Inget sommar-OS i år heller?

Strax efter att förra veckans tidning gick till tryck blev det officiellt att inflationstakten (KPI) i USA uppgick till 4,2% samtidigt som kärn-KPI uppmättes till 3,0%. Det var avsevärt högre än de officiella förväntningarna som låg minst en halv procentenhet lägre.

Sett i det stora hela har dock inte så värst mycket förändrats. Marknaden fortsatte att sälja av tillväxtbolag (i synnerhet de där vinsterna ligger långt fram i tiden) medan de mer traditionella värdebolagen höll emot bättre. Någonstans måste ju pengarna fortfarande ta vägen och att placera dem i räntebärande låter inte som något superhäftigt alternativ för de allra flesta.

En intressant iakttagelse som undertecknad har gjort är att ädelmetaller, och då i synnerhet guld och silver, tycks för första gången på väldigt länge ha reagerat tydligt positivt. Detta kan vara en försiktig indikation på att inflationsförväntningarna verkligen börjat bita sig fast och att marknaden börjar misstro FED:s bedömning att utvecklingen på denna front är av strikt övergående karaktär (”transitory”). För faktum är att inflationsförväntningarna idag är de högsta sedan 2013. Skall man finna ännu högre nivåer än dagens får man faktiskt blicka tillbaka till tider innan millennieskiftet då både räntenivån samt graden av stimulanser inte var jämförbar med vad som gäller idag (även räntorna var då högre).

Om nu den i allt snabbare takt stegrade inflationen inte var oroshärd nog så har det nu även börjat komma in signaler om allt mer utbredd smittspridning i Asien. Att smittläget i Indien är allvarligt vet vi alla. De senaste veckorna har dock även andra asiatiska länder fått vidta allt tuffare åtgärder. Singapore har gått in i lockdown och restriktionerna har skärpts avsevärt i Taiwan, Thailand, Vietnam samt även i Japan.

Den asiatiska spridningen och förhållandevis låga vaccinationsgraden (med undantag för Singapore där andelen vaccinerade matchar Europas) gör att åtminstone jag misstänker att alla som har sett fram emot sommar-OS i år riskerar att bli besvikna. I Japan uppges idag ca 3% av befolkningen vara vaccinerade och majoriteten av tillfrågade ställer sig nu om inte klart negativa så i alla fall väldigt skeptiska till att spelen skall hållas.

Själv kan jag inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur man skulle kunna ta emot idrottare och ledare från så gott som hela världen, placera dem i en OS by (eller kanske på hotell runt om i landet?) utan att riskera enorma smittspridningsutbrott. Än mindre sannolikt givet nu rådande förutsättningar känns möjligheten att locka fram tusentals volontärer som ju alltid behövs för den typen av evenemang. Med det som utgångspunkt blir min gissning att risken är påfallande stor att Japan för andra gången (om man bortser från ifjol då spelen inte ställdes in utan flyttades fram) kan tvingas ställa in arrangemanget av de olympiska spelen. Första gången så blev fallet var 1940 då Japan som bekant var involverat i andra världskriget.

Huruvida OS hålls som planerat eller ej har förstås ingen större påverkan på världens ekonomier mer än på enstaka bolag. Det kan handla om iGamingbolag såsom möjligtvis Kambi och diverse bettingoperatörer men även här lär påverkan troligtvis bli marginell. OS har sällan varit ett stort bettingevent. Möjligtvis hade så kunnat bli fallet om alla runt om i världen befann sig under lockdown (och då hade väl spelen inte heller kunnat hållas lex 2020) men så är ju inte läget idag då såväl Europa som USA börjar öppna upp så sakteliga. De allra flesta av oss är därtill relativt trötta på att sitta hemma och titta på TV, får vi en möjlighet att umgås utomhus lär vi nog ta den. Saknaden efter ett eventuellt uteblivet OS lär nog inte vara allt för stort för gemene man.

För Japans del lär det förstås handla om ett kännbart ekonomiskt tapp. Landet går ju miste om stora intäkter från TV-avtal m fl som man säkert kalkylerat med efter att ha genomfört en del investeringar inför det enormt krävande evenemanget. Allra tyngst är det förstås för alla idrottsutövare som har haft OS som sitt stora mål. Besvikelsen bland dem lär nog bli enorm och kan sannolikt knappt beskrivas i ord. Jag ser enbart hur ledsen min dotter blev när det blev klart att även årets Gothia-cup (världens kanske största fotbollsturnering för barn och ungdomar) skulle ställas in. Vill det sig illa kan det ha varit hennes sista chans att få uppleva det. Känslan att missa ett OS blir förstås än värre.

Nu är givetvis inte sista ordet sagt och kanske får jag fel i min profetia ovan. Ur strikt global och ekonomisk synvinkel är inställda spel dessvärre att föredra. Skulle de bidra till ökad smittspridning kan det få stora konsekvenser på flera länders ekonomier. De har det senaste årets utveckling visat med all önskvärd tydlighet.