12-månaders) men en bit under den långsammare motsvarigheten (24-månaders). I grund och botten har ingenting således förändrats. Grundtonen är positiv (index håller ovan 12-månaders medelvärde) men någon signal om trendvändning till upptrend har fortfarande inte fallit på plats.
För att en sådan skall komma på plats krävs det att OMXSPI-index avslutar månaden ovan både 12- och 24-månaders glidande medelvärde. Det som saknas är med andra ord en passering upp över det långsammare av de båda (24-månaders) som idag befinner sig strax under 870-nivån. Egentligen, för att lyckan skall vara total, vill jag allra helst se att de båda medelvärdena dessutom har ett positivt förhållande till varandra. Med det menar jag att det snabbare av dem (12) skall ha korsat det långsammare (24) underifrån.
Ännu är vi inte riktigt där och det återstår förstås att se om vi hamnar i det läget vid någon av kommande månadsavstämningar. För att den optimistiska tolkningen ej skall behöva grusas krävs det dock att OMXSPI-index inte vänder ned under 12-månaders glidande medelvärde när kommande månadernas utveckling summeras. Den nivån (ca 800) kan därför fungera som någon form av en ny varningsnivå för alla er som eventuellt har ökat andelen aktier under inledningen på detta år. Får vi se månadsavslutning understigande 12-månaders glidande medelvärde är nedtrenden från 2022 dessvärre att betrakta som återupptagen.
Det som sannolikt sätter tonen på börsinledningen i maj blir redan tidigare omnämnda FED-besked samt även jobbstatistiken på fredag och därefter inflationsdito veckan efter förstås. När det gäller FED är det mesta nog sagt. De flesta tror på ytterligare en 25-punkters höjning som samtidigt blir den sista på ett bra tag. Det vore därmed en stor skräll om något annat kommunicerades ut av Jerome Powell och säga vad man vill men överraska brukar FED inte göra.
Det som däremot är högst märkligt är förstås att FED-höjningarna sker medan inflationstrycket faller kraftigt. Om aprils siffra fortsätter att sjunka med omkring 0,4–0,5% som snittet har varit de senaste månaderna, återstår förstås att se. Det som kan vara värt att påpeka är att inflationen mycket väl kan överraska på uppsidan just den här gången. Detta som en ren följd av underliggande baseffekter. Aprils siffra ifjol (8,3%) var nämligen lägre än mars motsvarighet (8,5%) innan inflationen sedan åter tog fart och steg mot rekordhöga 9,1% i juni.
Helt oavsett om inflationen ligger på 5% eller något lägre tycks nivån numera understiga FED:s styrränta (efter kvällen höjning till 5–5,25%). Att i det läget fortsätta höja känns aningen överdrivet och frågan är förstås hur restriktiv (åtstramande) den nuvarande nivån är på ekonomin. BNP utfallet i Q1 (blott 1,1%) antyder att temperaturen har kylts av påtagligt och risken för recession känns nu högre än på väldigt länge. Å andra sidan är just den här recessionen den mest förväntade någonsin varvid det inte alls är säkert att den påverkar marknaderna på samma sätt som de tidigare har gjort. En förväntad räntetopp torde därtill medföra att även dollarn får svårare att stärkas utan tvärtom bör minska i värde. Detta torde kunna ge aktiemarknaderna stöd.
