Januarieffekten

Självfallet inte för alla men i varje fall de allra viktigaste. Även i Sverige fick vi se OMXSPI-index stiga med 7,9%. Det är den bästa inledningen sedan åtminstone undertecknad började följa marknaden i mitten på 90-talet. Det säger en hel del om vilken styrka vi ser. Den stora frågan är förstås om kraften består eller om uppgången eventuellt kan betraktas som en gigantisk global short-squeeze? Just därom tvistar de lärde som bäst just nu.

Som de flesta andra har förstås även jag någon form av mer eller kanske mindre kvalificerad åsikt för vad den nu är värd (att sia om börsens rörelser är i regel dömt att misslyckas). Men innan jag går in på det kan jag i vanlig ordning inte hålla mig ifrån att belysa vad historiska mönster ger oss för vägledning. Många av er känner säkert till talesättet att stark utveckling i januari ger bra börs under resterande delen av året (”as january goes, so goes the year”). Detsamma gäller säkert även uttrycket att inget förändrar sentimentet såsom pris (”nothing changes sentiment like price”). Och nog ligger det en hel del i båda.

En positiv inledning på ett börsår ser nämligen ut att ge placerarna råg i ryggen Tittar vi på börsutvecklingen sedan 1995 och framåt har Stockholmsbörsen stigit vid 19 tillfällen under januari. Exakt lika många till antalet är även positiva börsår sedan dess. Nu är det dock förstås inte riktigt så enkelt såsom det ser ut ovan. Alla regler har ju sina undantag och så även denna.

Vid fyra tillfällen som börsåret har inletts med en positiv börsmånad har helåret trots det blivit negativt. Senast som så blev fallet var faktiskt under 2018. Då slutade januari på +1,7% men när året var till ända hade Stockholmsbörsen ändå backat med 7,7%. Att undantagen ändå är just undantag syns tydligt då man får blicka bort mot 2007 för att hitta nästa liknande förekomst. De övriga åren där samma sak inträffade var 2000 och 2001. Sedan fanns det förstås även enstaka börsår där börsåret förvisso blev positivt men trots det avslutades lägre än vid slutet av januari. 2015 var ett sådant år.

Att enbart med utgångspunkt från januari försöka prognosticera börsutvecklingen för helåret är förstås vanskligt. Inte tu tal om det. Här och nu finns dock många historiska mönster som tycks samverka. Stark januarieffekt, presidentcykeln (där det tredje året har varit överlägset bäst) samt även det faktum att börsen överlag tenderar att vara stark framåt åtminstone april/maj gör att det inte är särskilt svårt att bygga ett positivt case med kalendern som hjälpreda.

Även i den verkliga ekonomin finns det en rad faktorer som samverkar i positiv riktning. Den kinesiska återöppningen är förstås en sådan då det handlar om världens näst största ekonomi som vaknar ur sin långvariga dvala. Detta bör med stor sannolikhet återspeglas i de ekonomiska siffrorna under de närmaste kvartalen. Redan nu sägs det att konsumtionen i Kina har stigit markant jämfört med slutet på fjolåret. Därmed finns det mycket som talar för att vi får samma post-pandemieffekt som vi tidigare fick i västvärlden.

Ovanstående kan mycket väl leda till att den recession som de flesta hade tecknat in kommer att utebli eller i varje fall skjutas på framtiden (tills tidpunkten för kinesisk återöppningsbaksmälla kommer). I det läget kan det mycket väl bli tal om en djupare global lågpunkjunktur först under 2024. Förhoppningsvis kommer den då inte sammanfalla med en ny inflationsimpuls som ju mycket väl kan komma i spåren av starkare ekonomisk utveckling. Skulle så bli fallet kan det visa sig vara problematiskt för centralbankerna att försöka stimulera genom sänkta räntor såsom de flesta marknadsbedömarna tror blir fallet nästa år. Men att oroa sig för det redan nu känns lite väl tidigt. Scenariot måste ju besannas först.

I det korta perspektivet tycks nu räntorna ha nått en nivå där de kanske inte kommer höjas så värst mycket mer. ECB har troligtvis minst en 50-punkters räntehöjning kvar men väl därefter kan man mycket väl inta en vänta-och-se hållning. Detsamma kan gälla FED som kanske rent av kan vara färdiga med sina höjningar. Det som talar emot det är den överraskande starka arbetsmarknadsstatistiken som publicerades i fredags och som förkunnade om både en halv miljon nya arbetsplatser samt en rekordlåg arbetslöshet om 3,4% (lägsta sedan 1969). Det tillsammans med stark utveckling på aktiemarknaden kan mycket väl sporra FED till att höja ytterligare något. Här bli sannolikt just arbetsmarknadsdatan för februari (publiceras i inledningen av mars) direkt avgörande.

Tittar man på inflationen torde den fortsätta sjunka tämligen snabbt som en konsekvens av tidigare omnämnda baseffekter. Stalltipset tidigare var nedgångar om 0,5% per månad fram till åtminstone april/maj (inflationen i USA peakade i somras) och så här långt har nedgångarna till och med varit större (0,6% de senaste månaderna). Frågan just nu är väl snarare hur pass mycket som inflationen hinner sjunka fram till sommaren snarare än om den gör det. Och säga vad man vill men inte är det särskilt negativt för risktillgångar.