Indiens glimrande framtid

Landet som nyligen har gått om sin större granne (sett till landets yta) vad befolkningsstorlek anbelangar sägs befinna sig i samma läge som Kina var för 20–30 år sedan. Huruvida så verkligen är fallet eller ej har jag svårt att uttala mig om. Jag har nämligen aldrig varit i Indien och inte heller i Kina på den tiden det begav sig. Jag får helt enkelt förlita mig här på de som är påtagligt mer beresta än vad jag själv är.

Hyllningar gällande den indiska ekonomin är inte nya. De har kommit och gått genom tiderna. Det är dock först nu som det verkligen kan ligga mer än ett uns av sanning i lovorden. Från kammaren här hemma kan jag exempelvis enkelt konstatera att den indiska börsen har gått betydligt bättre än kinesisk dito på senare tid. Medan inte minst utländska placerare ser ut att fly Kina i all hast verkar det motsatta gälla Indien. Sensex-index nådde nyligen All Time High och har faktiskt utklassat många av världens börser under de senaste 2–3 åren. Därmed tycks den indiska ekonomin (samt dess börs) ha lyckats betydligt bättre den här gången än vid tidigare tillfällen då FED har stramat åt och oljepriset stigit. Dessa båda har nämligen åtminstone historiskt varit en hämsko för den ekonomiska utvecklingen i landet.  

Börsens utveckling de senaste åren indikerar onekligen att man inte direkt är först på bollen med att rikta strålkastarljusen mot landet i placeringssammanhang. Många andra tycks uppenbarligen redan ha löst biljett till framtidens ekonomiska framgång och då inte minst indierna själva. För säga vad man vill när det gäller exempelvis bristfällig infrastruktur som många utländska företagare klagar på, är det inget fel på den indiska digitala dito. Tvärtom uppges den tack vare enorm teknologisk kompetens höra till världens bästa. Detta innefattar även ett växande utbud av diverse investeringsalternativ och hit hör förstås nätbaserad aktiehandel, ett fenomen som indisk medelklass tycks ha upptäckt på bred front.

Tittar man historiskt har goda tider för den indiska ekonomin i regel lett till stark utveckling för exempelvis guldpriset. Guld har nämligen sedan urminnes tider alltid setts som den viktigaste tillgången som använts av indier för att överföra rikedom från en generation till nästa. Och medan efterfrågan har varierat från ett år till ett annat uppskattas närmare 25% av global sådan gällande fysiskt guld härstamma från just Indien.

Ovanstående vid sidan om den starka ekonomiska utvecklingen för landet kan mycket väl ligga som förklaring till den oväntat starka prisutvecklingen för guld som i år har nått nya rekord på så gott som samtliga valutor (nyligen även i dollar). Att jag skriver ”oväntat” beror förstås på att guldet normalt inte glänst i tider med stigande räntemiljö eftersom ädelmetallen inte avkastar något. Här kan givetvis tillväxtmarknadernas starkare utveckling finnas som en bakomliggande förklaring. Och är så fallet torde utvecklingen mycket väl kunna fortsätta.

Tittar vi på Indien specifikt har man exempelvis allt sedan kriget i Ukraina inleddes, både köpt billig rysk olja och säkert många andra viktiga resurser. Dessutom har man säkert fungerat som någon form av transitland av dessa (mot ersättning) till länder som av sanktionsskäl ej längre kan handla med Ryssland. Som om inte ovanstående var bra nog har man även kunnat göra det utan inblandning av amerikanska dollar vilket givetvis förenklar en hel del. Sett ur detta perspektiv är Indien tveklöst en nettovinnare på kriget. De framsteg som gjorts under de senaste två åren hade troligtvis krävt många gånger längre tid om inte Ryssland hamnat i luven med Väst.  

Ekonomisk tillväxt för landet gör förstås att även dess konsumentmarknad växer. Eftersom indier sannolikt är precis som alla oss andra kommer även de att efterfråga allt det vi gör. Med 1,4 miljarder människor bådar det tveklöst gott för den globala ekonomin. Och säga vad man vill men vi vet alla vad Kinas väg till att bli den ekonomiska stormakt man är idag, har fått för effekter på världsekonomin.

Att hitta klockren exponering mot den växande indiska ekonomin är förstås inte det allra lättaste. I Sverige finns det väl ett enda bolag som har Indien som hemmamarknad och det handlar givetvis om Truecaller. Det är dock en starkt nischad aktör som i huvudsak livnär sig på den volatila annonsmarknaden. Baksidan med det har blivit tämligen uppenbar under det gångna året. Vill man ha exponering mot traditionella lokala bolag finns det naturligtvis en uppsjö fonder med Indien som inriktning. I de lägena får man förstås förlita sig på fondförvaltarnas kompetens och oavsett hur det ligger till med den, betala tämligen dyra avgifter för det. Bästa alternativet här torde vara breda ETF:er. De amerikanska är dock svåråtkomliga i Sverige som bekant.

Ett annat alternativ är förstås att investera i företag som går in på den indiska marknaden. Idag har nämligen de flesta företagsledningar insett potentialen i att investera i Indien eller i indiska företag. I synnerhet som landet har en ung och dynamisk arbetskraft som därtill (till skillnad från Kina för 20–30 år sedan) ofta är välutbildad och drivs av företagande. Föga förvånande har vi under 2023 vid flertal tillfällen kunnat läsa om svenska bolag som gjort insteg i landet. Senast i raden av bolag som jag själv har uppmärksammat med det var Bulten via ett joint venture och VBG via företagsförvärv.  

Ett mer udda sätt att exponera sig mot växande indisk medelklass är… guld. Jag gissar nämligen att det dröjer ett bra tag innan de historiska ränderna går ur indierna och de landar i förvisningen att aktier i växande företag kanske är bättre investeringsalternativ än diverse glimrande ägodelar eller tackor av gula stenar. Fram till dess kan guldet mycket väl korrelera med landets tillväxttakt.