”Just in time” blev ”just in case”

Som vanligt innebär det att tidningen övergår till veckovis utgivning (söndagar) men att den i gengäld, precis som börsen, inte tar något sommaruppehåll. ”Money never sleeps” som bekant och just juli hör ju till de mer intressanta börsmånaderna överlag i kraft av att det är just då som en hel del halvårsrapporter publiceras.

Mot bakgrund av ovanstående blir dagens krönika den sista regelrätta sådan på ett tag. Under de kommande 10 veckorna får ni istället hålla till godo med undertecknads helgspalter (Veckan i backspegeln). Med ovanstående i åtanke kan det kanske vara rimligt att försöka blicka framåt och fundera på vad som kan komma att hända på börsen under sommarmånaderna?

En del av er minns kanske att jag i början på april bytte till mer neutral vy. Så här långt har det väl inte varit helt fel. Stockholmsbörsen toppade ju under senare delen av april och vad kanske viktigare är så har den börjat uppvisa klart större nervositet än vad fallet har varit tidigare (i form av rejält ökad volatilitet). Kan det vara inledningen på en större korrektion?

Tänk om man det visste. Som den försiktiga general som jag själv anser mig vara, utesluter jag naturligtvis inte att så kan bli fallet. Värderingarna har ju definitivt sprungit upp och börsmarknaderna har nått nivåer där luften känns lite tunnare. Samtidigt har rapporterna med all önskvärd tydlighet visat att 2021 kommer att bli ett riktigt starkt år för merparten av börsbolagen. Lönsamheten har ju förbättrats avsevärt på de allra flesta håll och när nu också försäljningen kommer igång i takt med ekonomierna öppnar upp, kan det bli en regelrätt vinstexplosion under senare delen av detta år. Varför är detta intressant? Jo, normalt sett tenderar börsen utvecklas starkt när vinsterna ökar vilket de borde kunna göra åtminstone en bit in på nästa år (2022 förväntas vinsterna bli högre än 2021).

Marknaden är förvisso förutseende (dvs ligger oftast åtminstone 6 månader före utvecklingen) men även det beaktat ser läget i ett lite längre perspektiv relativt hoppfullt ut. Det är väl mestadels här och nu som tillvaron är lite skakig då marknaden inte längre har några rapporter att fokusera på utan istället får handla på inkommande makroekonomisk data. Och denna har i alla fall hittills varit lite tveeggad.

Att konjunkturen stärks är otvetydigt men samtidigt har såväl inköpschefernas index som arbetsmarknadsdata från främst USA överraskat negativt i maj. Det har även inflationssiffran gjort då den stigit betydligt snabbare än vad marknadsbedömarna hade räknat med. Allt det skapar osäkerhet om hur FED kommer att agera i samband med sitt kommande räntemöte i juni.

Att osäkerheten är marknadens värsta fiende vet vi alla. Det är sannolikt också det som syns i de relativt tvära kasten på världens marknader i detta nu. Kasten som jag misstänker kan komma att fortsätta åtminstone fram till mitten på juni då FED lägger fram sina kort. Det kan givetvis framstå som något märkligt att marknaden börjar bli så pass nervös när FED i grund och botten har varit hur tydliga som helst när det senast begav sig, om att det ännu inte var läge att dra ned på stimulansnivån. Att beskedet om det skulle komma i juni känns långsökt om nu inte siffrorna innan dess överraskar rejält.

Är det någon siffra som kan överraska så är det möjligtvis inflationen som mycket väl kan visa sig stiga ytterligare från maj-nivån då den uppmättes till 4,2% (KPI 3,0%). Det kan förstås göra marknaden ännu mer nervös är vad den är i detta nu, något som möjligtvis även sprider sig till ledamöterna inom FED. Hittills har man varit av åsikten att inflationsuppgången är av övergående natur men frågan är om man verkligen är kalla nog att rida den eventuellt inkommande ”spiken”?

Att stora delar av de prisuppgångar vi ser nu är temporära, är inte svårt att förstå. I en tid då de flesta företag har anammat ”just in time” strategin för leveranserna (knappt någon håller egna lager) blir det förstås på det här sättet när världen plötsligt börjar öppna upp efter en regelrätt tvärnit. Alla vill åt råvarorna, komponenterna, produkterna eller vad det nu må vara mer eller mindre samtidigt vilket givetvis ställer till det för hela leveranskedjan. Och med det i åtanke finns det säkert en mängd företag som beställer mer än vad som behövs ”just in case”, dvs för att inte riskera att bli utan i tider då efterfrågan förväntas bli extra stark. Detta är troligtvis vad vi ser just nu inte bara på halvledarsidan men även gällande en mängd andra sektorer.

Hur länge som läget består har jag inte tillräcklig insikt att besvara. Min gissning är att det troligtvis inte handlar om längre period än några enstaka kvartal. När väl lagren fyllts på hos de allra flesta lär det bli betydligt lugnare igen och sett ur den aspekten är nuvarande inflation definitivt av övergående karaktär. Den stora frågan är förstås om det efteråt återgår till låginflationsscenariot eller om covid-19 har satt stopp för globaliseringstrenden en gång för alla. Är så fallet och företagen kommer att se till att ha allt mer lokal närvaro (en del tyder på det) lär tider av nollinflation höra historien till. Hur sedan centralbankerna väljer att tackla detta eventuella paradigmskifte återstår förstås att se. Men ännu är vi inte där och då finns det heller inte någon anledning för FED att föregå händelseutvecklingen (i synnerhet som de själva har valt att snarare agera reaktivt än proaktivt).

Skall jag försöka mig på en kort summering så tror jag helt enkelt att den förhöjda volatiliteten kan komma att bestå ytterligare några veckor. Under juli räknar jag med att marknaden åter börjar fokusera på inkommande företagsfundamenta och sett till hur Q1-siffrorna har varit finns det inte mycket att frukta där. Det vet nog marknaden minst lika bra som jag och lär positionera sig därefter.