Karin Boye eller Peter Lynch?

För säga vad man vill men just nu finns det en mängd faktorer som skulle kunna sänka börshumöret hos placerarna. I synnerhet som ju TINA tycks ha lämnat jordelivet. Som läget är idag finns det faktiskt alternativ till börsen. Förvisso ger dessa fortfarande inte tillräckligt skydd mot den höga inflationen men med den senare på väg ned borde räntebärande placeringar definitivt kunna ses som en möjlighet för riskaverta personer. Ändå är Stockholmsbörsen upp nära 10%, inte långt ifrån en genomsnittlig årsavkastning.

Frågan som gäckar de flesta bedömare är vad det är som driver börserna uppåt i tider då räntorna stiger i spåren av en fortsatt hög inflation vilken förr eller senare tros leda till en tydlig avmattning i ekonomin. Det är som bekant en tämligen illa dold hemlighet att centralbankerna tenderar att strama åt lite väl mycket och lite väl länge på samma sätt som de stimulerade alldeles för mycket och alldeles för länge i sviterna av covid. Och det gör ont när knoppar brister för att citera en av Karin Boyes berömda dikter.

Som om hotet från centralbankernas förmodat kommande policymisstag inte var illa nog tycks även de geopolitiska spänningarna öka dag för dag. Så sent som den här veckan ifrågasatte kinesiska företrädare den kurs som relationerna med USA har tagit samtidigt som den nordkoreanske ”The Rocket Man” förtydligade för omvärlden att nedskjutning av landets raketer som man har för vana att skuta ut titt som tätt, skulle tolkas som en krigsförklaring. Nu är det sannolikt få om ens någon som tar just honom på allvar men de tydligt försämrade relationerna mellan stormakterna USA och Kina oroar förstås. Inte minst i ljuset av kriget i Ukraina och läget i Taiwan. 

Att börsen ändå lyckas ta det med jämnmod är därför som jag ser det ett styrketecken. Förvisso befinner vi oss i en historiskt sett stark börsperiod, aktier är som ni säkert läst en vintersport och i synnerhet under USA-presidentens tredje ämbetes år, men få hade sannolikt varit överraskade om utvecklingen hade varit sämre. I synnerhet med tanke på kraftfulla uppgången från lågpunkten i oktober ifjol. En bakomliggande anledning till optimism som jag omnämnt tidigare är förstås återöppningen i Kina som nu på allvar börjar synas i den inkommande statistiken.

En annan förklaring som det inte talas lika mycket om är att högre inflation faktiskt skulle kunna ses som en nettopositiv faktor för börsen. Dels eftersom bolagen tvingas möta stigande kostnadsmassa genom att höja sina priser vilket medför att både deras omsättning och resultat ökar (om än med viss fördröjning). Ovanstående under förutsättning att efterfrågan förblir konstant vilket ju är allt annat än givet i ett sådant läge. Dels eftersom priset på tillgångarna borde stiga i värde när pengarna blir mindre värda vilket de per definition blir i tider av hög inflation.

Åsikterna kring ovanstående spretar dock isär och själv har jag läst minst lika många argument för som emot utan att kunna ta någon tydlig ställning i frågan. Det jag tycker att man inte skall glömma bort är att tillgångspriserna faktiskt har stigit (inflaterats) rejält redan under perioden då centralbankernas stimulanser var som allra mest påtagliga.

Oavsett vilket kan börsutvecklingen just i år väcka frågan huruvida man verkligen bör fästa större vikt vid makroekonomiska aspekter. Självklart kan den förhållandevis starka börsutvecklingen vara säsongsspecifikt eller en produkt av att den amerikanska ekonomin fortsätter att tuffa på bra. Arbetslösheten är ju även den på historiskt låga nivåer vilket i sin tur gör att man kanske inte skall oroa sig mer än nödvändigt för den amerikanska ekonomin utan istället fokusera på vad framgångsrika förvaltare såsom exempelvis den numera smått legendariske Peter Lynch brukade hävda.

Lynch menade nämligen att det alltid kommer att finnas någon form av osäkerhet kring både ekonomin och aktiemarknaden. Det finns helt enkelt alltid något att oroa sig för. Men sett över tid menar han att betydligt mer pengar har gått förlorade i förberedelser för marknadsnedgångar än i nedgångar som sådana. Att vara i marknaden såg han därför som betydligt viktigare än att försöka tajma den. Ingen kan nämligen med 100-procentig säkerhet förutspå ränte-, valuta-, eller ekonomins utveckling. Därför gör man bäst i att låta bli att fokusera på den typen av prognoser utan istället koncentrera sig på vad som faktiskt händer i de bolag som man har investerat i.

Nog ligger det en hel del i ovanstående. Om inte annat så kan det vara värt att tänka på i tider då börsutvecklingen ter sig vara svårförklarlig och enskilda statistiksiffror utmålas som ödesdigra.