Kapplöpning

Xi Jinping blev omvald för tredje gången och såg samtidigt till att koncentrera makten ytterligare. Numera lär Kina styras av ett slags ”Lucky 7” dvs sju personer varav presidenten är en. Kvinnor gör sig inget besvär i nämnda sammanhang men inget annat var heller att vänta. Tittade man över ”den samlade eliten” fanns det helt enkelt inte särskilt många att välja på i kongressbyggnaden av TV-bilder att döma. På jämställdhetsområdet finns det med andra ord visst utrymme till förbättring.

Vad aktiemarknaden tyckte om den övertydliga maktdemonstrationen där man strax innan voteringen förde bort Xi:s mer liberala föregångare tillsynes mot hans vilja, gick inte att ta miste på. Hong Kong börsen föll handlöst då den noterade största enskilda nedgången sedan finanskrisen. Kinesiska aktier som finns parallellnoterade i USA rasade på bred front även de. Allt fler börjar tycka att Kina går mot att bli ett icke investerbart geografiskt område.

Det är dock varken synen på kinesiska aktier eller för den delen Kinas egna syn på jämställdhet som jag tänkte fokusera på idag. Istället ville jag belysa en annan faktor som lyste med sin frånvaro. Nämligen beskedet om covidstrategin framåt. Som läget är idag pressas den kinesiska ekonomin något enormt av ständiga nedstängningar och ju längre tid som detta pågår desto större pris får man betala. Många bedömare trodde därför att kongressen skulle markera någon form av kursändring på den här fronten, men så tycks alltså inte ha blivit fallet. I varje fall inte än.

Varför är det intressant undrar kanske vän av ordning? Jo, en eventuell ”pivot” som ju policyförändringar brukar benämnas numera, borde ha väldigt kraftig påverkan på dels den globala ekonomin, dels de finansiella marknaderna. Vare sig man vill eller ej är ju Kina en enorm ekonomi sett i globala sammanhang. Därför får deras lockdowns oerhört stor påverkan för de flesta av oss. I en värld där de ekonomiska kugghjulen är tätt sammankopplade blir minsta lilla stopp kännbart. På mer än ett sätt.

Lika negativt som nedstängningarna är för produktion, handel, leveranser m m, lika positiva är de däremot för kampen mot inflationen. När miljontals människor tvingas hålla sig inne minskar förstås både konsumtionen och rörligheten märkbart. Det i sin tur gör att exempelvis energipriser kan hållas nere. Lägre efterfrågan på olja där Kina är världens största importör (även om man nu styr om flöden till att handla billigt från Ryssland) får naturligtvis avspegling i allehanda andra priser som ju påverkas av oljeprisutvecklingen. Kanske är det också den lägre efterfrågan i spåren av Kinas covidpolicy som gör att vi just i detta nu kan njuta av åsynen av tämligen dramatiska prisfall på en mängd råvaror.

Tar man hänsyn till ovanstående är Xi Jinpings eventuella pivot i covidfrågan nästan lika viktig som den omtalade FED-pivoten är. Detta inte minst som det redan nu tisslas och tasslas i kulisserna om att FED kan vara på väg att mjukna något. Enligt vanligtvis välinformerade källor på WSJ (Wall Street Journal) är det högst sannolikt att den kommande höjningen om 0,75% nästa vecka blir den sista av nämnda magnitud. Decembers räntemöte följer som bekant på inflationsrapporten avseende november och den borde peka på tydlig inflatorisk avmattning som en direkt konsekvens av högre baseffekter som jag tog upp i min spalt förra veckan.

Det är också här som XI Jinpings pivot kommer in i bilden. Skulle Kina besluta sig för att en gång för alla överge sin nolltolerans mot covid kan det mycket väl bli starten av en ny inflationsimpuls världen över. Återöppning av en så pass stor ekonomi torde nämligen inte gå någon obemärkt förbi. Vi minns ju alla vilket kaos som återöppningen i Europa orsakade på sina håll. Det vore märkligt om samma sak inte inträffade när en global jätte vaknar ur dvalan.

För aktiemarknadens kortsiktiga utveckling blir det förstås av stor vikt vem som eventuellt svänger i sin syn först, FED eller Kina? Fram tills nu trodde jag faktiskt att den kinesiska presidenten satt i förarsätet beträffande den frågan men att prioriteten var att först och främst bli omvald. När så skett och inga förändringar har aviserats blir jag förstås mer osäker. Det är ju trots allt inte alls omöjligt att cirkusen kring covid kan pågå länge till då man helt enkelt väljer att vänta ut viruset som ju tycks bli allt mer smittsamt men också mindre dödligt ju fler mutationer som det genomgår. Kinas problem i det avseendet är att man förvisso vaccinerat de allra flesta men med undermåliga vaccin. Att köpa in potenta sådana från Väst tycks inte utgöra ett alternativ av strikt prestigemässiga aspekter.

Blir det tålamodspressande alternativet ett faktum torde inflationstendenserna fortsätta minska vilket får till följd att FED får tillfälle att åtminstone börja tänka på att tänka på att minska omfattningen av sin räntehöjariver. Ur aktiemarknadens perspektiv vore det sannolikt gynnsamt på kort sikt. På längre sikt är läget kring inflationsutvecklingen mer osäkert däremot. Risken är nämligen hög att den åter kan blossa upp när det kinesiska kosläppet blir ett faktum en vacker dag.