IPO-kulmen?

Och som så många hade hoppats på blir Sverige skådeplatsen för börsnoteringen. Det kan tyckas vara självklart men faktum är att det var ett tag sedan som bolaget var att betrakta som svenskt. Det var nämligen för drygt 20 år sedan (1999) som amerikanska Ford köpte ut det för att därefter (2010) slussa det vidare till kinesiska Geely som än idag är majoritetsägaren av den svenska klenoden. 

Volvo Cars noteras till en värdering på till 163–200 miljarder kronor. Det är lägre än de prisuppgifter som har figurerat i media innan noteringen men långt ifrån lågt. Prislappen är nämligen ca 10 gånger högre än vad Geely betalade Ford (som i sin tur själva köpte bolaget för närmare 50 miljarder kronor). Stor del av värdet uppbackas därtill av det nära 50-procentiga innehavet i Polestar som ju är tänkt att värderas till 20 miljarder dollar i sin Spac-notering i början på nästa år. Går den affären genom värderas Volvos del till 80 miljarder kronor. Den egna rörelsen blir således värt mindre än EV-uppstickaren då värderingen av Volvo innefattar även 30-procentigt ägande i Lynk & Co (som bl.a. produceras i bolagets fabrik i Belgien).

I samband med noteringen tillförs Volvo Cars cirka 25 miljarder kronor som skall vara öronmärkta för dels batteri- dels elmotors utveckling. Bolaget har nämligen storslagna planer att senast 2030 tillverka enbart elektriska bilar. Redan i mitten av nuvarande decennium ska halva bilflottan utgöras av EV-bilar vilket indikerar närmare 600 000 enheter då målsättningen totalt ligger på 1,2 miljoner bilar. Att det handlar om ganska djärva mål kan den totala produktionen om 770 00 bilar ifjol (juli 2020-juni 2021) vittna om. 

Friskt vågat hälften vunnet förstås och man slösar definitivt inte på superlativen när man säljer in aktien till allmänheten. Volvo Cars beskrivs som ett av världens snabbast växande premiummärken, både sett till antal sålda bilar och total försäljning. Huruvida detta verkligen stämmer eller ej är åtminstone undertecknad inte kapabel att verifiera. Jag kan dock konstatera att även om så är fallet så bygger siffrorna på läget innan paradigmskiftet ägde rum. För i omställningen mot elektrifierade fordon har Volvo definitivt hamnat på efterkälken. De elektriska bilarna som släpps nu anses av experter på området inte riktigt klara konkurrensen på viktiga områden såsom exempelvis batteritid och laddningstid. Prislappen däremot ligger ofta högre än konkurrenternas produkter (där de senare nämnda dessutom tillhandahåller fler modeller att välja på).

Det finns många idag som oroar sig för att Volvos notering blir en upprepning av Telias. Teleoperatören som såldes in som en folkaktie har ju tveklöst blivit en flopp av gigantiska proportioner. Aktien toppade direkt i samband med introduktionen för att därefter under dryga 20 års tid aldrig komma i närheten av utförsäljningspriset som var satt till 85 kr (motsvarande värdering om 255 miljarder). Som om inte det var illa nog prickade man med sin IPO börstoppen kring millennieskiftet då telekomaktierna var extra heta. Idag kan man säga att det samma gäller EV-fordon vilket bl.a. Teslas värdering kan vara en tydlig påminnelse om. Därav deja vu känslan.

Huruvida EV-värderingar är en bubbla eller ej tvistar många om just nu och själv hör jag nog till lägret som ser dem som icke hållbara på sikt. Bortser vi från Tesla som ju värderas högre än samtliga övriga fordonstillverkare tillsammans, framstår även Polestars tilltänkta värdering som minst sagt skev. Bolaget spås sälja ungefär 25 000 bilar per år, går med förlust och är därmed beroende av kapitaltillskott från sina ägare (Geely och Volvo). Går inte SPAC-affären genom blir man tvungna att sträcka fram håven till bl.a. Volvo som man redan nu uppges vara skyldigt 5,5 miljarder kronor. Då, men först då, kan det ”svenska” bolaget tvingas revidera sina planer och eventuellt avvara en del av emissionspengarna som man tar in nu.  

Som synes ovan finns det en hel del osäkerhet rörande den här IPO-n som blir den största sedan Telia. Rejäl skillnad mellan lägsta och högsta utförsäljningskurs, börshausse kring EV-relaterat, hög prislapp med delvis osäkra parametrar (Polestars värdering), bolagets nuvarande erbjudande (få EV-modeller) samt rejält offensiva prognoser (utöver rejäl försäljningsökning även ett lönsamhetsmål på 8-10%) gör att det finns mycket som kan gå fel. I synnerhet på lite längre sikt.

I det kortare perspektivet känns det däremot som om risk/reward är något mer gynnsam. Den förhållandes låga free-floaten (erbjudandet omfattar drygt 20% av aktierna) gör nämligen att det blir tämligen få aktier för institutionerna att handla in. Eftersom bolaget blir stort sett till börsvärde lär det även ingå i flertalet olika indexfonder vilket borde säkerställa efterfrågan under aktiens inledande tid på Stockholmsbörsen. Lägg därtill eventuella stabiliseringsåtgärder (lex Storskogen) och risken att förlora pengar borde således vara relativt liten även om osvuret alltid är bäst. Själv tänker jag dock teckna aktier vilket jag även gjorde i fallet Telia för drygt 20 år sedan. Då sålde jag nästintill omedelbart och även om förtjänsten blev skral så kan jag fortfarande skryta med att vara en av få utöver staten som har tjänat pengar på den introduktionen. Att det mestadels berodde på tur snarare än skicklighet håller jag allt som oftast för mig själv.    

På samma sätt som Volvo är oerhört viktig för svensk industri och näringsliv blir dess notering det för finans-Sverige. En mindre lyckad IPO kan nog definitivt sätta punkt för den fram till nyligen rådande introduktionshaussen. Denna har redan börjat visa mindre avkylningstendenser och ett eventuellt svagt mottagande av Sveriges ”nationella klenod” skulle kunna tänkas bli en spik i kistan för den här introduktionscykeln. Många borde nog vilja undvika ett sådant scenario.