Mars - en ombytlig börsmånad
I föregående veckans krönika nämnde jag att man nog kunde skymta ljuset i tunneln för den svenska ekonomin om man blickade fram några år.
Förvisso är det mycket som kan hända som vi idag inte har en aning om, men bortsett från det ser det onekligen ut som om de närmaste fem åren borde kunna bli bättre för svenskt vidkommande än de gångna fem varit. Får jag rätt i nämnda profetia (långt ifrån säkert förstås) borde det borga för klart bättre utveckling för små och medelstora bolag som ju inte har varit i ropet de senaste åren.
Idag, för omväxlingens skull, väljer jag att zooma in något och titta på nuläget. Till min hjälp tar jag de klassiska verktygen som många av er säkert känner igen vid det här laget. Tittar vi på sentimentet finns det definitivt inte mycket att anmärka på. Amerikanska Fear & Greed index som vi återger i så gott som varje Newsletter, befinner sig åter på nivåer som antyder ”girighet”. Även Bitcoin som åtminstone tidigare var ett bra mått på riskvillighet söker sig nu mot nivåer där kryptovalutan toppade sist. Inte utan att jag är lite nöjd med att ha pekat ut 30 000-ninån som ett viktigt omslagsområde som vid händelse av etablering ovan kunde bana väg för nya ATH. Mindre nöjd är jag förstås med att jag inte lyckats profitera på det men så har ju kryptovalutor aldrig intresserat mig särskilt mycket.
Även i Sverige har trenden varit stark. Likt i USA är det främst storbolagen som har dragit nytta av den. Medan OMXS30 efter två års väntan slutligen har nått upp till ett nytt All Time High, befinner sig OMXSPI alltjämt ca 13% ifrån sin forna rekordnotering. Det är en tämligen rejäl avvikelse allt annat lika. Även för OMXSPI är dock trenden tydligt stigande vilket syns i den idag bifogade grafen.
Grafens utseende återkommer jag ofta till då jag använder den som en temperaturmätare för hur den underliggande trenden ser ut. Och precis som jag noterade ovan är den allt annat än svag just nu. Index avslutade som synes februari kring årshögsta och befinner sig i detta nu på betryggande avstånd från såväl 12-månaders glidande medelvärde (blå linje) liksom 24-månaders dito (röd linje). Att det förstnämnda befinner sig ovan sin långsammare motsvarighet stärker ytterligare synen på att upptrend råder. Som läget ser ut nu finns det också gott om rekylutrymme kvar innan nämnda tes får revideras.
Det skall förstås påpekas att februari i regel har varit en stark börsmånad. Tittar man historiskt (och här använder jag data från 1995 och framåt) är den med sitt genomsnitt på 2,1% den tredje bästa månaden på ett börsår marginellt slagen av april (2,2%) där november (3,4%) är den i särklass starkaste månaden. Att vi har haft bra börs låg således i förväntansbilden. I år blev utvecklingen till och med starkare (+3,8%) än månades historiska snitt. Men ovanstående är numera historia.
Framför oss har vi nu mars som från tid till annan har visat sig vara en riktig vändningsmånad. Ni minns kanske (eller i alla fall bör ha hört talas om) mars 2000 då ”IT-bubblan” sprack vilket i och för sig är en sanning med viss modifikation. Förvisso backade index det året med ca 4% i mars men det var egentligen först några månader senare som det började vika av på riktigt. Icke desto mindre nådde Stockholmsbörsenbörsen och teknologitunga Nasdaq en topp just i inledningen på mars. För S&P 500 inföll toppen 24/3 men faktum är att index handlades i nära anslutning till toppnivån under såväl april, juli som till och med inledningen på september samma år.
Inledningen på mars visade sig också vara signifikant under finanskrisen. Det var nämligen där och då (6/3) som amerikanska S&P 500 bottnade på klassiska 666 för att därifrån vända upp och aldrig återse nämnda nivå något mer. Idag noteras det som bekant över 5 000-nivån. Och så sent som under 2020 bjöd ju mars på en signifikant lågpunkt i samband med covidutbrottet (24/3). Den gången tappade Stockholmsbörsen 13,3% vilket också är den största procentuella nedgången i mars under de senaste snart 30 åren (näst största nedgången blev det 2001 då OMXSPI backade 12,9%).
De kraftiga nedgångarna till trots har mars i genomsnitt visat sig vara en någorlunda hygglig månad ändå. 17 av de senaste 28 åren har bjudit på uppgång medan börsen backade vid 11 tillfällen. Den genomsnittliga utvecklingen är marginellt positiv och uppgår till 0,3%. Det är inget att hoppa jämfota över men ändå ett litet steg i rätt riktning. Oddsen ser således ut som att den positiva trenden har goda möjligheter att bestå. Som läget ser ut just nu borde åtminstone förutsättningar för test av 5-procentsnivån (945–950 på OMXSPI) som jag omnämnde inom ramen för den här spalten för exakt en månad sedan, vara hyfsat goda. Det är nämligen den nivån (+/-0,5%) som index ofta tar sikte på när den väl etablerat sig över årsskiftesnivån (902) under Q1.
Som redan framgått av texten ovan har det varit bäst att ha varit extra uppmärksam på rörelser kring 6–10 och 21–25 vad just mars beträffar. Av någon anledning har börsen nämligen haft en tendens att vilja byta riktning vid dessa tillfällen. Om så blir fallet även i år vet förstås varken jag eller någon annan. Men det skadar inte att ha det i åtanke.