Koppla bort respiratorn
Veckans stora händelse lär förstås bli centralbankskonferensen i Jackson Hole. Enligt flertalet bedömare lär beskeden därifrån bli mer eller mindre avgörande för hur börshösten kommer att bli. Nog för att det ligger en hel del i det men undertecknads känsla är trots allt att dess betydelse har förstorats litegrann ändå.
Det som förväntas av marknaden är någon form av ”road map” för hur FED tänker minska sina obligationsköp. Huruvida vi verkligen får en sådan ”karta” eller inte återstår förstås att se. Mest troligt, om jag själv får gissa, är att ”tapering” beskedet blir tämligen oprecist där man i första hand kommer hänvisa till inkommande makroekonomisk data för augusti, som ju kommer att presenteras först i början på september. Detta inte minst som deltavirusets härjningar återigen har ökat osäkerheten kring kraften i den ekonomiska återhämtningen. Enbart det faktum att själva konferensen övergår från fysisk till digital form är ju ett tecken på någon form av inneboende oro.
Att en framtida nedtrappning ligger i korten borde dock vara tämligen glasklart för de allra flesta. FED kan ju knappast fortsätta med att månatligen köpa obligationer för hundratalsmiljarder och göra det i all evighet. Bortsett från att det förstås är helt omöjligt så är det heller inte önskvärt eftersom det riskerar att skapa grogrund för oönskade beteenden. Redan nu känns det faktiskt som om en del sådana finns fullt synliga på inte minst börsen, där känslan man får är att det finns alldeles för mycket billiga pengar i omlopp.
I helgens krönikespalt omnämnde jag de svenska investmentbolagen som ett exempel på en anomali uppbyggd av för mycket pengar och för lite nya idéer i takt som börsen har skenat. För det har den verkligen gjort. Det är svårt att se 40-procentiga uppgångar (rullande 12 månader) som direkt naturliga. Och faktum är att Stockholmsbörsen har dubblats (!) inom loppet av 1,5 år dvs sedan lågpunkten i mars (coronakraschen). Senast vi såg något liknande hända var 1999–2000. En period som sedan dess i folkmun går under benämningen ”IT-bubblan”.
Vän av ordning inflikar förstås att den här typen av jämförelser blir missvisande med tanke på nedgångens art ifjol. En bra poäng givetvis men man skall också komma ihåg att Stockholmsbörsen står ca 35% högre än vid februaritoppen 2020. Tittar vi på den bredare ekonomin (exempelvis BNP) förväntas den nå nivåer från innan pandemin först i början på nästa år. Det vore med andra ord ganska naivt att tro att den starka börsutvecklingen inte beror på centralbankernas resoluta ingripanden. Nog är det hög tid för att börja tygla dessa för med ”billiga pengar” följer ju en mängd andra faktorer.
Det är exempelvis ingen hemlighet att privatpersonernas deltagande i aktiemarknaden fullständigt har exploderat. Gratisplattformen Robin Hood har i USA bidragit till att privatpersonernas aktiehandel uppges ha ökat med faktor 3 sedan coronakraschen ägde rum. S.k. ”meme aktier” har blivit ett fenomen. I UK uppskattas i sin tur antalet s.k. daytraders till nära 2,5 miljoner personer. Någon svensk siffra har jag inte sett men skulle man översätta brittiska förhållanden till svenska dito (befolkningsmängd) skulle det motsvara närmare 400 000 personer. Lägger man därtill momentumjagande algoritmhandel som numera syns flitigt även på de små listorna är det inte särskilt märkligt att vi allt oftare ser kursrörelser på 10-20% i spåren av exempelvis rapporter, såsom fallet har varit under de senaste veckorna.
Missförstå mig rätt, jag vill inte på något sätt måla f-n på väggen eller avråda från aktieinvesteringar i detta nu. Vad jag menar är dock att hela marknaden skulle nog må bra om FED lyckades genomföra en någorlunda ordnad ”tapering” process. Ju förr desto bättre. Börsvärderingar har stigit markant och även om de säkert i viss mån kan backas upp av historiskt låga räntor (som lär bestå under överskådlig framtid) så är de allt oftare en produkt av dels mängden billiga pengar i omlopp, dels orimliga vinstantaganden där dagens höga marginaler extrapoleras i all evighet. När allt har prisats in till nästintill perfektion är det ibland en liten tuva som kan stjälpa lasset.
Tittar man historiskt har finansiella bubblor allt som oftast uppstått i lägen då världen har upplevt en längre tids ekonomisk uppsving kombinerat med expansiv penningpolitik och duvaktiga centralbanker. Det är lägen som påminner om dagens. Ytterligare en liknelse med tidigare börsbubblor är det faktum att spekulativa bolag/branscher och tidigare riktigt heta sektorer började underperforma den breda marknaden ca 6-12 månader innan den slutliga börstoppen. När IT-bubblan brast var det exempelvis upphaussade och förlustbringande dot.com bolag som kraschade först medan S&P 500 var nästintill oförändrat fram till hösten det året.
Jag har full förståelse för att det finns de som påstår att FED:s byte av spår för penningpolitik kan leda till en ny marknadskrasch. Den här typen av resonemang är vanliga inte minst så här dags under året (höst). Men inte ens rädsla för en marknadskorrektion borde vara skäl nog för FED att inte lätta på gaspådraget i ett läge där krisen inte på långa vägar liknar läget för ett år sedan. Tiden har kommit att låta patienten (läs: marknaden) börja klara sig på egen hand. Koppla bort respiratorn.
