Kan börsen fortsätta utför?
Att säga att det har blåst lite snålt på världens börser i år är en kraftig underdrift. Årets upplaga av januari kan mycket väl visa sig vara den värsta som vi bevittnat under tidningens livstid (25 år).
Alla rekord är förstås till för att slås men att detta skulle ske i ett läge då börserna stod kring ATH var ändå lite överraskande. Å andra sidan är det i regel precis när optimismen spirar gränslöst som risken för bakslag också ökar mest.
Årets julrally då Stockholmsbörsen steg med 8,5% från 20 december till 4 januari kan mycket väl ha föranlett att någon form av ”blow out top” skapades. Om så är fallet eller ej får vi dock inte reda på förrän i efterhand. Det vi däremot vet redan här och nu är att hela uppgången (och mer därtill) har reverserats. Ett slags omvänt V-scenario. Värt att notera dessutom är att vi så här långt under januari har haft lika många börsdagar med nedgångar överstigande 2% som under hela fjolåret (!).
Även om 10-15% ned från toppnivån (lite beroende på vilken börs man tittar på) inte är att betrakta som extrem nedgång i sig, så är förstås hastigheten i börsfallet (i detta fall mer eller mindre exakt tre veckor) definitivt iögonfallande. Senast vi hade den typen av rörelse var i samband med coronakraschen under mars 2020. Då sattes också en långvarig botten för flertalet olika börsindex.
Den gången var det som bekant ett oroväckande virus som hade spridit sig från Asien vidare till Europa och snabbt skapade panik. Läget var helt unikt inte minst som stora delar av världen stängde ned sina ekonomier vilket tidigare aldrig hänt. Vem vet hur det hela hade slutat för världens börser om inte centralbankerna unisont hade kommit till undsättning med en tsunamiliknande våg av likviditet.
Idag är läget ett annat. Nu vill samma centralbanker rulla tillbaka stöden. Fullt förståeligt förstås men ingen kul tanke för marknadsaktörerna som tycks ha extrapolerat hur länge man får tillgång till ”gratis pengar” in absurdum. Jag nämnde nyligen att ingen räntehöjningscykel tidigare har skett utan ett större börsfall som följd. Här blev jag onekligen snabbt sannspådd. Det positiva i kråksången är dock att marknaden tenderar att förr eller senare vänja sig vid en ny verklighet och anpassar sig därefter. Stigande ränta är i regel tecken på stark ekonomi och även måttlig inflation bör vara positiv för börserna. Drar man ut linjalen över tid är inte räntehöjningsperioderna direkt negativa för börsen även om de orsakar en del ”pain” i det korta perspektivet.
Det som inte är fullt lika optimistiskt är läget mellan Ryssland och NATO gällande Ukraina. Geopolitiska spänningar har nämligen en tendens att påverka marknaderna på kort sikt och har det otäcka inslaget att de kan slinka bortom all kontroll. Normalt sett brukar så inte bli fallet och även den typen av oro bör därför i första hand betraktas som övergående. Men så länge som det inte riktigt går att utesluta en militär drabbning mellan två stormakter är risknivån rejält förhöjd förstås.
Att positionera sig för storskaligt krig i utkanten av Europa är dock svårt. Enda sättet är väl att kliva av men då är ju risken också hög att man sedan inte lyckas komma in när spänningarna väl lättar. För när vändningar kommer brukar det gå fort.
Kan börsen fortsätta utför? Självfallet. Om inte annat så är historien ett bra bevis på det. Om jag inte räknat fel har Stockholmsbörsen vid 15 olika tillfällen de senaste 25 åren sjunkit med tvåsiffriga procentuella tal under en enskild börsmånad. Sju (7) av dessa följdes av rejäl återhämtning månaden därpå. Men vid åtta (8) tillfällen fortsatte börsen kana utför. Lite 50/50 läge med andra ord varvid historiska mönster i just detta fall inte blir till mycket hjälp.
Så länge osäkerheten består lär det nog vara volatilt. Vi skall inte glömma bort att Stockholmsbörsen har stigit mer än 100% sedan coronabotten inte minst tack vare enorma inflöden till fonderna. Intresset för att handla med aktier har ökat nästan exponentiellt. För bara någon månad sedan nämnde jag att inflöden till amerikanska ETF:er var större under fjolåret än den sammanlagda summan för 19 år dessförinnan. Låt vara att denna siffra innefattar två stora börskrascher (2000-2003 och 2007-2009) men ändå.
Skulle dessa flöden byta riktning blir det förstås trångt i dörrarna. I synnerhet bland småbolag vars värderingar har påverkats mest då hög efterfrågan på aktierna har fått multiplerna att expandera tämligen rejält. Det är inte omöjligt att en del av dessa går i motsatt riktning om fonderna tvingas sälja aktier för att möta fondutflöden.
Med ovan nämnt är det så gott som alltid fel att låta känslorna ta över och sälja i den här typen av lägen. Skall man agera är det troligtvis tvärtom. Det är i lägen då blodet börjar flyta på finansgatorna som det i regel är bäst att köpa. Det passar förstås inte alla då osäkerheten i den typen av lägen ofta är extrem. Men ser man till att investera i vinstgivande, växande och förhållandevis rimligt värderade bolag finns det inte mycket att frukta. På lång sikt tenderar den här typen av bolag stiga i värde. I extremfallen kan det dröja ett tag. Låter man dock bli belåningen och fokuserar på ”the big picture” brukar det bli bra trots allt.
