Is i magen

Tyvärr gäller förstås förhållandet även omvänt och just det är precis vad vi har fått bevittna i år. 2021 var sett med facit i hand ett år då det rådde ”global uppvärmning” på aktiemarknaderna världen över. Under 2022 däremot har ”vädret” slagit om och det med besked. Med nya färska årslägsta på Stockholmsbörsen är det förstås lätt att deppa ihop den senaste upprekylen till trots. En del grämer sig säkert också över att man ”trampade snett”.

Det man bör komma ihåg att det alltid är enklare att se på saker när man har facit. Att blicka framåt och ställa korrekta prognoser och sedan även agera utifrån dem långt innan de besannats, är betydligt svårare. Varken du, jag eller någon annan prognosmakare där ute har någon kristallkula. Lång erfarenhet av marknaden samt historiska samband kan förstås ge viss vägledning men faktum är att inte heller dessa har varit till någon vidare hjälp.

Blickar man tillbaka på de tre senaste åren (2020–2022) vågar jag faktiskt påstå att det handlar om en exceptionell tidsperiod som knappt har några motsvarigheter i den moderna historien. Redan i inledningen av 2020 dök det upp uppgifter om ett nytt virus som härstammade från Kina. Det var inte första (och säkert inte sista) gången som sådant inträffade. När det började dyka upp uppgifter om allvarligt sjuka i Europa (främst Italien) blev det dock full panik. Vi hade att göra med en ny pandemi.

Pandemier är relativt ovanliga men har inträffat förr. Vad som gjorde läget exceptionellt var bekämpningen av den. Aldrig förr har man (i den västerländska hemisfären i alla fall) nämligen mött en sådan med total nedstängning av samhällen som nu blev fallet på många håll. Det som var relativt vanligt i Kina blev för första gången någonsin standard i övriga delar av världen. Att förutspå det var nästintill omöjligt.

Börserna föll på bred front och världen höll andan vilket fick centralbankerna världen över att rycka ut till undsättning. Trots att nedgången blev ovanligt djup var den i tid räknat (ca en månad) ungefär vad som normalt brukar bli fallet vid ett globalt virusutbrott. Tack vare likviditetsinjektionerna återhämtade sig även marknaderna trots att ekonomierna inte alls fungerade på samma sätt som innan pandemiutbrottet. Turism hade avstannat helt och restriktionerna påverkade även transporterna. Plötsligt blev vi varse om att totala nedstängningar medför flaskhalsar för den globaliserade ekonomin som snabbt fortplantar sig till hela försörjningskedjan.

Marknaden som ju är framåtblickande av naturen fortsatte dock uppåt då man vädrade morgondag. Den dagen ekonomierna skulle öppna upp var det uppdämda behovet så pass stort att det skulle skapa global rusning till det mesta som man inte hade kunnat unna sig under pandemin. Återöppningen dröjde förvisso men de kraftfulla centralbanksstimulanserna gjorde tillvaron enklare. Åtgärderna var långt mycket större än vad som blev fallet i spåren av finanskrisen.

När samhällen väl öppnade upp blev vi varse om att det plötsligt saknades arbetskraft för att ombesörja ”kosläppet”. Globaliseringsidén tycktes samtidigt ha nått vägs ände när allt fler insåg att det kanske inte är helt lyckat att ha sin tillverkning långt från produkternas slutmarknader. Även det en ”game changer” som inte många kunde förutspå bara något år tidigare. Som en konsekvens gjorde inflationen en försiktig entré men betraktades av de flesta som övergående, en naturlig följd av pandemin. Istället för att lätta på gaspådraget fortsatte centralbankerna att sova vid ratten. Ingen av dem tycks ha slagits av tanken att massiva likviditetstillskott skulle få inflationen att vakna till liv. Varför kan vi förstås undra så här i efterhand men faktum är ju att även inflationen har blivit något som allt färre hade någon större erfarenhet av.

Hur länge som centralbankirerna hade fortsatt med sin törnrosasömn bakom ratten får vi aldrig veta. I februari vaknade de nämligen av ”en jädra smäll” när Ryssland anföll Ukraina. Globala konflikter är förvisso inte heller unika men ett krig i Europa hör definitivt inte till vanligheterna. Att båda inblandade parter hade stor betydelse för energi- och jordbruksmarknaden världen över gjorde förstås sitt till. Där och då insåg man plötsligt att inflationen inte var övergående utan tvärtom riskerade att bita sig fast. Följden blev en hastig inledning av en ny räntehöjningscykel vars magnitud överraskade alla. Efter lång tid av nollräntor blev det till en chockterapi som heter duga.

Har man gått bort sig i investeringssammanhang under de senaste åren är det då givet omständigheterna knappast onaturligt. Jag vågar påstå att ingen hade kunnat förutspå det som hänt om denne blivit tillfrågad för tre år sedan. Enstaka händelser gick säkerligen att gissa sig till men knappast hela kedjan som ju trots allt ligger till grund för det som idag händer på aktiemarknaden. Att skuldbelägga sig själv för en del mindre lyckade investeringar givet omständigheterna är därför inte rättvist. De senaste åren saknar helt enkelt motstycke och givet omständigheterna är det nästintill lika svårt att förutspå vad som kan hända under de kommande tre åren, 2023–2025.

Om börsen bottnar här eller om den fortsätter ned 10 eller 20% till är det inte många som vet idag. Det vi däremot vet är människan är innovationsrik och anpassningsbar. Därför lyckas vi komma ur allehanda kriser betydligt starkare vilket i aktiesammanhang leder till nya högre nivåer. Så lär det bli även denna gång. Undviker man att blanda in belåning, låter bli att investera i olönsamma förhoppningsbolag och anpassar risknivån till rådande förutsättningar lär det nog gå bra över tid. Det kan mycket väl bli värre innan det blir bättre men förr eller senare blåser även detta oväder förbi. Stalltipset är nämligen att världen inte går under den här gången heller. Putins nukleära hot till trots.