Marknaden säljer styrka

Först publicerad i Stockpicker Newsletter 1950 (27 april 2022)

Så här långt ser det faktiskt ut att ha varit tämligen befogat. Bara senaste veckan har Stockholmsbörsen backat med ytterligare 4% och nog ser det ut som att index kan söka sig nedåt för fjärde veckan i följd trots att april normalt sett hör till årets starkare börsmånader. Tittar man exempelvis på amerikanska S&P 500 har detta index sedan 2006 sjunkit vid blott ett enda (!) tillfälle under april. Den gången blev det dessutom ett tapp på mindre än 1% mot årets nästan -8% (när tre handelsdagar av månaden återstår)

I föregående krönika nämnde jag att det blir synnerligen intressant att ta del av reaktionerna på bolagens Q1-rapporter. Nu när vi har fått se en mängd sådana kan en hel del slutsatser dras. För det första ser det onekligen ut som om bolagsrapporterna lever upp till förväntningarna. I alla fall om man ser till analytikernas officiella sådana. De allra flesta bolag har nämligen lyckats prestera bättre än förväntat och som om inte det var bra nog har de också redovisat riktigt bra orderingång vilket torde vara optimismgrundande inför framtiden.

Ovanstående till trots har det mesta sålts ned. Om inte direkt på rapportdagen så kort därefter. Eftersom jag tvivlar på att de inofficiella förväntningarna har legat högre än officiella dito (misstänker att det snarare har varit tvärtom där många såg förväntningarna som orealistiskt höga givet omständigheterna) så tror jag att det är osäkerheten framåt som gör att marknaden säljer på styrka. ”Buy the dip” har helt sonika övergått till ”Sell strength”. Det spelar i stort sett ingen större roll hur bra läget ser ut att ha varit i Q1 när man misstänker att det kommer att bli sämre framgent.

Huruvida så verkligen blir fallet är det förstås ingen som vet. Stark orderingång kan dock till viss del bero på den leveransproblematik som de allra flesta har i detta nu och säkert finns det ett och annat bolag som beställer mer för att vara säkra på att ha tillräckligt med varor för att serva sina kunder. Hur stor del av orderingången som den här effekten utgör är förstås närmast omöjligt att veta. Därav kan också bilden av stark efterfråga visa sig vara skev. Samtidigt är de pågående nedstängningarna i Kina något som också förstärker försörjningsproblematiken högst påtagligt. De flaskhalsar som man antog var på väg att lösas upp under Q1-Q2 lär med stor sannolikhet bestå under ytterligare något eller några kvartal.  

Som läget är nu är det just kinesiska ”lockdowns” som framhävs som främsta orosmoln av de flesta företagsledare. Inte undra på det. Efter Shanghai som ju är det största urbana konglomeratet i landet är det nu dags för huvudstaden Peking att troligtvis gå samma öde det mötes. Att den globala ekonomin blir lidande när hundratals miljoner människor hålls hemma är givet. Den här gången tycks det dessutom ske i avsevärt större omfattning än 2020 då man lyckades tygla viruset någorlunda väl med sina anmärkningsvärt hårda åtgärder. 

Jag har vid tidigare tillfällen liknats dagens situation vid en ”Perfect Storm” för marknadens del. Frågan är om det ändå inte var ett milt uttryck, för det som pågår här och nu börjar faktiskt kunna liknas vid en ”orkan”. Breda nedstängningar i Kina, krig i Europa vars ände är svårt att se, rejält stigande inflation världen över och därtill även centralbanker som inte längre kan komma till marknadernas undsättning utan måste se till att strama åt för att få tillbaka kontrollen efter att ha varit synnerligen ”slapphänta” i spåren av pandemin. Lägg till att perioden maj-oktober inte hör till de allra bästa och nog är det inte svårt att bli deppig avseende framtida börsutveckling. Frågan är väl närmast om det kan bli så mycket värre än vad det är?

Just ovanstående gör att man mitt i all becksvarta pessimism ändå kan skymta någon form av ljusstrimma. De kinesiska nedstängningar lär ju inte vara för evigt utan lär avslutas förr eller senare. Kriget kan ju trots allt också ta slut någon dag eller åtminstone pausas. Antingen genom att Putin uppnår någon form av minimimål eller inser att fortsatt krigande ter sig som utsiktslöst. Att centralbankerna höjer räntorna är de flesta också införstådda med. Utan att veta är jag tämligen övertygad om att marknaden idag räknar med betydligt fler räntehöjningar än vad som kommer att levereras. I FED:s fall lär det troligtvis bli höjningar i maj, juni och eventuellt även juli men vad som händer därefter är det nog mer en öppen fråga. Normalt sett tenderar FED nämligen avstå att använda sitt räntevapen tre månader innan val för att inte anses påverka utfallet (kongressval i november). 

Summa summarum finns det tveklöst gott om skäl att vara orolig eller åtminstone försiktig. Någonstans i magtrakten känns det nämligen som det fortfarande inte riktigt är läge att gå på offensiven här och nu. Det kan mycket väl bli värre innan det blir bättre. 20-procentig nedgång från ATH (Stockholmsbörsen) är ju trots allt inte särskilt mycket om man beaktar att börsen mer än dubblades inom loppet av knappt två år (sedan pandemibotten) dessförinnan. Å andra sidan tycks pessimismen utgöra konsensusbild i detta nu hos de allra flesta bedömare. Placerarna säljer styrka och positionerar sig för sämre tider. Det är i regel inte då som björnen verkligen dyker upp eller?